Kategori: OPERA & MUSIK

”El condor pasa” flög till New Orleans

I Armstrongs ”New Orleans Function” börjar ensemblen – paraderande – med långsam och värdig hymn utan alls någon rytmisk jazzgestalt.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Detta var första delen. Härpå är Armstrong ensam om att vara prästerlig officiant ”Ashes to ashes and dust to dust …” (Av jord är du kommen och jord skall du åter varda.) En fågel flyger upp ”Free as a bird”. Måhända den dödes själ som drar till väders. Följer som andra del    – inlett av ett svängigt trumsolo –   en stadig marsch med gungande swing. Tredje delen är när melodin ”Oh Didn’t He Ramble”  (Han var nog ändå en riktig rumlare) rusar upp i dubbeltempo med solister och kollektiv improvisation. Fortsätt läsa ””El condor pasa” flög till New Orleans”

Aspekter på Louis Armstrong

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Inledningsvis

Louis Armstrong (1901-1971) torde ha varit ett av 1900-talets allra största musikgenier. Med elegantaste lätthet tillägnade han sig en fras eller melodi på gehör eller efter notblad. Skisserade själv för sin ensemble ett lämpligt arrangemang eller anpassade sig smidigt efter det som förelades. Uppenbarligen så sent som 1927 spelade han på primitiva fonografrullar solistiskt in femtio improvisationer ”50 Hot Choruses”. Med Armstrongs behjälplighet skrevs dessa ut i notbild med många krusiduller. Rullarna med sitt ljud är dessvärre förkomna, men noterna finns och har i ensembledräkt tolkats av svenske trumpetaren Bent Persson (Kustbandet), som för övrigt med sitt goda gehör även i andra avseenden stått Armstrong-utgivningen bi.

I sina första grammofonupptagningar (treminuters spår alltifrån år 1925 för 25-centimeters 78-varvare) spelar Armstrong troligtvis på en mera militärisk kort kornett. ”Cornet Chop Suey” heter ju en tidig av hans inte så få egna melodier. Möjligen är dock just den låten en av de första med trumpet i F i stället för kornett i Ess. En dåtida inspelning presenterades härförleden för säkerhets skull såväl i Ess som i F. Onödigt med versionen i Ess menar Bent Persson, eftersom F enligt hans mening är det rätta. Även tidtagning talar för F. I F blir det 2’55”. Spelat i hastighet för Ess blir det hela 3’16, vilket är onormalt lång duration för en liten 78-varvssida.

Armstrongs fria slingor motsvarar ofta barockens ornamentik. Ett Armstrongskt slutfall är ofta halvtonen lägre följd av tonika. Dämpande klangstrypande sordin använder Armstrong ytterst sällan men nästan konsekvent i sin egen komposition ”Some Day”. Man kan genom hela jättesviten av existerande upptagningar följa trumpetens i början raka, kanske något stela ton, dock med bravur.  Det skulle under 1940- och 1950-tal bli mjukare med nära nog bibehållen virtuositet. De sista åren fanns varken röst eller läppar kvar. Ett ständigt missbruk av marihujana var skickligt balanserat. Efter paus brukade han komma tillbaka lite extra vital. Några missade toner och han stod rätt på benen igen. Nästan varje inspelad låt inkluderar Armstrongs oförnekliga sång, som ingen bör ge sig på att försöka härma.

Armstrong uppträdde ständigt som antirasistisk ambassadör. Hans ensemble med färgade musiker skulle också alltid innehålla till hudfärgen helvita musikanter. Fortsätt läsa ”Aspekter på Louis Armstrong”

Rossini: Askungen (La Cenerentola)

Söndagen den 17 december ger vivaopera.se som videoseans en televiserad föreställning från Drottningholm 1985

Anmälan per obligatoriskt mejl till info@vivaopera.se .
Begränsat antal platser.

Plats: Villa Vodano, Vrånvägen 1A, Tullinge

Den föraktade styvsystern (sorellastra) som triumferar över sin styvfader men som hos Rossini också förlåter honom. Hade denna askunge verkligen skor    – höger eller vänster –   av bräckligt glas när hon beträdde prinsens eleganta balsal. Fortsätt läsa ”Rossini: Askungen (La Cenerentola)”

Toscanini inspelad

När han slutade dirigera hade lp-skivan bara funnits i några få år. Trots det hör Arturo Toscanini (1867-1957) till de dirigenter som gjort flest inspelningar och finns dokumenterade i störst repertoar.

