– absolut inte bara opera
Birgit Nilsson du minns.
Vet du var
hennes minne väl finns?
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Helt säkert har många lärt sig hitta vägen dit nästan ända framme vid Torekov och begynnande Kattegatt-havet. I chartrad buss eller med gps-försedd familjebil. Kanske kommer en utförligare och bättre skyltning snarast till stånd.
Måndagsmorgonen den 7 maj 2018 letade jag rätt på Birgit Nilssons barndomsgård. Något som vid detta tillfälle, utan fasta vägvisare, inte var någon given facilitet.
Mer än något annat forum i Skandinavien är bloggen www.vivaopera.se något som konsekvent inkluderar wagneriana.
Många kapitel ”Richard Wagner” kommer i närtid och framöver.
OBS! Varje länk öppnas i ett nytt fönster /en ny flik.
Enhver leksikonartikel om Richard Wagner (1813-1883) og enhver musikhistorisk fremstilling om ham fremhæver hans brug af ”ledemotiver” som et kompositorisk hovedprincip i hans værker – de musikdramaer, hvis tekster han også selv forfattede.
Artikeln publiceras med tillstånd från den digitale skriftserien “PubliMus”, Skriftserie från SMKS Syddansk Musikkonservatorium & Skuespillerskole
Disse ledemotiver er bestemte korte vendinger i musikken, der karakteriserer de enkelte personer i dramaets handling, bestemte idéer, følelser, begivenheder eller sågar bestemte rekvisitter som sværd, spyd osv.
Den, der ikke er fortrolig med Wagners dramatik, vil nok studse lidt ved tanken om, at musikken skulle kunne ”betyde” eller ”illustrere” noget helt konkret: sværd, spyd, personer osv. Fortsätt läsa ”WAGNERS PARALLELLE TERTSER. Forsøg på en tolkning”
Det var år 1980 med operan ”The English Cat”. Men ett så impertinent, insinuant flygande fråge-påstående tarvar väl ändå åtminstone en begriplig förklaring.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Och förklaringen kommer i denna text. Jag innehar sedan år 1992 nämnda opera i en engelsksjungen CD-inspelning, dirigerad av Markus Stenz. Jag upplevde en tysksjungen lokal föreställning i Nürnberg 860413, dirigerad av Wolfgan Gayler och i regi av Götz Fischer (just Fischer).
Jag har VHS-bevarat en engelsksjungen föreställning från ’Neuburg an der Donau’ 1993, där mästaren Hans Werner Henze har totalansvar. Scenbilder, kostymer, regi samt dirigering. Som vore det självaste Richard Wagner på 1830-talet i då lettisk-rysk-tyska Riga.
För att gå här vidare saxar jag omärkligt några stycken ur vad som skrevs av Bernd Stopka i anslutning till senaste insceneringen i Hannover 2016, dirigent Mark Rohde, regi Dagmar Schlingmann. Det rör sig i denna Henze-opera från 1980 om the ”Royal Society for the Protection of Rats” (RSPR). Eller på tyska KGSR (Königliche Gesellschaf für den Schuz der Ratten). Ty för de flesta av sina operor är Henze själv – med partituranpassning – involverad i operans flerspråkighet. Hoppas läsaren har förstått att det handlar om satir och parodi i kvadrat och kubik. Fortsätt läsa ”Hans Werner Henze (1926 – 2012) förutsåg han Svenska Akademiens sönderfall?”
SISTA ORDET OM DIESELMOTOR HOS PERSONBILAR KAN OMÖJLIGEN VARA SAGT.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Uppslagsboken heter ”Nordisk familjebok” eftersom den koncipierades medan Sverige och Norge ännu hade en fungerande union. Encyklopedins andra upplaga är den berömda ”Ugglan” med många bevingade formuleringar. Den tredje upplagan kom från 1924 till 1940. Onödigt ringaktad. Övertaget faktiskt från första upplagan står där följande om el-bilar, uppslagsord ’automobil’, citat från 1924.
De elektriskt drivna automobilerna erhålla sin ström från en förut laddad ackumulator. En elektrisk motor är givetvis idealet för en automobil: lättskött, enkel, ofarlig, renlig, tystgående, lätt reglerbar i fråga om hastigheten. Ackumulatorn måste dock laddas om efter en väglängd om 70 à 80 km och är ganska tung. I Amerika finns laddningsstationer, där ackumulatorerna kunna utbytas mot nyladdade, men icke så i Sverige, där de elektriska bilarna därför ej ännu lämpa sig för längre färder. Uteslutet är emelletid ej, att detta slag av automobiler i en framtid kommer att framgångsrikt tävla med de explosionsmotordrivna.
Nota bene ovanstående formulerat långt för 1924. Man häpnar över hur lite som har skett på över ett sekel. Inget krångel med växellåda, automatväxel för alla. Skall man verkligen börja tro på elaka rykten om att etablissemanget ’world-wide’ för oljeutvinning aktivt har hindrat el-bilens avancemang.
