Kategori: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Hon tolkar Vilnius’ själ med musik

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det är tisdagen 19 april 1994 i det åter fria Litauens huvudstad. På kvällen hålls en konsert med kammarmusik av den litauiska kompositören Onutė Narbutaitė (Onu`tee Narbuta´itee).

Jag är på plats när konserten äger rum i en mjukakustisk sal i franska palatset i Vilnius. Som alla styckenas kompositör är Onutė Narbutaitė, född 1956, närvarande, när några också nya verk skall födas. Hon är inte långt från fyrtio och väntar därtill på ett mera konkret sätt sitt första barn.

Fortsätt läsa ”Hon tolkar Vilnius’ själ med musik”

Happy Go Lucky Local

Ett lokaltåg utan bekymmer. Ingemar Schmidt-Lagerholm presenterar sex olika inspelningar av Duke Ellingtons låt ”Happy Go Lucky Local”. Lyssna och begrunda hur var och en av inspelningarna ger sin helt egna karaktär till detta muntra tåg.

Som omväxling får vi mot slutet höra Hilding Rosenbergs “Järnvägsfuga” ur “Resa till Amerika”. Och för den som lyssnar ända till slutet finns ytterligare något ”extra intressant”. AH

Programmet sändes första gång på Radio Botkyrka den 14 november 2019.

“Moses och Aron” – en svår nöt att knäcka?

Den starka ställning Schönberg-eleven Alban Berg har som musikdramatiker genom sitt verk Wozzeck, gör det lätt att dra slutsatsen att Arnold Schönberg själv inte var särdeles intresserad av musikdramatik, att han överlät den saken åt Berg.

Ingemar Schmidt-(Lagerholm) presenterar Arnold Schönbergs opera “Moses och Aron” under en sammankomst på Diskofilklubben i Lund, 1959 – inkl. kort handlingssammandrag med analys.

Detta vore emellertid grovt felaktigt ty vi har åtskilliga musikdramatiska verk från Schönbergs hand även om inte alla så lätt kan karakteriseras som operor.

Men vi måste veta att det förutom dagens “Moses och Aron” existerar tre enaktare: monodramat “Erwartung” från 1909, den som musikdrama rubricerade “Die glückliche Hand” från 1913 samt den komiska operan “Von heute auf morgen” från 1929.

“Moses und Aron” har dock inget gemensamt med dessa verk. Fortsätt läsa ”“Moses och Aron” – en svår nöt att knäcka?”

JAZZ på Radio Botkyrka (91,6): John Coltrane

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg måndagen den 19 september 2019 klockan 19:00.

INNEHÅLL och LÅTLISTA

John Coltrane (1926 – 1967) dog i levercancer som fyrtioåring. Kanske var han inom den modernare jazzen den jämte Charlie Parker mest betydande saxofonisten. Fortsätt läsa ”JAZZ på Radio Botkyrka (91,6): John Coltrane”

Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
– om Mozart också hade målat

Han är Litauens märkligaste konstnärsgeni, utbildad såväl för måleri som för musik. Till hans kompositioner hör pianostycken och mer därtill. Här finns ett fåtal miniatyrer som på ett hissnande sätt leder åhörarens association till Arnold Schoenberg – den knappe, kärve och atonale Schönberg mitt emellan senromantiskt skimmer och dogmatisk tolvton.

“SCHERZO” x två, målad av Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
Bilden till vänster målad 1909 och den till höger 1908.
(Wikimedia Commons)

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm (2002/2019)

Hans namn är Mikalo~jus Konstanti´nas Čiurlionis (uttalas Tjiurlio’nis). Han föddes den 10 september 1875 – och dog den 28 mars 1911, knappt 36 år gammal. Fortsätt läsa ”Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
– om Mozart också hade målat”

Ingemar Lagerholm har avlidit

Det är med stor sorg jag måste meddela att min sambo genom många år Ingemar Lagerholm har gått bort efter flera års kamp mot cancern.

Ingemar Lagerholm (1935-2019)
Ingemar har varit huvudansvarig och en stark drivkraft bakom bloggen vivaopera.se som vi startade gemensamt i september 2016, han som skribent och jag främst som webbredaktör.

Vi delade ett starkt intresse för musik och det är min förhoppning att jag ska kunna driva vivaopera.se vidare och utveckla bloggen i den riktning som vi båda strävade efter – att den ska vara ett forum för intressanta berättelser, diskussion och analys om ” – absolut inte bara opera”.

Kvar efter Ingemar finns också ännu ej publicerat material som kommer att berika bloggen framöver.

Nästan allt om Ingemar.

Astrid Haugland

KLASSISKT på Radio Botkyrka (91,6): Roman – den svenska musikens fader

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg tisdagen den 17 september 2019 klockan 19:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA

Här följer en timme klassisk svensk musik av ’den svenska musikens fader’, Johan Helmich Roman. 2019 utkom Ernst Brunners bok om Roman ”Skeleton”. Fortsätt läsa ”KLASSISKT på Radio Botkyrka (91,6): Roman – den svenska musikens fader”

VI MINNS på Radio Botkyrka (91,6): Alice i Tullinge

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg måndagen den 16 september 2019 klockan 13:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA

Känd för sina barnvisor bodde Alice Tegnér åtskilliga år i Tullinge. Eftersom hennes man hade den professionella uppgiften att fördela tomter till hugade spekulanter. Fortsätt läsa ”VI MINNS på Radio Botkyrka (91,6): Alice i Tullinge”

JAZZ på Radio Botkyrka (91,6): Louis Armstrong och Kenny Baker

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg torsdagen den 5 september 2019 klockan 19:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA.

