Kategori: SKRIBENTER

STORKLASS OCH LILLKLASS I SVENSKA

Om ett experiment med undervisning i storklass och smågrupper genomfört vid Hagaskolan i Västerås läsåret 1966/1967. Kanske är metoderna som redovisas här fortfarande aktuella.

Av INGEMAR SCHMIDT-LAGERHOLM

Artikel av Ingemar Schmidt publicerad i boken "LEKTIONEN svenska" utgiven av SKOLVÄRLDEN AB, 1968.

Högstadiet åk 9. Högstadieläraren i svenska har en relativt stor frihet vad gäller valet av stoff. Vanligen utgör ett aktuellt, engagerande material och en inte alltför stor klass med i varje fall några pigga elever de bästa förutsättningarna för en levande undervisningssituation. Det vore inte svårt att förstå om det åtminstone i ämnet svenska funnes en negativ förhandsinställning hos lärare mot den amerikanske pedagogen Lloyd Trumps system. Ty detta system innebär dels ett storklassmoment, dels att många lärare blir tvungna att ta ett program som de personligen kanske inte engagerar sig för. Fortsätt läsa ”STORKLASS OCH LILLKLASS I SVENSKA”

Sanningen i Debussys opera

I Debussys enda opera, “Pelléas och Mélisande”, råder enligt texten mänsklig blindhet. En nyckel i librettot är franskans “aveugle”, vilket är en person som inte kan se.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Enligt sökmaskinen till min dator förekommer ordet “aveugle” inalles 18 gånger och i varje av verkets fem omkring halvtimmeslånga akter. En fransman som är litterärt orienterad   – då inkluderande den belgiske nobelpristagaren (1911) Maurice Maeterlinck –    associerar gärna ”aveugle” till ett i fransk tradition välkänt ordspråk: Au royaume des aveugles le borgne est roi, vilket formulerat på svenska ger ”i de blindas rike är den enögde kung”. Fortsätt läsa ”Sanningen i Debussys opera”

OPERAVERK – ENAKTARE OCH MED UPP TILL FEM AKTER

Avsett som stimulans för att man skall reflektera över sitt operaintresse. Sprider man sina gracer på ett tillbörligt sätt? Mången ”sann” operavän kanske får hjärtat i halsgropen inför vissa anförda verk. (Gounod har glatt fler än vad Schreker har gjort uttalade den vise Stefan Johansson.)

Vilka får plats bland de 40?

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

På annan plats bland kapitlen i    www.vivaopera.se   väljs tjugo operakompositörer såsom de bästa. Här väljer man enskilda verk. Inkluderas kan alltså även solitärer – en kompositörs enda operabarn. Efter principen ”värd synnerlig uppmärksamhet” snarare än ”bäst på jorden”. Fortsätt läsa ”OPERAVERK – ENAKTARE OCH MED UPP TILL FEM AKTER”

Bob Dylans Nobelpris för eller emot

Inte särskilt egendomligt men det var ”Blowin’ in the wind” med sin seriöst desillusionerade text som blev min första kontakt med Bob Dylans skapande: ”How many times can a man turn his head, pretending he just doesn’t see.”

”Blowin’ in the wind” påstås vara först framförd i ’Gerdes Folk City’ den 16 april 1962 eventuellt utan den ovan citerade tredje versen.

De i lätt bris förbiblåsande fraserna är så suggestiva att knappast någon vågar översätta dem till vilket annat språk det än vore.  Och de som har ett melodiinstrument    – violin, klarinett, flöjt –   vill ta tag i noterna i D-dur eller annan lämplig tonart. Fortsätt läsa ”Bob Dylans Nobelpris för eller emot”

Elena Ferrante heter egentligen Anita Raja

Ja, den så framgångsrika italienska författarinnan heter faktiskt Anita Raja. Man måste säga att detta är oemotsägligt fastlagt.

Här skall halvt på allvar halvt på skämt Elena Ferrante / Anita Raja få ännu ett täcknamn, alias. Nämligen “Maria Lupa”. Och detta skall ”ledas i bevis”, åtminstone på försök.