Men så var det också det där med att en riktigt SCR-renad diesel knappast är miljöfarligare än en bensinbil. Fortsätt läsa ”Dieselbilen, när vinner den?”
En försäkringsrättslig studie. Lund 1943. Gleerup. 262 s. Kr. 8.50. — Skrifter utg. av Juridiska fakulteten i Lund. IV
Folke Schmidt var en av huvudskaparna till den så kallade “Svenska modellen”. Allmänt om kollektivavtal, lagen om anställningsskydd (LAS) samt dylika delar. Han lät “högrenivå” -studenter – även när han gästade Lund och Göteborg – utföra rollspel såsom förhandlande företrädare för näringsliv och arbetstagarpart. Han föreställde sig en konjunkturanpassad flexibilitet. Så tedde sig saken vid samtal med äldste sonen Ingemar, åren 1974 till 1980 efter faderns pensionering. “Vi vill inte heller riva upp arbetsrätten” så uttalar sig moderatledaren Ulf Kristersson (SvD 180408) Det kunde även ha formulerats: Vi vill inte heller riva upp Folke Schmidts arbetsrätt.
Folke Schmidts universitetsläroböcker uppdateras ständigt och hålls vid liv av Ronnie Eklund, Åke Bouvin, Anders Viktorin, Axel Adlercreutz, Lars Tottie m.fl.
FAL står för Försäkringsavtalslagen.
En försäkringsrättslig studie. Lund 1943. Gleerup. 262 s. Kr. 8.50. — Skrifter utg. av Juridiska fakulteten i Lund. IV.
I sin undervisning i civilrätt vid universitetet i Lund har tf professorn Schmidt bland annat haft att föreläsa över försäkringsrätt. Vid de studier av försäkringsavtalslagen han för detta ändamål företagit har han fått ögonen på åtskilliga intressanta och betydelsefulla spörsmål, vilka anknyta till de försäkringsrättsliga begreppen faran och försäkringsfallet. Det är resultaten av den möda föreläsaren nedlagt på att vinna klarhet i dessa spörsmål, vilka han nu offentliggjort i ovannämnda avhandling. Fortsätt läsa ”FOLKE SCHMIDT. Faran och försäkringsfallet.”
Om Polarpristagaren Pierre Boulez tycker Ingemar ungefär så här efter att i egenskap av musikrecensent ha följt hans musikergärning i ett halvt sekel. Såsom tonsättare tillhörande det mest fascinerande som finns.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Lönar sig alltid att flerfaldigt lyssna på. Ett antal ljudfiler återfinnas nedtill.
Och dirigenten Pierre Boulez är minsan duktig partiturläsare vad gäller musikens ytstruktur. Men djupet var är det ? Han kan spela Haydn och andra klassiker rakt igenom utan reprisers respekterande. Och skickligt uruppförde han radikalistiska ”Utmost” av Sven-David Sandström, som sedan beträdde en ganska annorlunda väg. Fortsätt läsa ”Tonsättaren Pierre Boulez (1925 – 2016)”
Mozarts fyra första pianokonserter är plagiat! Hela materialet är taget från tonsättare som var etablerade i Paris på 1760-talet — Schobert (obs o!), Honnauer, Rapauch, Eckard.
Först publicerad tisdagen den 28 december 1965 i Vestmanlands läns tidning
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Det var år 1764 som pappa Leopold visade upp sina underbarn i Paris. Åttaårige Wolfgang och tretton-åriga Nannerl hänförde publiken med populära sonatsatser. Fortsätt läsa ”Mozart på stöldturné i Paris”
Det händer att jag köper pirat-cd. Med det menar jag skivor eller nedladdning av ljudfiler från säljare på nätet, där det är uppenbart att den jag köper av inte har producerat eller förvärvat inspelningarna på ett sätt som ger dem rätt att kommersiellt sälja dem. I mitt fall handlar det om operaföreställningar.
| Skivor som samlarobjekt – en skivsamlares första resa Mitt första Wagner-år – en skivsamlares andra resa |
Äldre inspelningar kan vara fria från copyright, men ofta handlar det om helt färska föreställningar.
Det är väl en fyra-fem olika leverantörer i USA, Kanada och Italien som jag har anlitat: Opera Depot, Premiere Opera (två olika i USA och Italien), House of Opera och någon till. Ett par av dem mejlar listor månatligen eller några gånger per år, och de har omfattande kataloger på internet. De billigaste tar bara fem dollars per cd eller dvd. Fortsätt läsa ”Mina första piratskivor – en skivsamlares tredje resa”
Och så var det “Rigoletto” nyligen i Malmö, som jag absolut bara känner från recensioner.
En reflektion av Ingemar Schmidt-Lagerholm
Inget i librettot säger att Rigoletto verkligen har haft ett förhållande med Gildas mor. Vi får anta att Rigoletto var välbeställd. Han förefaller ha en förnäm stadsbostad.