Louis Armstrong originalinspelningar 12 nov 1925 till 26 februari 1926
jämförs med ”exakta” kopior utförda på 1960-talet av ensemble Kenny Baker. Armstrongs sånginslag har av Baker behållits. 10 låtar. Fortsätt läsa ”JAZZ på Radio Botkyrka (91,6): Louis Armstrong och Kenny Baker”

KLASSISKT på Radio Botkyrka (91,6): Schubert och Furtwängler

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg tisdagen den 3 september 2019 klockan 19:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA.

Det verk som här har valts initialt för den klassiska sidan av lokalradion ”Radio Botkyrka” är den stora C-dur symfonin från kvarlåtenskapen hos Franz Schubert. Dessvärre en upptagning som får pukan att hänga utanför orkestern. (Berliner Titania Palast 1954 58m). Fortsätt läsa ”KLASSISKT på Radio Botkyrka (91,6): Schubert och Furtwängler”

VI MINNS på Radio Botkyrka (91,6): Valen och 1940

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg måndagen den 2 september 2019 klockan 13:00. 
INNEHÅLL och LÅTLISTA.

Året 1940 var ett krigsår i Skandinavien.

Den känslige norske tolvtonskomponisten Fartein Valen (1887 – 1952) kunde märka att norska marinen bedrev övningar i Bømlofjorden utanför hemmet i Vestlandets Valevåg, vilket befinner sig vid kusten just mitt emellan Stavanger och Bergen. Fortsätt läsa ”VI MINNS på Radio Botkyrka (91,6): Valen och 1940”

“DOMPAN” FRI I NORGE

Arne Domnérus’ svenska sekstett turnerar i Norge med jazz och norsk folkmusik. Inspelningar (konsert och studio) sker i september 1977. Det blir en dubbelvinylare, “Ja vi älskar”, som du aldrig kommer att få se eller höra igen.

På detta utsnitt från skivomslaget till “Ja vi älskar” finns den kända norska oljemålningen (no: maleriet) ”Brudeferd i Hardanger” (1848). Personer av Adolph Tideman och landskap av Hans Gude.

Vi hör Ingemar Schmidt-Lagerholm berätta och spela exempel från albumet. Fortsätt läsa ”“DOMPAN” FRI I NORGE”

Ingen skam över Gäda`

Vad som fascinerar hos den litauiska poeten Sigitas Geda (1943-2008) är det kulturella djupet: de hedniska myternas Litauen, konstmusikens Europa, antikens skulpturer, nederländernas målare. Det är detta som ryms i Gäda’s poesi och allt i en spännande kontrapunktik. Finns det en svensk motsvarighet så borde det enligt min mening vara Gunnar Ekelöf med sin Mölna-elegi, med sin (Nike från) Samotrakhe, med sin Helvetes-Breugel.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Poeten skrev sitt namn på litauiska Sigitas Geda. Det spontana svenska uttalet för efternamnet leder i Litauen tvingande tanken till ett helt annat ord, ‘ge´da’, med  betydelsen  ‘skam’,  ‘vanära’. Därför skall vi här använda skrivmodellen Sigi`tas Gäda`.

Sigi`tas Gäda` föddes 1943. Men jag vill börja drygt två decennier dessförinnan. Med den litauiska modernismens portalgestalt, Kazy~s B`inkis (Kazys Binkis). Några signifika rader av Bi`nkis från 1921 lyder i min översättning från litauiskan: Fortsätt läsa ”Ingen skam över Gäda`”

Rued Langgaard, Aarre Merikanto, Fartein Valen – vilka voro väl dessa personer?

De var modernistiska nordiska tonsättare verksamma under det tidiga 1900-talets mellankrigstid. Låt oss här och nu gripa dansken Rued Langgaard (1893-1952).

Sekterister åkallar Antikrist. Bild från DVD, Danmarks Radio (DR), 2002.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Den radikalt ganska lekfulle Köpenhamnaren i öst som    – så när som på några av sina sista år –   aldrig på riktigt blev ripenser (Ribe) i väst. 16 symfonier med trevliga titlar, 7 stråkkvartetter. Men också en opera som har gjorts kanonisk i Danmark. Och det är den vi nu vill kasta ljus på: “ANTIKRIST”.

I kvasiperiferin av religiös sekterism har alltid funnits sexualism med eller utan ledargestalt. För att händelsevis hålla oss inom Skandinavien har vi norska haugianere, bohuslänska schartauianer, nordliga læstadianer. Också mera nyligen Knutby strax öster om Uppsala. Fortsätt läsa ”Rued Langgaard, Aarre Merikanto, Fartein Valen – vilka voro väl dessa personer?”

Starsopran und schwedischer Graf
Sena Jurinac und Erik Sparre

Erik Sparre ist mein persönlicher Freund seit 1956. Unaufhörliche Telefonate. In der Zeit der Vinyl-Platte alles über Oper. Immer hat er mir erzählt über seine Kontakte mit der Sängerin Sena Jurinac.