Den som orkar läsa hela denna framställning får på slutet lite sexualitet att koppla av med. Kunde det kallas underhållningspornografi? Nej, verkligen inte. Ty det rör sig om väl valda skildringar av olikartad sexualdebut. (italiano e svedese) Från tetralogins andra del.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Alla vet att aliasfiguren Elena Ferrante är avslöjad. Det rör sig om en betrodd och pålitlig översätterska hos förlaget Edizioni e/o. Det gäller framför allt översättningar från tyska till italienska och särskilt den    – in i det sista på sitt sätt –    kommunistiskt DDR-trogna författaren Christa Wolf (1929 – 2011) med bland andra de berömda böckerna:

”Der geteilte Himmel” (Den delade himlen),
”Nachdenken über Christa T” (Vem var Christa T.?),
och ”Kassandra”. Fortsätt läsa ”Elena Ferrante heter egentligen Anita Raja”

Utgivarens frågesport

Frågor till artiklarna om Syrianerna i Sverige, Allan Pettersson (Cecilia Aare) och Operanycklar (Lars Sjöberg)

1. Syrien: För vilken stad är det i oktober 2016 särdeles kritiskt?

 
 
 

2. Syrien: Vilka motsatta grupperingar finns i Syrien?

 
 
 

3. Syrien: Vilka storstäder skulle förbindas genom en järnväg genom norra Syrien?

 
 
 

4. Pettersson (Cecilia Aare): Vilket Petterssonverk hade vid uruppförandet en lucka?

 
 
 

5. Pettersson (Cecilia Aare): Vilka Petterssonverk avses bli inspelade med Christian Lindberg som dirigent?

 
 
 

6. Pettersson (Cecilia Aare): Om de så kallade ”Barfotasångerna”

 
 
 

7. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”La Boheme”?

 
 
 

8. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”Capriccio”?

 
 
 

9. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”Così fan tutte”?

 
 
 

10. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”Don Carlos”?

 
 
 

11. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”Eugen Onegin”?

 
 
 

12. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”Figaros bröllop”?

 
 
 

13. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”Kristina från Dufvemåla”?

 
 
 

14. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”Lohengrin”?

 
 
 

15. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”Maria Stuart”?

 
 
 

16. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”Otello”?

 
 
 

17. Operanycklar (Lars Sjöberg): Vilket uttryck kan tjäna som nyckelmening
för ”Trojanerna”?

 
 
 

Question 1 of 17

Frågor till innehåll på vivaopera

Testa dina opera-kunskaper

AV: Ingemar Schmidt-Lagerholm

1) Vinjettens notcitat

a) identifiera citatet – ur vilken opera?
b) hur benämns denna föredragsstil?
c) vilka namn har operans båda protagonister?
d) hur stavas dessa namn på ordinarie tyska?
e) varför passar vinjetten till just en blogg som www.vivaopera.se

Fortsätt läsa ”Frågor till innehåll på vivaopera”

OPERA’S TOP TWENTY

De tjugo bästa operatonsättarna

DOMARE: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Monteverdi, Händel, Gluck, Lully, Rameau, Mozart, Beethoven, Weber, Rossini, Donizetti, Meyerbeer, Verdi, Wagner, Puccini, Errstrauss, Rimskij, Schreker, Janacek, Britten.

Fidelio är ett problematiskt unikum men trots sin träaktighet så genial att Beethoven måste med i denna lista. I övrigt har tre operor satts som ett minimum i denna konkurrens. Fortsätt läsa ”OPERA’S TOP TWENTY”

Tala om sång – Nils-Göran Olve

Hur låter bra operasång? Går det att komma överens om det, eller gillar vi helt olika exempel – kanske rent av hör olika saker? Är det en fråga om smak, så att olika länder och tider har gillat olika slags sång, eller finns det ”eviga sanningar”?

TEXT: Nils-Göran Olve

Publicerat i lite annan form i Tidskriften Musikdramatik 2000. Musikdramatik och senare kompletterande Tidskriften Musikdramatik hette fram till år 2002 den publikation som nu med den äran bär namnet rätt och slätt Opera. Det är Sören Tranberg som sätter sin prägel på utformandet. Namnbytet skedde efter vad man tror med stora födslovåndor.