Har skaffat sig en dotter alternativt en fosterdotter från ett barnhem. Åren går och vad han för henne dillar om modern blir allt mera pinsamt och osammanhängande, motstridigt för Gilda. Fortsätt läsa ”Holtens “Rigoletto” Malmö mars 2018”
Den så kallade filosofiska upplysningstiden på 1700-talet omhuldade en del tankar som åtminstone teoretiskt kunde göra samhället mera humant.
En reflektion av Ingemar Schmidt-Lagerholm
Men människans förmåga att begå illdåd är obegränsad. ”Franska revolutionen” (alltifrån 1789) åt upp sig själv. Och Holocaust (Förintelsen) i början av 1940-talet skall vi förvisso nämna. Engelsmannen David Irving, fransmannen Robert Faurisson tillhör dem som vill påstå att förintelselägret i Auschwitz vore ett påhitt, och svensken Jan Myrdal stöder dem, på sitt sätt. (Auschwitz är det tyska namnet på den polska staden Oświęcim som ligger cirka 60 kilometer väster om Kraków i sydöstra Polen.)
Genom sin fader diplomaten Björn von Otter kom den svenska sångerskan Ann-Sofie von Otter i kontakt med den så kallade Gerstein-rapporten. Kurt Gerstein var en tysk officer som smugglade sig själv in i Auschwitz / Oświęcim för att ta reda på huruvida det han misstänkte verkligen var sant. Och det var det i allra värsta grad. Fortsätt läsa ”Sjuttonhundratalets reningsbad”
Inte utan fog och med halvsekellång erfarenhet föreställer sig Ingemar det urartade nätflödet så här. Det rör sig om riktade attacker för att splittra en västvärld i kris.
En reflektion av Ingemar Schmidt-Lagerholm
Tror att just en situation av kris eller vippande kan göra sådana attacker framgångsrika, varpå det ena ger det andra. Har sannolikt pågått väldigt länge. Orimligt för mig att bringa en djupare analys. Att Steve Bannon (USA och Cambridge Analytica) respektive Vladimir Putin (Trollfabriken i Sankt Peterburg) på sina olika sätt finns med kan endast av mig personligen misstänkas. Helt säkert med helt olika ambitioner.
Här är några stationer från överblickbar närtid. Börjar med Norge.
Det er velkendt, at ændringen af en enkelt streg eller farve i en tegning kan ændre tegningens udtryk fuldstændigt, som når f.eks. et ansigt får tilføjet blot en lille skygge ved mundvigen. Det samme gælder indenfor musikken.
| Henrik Nebelong har här mycket att lära oss under rubriken ”Langer Ton” hos Wagner, framförallt behandlas ”Meistersinger”. Gå till artikelns första notexempel. Även den som inte är van vid att handskas med noter ser att första noten har satts inom parentes. Alltså struntar vi i den. Varpå följer två fallande språng. Det rör sig först om c till ett lägre g därpå i annat läge ännu ett fallande språng från a till e. Dessa språng äro fallande kva^rter (inte kvarter). I den här omtalade ”Bar”-formen kunna dessa fallande språng utsmyckas med mellanliggande toner. Det är vad som sker i det tredje fallande språnget från f till c (via e och d). I mästersångarnas ”handbok” är detta två ”Stollen” med ”Abgesang”.
Tillsammans på ”gammeltyska” blir detta en ”Bar”. Du känner förstås igen ordet från engelskans ’bar’ = en takt. Då rör det sig emellertid om något väsentligen annorlunda. Det musikaliska innehåll som ryms mellan två så kallade taktstreck i notbilden. Väldigt enkelt uttryckt är i normalfallet en engelsk ’bar’ av väsentligt kortare duration än en gammeltysk Bar. Någorlunda rask ’fyrtakt’ kan ge omkring en dryg sekund för en ”engelsk bar”. Låt oss anta att mästersängarnas Bar borde utsträcka sig till omkring 10 sekunder eller avsevärt mer. Danskans ”forskudt” är naturligtvis ’förskjuten’. |
Blot ændringen af en enkelt tone, af instrumenteringen eller af rytmen i et tema kan forandre dette helt og holdent, således som det er demonstreret i musikkens talrige store variationsværker som f.eks. Bachs ”Kunst der Fuge” og Beethovens ”Diabellivariationer”.
Et af de mest forbløffende og mest illustrative eksempler på en sådan musikalsk variationskunst findes i tre-fire af Richard Wagners (1813-1883) sene værker: ”Siegfried”, ”Götterdämmerung”, ”Mestersangerne i Nürnberg” og ”Parsifal”. De stammer fra årene 1856-1882. Fortsätt läsa ”Wagner og Marners ”Langer Ton””
Roman om det sannolika
Introduktion av Ingemar Schmidt-Lagerholm, som har läst denna bok sedan slutet av 1950-talet.
Romantiteln betyder att “Kristus samtalar med Platon”
alternativt “Kristus talar med Platons röst”.
Tre delar: “Grupp Krilon”, “Krilons resa”, “Krilon själv”.