Sena Jurinac als Oktavian im „Rosenkavalier“ von Richard Strauss.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Sena Jurinac (1918-2011) hat eine umfangreiche internationale Diskographie als lyrische Sopranistin mit exceptioneller Fülle und dramatischem Ausdruch. Für die, die Video vorziehen ist die Auswahl relativ gering. An erster Stelle die Bergsche Marie (Wozzeck) aus einer Serie mit Aufnahmen von Rolf Liebermann in Hamburg 1970. Der Modernist der Schoenbergschule Bruno Maderna dirigiert hier, der Protagonist Wozzeck ist Tony Blankenheim. Verdis Desdemona singt Jurinac deutsch mit Wolfgang Windgassen als Othello. Den Straussschen Komponisten aus Ariadne gab sie unter dem Dirigat von Karl Böhm.

Als Anrede verwendet Shakespeare (um 1600) das singular-Pronomen thou (du), dem (nach Reform) modernen schwedischen “du” naheliegend. Die pronomina thou (du) und thee (dich) waren dem damaligen Publikum weder gekünstelt noch altertümlich. Aus unnötiger Eifersucht tötet Otello/Othello seine Frau Desdemona. Was er im Original zu allerletzt äußert ist “I kiss’d thee, ere I kill’d thee. Killing myself, to die upon a kiss.” Otello/Othello ist gerade eingedrungen in „a Bedchamber of the Castle“. Desdemona (Sena Jurinac) versteht und reagiert. Fortsätt läsa ”Starsopran und schwedischer Graf
Sena Jurinac und Erik Sparre”

Mirga Gražinytė-Tyla – eine Litauerin
deren Gatte das Schweigen ist.

Deutsche Fassung 2019-07-08

Vorderseite von „The Gramophone“ Mai 2019. Die litauische Dirigentin Mirga Gražinytė-Tyla dominiert. Wahrlich eine Ehrung. Denn diese sehr englische ‚monthly‘ ist die älteste der Welt in Sachen Tonträger und die am meisten renommierte für „klassische Musik“ (founded in 1923).

Geschrieben von Ingemar Schmidt-Lagerholm.

Liebe Leser! Die damals zehnjährige Mirga / Mirgutė gewinnt 1996 ein Gesangswettbewerb im Fernsehen mit dem Kleinlied ”Gera būtų“. (Es wäre gut, wenn …). Dem Zuhörer drei Minuten Staunens über ihre Artikulation. Hier ist der Link. Youtube (https://www.youtube.com/watch?v=wUXv6uTsIfI) Fortsätt läsa ”Mirga Gražinytė-Tyla – eine Litauerin
deren Gatte das Schweigen ist.”

Mirga Gražinytė-Tyla – En litauiska
med TYSTNADEN som make

Omslaget till ”The Gramophone” May 2019 pryds helt dominerande av den trettiotvååriga litauiska dirigentskan Mirga Gražinytė-Tyla. I sanning en hedersutnämning, ty denna tidskrift är världens äldsta och mest renommerade för reproducerad ’klassisk’ musik (founded in 1923).

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Käre läsare. Gå nu till denna länk på Youtube (https://www.youtube.com/watch?v=wUXv6uTsIfI) för att i nästan tre minuter häpnas över artikulationen när Mirga/Mirgutė som tioåring vinner en sångtävling i hemstaden Vilnius. År 1996 kan det ha varit. ”Gera būtų” heter hennes ’lilla’ sång med sannolika innebörden ’det skulle vara bra’.

Mirga Gražinytė-Tyla har när detta skrives (juni 2019) den kvinnliga åldern av 32 år och har just lyckligen framfött ett välartat gossebarn. Precis trettio och något plus är ju enligt utbrett synsätt idealiskt för den aktiva kvinnans nativitet. Och proffsmusiker (körledare) inom det klassiska facket blev denna Mirga Gražinytė-Tyla redan som trettonåring med påbörjad yrkeskarriär.

Hon är född i litauiska huvustaden Vilnius den 29 augusti 1986. Sin ungdomsutbildning har Mirga Gražinytė-Tyla i det flerfaldigt musikaliska hemmet. Och på Vilnius-gymnasiet med namn av Čiurlionis. Från tjugoårsåldern blir hon mera konventionellt utbildad i västeuropeiska elitsammanhang.

Fullfjädrad dirigent för klassisk symfoniorkester på uppåt hundra fullt kvalificerade musiker. Inte så få sådana ledardamer dyker upp. Därtill med utnyttjad multitalang, vilken kan vara instrumental: klaver, violin, klarinett (Simone Young), konventionell operasång eller varför inte parallellt utförd mer eller mindre ordlösa vokaliser. Carl Nielsens trea eller Luonnotar av Sibelius (Barbara Hannigan, dirigent och sopran i Berwaldhallen 170322).

Innan vi här belyser att Mirga Gražinytė-Tyla  åt “Deutsche Grammophon“ skall spela in rikhaltig  seriös musik dröjer vi vid hennes tredelade namn. Fortsätt läsa ”Mirga Gražinytė-Tyla – En litauiska
med TYSTNADEN som make”

Sena Jurinac och Erik Sparre – Världssopranen och hennes svenske greve

Sena Jurinac (1921-2011) har en omfattande internationell diskografi som sopran och mezzosopran. Virilt egaliserad mezzo, inga besvär utanför normalt register.