Skriver man om föreställningar och skivor är det här frågor som man ofta bör ställa sig. Visst är opera mycket mer än bra sång. Sången är dock avgörande för de flestas upplevelse. Ändå kommenteras den sällan i recensioner. I synnerhet gäller det röstbehandlingen i sig. Att peka ut rösttekniska problem, eller kommentera sångarens förmåga att sjunga det som står, verkar många dra sig för. Det kanske känns alltför personligt? Eller också skyggar recensenten för att ge sig in på det knepiga området sångteknik. Jag har bläddrat i några MD-nummer från senare tid. Någon gång kan man hitta kommentaren att en röst låtit väldigt trött eller ofri. Annars hittar jag bara ord som vacker, glödande, rondör, värme, frisk, imponerande, elegant, slank, märgfull, tillsammans med enstaka kommentarer om att diktionen varit bra eller att orkestern dränkt sångarna. Fortsätt läsa ”Tala om sång – Nils-Göran Olve”

Barberaren på “Amiralen” i Malmö

Det bästa av de verkligt skrattretande numren i Rossinis opera ”Barberaren i Sevilla” är kanske den så kallade förtalsarian (La calunnia).

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Artikeln publicerad i tidningen Arbetet (Malmö) den 2 juli 1961

Till intrigmakaren Basilios redogörelse för skvallrets förödande verkan har Rossini med oemotståndlig komik använt sin uppfinning crescendot, börjande med ett viskande sus och växande till en kanonskott. Fortsätt läsa ”Barberaren på “Amiralen” i Malmö”

Rossinis förtalsaria (La calunnia) greppar oss – Barberaren i Sevilla

Den verkliga franska grevinnan Germaine Sparre på slottet Kronovall (Österlen) brukade för gästande Lundadiscofiler berätta om sin ungdoms upplevelse med Beaumarchaiskomedin ”Il barbiere di Siviglia” omgjord till ’opera lirica’ av såväl Giovanni Paisiello (1782) som Gioacchino Rossini (1825) i följd efter varandra på samma dag.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men alla vet ju att den i olika tonlägen upprepade frasen ”Figaro, Figaro, Figaro” är från Rossinis ”Il barbiere di Siviglia” och inte från Mozarts ”Figaros bröllop”, låt vara att det egentligen rör sig om samma av fransmannen Pierre-Augustine de Beaumarchais (1732-1799) skapade teatergestalt. Fortsätt läsa

 

Lars Sjöbergs operanycklar

Lars Sjöberg ger nycklar till tolkning av 11 kända operor

Publicerade i Expressen våren 2016

“La Bohème” 1896
av Giacomo Puccini (1858 – 1924)

De plötsliga aha-upplevelserna är väl knappast Giacomo Puccinis fält. Hans svaghet ligger i att han mestadels bara tonsätter det som redan står i texten. Hans styrka ligger i att han gör det så vackert och skickligt. Men där finns uddar som sticker ut. I tredje akten av La Bohème söker den lungsjuka Mimi upp vännen Marcello för att dryfta sina problem med att leva ihop med Rodolfo. Hon ställer en enkel fråga:  ”Ursäkta, var ligger värdshuset, där målaren Marcello bor?”  Men musiken komplicerar frågan. Den fallande melodilinjen, de abrupta pauserna mellan orden, orkesterns dissonanser vittnar om att Mimi är sjuk, svårt sjuk till och med. Hade hon sagt ”Ack, jag känner mig så dålig”, hade musiken kunnat ingå i vilken dussinmusikal som helst. Men här skänker den situationen en tredje dimension. Operamusiks främsta uppgift är inte att illustrera vad som står i librettot utan vad som INTE står där. Fortsätt läsa ”Lars Sjöbergs operanycklar”

Allan Pettersson och Christian Lindberg i Norrköping 2010

Rytmiska serier hamrar i stråkarna. En fagottslinga blir till en ropande röst. Sugande oroshärdar mullrar, samtidigt som staccatomeddelanden sipprar in som från en annan värld. Så bryter sången igenom och orkestersatsen landar i ett ögonblick av frid.

TEXT: Cecilia Aare

Den 14 januari uruppförde Christian Lindberg och Norrköpings symfoniorkester Allan Petterssons ofullbordade första symfoni. Och Pettersson-vänner som hade infunnit sig i De Geerhallen i Norrköping bör ha känt igen terrängen: här restes de melodiska bågarna mot en matta av larmande anrop. Fortsätt läsa ”Allan Pettersson och Christian Lindberg i Norrköping 2010”

Syrianerna i Sverige – försvarar de de ryska bomberna i sitt forna hemland?