Sveriges intellektuella, konstnärliga, kommersiella pulserande hjärta är Mälardalen. Detta kan uttryckas vara essensen hos Eyvind Johnsons romantrilogi “Krilon”, som man nog bör nalkas med någon form av introduktion. Fortsätt läsa ”Trilogin “Krilon” av Eyvind Johnson”
Hon hade förolyckats under en kvällspromenad vid Mälaren. Isabelle Verolyg var vid sin bortgång 36 år gammal.
Hon steg upp på natten, när månen gått ned. Hon gick genom hålet i häcken och var utanför. Nu kan jag ändå inte måla mer tänkte hon.
Verolyg är ett söndertrampat namn. Det är fullt av drift, den verolygska kroppens körtlar och behov av utlösning i slapphet, matthet, lustförintelse. Isabelle är ett annat, ett öga, ett begrepp om färgen, Isabelle är en annan verklighet.
Jag har kommit så långt som Isabelle kan komma och det som är kvar är bara Verolyg, och henne vill jag inte ha kring mig mer, inte vara henne mer. Fortsätt läsa ”När Krilon kommer (VLT 670622)”
BLOGGENS ANDRA AIDA: Vad gäller en för honom ny opera har Ingemar alltid (sedan 1955) först lyssnat på musiken utan att alls bry sig om något dramaturgiskt innehåll. Genom olikartad läsning får man ju lätt reda på huruvida sådan lyssning borde ”löna” sig såsom blott och bar musikupplevelse.
1) Lyssna på ljudfiler utan kännedom om handling. Finns såsom helhet två gånger här på bloggen. Med Jussi Björling sist efter bloggens första Aida – en musikalisk analys av Henrik Nebelong. Mer om det nedan.
Samt Toscaninis ljudupptagning, vilken genom omtagningar anses vara förbättrad jämfört med den Toscanini-film från 1949 som finns på Youtube. Vi har hållit oss till fulla vinylskivesidor om genomsnittligt 25 minuter. Repetera gärna dessa klanger när nålen har gått till skivsidans slut.
(Jag tänker inte här berätta att just Aida i grammofonskivans barndom utsattes för den ”älskvärda” behandlingen OPERA WITHOUT WORDS. Det vill säga martialisk trumpet för Radamès, ljuv klarinett för Aida, gnällig oboe för Amneris, förstärkt cello – eller var det trombon – för Amonasro. Men för att förtälja detta har jag inte just nu slösat några allafingrars tangentnedslag.) Fortsätt läsa ”En novis nalkas Verdis Aida – en rekommenderad väg”
Presenteras i ljud och bild tre låtar från Trappan Annexet i Vällingby tisdagen den 20 februari 2018. Spelar gör Bent Perssons Hot Stompers (Bent Persson trumpet, Kaj Sifvert trombon, Ulf Dreber sopransax, Pelle Larsson piano, Jacob Ullberger banjo, Thomas Ekström bas, Per Lilliehöök trummor). Klassisk jazz.
Ljud och video: Astrid Haugland
* Ain’t Misbehavin’ 4’23”
* Down in Honky Tonk Town 3’51”
* High Society 2’55”
Låtkommentar av Ingemar Schmidt-Lagerholm: Fortsätt läsa ”Märklig den kreativitet som i huvudsak utgår från 1920-talets svarta Chicago”
De två släkterna med de för oss svenskar svåruttalade namnen försonas aldrig. Trots att man kunde säga att två ungdomar offrade sina liv för en sådan försoning.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Låt oss genast säga att temat för en italiensk opera av Vicenzo Bellini är uråldrigt. Föruton en klanfejd ingår vad som benämns ”arketyper”. Vi kan kalla det levande symboler för det allra djupast mänskliga. Från mänsklighetens allra äldsta skikt men för den skull inte primitivt. Sagan om ”Pyramus och Tisbe”. Diakront i historisk nivå med Adam och Eva. Det urkvinnliga respektive det urmanliga. Och faktisk geografiskt sett ungefär från de trakter som nu så systematiskt raseras och ”befrias” från mänskligt innehåll.