Hela Toscaninis Aida på VHS. Den enda opera som finns fullständigt videofilmad med Toscanini (utgiven på VHS och DVD) är Verdis Aida televiserad konsertant av NBC 26 mars och 2 april 1949 i Studio 8H.

TEXT: Nils-Göran Olve

Bland de få dirigenter födda före 1870 som gjort viktiga upptagningar är han helt utan konkurrens vad gäller mängd och kvalitet, även om Pierre Monteux (född 1875) och Bruno Walter (född 1876) också hann göra många skivor och radioupptagningar. Även de var verksamma upp i 85-årsåldern, vilket betyder att de till skillnad från Toscanini också finns i många stereoinspelningar.

När Toscanini slutade dirigera 1954 var det bara hans sista två konserter som på prov spelats in i stereo. Till dessa kommer en ganska lyckad stereoutgåva av hans Verdi-Requiem från 1951, där två olika källor som tagits upp med olika mikrofoner med dator har kombinerats till att ge rumsverkan.

Här vill jag kort räkna upp de olika kategorier av Toscanini-inspelningar som finns. Fortsätt läsa ”Toscanini inspelad”

Toscanini-musik vald och kommenterad av Ingemar Schmidt-Lagerholm

I anslutning till Nils-Göran Olves översikt över Toscaninis inspelningar väljer bloggutgivaren innehåll för några exemplifierande ljudfiler. Och kommenterar urvalet med en del utvikningar.

Omslaget (LP-cover) till den klassiska Camden-utgåvan av Toscaninis Beethovensjua med New York Philharmonic anno 1936.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Shakespeare var tidigt känd och beaktad inom den tyska kulturkretsen, under 1700-talet av teoretiker som Lessing och av författare såsom Goethe och Schiller. Evenemang för teatrar blev Shakespeares verk dock först en bit in på 1800-talet och främst genom översättningar av Wieland, Schlegel, Tieck.

I detta sammanhang tillkommer scenmusikvinjetterna till ”A Midsummer Nights Dream” av Felix Mendelssohn i etapper med början från 1826. Tonsättarens tyska titel lyder ”Ein Sommernachtstraum”, och några inslag med tysk sångtext ingår. Fortsätt läsa ”Toscanini-musik vald och kommenterad av Ingemar Schmidt-Lagerholm”

Henrik Nebelong über sein Buch ”Liebesverbot! – Sex und Antisex in Wagners Dramen”

Vortrag, Leipzig, April 2017

Sehr geehrter Herr Vorsitzender, meine Damen und Herren!

Es ist eine grosse Ehre für mich hier in Richard Wagners Geburtsstadt einen Vortrag halten zu dürfen. Ich bedanke mich recht herzlich für die freundliche Einladung.

Henrik Nebelong, Foto: Astrid Haugland, 2008. Montage 2017.

Zunächst möchte ich mich mit ein paar Worte vorstellen: Fortsätt läsa ”Henrik Nebelong über sein Buch ”Liebesverbot! – Sex und Antisex in Wagners Dramen””

Sagan om ”MANON LESCAUT” i Puccinis tappning från 1893

Vi befinner oss i förra hälften av 1700-talet. Utan järnvägar men med hästdiligenser. Utan Altlantångare men med oceanseglande skonare. Manon är femton, Grieux sjutton.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Hon har mot sin vilja skickats till kloster. Han skall enligt sina föräldrar bli riddare av den kvasihemliga malteserorden. De rymmer och flyr till storstaden Paris och vill leva där tillsammans. Hon är en ädel själ men med viss benägenhet att välja lyxliv på kurtisanmanér. För sin prostitution döms hon till exil över havet till dåtida franska förvisningskolonin ’Nouvelle Orleans” vid Mississippi-flodens mynning. Helt anakronistiskt använder Puccini den mycket senare engelska benämningen New Orleans utan att det verkar störa varken förläggare eller publik. Fortsätt läsa

Turandot är brutal och kall men inte vulgär och snuskig

“Jag kan inte bättre”, sade Richard Strauss om sin sista opera ”Die Liebe der Danae”. Puccini kunde på dödsbädden ha sagt det samma om sin ädelt finspunna Turandot – ‘opera lirica’ såsom den adekvata termen lyder på mästarens eget språk.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Birgit möter Jussi.  //  Björling möter Nilsson.
Jovisst var det PUCCINIS TURANDOOT och endast en gång seriöst i studio för audioupptagning under juli 1959 i ett nära fyrtiogradigt Rom. Den som ställde reglerna för denna makalösa konfrontation var ingen mindre än Erich Leinsdorf, mångfaldig dirigent på Met och elev till Toscanini.