ALEPPO Väldigt många svenska syrianer står för oumbärliga insatser i vårt gemensamma samhälle. Några få har stuckit ut negativt. Hedersmord, bedrägerier inom socialtjänsten. Den som påpekar det fördömer absolut inte en hel grupp. Men hur är det allmänt sett? Finns det hos dem en enhetlig inställning? Älskar de Putin? Hatar de Obama? Här citeras några uppslagsböcker om Syrien och görs några villrådiga reflektioner.

Nordisk familjebok, Tredje upplagan 1923 meddelar följande om Aleppo

Aleppo, Haleb, stad i franska mandatområdet Syrien. Omkr. 140 000 inv. Aleppo ligger i en härlig oas. vars trädgårdar äro berömda för sina pistacier (”Alepponötter”). Genom sina många kupoler, minareter och palats är det en av de vackraste städerna i orienten. I Aleppo mötas karavanvägar från alla håll. Aleppo ligger vid Bagdadbanan; från Aleppo  utgår en järnvägslinje mot söder till Damaskus. Direkt järnvägsförbindelse mellan Aleppo och dess hamnstad Alexandrette är planerad. Fortsätt läsa ”Syrianerna i Sverige – försvarar de de ryska bomberna i sitt forna hemland?”

Parsifal är Wagners stora drama om sexualiteten

Parsifal (1910) och Kundry (1906). Målad av den spanke konstnären Rogelio de Egusquiza. Wikimedia commons.

AV Ingemar Schmidt-Lagerholm

Wagners sista opera “Parsifal” brukar ses som ett liturgiskt spel i sagomiljö. Men i själva verket handlar det om en modern uppgörelse med könsdriften och om skräcken för sjukdomen syfilis, skrev Wagnerkännaren Ingemar Schmidt-Lagerholm i en artikel i DN 19 mars 2012.

Fortsätt läsa ”Parsifal är Wagners stora drama om sexualiteten”

Storsvenska tenorer – Idomeneo

Följande text om Mozarts Idomeneo (1781) är framsprungen i etapper under tiden strax före och strax efter Göteborgspremiären den 24 september 2016

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Två storsvenska glanstenorer. Någon minns Set Svanholm som avled år 1964. Någon minns Nicolai Gedda  som är retirerad sedan 2001. Men just så grandiost var det när Mozarts opera Idomeneo hade sin Sverigepremiär på Kungliga Operan i Stockholm den 10 januari 1957. Elisabeth Söderström och Aase Nordmo hette tjejerna. Jag skulle kunna rapportera om detta ty jag såg evenmanget tio gånger med då bruklig ungdomsrabatt plus genrepet den 9:e där jag slank in gratis. Jag förde som tjugotvååring barnsligt protokoll efter Bernhard Paumgartners då nyutgivna klaverutdrag. 0.50  0.35  0.55 var akttiderna inklusive applåder. Fortsätt läsa ”Storsvenska tenorer – Idomeneo”

Adams, äreräddaren

John Adams: Nixon in China. Premiär Stockholm den 1 oktober 2016

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Var Nixon månne den ende amerikanske president som tvingats avgå i skam och nesa. Det var den 9 augusti 1974, och snart kom alla verkligt avgörande politiska skandaler att benämnas med ändelsen  -gate, vilket fortfarande syftar på Watergate, platsen där underhuggarna begick sitt brott.

Men jag skall ändå inte gå vidare med att fräscha upp minnet av USA:s historia. Endast nämna att dåvarande svenska TV2 på midsommarafton i Nixons dödsår 1994 gav operan ”Nixon in China” av John Adams som kommenterad föreställning under hela eftermiddagen och som ett led i att belysa uppvärderingen av Richard Milhous Nixon.

Tonsättaren John Adams bidrog alltså till äreräddningen av denne republikanske president icke utan karisma. Enligt min mening bidrog Adams även till en äreräddning av den stagnerade operakonsten. Fortsätt läsa ”Adams, äreräddaren”