Vad är naturligare än att Giovanni Impellizzeri såsom brukligt på Estrad i Södertälje (och gästspel annorstädes) – liksom Richard Wagner under sin första kapellmästartid – ikläder sig rollen av regissör (med ”assistens” av Conny Borg) för det som behövs och musikalisk dirigent för Bellinis version av sagan om ”Pyramus och Thisbe” tidigast känd genom samlingen “Metamorfoser” (Förvandlingar) av Ovidius (43 före vår tid till 17 i vår tid)
  Bellinis opera "Romeo och Julia", Akt 1, Södertälje, 11 mars 2018 Bellinis opera "Romeo och Julia", Akt 2, Södertälje, 11 mars 2018 Lars Sjöberg introducerar Vincenzo Bellinis opera "Romeo och Julia", Akt 1, Södertälje, 11 mars 2018 Lars Sjöberg introducerar Vincenzo Bellinis opera "Romeo och Julia", Akt 2, Södertälje, 11 mars 2018 Ljud och video: Astrid Haugland |
| “Romeo och Julia” av Vicenzo Bellini Sön 11 mars 2018, Estrad, Södertälje Dirigent: Giovanni Impellizzeri |
“Pyramus et Thisbē, iuvenum pulcherrimus alter,
altera, quās Oriēns habuit, praelāta puellīs
Pyramus och Thisbe, han var den skönaste yngling
och hon den finaste flickan i Österland. (övers. Harry Armini, 1969)) Fortsätt läsa ”Bellinis uteblivna försoning”
Förstås var egentligen händelserna 1989 på ”Himmelska fridens torg” i Bejing (Peking) ett slags signal om definitivt auktoritärt icke-demokratiskt styre för hela stora Kina med omland.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Demokratiska demonstranter behandlades med grövsta dödliga brutalitet. Det var den 4 juni 1989 som den så kallade massakern på Himmelska fridens torg i Beijing (Peking) inträffade. Arméförband gick då till attack mot 200 000 demonstranter som krävde demokrati i Kina. Antalet dödsoffer är fortfarande en statshemlighet i Kina. En vanlig beräkning pekar på flera tusen, medan andra hävdar några hundra dödade.
Sommaren 1989 hade Berlinmuren ännu inte rasat. Mitt utlandslektorat i västtyska Nürnberg hade jag avslutat året innan. Mina kontakter ledde till att jag kunde ta del av hur östtysk kommunistisk teve omnämnde ovanstående kinesiska händelser i positiv, försvarande anda för den kinesiska regimen. Fortsätt läsa ”Kina och sydkoreanska Olympiaden”
What is in a name, and how does it come to us? This vignette shares the story of the son of a German gynecologist and how his impact influenced two medical students in 1918 Munich, eventually leading to the name of my mother’s first child—also a physician—Frank.
| Denna ”story” är sagolik men sannerligen ingen saga.
Det är en högst seriös ”research”, som för oss rakt in i operakonstens hjärta. Spännande nog får vi aldrig riktigt veta varför, men vi skulle kunna fråga Kerstin Avemo. Det är Frank Wollheim som skriver på synnerligen elegant engelska. Frank Wollheim är 85 år och verkligen ”still going strong”. Professor emeritus, ledande läkare för Lund med omnejd och landsbygd och för hel värld, globetrotter. Prefererar klassisk musik och opera i synnerhet. I sin framställning tangerar Frank Wollheim Alban Bergs opera Lulu. Men vi får också ta del av tillvaron på ett högt beläget slott i Schweiz. Samt en del detaljer om en libertins tillvaro. Bert Brecht kommer med på ett hörn. Det kommer i ett senare bloggkapitel att bli en del operaanknutna fotnötter av Nils-Göran Olve, Stefan Johansson och Ingemar Schmidt-Lagerholm. Men nu tar vi språnget rakt in i den kreativa kulturradikala värld som så levande skapas och beskrivs av Frank Wollheim. (Ingemar Schmidt-Lagerholm) |
German-born American citizen and gynecologist Friedrich Wilhelm Wedekind (1816–1888) was born into a family of lawyers in what then was the kingdom of Hannover. He studied medicine in Göttingen and Würzburg, where he defended a PhD in 1839. In 1843 he graduated as MD in Hannover. Dr. Wedekind worked as a doctor for mining industries in several European countries, including Turkey, where it is said that he also served as the sultan’s physician. 1) Fortsätt läsa ”Dr. Wedekind’s son: a Frank story”
varefter varvet upprepas fyra gånger till.
WEXFORD, IRELAND, 2017. Wexford, en liten stad i sydöstra Irland, är varje höst platsen för en operafestival. Många reser dit, särskilt från England, och många klär upp sig i smoking. Men så är detta också sedan några år Irlands nationalopera, förmodligen i brist på permanent operaverksamhet i Dublin.
Wexford-operan var från början 1951 ett amatörinitiativ, men sedan ett halvsekel är det nu en visserligen resurssnål men ändå välfungerande plantskola för artister på väg upp, och en plats att testa verk – de flesta från 1800-talet – som kanske är orättvist bortglömda. Fortsätt läsa ”Tre ovanliga operor tre dagar i följd”
Endast Birgit Nilsson (48) och George Solti (54) har hittills gjort Elektra komplett.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Året var 1966 och platsen den sedvanliga Sofiensaal i Wien. Och stereoproducent så klart Deccas John Culshaw. (Samma team som för den första suveräna Wagnerringen i stereo.)