Sena Jurinac i ‘Der Rosenkavalier’. Photo: ITV/REX

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

För den som vill se henne på DVD är utbudet relativt magert. Främst och bäst vad gäller video är väl hennes genomträngande tolkning av Marie i Wozzeck av Alban Berg; dirigent ingen mindre än Bruno Maderna (Övervakning: Rolf Liebermann, protagonisten är Tony Blankenheim, Hamburg 1970). Hennes tyska tolkning av Desdemona i Verdis Othello är inte remarkabel. Kanske heller inte så när hon visuellt gör ”der Komponist” i ”Ariadne auf Naxos” av Richard Strauss dirigerat av Karl Böhm.

Alltså kvantitativt klent med videogestaltningar av Sena Jurinac. Auditivt finns det däremot mycket minnesvärt som man vill lista och framhålla. Fortsätt läsa ”Sena Jurinac och Erik Sparre – Världssopranen och hennes svenske greve”

KRIM-BRÜCKE von Osten
– Крымский мост

Am Anfang die Brücke, doch verweile …

Folgender Feuilleton-Beitrag auf deutsch befaßt sich mit französischen Opern von Christoph Willibald Gluck (1714-1787) wo Inhalt von der Halbinsel Krim vorhanden ist, und einer viel späteren cineastischen Kostbarkeit: „Die Dame mit dem Hündchen“ – hoch geschätzer sowjetischer Spielfilm aus dem Jahre 1960, Regie: Jossif Jefimowitsch.

Die neue Krimhalbinsel-Brücke (2018 eröffnet) von Osten wird als Ausgangspunkt ausgenutzt und nach den besten Quellen (Economist) kommentiert.

By Росавтодор – http://rosavtodor.ru/press-center/media/photo/232301, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=73177126

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Am 15 Maj 2018 wurde sie offiziell eröffnet, die neue Brücke vom Osten her zur Halbinsel Krim, wo Orte wie Jalta, Sewastopol, Feodossija sich befinden. Die Brücke über die Straße von Kertsch. Die Meeresenge des Asowschen Meeres wo im Norden der Don bei Rostow seine breite Mündung hat. Die Brücke verbindet einige Inselchen. Über die Insel Tusla ist die Verbindung 19 Kilometer lang. (Öresundsbrücke 16 Km).

Hat man die Brücke zu rasant und voreilig gebaut? Gewiß, das geht mich ja alles nichts an. Doch, eine anfängliche Bewunderung habe ich nicht umhinkommen können. Die arme Bevölkerung im fast stillgelegten Osten der Ukraine unterschätzt ja total das wirkliche Desinteresse von Seiten Moskaus und der Oligarken. Nicht eine Spur eigenartig daß diese Leute die Ost-Ukraine vermeiden haben wollen. Und gerade östlich über Rostow geht das Netz der Eisenbahn weiter nach Kaukasus. Fortsätt läsa ”KRIM-BRÜCKE von Osten
– Крымский мост”

Krim, bro från öster – Крымский мост

Den 15 maj 2018 öppnades   – åtminstone officiellt –   en nybyggd bro över inloppet till den breda Asovska sjön, där ju den mäktiga floden Don mynnar.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det rör sig om Kertj-sundet från ryska fastlandet på samma sida som Novorossijsk i öster över till halvön Krim med Jalta, Sevastopol och andra kända orter. Över småöar kan längden för Krim-bron (Крымский мост) beräknas till 19 km. (16 km plägar anges för Öresundsbron anno 2000.)

Byggdes denna ståtliga Krim-bro egentligen alldeles för överilat?
Fortsätt läsa ”Krim, bro från öster – Крымский мост”

Mästersångarna i Nürnberg:
HÄGG, FLÄDER eller SYRÉN?

Operan ”Meistersinger” av Richard Wagner utspelar sig under ’kristen’ midsommar, Johannes Döparens dag (slutet av juni). Protagonisten Hans Sachs sjunger mitt i andra akten en monolog som lovprisar låt oss säga syrenen. ”Wie duftet doch der Flieder so mild, so stark und voll.” Och Wagner kryddar luktsensationen med att låta två horn i orkestern gå i tersklang, vilket verkligen känns i lyssnarens näsborrar.

En av Villa Vodanos egna syrener fotograferad 2 juni 2019. Blommorna visar de första tecknen på att börja vissna.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

hägg (ty. Traubenkirschbaum)
Prunus padus är ett medelstort träd i familjen rosväxter. Trädets bark och blad har en bittermandelartad doft.

fläder (ty. Hollunder)
Sambucus nigra förekommer naturligt i Europa till västra Sibirien.
Karakteristisk stark och söt doft. Frukterna blir först röda, men de blir senare svarta och glänsande. På norska och danska finns benämningen hyll/hyld för sambucus nigra.

syrén // syren (ty. Flieder)
Syringa vulgaris är ursprunglig i sydöstra och östra Europa, men numera planterad och förvildad på många håll. Syren är en lövfällande buske som blir relativt stor. Syrenen blommar i slutet av våren med en behaglig söt doft. Syrén heter ofta på engelska lilac. Paul Hindemith komponerade år 1946.  Als Flieder mir jüngst im Garten blüht’ − Ein Requiem denen, die wir lieben (engl. When Lilacs Last in the Dooryard Bloom’d – A Requiem for Those We Love), Oratorium nach einem Text von Walt Whitman.

I diskursen dyker stundtals upp frågan om vilken växt Wagner faktiskt avser. Stämmer verkligen doft och blomningstid. I companion-häftet ”Wagner’s Meistersinger” Ed. Vazsonyi (2002) är det Dietrich Fischer-Dieskau som påpekar (sid.54) att Wagner kunde ha förväxlat fläder och syrén. Den senare utblommad i Nürnberg vid midsommartid. Men kanske inte i Rigas lummiga trädgårdar. Fortsätt läsa ”Mästersångarna i Nürnberg:
HÄGG, FLÄDER eller SYRÉN?”

