Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI

Av Gert Cervin (1958)

Diskofilklubben i Lund: Ingenting kunde i princip vara enklare; ett avsnitt som markeras med repristecken skall spelas två gånger. Som alla vet råder i praxis den yttersta grad av förvirring och godtycke. Vår första uppgift blir att se frågan i historiskt perspektiv.

Vad betydde repristecknet, och hur pass bindande var det för t.ex. Haydn och Mozart och deras sam­tid? Ivriga att vinna information slår vi upp artikeln ”Repeat” i den nya upplagan av ”Grove’s Dictionary of Music and Musicians” – och blir bittert besvikna.

Fortsätt läsa ”Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI”

Turandot är brutal och kall men inte vulgär och snuskig

“Jag kan inte bättre”, sade Richard Strauss om sin sista opera ”Die Liebe der Danae”. Puccini kunde på dödsbädden ha sagt det samma om sin ädelt finspunna Turandot – ‘opera lirica’ såsom den adekvata termen lyder på mästarens eget språk.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Birgit möter Jussi.  //  Björling möter Nilsson.
Jovisst var det PUCCINIS TURANDOOT och endast en gång seriöst i studio för audioupptagning under juli 1959 i ett nära fyrtiogradigt Rom. Den som ställde reglerna för denna makalösa konfrontation var ingen mindre än Erich Leinsdorf, mångfaldig dirigent på Met och elev till Toscanini.

Hur denna svenska tvekamp i sommarheta Rom avlöpte kan envar bloggläsare själv ta del av genom de ljudfiler som strax följer i original från vinylare på tyska RCA   – låt vara ursprungligen otympligt automatkopplade. (De tre skivorna fördelar sig sidvis 1/6 2/5 3/4 för en skivväxlare) Fortsätt läsa ”Turandot är brutal och kall men inte vulgär och snuskig”