Bloggen www.vivaopera.se serverar här som ljudfiler i original alla fyra vinylsidorna. Svårt att förstå varför ingen annan utgåva (CD eller DVD), varken tidigare eller senare har givit sångtexten och notgestalten not för not helt fullständigt. Fortsätt läsa ”Elektra komplett”
I Armstrongs ”New Orleans Function” börjar ensemblen – paraderande – med långsam och värdig hymn utan alls någon rytmisk jazzgestalt.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Detta var första delen. Härpå är Armstrong ensam om att vara prästerlig officiant ”Ashes to ashes and dust to dust …” (Av jord är du kommen och jord skall du åter varda.) En fågel flyger upp ”Free as a bird”. Måhända den dödes själ som drar till väders. Följer som andra del – inlett av ett svängigt trumsolo – en stadig marsch med gungande swing. Tredje delen är när melodin ”Oh Didn’t He Ramble” (Han var nog ändå en riktig rumlare) rusar upp i dubbeltempo med solister och kollektiv improvisation. Fortsätt läsa ””El condor pasa” flög till New Orleans”
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Louis Armstrong (1901-1971) torde ha varit ett av 1900-talets allra största musikgenier. Med elegantaste lätthet tillägnade han sig en fras eller melodi på gehör eller efter notblad. Skisserade själv för sin ensemble ett lämpligt arrangemang eller anpassade sig smidigt efter det som förelades. Uppenbarligen så sent som 1927 spelade han på primitiva fonografrullar solistiskt in femtio improvisationer ”50 Hot Choruses”. Med Armstrongs behjälplighet skrevs dessa ut i notbild med många krusiduller. Rullarna med sitt ljud är dessvärre förkomna, men noterna finns och har i ensembledräkt tolkats av svenske trumpetaren Bent Persson (Kustbandet), som för övrigt med sitt goda gehör även i andra avseenden stått Armstrong-utgivningen bi.
I sina första grammofonupptagningar (treminuters spår alltifrån år 1925 för 25-centimeters 78-varvare) spelar Armstrong troligtvis på en mera militärisk kort kornett. ”Cornet Chop Suey” heter ju en tidig av hans inte så få egna melodier. Möjligen är dock just den låten en av de första med trumpet i F i stället för kornett i Ess. En dåtida inspelning presenterades härförleden för säkerhets skull såväl i Ess som i F. Onödigt med versionen i Ess menar Bent Persson, eftersom F enligt hans mening är det rätta. Även tidtagning talar för F. I F blir det 2’55”. Spelat i hastighet för Ess blir det hela 3’16, vilket är onormalt lång duration för en liten 78-varvssida.
Armstrongs fria slingor motsvarar ofta barockens ornamentik. Ett Armstrongskt slutfall är ofta halvtonen lägre följd av tonika. Dämpande klangstrypande sordin använder Armstrong ytterst sällan men nästan konsekvent i sin egen komposition ”Some Day”. Man kan genom hela jättesviten av existerande upptagningar följa trumpetens i början raka, kanske något stela ton, dock med bravur. Det skulle under 1940- och 1950-tal bli mjukare med nära nog bibehållen virtuositet. De sista åren fanns varken röst eller läppar kvar. Ett ständigt missbruk av marihujana var skickligt balanserat. Efter paus brukade han komma tillbaka lite extra vital. Några missade toner och han stod rätt på benen igen. Nästan varje inspelad låt inkluderar Armstrongs oförnekliga sång, som ingen bör ge sig på att försöka härma.
Armstrong uppträdde ständigt som antirasistisk ambassadör. Hans ensemble med färgade musiker skulle också alltid innehålla till hudfärgen helvita musikanter. Fortsätt läsa ”Aspekter på Louis Armstrong”
Söndagen den 17 december ger vivaopera.se som videoseans en televiserad föreställning från Drottningholm 1985
Anmälan per obligatoriskt mejl till info@vivaopera.se .
Begränsat antal platser.
Plats: Villa Vodano, Vrånvägen 1A, Tullinge
Den föraktade styvsystern (sorellastra) som triumferar över sin styvfader men som hos Rossini också förlåter honom. Hade denna askunge verkligen skor – höger eller vänster – av bräckligt glas när hon beträdde prinsens eleganta balsal. Fortsätt läsa ”Rossini: Askungen (La Cenerentola)”
När han slutade dirigera hade lp-skivan bara funnits i några få år. Trots det hör Arturo Toscanini (1867-1957) till de dirigenter som gjort flest inspelningar och finns dokumenterade i störst repertoar.
Hela Toscaninis Aida på VHS. Den enda opera som finns fullständigt videofilmad med Toscanini (utgiven på VHS och DVD) är Verdis Aida televiserad konsertant av NBC 26 mars och 2 april 1949 i Studio 8H.
TEXT: Nils-Göran Olve
Bland de få dirigenter födda före 1870 som gjort viktiga upptagningar är han helt utan konkurrens vad gäller mängd och kvalitet, även om Pierre Monteux (född 1875) och Bruno Walter (född 1876) också hann göra många skivor och radioupptagningar. Även de var verksamma upp i 85-årsåldern, vilket betyder att de till skillnad från Toscanini också finns i många stereoinspelningar.
