Av Göran Tegnér
Den enda lärare han nämner är “Kammarmusikus Lüders” i Köpenhamn, och man får väl anta att han var både hans pianopedagog och hans kompositionslärare. Det måste röra sig om Conrad Lüders, född i Schleswig Holstein 1801, död i Köpenhamn 1856, elev av Friedrich Kuhlau samt kunglig “Kammermusikus” och sångmästare vid teatern i Köpenhamn (Königl. Dänischer Hof- und Staats-Kalender 1843, s. 149). Google Books har katalogiserat ett antal utgivna pianokompositioner, däribland 12 etyder utgivna 1837, hårt åtgångna i en recension av Robert Schumann (Schumann 1837, s. 39). Möjligen fick Kullin ytterligare undervisning av Lüders vid ett besök i Danmark 1846.
Kullin började av allt att döma komponera vid drygt 20 års ålder – i pressen finner man det första verket omtalat i april 1843 – och fortsatte under större delen av sin karriär; de sista nya verken av hans hand finns i konsertprogram från 1864.
Jean Kullins kompositioner, omkring 50 verk, har sammanställts från konsertprogram och uppgifter om medverkan i samtida dagspress samt i bevarade affischer, och presenteras här i ett appendix. Av de 193 framträdanden som kan fastställas, främst genom tidningsnotiser, annonser eller bevarade affischer, är programmet känt, helt eller delvis, från 55 framträdanden, och det är från dessa som hans œuvre har kunnat rekonstrueras. Sju kompositioner har bevarats i manuskript i Musik- och Teaterbiblioteket, men det förefaller inte som om något bevarats i släkten – föga förvånande efter 150 år.
Många av verken har titlar som “Fantaisie” eller “Grande Fantisie”, “Divertissement”, ibland med tillägg som “romantique” eller “dramatique”, och dessa verk är nog främst virtuosa stycken, där han kunde demonstrera sin omvittnat briljanta teknik, medan andra förefaller ha en mer elegisk karaktär, “La Mélancolie”, “Nocturne”, “Poême d’amour”, “Andante religioso”, “Elegi”.
Dessa verktyper är typiska för tiden. I kataloger från 1840-talet från förlaget B. Schott finner man titlar som “Grande Fantaisie sur des motifs de l’op. The gipsy’s Warning”, “Divertissement sur un motif de Jean d’Arc de Balfe”, “Grand Caprice sur des motifs de l’op. Guido et Ginevra” och “Divertissement sur des thèmes populaires irlandais” av Theodor Döhler, tillsammans med nocturner, galopper, sånger utan ord osv. av tonsättare som Liszt, Dreyschock, Schulhoff, Beyer och Thalberg. (Catalogues B. Schott).
Ofta var operaprafraserna ett led i marknadsföringen av en opera – eller att en tonsättare och ett musikförlag drog nytta av en premiär. När Donizettis opera Anna Bolena hade premiär i Stockholm 17 juni 1844, kunde Hirschs musikförlag i Stockholm samma dag släppa ett pinfärskt “Amusement de Salon ou Fantaisie brillante sur des motifs de l’Opera Anna Bolena de Donizetti pour le Piano” av den i Stockholm verksamme holländske pianisten och tonsättaren Jan van Boom. Samma dag publicerade Hirsch också variationer över en cavatina ur samma opera av Henri Herz (AB 1844-06-19).
Men Kullins operaparafraser hade inte den aktualiteten, utan använde sig av temata från redan bekanta operor. Bland de temata som ligger till grund för hans fantasier och variationsverk finner vi också svenska, nordiska, ryska och spanska folkvisor, också det något typiskt för tiden.
Bland de sju bevarade autograferna finner man prov på verktyperna virtuosa och “elegiska” verk. De “elegiska” titlarna anger att de är “salongsmusik”. En del har han själv karakteriserat som salongsmusik – tre av sina titlar presenterar han som “Trois morceaux de Salon” – och då har han inte menat det pejorativt. Han verkar inte ha skrivit några flersatsiga verk, och inga av hans verk har publicerats. Inga nya verk presenteras efter 1864, under de tre sista åren av hans karriär; han har tydligen slutat komponera. Kanske är han lätt alkoholiserad, kanske har han helt enkelt tröttnat.
Eftersom vi bara känner programmen för ungefär en fjärdedel av de dokumenterade konserttillfällena, har vi bara en antydan om hur han har använt sin musik vid sina konserter, Som det är verkar det som om han spelat vissa stycken bara någon enstaka gång, medan andra kan få upp till tio framföranden
Det är litet förvirrande att han ibland använder varierande titlar på vad som möjligen är samma verk. Kanske är dock Divertissement/Fantaisie sur le Thème Favori à Sevilla inte samma komposition som Divertissement/Fantaisie öfver en Spansk Folkvisa, eftersom båda titlarna förekommer i program med några dagars mellanrum i annonser i samma tidning. Möjligen är det så att titlarna anger olika stadier i tillkomsten av ett verk.
Dateringarna är högst osäkra. Endast i ett fall finns en tidningsnotis (rörande verk som skulle framföras i Karlskrona 1851) som nämner att antal nya verk. Det är ändå inte osannolikt att de flesta av hans kompositioner tillkommit strax före första kända framförandet. Eftersom inga verk publicerades, kunde han också fritt döpa om dem; med reservation för att det ibland är svårt att säga om det rör sig om samma verk med litet olika titlar, så har han skrivit ett femtiotal verk.
Bläddra mellan sidorna med pilknapparna nedan till vänster.
Kullins_kompositioner_fördelade_paa_aar
“Jean Kullin, en svensk Liszt, eller Fru Musicas styvbarn” Av Göran Tegnér (2018)
1. Familj och studier
1b Karriärens början. Skåne, Norge och Stockholm
2. Konsertresorna börjar, och komponerandet fortsätter
2b. Finsk turné, Riga och “flera ryska städer”
3. Åter i Sverige. Södra Sverige, Köpenhamn och Tyskland
3b. Hit och dit i Sverige samt turné i Norge. Kullin blir “fransman”
4. Nya resor i Sverige, turné i Danmark och Tyskland
4b. Konserter, lektioner och karriärens höjdpunkt
5. Resor i Syd- och Mellansverige. Danmark igen
5b. Kullin försöker slå sig till ro, men…
6. Ny Finlandsturné, ett tragi-komiskt débacle och början till slutet
7. Kullins spel
7b. Kullins konsertresor och publiken