Europeiska unionens historia och din röst

Många vet från sin skoltid att det kontinentala storkrig, som Gus­tav II Adolf deltog i, fick sin slut­punkt med den så kallade westfa­liska freden år 1648. Sverige fick då fotfäste på tysk mark, vilket väl var en av förut­sättningarna för det snart följande inkorporerandet av Skåne.

Först publicerad i Nya Ludvika Tidning lördag 12 november 1994
i samband med folkomröstningen om EU-medlemskap.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men också en väsentlig då tyskspråkig del av det som nu är EU:s kärna kom just genom westfaliska freden till Sveriges allierade, nämligen till Frankrike.

Låt oss nu inte spekulera över huruvida detta fredsslut med svensk hjälp sådde det onda fröet till 1900-talets världskrig. Området kallas på tysksvenska Elsass-Lothringen och blir ofta missbenämnt på kartor, eftersom den sydöstliga­re delen Elsass (fr. Alsace) får bok­stäverna till den nordvästligare delen Lothringen (fr. Lorraine) tryckta över sin nejd.

Den omstridda dubbel-regionen utgörs av det lilafärgade området med den tyska benämningen “Elsass-Lothringen”. Det har i sin östra kant floden Rhen såsom nuvarande gräns mellan Tyskland (i öster) och Frankrike (i Väster). Just på denna kartbild befinner sig emellertid bokstäverna “Elsass-” på den del som är “Lothringen”. På franska heter dubbel-regionen “Alsace-Lorraine”.

Kartans årttalsstatus torde vara 1920. Drygt 70 bilkilometer söder om Strassbourg ligger i dagsläget på franska sidan Colmar med ett syfilissjukhus från 1500- talet och det berömda ‘Isenheimer Altar’. När Columbus med europeiska ‘conquistadorer’ drog iväg för att erövra Sydamerika tog återvändare med sig könssjukdomen syfilis från Amerika till Europa. Conquistadorerna blev nu legosoldater framför allt i gränsområden mellan nuvarande Tyskland, Frankrike och Italien, något som berörs i Verdis opera Rigoletto. I ‘väntan’ på fjärde syfilisfasens utbrott kunde dessa konkvistadorer/legosoldater växelvårdas just i Colmar. “Isenheimer Altar” genom sin utformning av Matthias Grünewald på 1500-talet är berömt även i samband med operan ‘Mathis der Maler’ (1932) av Paul Hindemith.

Elsass-Lothringen hade förvaltats förstrött av Frankrike i drygt två se­kler, då folkspråk inte var något vä­sentligt för centralstyret.

Upp till Uppsala.
Impressioner. Diskrepant essä.

Löst och fast som kan knytas till Uppsala. Konsert och Kongress. Den estniske dirigenten Paul Mägi. Ingemars farföräldrar. Linnégatan 18 vid järnvägen. Häradshövdingens sonson: musikforskaren Anders Edling. Beskrivning av en innehållsrik bluray (BD-R). Och hen har nog inte varit i Uppsala men kom med ändå: Sofi Oksanen.

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Visst är Uppsala av tradition en delad stad. Av järnvägen i en västlig akademisk hälft med Fyriså, Slott, Carolina, Universitet, Dom, Stadsteater, Biskopsborg (Ingmar Bergmans Alexander), Ofvandahls Konditori (Lars Gustafsson), Bokhandeln där min farbror Torsten köpte historiskt om den uppländska Vendeltiden. Nationshuset av Alvar Aalto. På den östliga Vaksala-sidan var det alltid mera vildvuxet.

Men så invigdes lördagen den 1 september 2007 ”Uppsala Konsert och Kongress”. Och vips, Uppsala fick kultur på bägge sina sidor. Här framförs strax samtliga femton stråkkvartetter av Dmitri Sjostakovitj med Brodskykvartetten. Paul Mägi och Nils-Erik Sparf får som ansvariga för ”Uppsala Kammarorkester” skifta lokal från Universitetets aula till allra högst upp på nya Parnassen åt hållet för de berömda ”Uppsala högar”.

Den 7 februari 2019 på ’hemmaplan’ i Uppsala (högsta Parnassen, Konsert och Kongress). Paul Mägi slår in symfoniorkestern i helaftons-oratoriet Elias av Felix Mendelssohn.

Mitt i bild primarien Nils-Erik Sparf (ledare för Uppsala kammarsolister).

Fortsätt läsa ”Upp till Uppsala.
Impressioner. Diskrepant essä.”

Bayreuth, en Wagnerstad
med omgivningar

Bayreuth ligger geografiskt just mitt emellan Berlin och Muenchen. Strax under 300 kilometer vilken riktning man än väljer. (Som från Jönköping till Stockholm eller Malmö). Vi radar här upp de viktigaste anhalterna: Berlin-Potsdam-Magdeburg- Halle-Leipzig-Plauen-Hof-Bamberg-Nuernberg. Från Nuernberg fortsätter järnvägsfärden mot Muenchen via Noerdlingen och Augsburg.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

En officiell järnvägskarta från 1849 visar ett vitt och brett utbyggt tyskt järnvägsnät. En inbjudande karta från 1861 (Länken öppnas i nytt fönster/ny flik) var troligen den Richard och Cosima studerade för att lokalisera sin ’idealiska operaplats’.