När Toscanini slutade dirigera 1954 var det bara hans sista två konserter som på prov spelats in i stereo. Till dessa kommer en ganska lyckad stereoutgåva av hans Verdi-Requiem från 1951, där två olika källor som tagits upp med olika mikrofoner med dator har kombinerats till att ge rumsverkan.
Här vill jag kort räkna upp de olika kategorier av Toscanini-inspelningar som finns. Fortsätt läsa ”Toscanini inspelad”
I anslutning till Nils-Göran Olves översikt över Toscaninis inspelningar väljer bloggutgivaren innehåll för några exemplifierande ljudfiler. Och kommenterar urvalet med en del utvikningar.
Omslaget (LP-cover) till den klassiska Camden-utgåvan av Toscaninis Beethovensjua med New York Philharmonic anno 1936.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Shakespeare var tidigt känd och beaktad inom den tyska kulturkretsen, under 1700-talet av teoretiker som Lessing och av författare såsom Goethe och Schiller. Evenemang för teatrar blev Shakespeares verk dock först en bit in på 1800-talet och främst genom översättningar av Wieland, Schlegel, Tieck.
I detta sammanhang tillkommer scenmusikvinjetterna till ”A Midsummer Nights Dream” av Felix Mendelssohn i etapper med början från 1826. Tonsättarens tyska titel lyder ”Ein Sommernachtstraum”, och några inslag med tysk sångtext ingår. Fortsätt läsa ”Toscanini-musik vald och kommenterad av Ingemar Schmidt-Lagerholm”
Vortrag, Leipzig, April 2017
Sehr geehrter Herr Vorsitzender, meine Damen und Herren!
Es ist eine grosse Ehre für mich hier in Richard Wagners Geburtsstadt einen Vortrag halten zu dürfen. Ich bedanke mich recht herzlich für die freundliche Einladung.
Zunächst möchte ich mich mit ein paar Worte vorstellen: Fortsätt läsa ”Henrik Nebelong über sein Buch ”Liebesverbot! – Sex und Antisex in Wagners Dramen””
Vi befinner oss i förra hälften av 1700-talet. Utan järnvägar men med hästdiligenser. Utan Altlantångare men med oceanseglande skonare. Manon är femton, Grieux sjutton.
Hon har mot sin vilja skickats till kloster. Han skall enligt sina föräldrar bli riddare av den kvasihemliga malteserorden. De rymmer och flyr till storstaden Paris och vill leva där tillsammans. Hon är en ädel själ men med viss benägenhet att välja lyxliv på kurtisanmanér. För sin prostitution döms hon till exil över havet till dåtida franska förvisningskolonin ’Nouvelle Orleans” vid Mississippi-flodens mynning. Helt anakronistiskt använder Puccini den mycket senare engelska benämningen New Orleans utan att det verkar störa varken förläggare eller publik. Fortsätt läsa
“Jag kan inte bättre”, sade Richard Strauss om sin sista opera ”Die Liebe der Danae”. Puccini kunde på dödsbädden ha sagt det samma om sin ädelt finspunna Turandot – ‘opera lirica’ såsom den adekvata termen lyder på mästarens eget språk.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Birgit möter Jussi. // Björling möter Nilsson.
Jovisst var det PUCCINIS TURANDOOT och endast en gång seriöst i studio för audioupptagning under juli 1959 i ett nära fyrtiogradigt Rom. Den som ställde reglerna för denna makalösa konfrontation var ingen mindre än Erich Leinsdorf, mångfaldig dirigent på Met och elev till Toscanini.
Hur denna svenska tvekamp i sommarheta Rom avlöpte kan envar bloggläsare själv ta del av genom de ljudfiler som strax följer i original från vinylare på tyska RCA – låt vara ursprungligen otympligt automatkopplade. (De tre skivorna fördelar sig sidvis 1/6 2/5 3/4 för en skivväxlare) Fortsätt läsa ”Turandot är brutal och kall men inte vulgär och snuskig”
“Quando sarò morto, avrò più vita che voi altri tutti!” När jag är död kommer jag att vara mer levande än alla ni andra!
Så lär den 84-årige Arturo Toscanini ha utmanat sin NBC-orkesters medlemmar vid en repetition 1951, en ensemble som hade grundats för honom fjorton år tidigare. Yttrandet är på många vis betecknande för förra seklets mest ryktbare orkesterdirigent, född för i år jämnt 150 år sedan. Fortsätt läsa ”Den viktigaste dirigenten?”
Den första operaseansen för säsongen 2017-2018 hos www.vivaopera.se ägde rum i Tullinge söndagen den 27 augusti med Puccinis ”Madama Butterfly”.
Utnyttjad surrogatmamma, nonchalant kolonialism, möjlig språklig kommunikation m.m. tillhörde det som efter visningen diskuterades mellan deltagarna.