Hur denna svenska tvekamp i sommarheta Rom avlöpte kan envar bloggläsare själv ta del av genom de ljudfiler som strax följer i original från vinylare på tyska RCA   – låt vara ursprungligen otympligt automatkopplade. (De tre skivorna fördelar sig sidvis 1/6 2/5 3/4 för en skivväxlare) Fortsätt läsa ”Turandot är brutal och kall men inte vulgär och snuskig”

Den viktigaste dirigenten?

“Quando sarò morto, avrò più vita che voi altri tutti!” När jag är död kommer jag att vara mer levande än alla ni andra!

Av Nils-Göran Olve

Så lär den 84-årige Arturo Toscanini ha utmanat sin NBC-orkesters medlemmar vid en repetition 1951, en ensemble som hade grundats för honom fjorton år tidigare. Yttrandet är på många vis betecknande för förra seklets mest ryktbare orkesterdirigent, född för i år jämnt 150 år sedan. Fortsätt läsa ”Den viktigaste dirigenten?”

Rapport från operaseans med “Madame Bytterfly”

Den första operaseansen för säsongen 2017-2018 hos www.vivaopera.se ägde rum i Tullinge söndagen den 27 augusti med Puccinis ”Madama Butterfly”.

Utnyttjad surrogatmamma, nonchalant kolonialism, möjlig språklig kommunikation m.m. tillhörde det som efter visningen diskuterades mellan deltagarna.

Med visningen antyddes en interpretatorisk spännvidd mellan    – under augusti aktuella –   färgglada föreställningar i Närke-paradiset Kopparberg och den svartvita teveversion från 1963 som erbjöds på video i Tullinge. De närvarande fascinerades av dåtidens magnifika sångare Uno Stjernqvist (Pinkerton), Margareta Hallin (Butterfly), Erik Sædén (Sharpless), Olle Siwall (Goro   – sutenör och tolk). Hur uttrycksfullt dessa anpassade sång och mimik till närgången kamera och mikrofon i studio. Här gavs äkta intimitet i stället för den groteskt manierade uppförstoring som moderna biografsändningar så ofta presterar. I denna bevarade svensksjungna skatt är det Herbert Sandberg som dirigerar friskt och utan sentimentalism.

Denna inspelningspärlas regissör var legendariske Göran Gentele.

Bild på Göran Gentele
Göran Gentele

Denne svenske filmskapare och operachef nådde ju Metropolitan, men Sicilien låg i vägen och han kom aldrig till den märkvärdiga operan i New York. Gentele har nu sitt 100-årsjubileum. Av detta skäl ger SVT2 lördagen den 16 september Genteles Lindegren-svenska ”Maskeradbalen” (enligt Verdi) dirigerad (också i studio) av Sixten Ehrling och med Ragnar Ulfung i huvudrollen som Gustav III.

Närmaste seanser i Tullinge fortsätter med Puccini
sö 24/9 kl 16:00 Turandot (anknytande till Folkoperans uppsättning)
sö 15/10 kl 16:00 Lescaut  (anknytande till celebert Stockholmsgästspel av Asmik Grigorian)

Obligatorisk anmälan endast per mejl till Ingemar Schmidt-Lagerholm, ingemar@schmidt-lagerholm.se

För det fall att intresse föreligger skulle Butterfly (som var 27/8) kunna repriseras vid senare tillfälle inte minst för att 100-årshylla Göran Gentele. Denna inspelning från 1963 står för närvarande inte på sändningsplanen för SVT.

Puccinis “Madama Butterfly” (1904) Några rader av ISL

En barnlös amerikansk officersfru anlitar en japansk geisha som surrogatmamma. Adekvat sammanfattning eller vantolkning? Handlingen i Madama Butterfly tilldrager sig i Nagasaki.
Här följer fem punkter om Nagasaki.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

I nära 260 år – från allra första början av 1600-talet till slutet av 1850-talet var Japan stängt och slutet.

1) Nagasaki ligger i en skyddad vik på insidan av Japanska fastlandet och vätter alltså mot Korea, inte mot Stilla Havet och USA.