“Liegt nicht in Deutschlands Mitten mein liebes BAYEREUTH”! är ett obetydlgt falsifierat Wagner-citat” Hur lyder det korrekt? Från vilket verk? Strax före svängen via Bamberg fick det bli en avstickare norrifrån vid Neuenmarkt och en brant stigning, de första av ungefär 30 kilometer, för att söderut nå fram till Bayreuth. Vad jag förstår klarades den extrema stigningen    – som benämns ’Schiefe Ebene’ –  genom ’otillåtet’ skarpa kurvor i slingrigt lopp. Färdigställt 1853, då givetvis enkelspårigt. På en bild visas  – vad som torde ha blivit en turistattraktion –   nutida dubbelspår i högertrafik och med extra hjälplok baktill. https://www.dampflokmuseum.de/die-schiefe-ebene/. (Bilden längst ned till höger) Fortsätt läsa ”Bayreuth, en Wagnerstad
med omgivningar”

STYRKAN HOS LOUIS ARMSTRONG

I början av 1930-talet hade Louis Armstrong så när fastnat i maffians och storgangstrarnas grepp. Han lyckades ta sig undan och över till Europa. I Paris samlade han en orkester av mörkhyade exilmusiker. Deras turné nådde Stockholm den 28 oktober 1933. Tre treminuterstitlar spelades in för svenska Sonora.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Just veckan innan (331021) hade de varit i Köpenhamn och blivit filmade med konstnärlig finess. Sammanlagt tio minuter: den vackra ”I cover the Waterfront”, en foxtrot ”Dinah, (is there anyone finer in the State of Carolina)” och den hetsigt jagande ”Tiger Rag”. Bilden ovan från skärm visar Armstrong framför sin orkester kallad ”Hot Harlem Band” och klarinettisten Fletcher Allen som har rest sig för ett solo i ilfart.

Den befintliga mycket stora mängden av ljudupptagningar med Louis Armstrong kan ju generellt anses utgöra tre grupper vad gäller inre och yttre kvalitet. Fortsätt läsa ”STYRKAN HOS LOUIS ARMSTRONG”

Black, Brown and Beige
Duke Ellington i drygt tre kvart

Vi får anta att ”black” avser alltsedan 1600-talet brutalt överskeppade afrikaner. Medan ”brown” skulle vara amerikansk ’urbefolkning’ (indianer). Blandat ”beige” vore Ellington själv.

Vid en konsert den 23 januari 1943 (New Yorks Carnegie Hall) spelades “Black, Brown and Beige” in i sin helhet. Skivomslagsbild från urframförandet 1943 January 21.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Och många benämningar finns: ’mestiser’, ’kreoler’. Hudfärg, genom dessa tre kolörer karakteriserar Duke Ellington vad han med ett ’tabuord’ kallar ”A Tone Parallel to the History of the American Negro”, en nära timslång komposition för sitt sextonmannaband med kontrasterande och balanserade blåsare till rytmsektion. Verket har också en lyrisk kärna, ”The Blues”   – en personifierad sinnesstämning –  framförd av kvinnlig eller manlig sångare. Placerat centralt såsom avsnitt 6 bland verkets 11 satser. “Blues” är något som inte har vett nog att resa sig upp och ge sig av. Obehagskänslan ‘blues’ blir man inte kvitt. Fortsätt läsa ”Black, Brown and Beige
Duke Ellington i drygt tre kvart”

Med anledning av “Fritjofs saga”

Medan Fritjofssagan sådan den togs fram år 1825 av Esaias Tegnér i Lund på visst sätt kan sägas sova en politisk törnrosasömn med förtecken som hyllar den dåtida svensk-norska unionen, så är det möjligen annorlunda om man ser på den kulturella spridningen i germanska Tyskland och Norden.

Den 22 meter höga staty av “Fritjof den djärve” placerades på Vangsnes i Sognefjorden 1913 och var en gåva från den tyske kejsaren Vilhelm II.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det ’nynorska’ språkgeniet Ivar Aasen gjorde år 1858 en nynorsk konstruktion av Tegnérs isländska förlaga. Handlingen utspelar sig ju vid Norges djupt inträngande Sognefjord. Än idag är denna bok en viktighet för upprätthållandet av föreskrivna 25% nynorsk i NRK:s nyhetssändningar.

I Tyskland svärmade kejsaren Wilhelm II för vikingabragder. Inte sällan riktade han och hans manliga sällskap i sjöofficersmässen blickarna mot Norge och dess djupa fjordar. Fortsätt läsa ”Med anledning av “Fritjofs saga””

Duo som heter duga. Och det
dubbelt upp

Vi berömmer först den avslutande halvan. Musikaliska moderniteter. En klarinettist med mogen virtuositet (Magnus Holmander) och förvisso inte vilken dragspelsdam som helst. Nej det var Irina Serotyuk med sitt fulladdade ackordeon.

I Stockholms Allhelgonakyrka lördagen den 6 april 2019 kl 18:00
inom ramen för KVAH (Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan).