Med visningen antyddes en interpretatorisk spännvidd mellan – under augusti aktuella – färgglada föreställningar i Närke-paradiset Kopparberg och den svartvita teveversion från 1963 som erbjöds på video i Tullinge. De närvarande fascinerades av dåtidens magnifika sångare Uno Stjernqvist (Pinkerton), Margareta Hallin (Butterfly), Erik Sædén (Sharpless), Olle Siwall (Goro – sutenör och tolk). Hur uttrycksfullt dessa anpassade sång och mimik till närgången kamera och mikrofon i studio. Här gavs äkta intimitet i stället för den groteskt manierade uppförstoring som moderna biografsändningar så ofta presterar. I denna bevarade svensksjungna skatt är det Herbert Sandberg som dirigerar friskt och utan sentimentalism.
Denna inspelningspärlas regissör var legendariske Göran Gentele.
Denne svenske filmskapare och operachef nådde ju Metropolitan, men Sicilien låg i vägen och han kom aldrig till den märkvärdiga operan i New York. Gentele har nu sitt 100-årsjubileum. Av detta skäl ger SVT2 lördagen den 16 september Genteles Lindegren-svenska ”Maskeradbalen” (enligt Verdi) dirigerad (också i studio) av Sixten Ehrling och med Ragnar Ulfung i huvudrollen som Gustav III.
Närmaste seanser i Tullinge fortsätter med Puccini
sö 24/9 kl 16:00 Turandot (anknytande till Folkoperans uppsättning)
sö 15/10 kl 16:00 Lescaut (anknytande till celebert Stockholmsgästspel av Asmik Grigorian)
Obligatorisk anmälan endast per mejl till Ingemar Schmidt-Lagerholm, ingemar@schmidt-lagerholm.se
För det fall att intresse föreligger skulle Butterfly (som var 27/8) kunna repriseras vid senare tillfälle inte minst för att 100-årshylla Göran Gentele. Denna inspelning från 1963 står för närvarande inte på sändningsplanen för SVT.
En barnlös amerikansk officersfru anlitar en japansk geisha som surrogatmamma. Adekvat sammanfattning eller vantolkning? Handlingen i Madama Butterfly tilldrager sig i Nagasaki.
Här följer fem punkter om Nagasaki.
I nära 260 år – från allra första början av 1600-talet till slutet av 1850-talet var Japan stängt och slutet.
1) Nagasaki ligger i en skyddad vik på insidan av Japanska fastlandet och vätter alltså mot Korea, inte mot Stilla Havet och USA.
2) Nagasaki (9 augusti 1945) och Hiroshima i Japan drabbades av förödande atombomber, varmed USA önskade avsluta andra världskriget. Fortsätt läsa ”Puccinis “Madama Butterfly” (1904) Några rader av ISL”
En japanskas tragedi, i tre akter (efter Jolin L. Long och David Belasco) av L. Illica och G. Giacosa. Översättning av Sven Nyblom. Musiken av Giacomo Puccini.
| Personer: | |||
| Cio-Cio-San, kallad Butterfly | sopran | ||
| Suzuki, hennes tjänarinna | mezzosopran | ||
| Kate Pinkerton | sopran | ||
| F. B. Pinkerton, Löjtnant i Förenta Staternas marin | tenor | ||
| Sharpless, Förenta Staternas konsul i Nagasaki | bariton | ||
| Prins Yamadori | bas | ||
| Goro, äktenskapsmäklare | tenor | ||
| Onkeln, en bonz | bariton | ||
| Kejserliga kommissarien | bariton | ||
| Regeringsofficianten | bas | ||
| Butterflys väninnor. | |||
| Handlingen tilldrager sig i Nagasaki. |
INNEHÅLLSBESKRIVNING: Julius Rabe, ur Radiotjänsts Operabok II, 1944
Akt 1: Det börjar utan någon egentlig uvertyr …
Akt 2: Tre år ha förflutit mellan första och andra akterna …
Akt 3: Tredje akten inledes med ett större orkesterförspel …
Text till “arietta” sjungen av Sharpless i första akten av Madama Butterfly
Text till aria sjungen av Butterfly ’Un bel di vedremo’ (En vacker dag skall vi se)
1884 Le villi
1889 Edgar
1893 Manon Lescaut
1896 La Bohème
1900 Tosca
1904 Madama Butterfly
1910 La fanciulla del West
1917 La rondine
1918 Il trittico
1926 Turandot
Puccinis operor kan ju gärna konsumeras helt auditivt, och dessa ljudinspelningar kan väl sägas ha haft en glansperiod under vinyl-eran. Här vill vi gärna rekommendera dem med Jussi Björling:
1954 Perlea Lescaut
1956 Beecham Boheme
1957 Leinsdorf Tosca
1959 juli Leinsdorf Turandot
1959 okt Santini Butterfly
samtliga utom Lescaut i äkta stereo
1884 Le villi. Utvidgades från två till tre akter med bl a parte sinfonico (L’abbandono) ”Övergivandet”. Endast tre aktörer plus kör. Mörk skogsmiljö från tyska Schwarzwald. Romantiskt-exotiskt, föga naturalistiskt. Fortsätt läsa ”Puccinis operor: Översikt och några enkla fakta”