    • Ylva Larsdotter violin och Peter Friis Johansson flygel
        • Sonate för violin och klaver nr 3 E-dur BWV 1016 av Johan Sebastian Bach
        • Violinsonat i a-moll av Alice Tegnér sats 3: Andante
        • Violinsonat nr 1 i G-dur op.78 av Johannes Brahms.
    • Magnus Holmander klarinett och Irina Serotyuk ackordeon
        • Ur ”Histoire de Tango” av Astor Piazzolla
        • Sonatina för klarinett och ackordeon av Sir Malcolm Arnold
        • Suite Hellénique av Pedro Iturralde

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Klaviatur med knappar förstås. En lätt handlyftning med bibehållen sättning mellan fingrarna och det blir fullkomligen en annan tonart utan hänsyn till pianots i det fallet besvärliga svarta och vita tangenter.

Man inledde avdelningen med ett avsnitt från ”Histoire de Tango” av Astor Piazzolla. In toto sannolikt en svit på dryga tjugo minuter, tryckt i noter för violin och piano. Och detta går att göra mycket av. Exempelvis delen ’Café 1930’ (Vi kan vara säkra på att caféet befinner sig i Paris.) Nu alltså för klarinett och ackordeon. Så här stringent behandlat nästan lika genuint som vore det Piazzollas eget bandoneon, i knät och med helt enskilda    – icke ackordskopplade –   basknappar.

Kvällens pris tog dock en äkta klarinett-sonatin av Sir Malcolm Arnold. And this gentle nobleman did compose a lot. Från djupet andas gammalengelsk folkmusik och en längtan efter Henry Purcell. Allt klätt i modernistiska klanger och de allra svåraste speltekniska tacksamheter. Om duon Holmander/Serotyuk gör mera sånt här så får Martin Fröst en allvarlig konkurrent. Fortsätt läsa ”Duo som heter duga. Och det
dubbelt upp”

Katastrofområdet Kaliningradskaja oblast

Existensen av ryska exklaven Kaliningradskaja Oblast är en fasansfull katastof för hela Östersjöregionen.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

1) För centralmakten i Moskva är exklaven enbart av militärt intresse. Ekonomiskt och kulturellt är området från rysk sida likgiltigt. Men här roar sig pubertetspiloter i överljudsfart med att sprida skräck över hela havet. Och här finns de miniubåtar som ingen svensk regering hittills har vågat ta på bar gärning. (bild ubåt)

2) Någon återuppbyggnad efter andra världskriget (1945) har egentligen aldrig skett. Det mesta är fult och motbjudande. Bostadsstandard och vägnät är i erbarmligt skick. Såväl i staden Kaliningrad som i regionen för övrigt. Fortsätt läsa ”Katastrofområdet Kaliningradskaja oblast”

Östersjöns sydöstra hörn
– vad döljer sig där?

Sedan år 1945 ryska östersjöstaden Kaliningrad, tidigare tyska Königsberg i Ostpreußen.

Ostpreussen efter Wienkongressen 1815

Först följer några rader litauiska med svenskt innehållsreferat.

Karaliaučius (vok. Königsberg, prūs. Kunnegsgarbs, Knigsberg), iki 1255 m. Tvanksta (prūs. Twangste, Tuwangste, Twānksta, vok. Twangste), 1946 m. liepos 4 d. vokiško pavadinimo buvo atsisakyta ir dabartinis miestas oficialiai perpavadintas Kaliningradu (rus. Калининград, vok. Kaliningrad), kuris vėliau visomis kalbomis oficialiai taip pradėtas vadinti. Tai Baltijos jūros uostas, nuo 1945 m. TSRS okupuotos Rytprūsių šiaurinės dalies, performuotos į Kaliningrado sritį, centras. Miestas iki šiol valdomas Rusijos.
Kaliningrad. Tai Baltijos jūros uostas, nuo 1945 m. TSRS okupuotos Rytprūsių šiaurinės dalies, performuotos į Kaliningrado sritį, centras. Miestas iki šiol valdomas Rusijos.

(Från 4 juli 1946 är det officiella namnet inte längre Königsberg utan Kaliningrad. Därmed uppstod benämningen Kaliningradskaja Oblast för området. Hittills rysk överhöghet.)

Ovan är litauiska Wikipedias nuvarande (2019-04-07) text om Kaliningrad, som i Litauen fortfarande ofta benämns Karaliaučius, vilket är en direkt översättning av det tyska Königsberg. Ungefär fram till mitten av 1200-talet var platsen känd såsom Tvangste och var prusernas viktigaste ort. Alldeles i början av 1700-talet (före Fredrik den store [1712-1786]) börjar propaganda-politisering av den förtyskade namnformen Preußen. Fortsätt läsa ”Östersjöns sydöstra hörn
– vad döljer sig där?”

Tre och en halv gång i Kaliningrad

FÖRSTA OCH HALVA GÅNGEN bör ha varit i juli 1992. Astrid och Ingemar färdades genom Polen i en blygsam svenskregistrerad grå Peugeot 305. Vi kom från Kętrzyn, det vill säga museiresterna av Hitlers Wolfsschanze i det som fordom kallades Ostpreußen.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
FOTO: Astrid Haugland

Hade ett tjugotal svenska mil kvar rakt till Kaliningrad. På halva vägen en kartmarkerad gränsövergång Bagratinowsk från Polen och över till ryska området Kalingradskaja Oblast. Visum klart och papper på bokat hotell för kvällen i staden Kaliningrad. Men se just vid Bagratinowsk skulle i denna veva ignomsläppas endast sjuktransporter, icke ’vanlig’ civil trafik. Man hänvisade oss till en nära 500 km lång omväg via Litauen. På polska sidan gjordes inga problem. Vi pendlade ett tag av och an hundratalet meter mellan polsk och rysk gränvakt i hopp om att man skulle låta sig övertalas. Vi gav dock upp för att i stället bege oss till Gdansk och hem till Sverige. Och under tiden hade vi fått iaktta hur tre BMW-bilar av elegantaste slag bekvämt slussades igenom.

I maj 1994 kunde Ingemar göra ett våghalsigt besök i Kaliningrad.  Fortsätt läsa ”Tre och en halv gång i Kaliningrad”

Stråkkvartett i Allhelgonakyrkan
Treitlerkvartetten

I ett poem med några strofer kommer hjärtebudskapet sällan allra sist utan snarare näst sist. Och så är det i den tredje stråkkvartetten (1946) av Dmitrij Sjostakovitj. Där intas denna plats av ett adagio, en passacaglia TILL MINNE AV DE DÖDA (в память о погибших).

Treitlerkvartetten bestod lördagen 30 mars 2019 kl 18:00
i Stockholms Allhelgonakyrka av

      • Oscar Treitler första violin
      • Bartosz Cajler andra violin
      • Albin Uusijärvi viola
      • Filip Graden cello

Primarien Oscar Treitler stod för charmiga verkintroduktioner.

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Treitlerkvatetten lyckades verkligen fängsla lördagskvällens lyssnare i Allhelgonakyrkan med sin Sjostakovitjtolkning. De som förtjust hade nickat med i dansanta temafragment lutade sig under denna sorgmarsch konsentrerat framåt för att helt tränga in i den intensiva musiken. Fortsätt läsa ”Stråkkvartett i Allhelgonakyrkan
Treitlerkvartetten”

Med anledning av oväderskatastrofen i Mosambique

REFLEKTION. Eftersom vi i svenska etermedia inte har det som exempelvis på tyska benämnes ‘synkronisation’. Nämligen att allt internationellt originaltal ersättes med i det fallet tyska fejkröster. Alltså kunde man härstädes från nyhetssändningar uppfatta att den afrikanska eliten i Mosambique talar portugisiska. De spanska senarekommande globala kolonisterna tvingades således under samma epoker (alltifrån 1400-talet) dra åtskilligt längre österut. Förbi Indien och det därstädes redan portugisiska Goa ända bort till det som fortfarande heter ‘Filipinerna’, efter den mäktige spanske kungen. Men då satte Japan i början av 1600-talet stopp.

Ingemar vägrar alltjämt att gå till nätet för ‘lättköpt’ kvasiinformation. Förlitar sig på sitt minne med alla dess brister. (Här finns detaljer att rätta.) Mosambique har man ju här hemmavid hört talas om i samband med deckarförfattaren (Wallander/Lassgård/Henriksson) Henning Mankells bekvämlighetsbosättning där. Dennes äktenskapliga särbo Eva Bergman (ja, en dotter till IB) var nog huvudsakligast teaterressisjör i Göteborg och måhända mycket sällan tillstädes i den föreställda lyxvillan vid Indiska Oceanens kust med utsikt under soluppgång (ex oriente lux) över till Madagaskar och vid siktigt väder och plattare planet kanske ända till Maldiverna där man nog inte kan köpa Toblerone.

Mosambique frigjorde sig först så sent som 1975. Men banden till just Portugal kvarstår. Dagens Portugal har dock inga resurser för sin gamla utnyttjade och tömda koloni. Därför vädjas vitt och brett om hjälp överalltifrån.

I S-L

Gustav Vasa aldrig i Dalarna

Svenskarnas historiske konung Gustav Eriksson Vasa (1496-1560) var under hela sitt liv aldrig någonsin i Dalarna, det landskap som på svenskt latin benämnes ”Dalecarlia”.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Om detta råder i modern historievetenskap fullständig enighet. Fråga Dick Harrison !!! Vistelsen där är ett hopplock av skrönor och vandringssägner redigerade av hovkanslisten Peder Swart (Petrus Niger, död 1562). Och varför? Ett försök till förklaring kommer senare i denna text.

En av Sveriges mest betydande tidningsmän var Anders Yngve Pers (1902-1985) i Västerås, där hans organ hette ’Vestmanlands läns tidning’ (VLT). Och han kan jämställas med en annan gigant, Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Inte minst gällde det deras samfällda brist på undfallenhet gentemot vad Hitler företog sig i och utanför Tyskland. Det inflytande som Anders Yngve Pers utövade tog inte slut med andra världskriget. Denne framstående liberal var långliga tider Sveriges mest citerade ledarskribent i smått som stort. Fortsätt läsa ”Gustav Vasa aldrig i Dalarna”

Flygande start för festspelen

“Flygande holländaren” från år 1843 är inte Wagners första opera men den är det tidigaste av de verk han ville godkänna för visning i den festspelsteater han skapade i Bayreuth. 

Först publicerad den 28 maj 1960 i tidningen Arbetet

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Texten har Wagner, som till alla sina verk, skrivit själv. Förlagor finns i noveller av Heinrich Heine och Wilhelm Hauff, men inspirationen kommer från Wagners egna upplevelser under en sjöresa från Riga. Operan handlar förstås om den till evig seglats fördömde holländaren. En gång vart sjunde år får han gå iland. Finner han då en kvinna som verkligen blir honom trogen, så kan han bli frälst. Fortsätt läsa ”Flygande start för festspelen”