2) Nagasaki (9 augusti 1945) och Hiroshima i Japan drabbades av förödande atombomber, varmed USA önskade avsluta andra världskriget. Fortsätt läsa ”Puccinis “Madama Butterfly” (1904) Några rader av ISL”

MADAME BUTTERFLY

En japanskas tragedi, i tre akter (efter Jolin L. Long och David Belasco) av L. Illica och G. Giacosa. Översättning av Sven Nyblom. Musiken av Giacomo Puccini.

Personer:
Cio-Cio-San, kallad Butterfly sopran
Suzuki, hennes tjänarinna mezzosopran
Kate Pinkerton sopran
F. B. Pinkerton, Löjtnant i Förenta Staternas marin tenor
Sharpless, Förenta Staternas konsul i Nagasaki bariton
Prins Yamadori bas
Goro, äktenskapsmäklare tenor
Onkeln, en bonz bariton
Kejserliga kommissarien bariton
Regeringsofficianten bas
Butterflys väninnor.
Handlingen tilldrager sig i Nagasaki.
Madama Butterfly (1904) av Giacomo Puccini (1858-1924) är ständigt en känslofullt uppskattad opera – av unga artister såväl som av bred publik. Bilden visar uppsättningen i Kopparberg (fordom Närke) sensommaren år 2017.
Solisterna fr v bakre raden: Alex Tsilogiannis (Goro), Cody Austin (Pinkerton), Tor Lind (Kommissarien /Yamadori), Aaron Cawley (Pinkerton), Anton Eriksson (Sharpless).
Främre raden: Javier Franco (Sharpless), Siv Oda Hagerupsen (Suzuki), Sandra Janusaite (Cio-Cio San (Madama Butterfly)) och Elisabeth Teige (Cio-Cio San (Madama Butterfly)).
Fotograf: Wizworks Studios


INNEHÅLLSBESKRIVNING: Julius Rabe, ur Radiotjänsts Operabok II, 1944
Akt 1: Det börjar utan någon egentlig uvertyr …
Akt 2: Tre år ha förflutit mellan första och andra akterna …
Akt 3: Tredje akten inledes med ett större orkesterförspel …

Text till “arietta” sjungen av Sharpless i första akten av Madama Butterfly
Text till aria sjungen av Butterfly ’Un bel di vedremo’ (En vacker dag skall vi se)

Puccinis operor: Översikt och några enkla fakta

Puccinis tio operor uppräknade:

1884 Le villi
1889 Edgar
1893 Manon Lescaut
1896 La Bohème
1900 Tosca
1904 Madama Butterfly
1910 La fanciulla del West
1917 La rondine
1918 Il trittico
1926 Turandot

Puccinis operor kan ju gärna konsumeras helt auditivt, och dessa ljudinspelningar kan väl sägas ha haft en glansperiod under vinyl-eran. Här vill vi gärna rekommendera dem med Jussi Björling:

1954 Perlea   Lescaut
1956 Beecham   Boheme
1957 Leinsdorf   Tosca
1959 juli Leinsdorf   Turandot
1959 okt Santini    Butterfly

samtliga utom Lescaut i äkta stereo

Puccini (1858-1924) Översikt och några enkla fakta

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

1884 Le villi. Utvidgades från två till tre akter med bl a parte sinfonico  (L’abbandono) ”Övergivandet”. Endast tre aktörer plus kör. Mörk skogsmiljö från tyska Schwarzwald. Romantiskt-exotiskt, föga naturalistiskt. Fortsätt läsa ”Puccinis operor: Översikt och några enkla fakta”

Operaseanser med vivaopera.se

Planen för sammankomster säsongen 2017-2018 justeras. Höstens seanser börjar enligt ny planering med tre gånger Puccini (1858 – 1924).

Plats: Villa Vodano, Vrånvägen 1A, Tullinge, alternativt Café Tegnér, Tullinge Centrum

Obligatorisk anmälan endast per mejl till Ingemar Schmidt-Lagerholm, ingemar@schmidt-lagerholm.se

vivaopera.se inleder sesongen med med tre söndagar Puccini (1858 – 1924). Därmed ansluter sig bloggen till aktuell repertoar. “Madama Butterfly” som ges i Kopparberg av Operan på Skäret. “Turandot” som ges av Folkoperan. Samt att “Manon Lescaut” kommer på Kungliga Operan såsom gästspel av den litauiska sopranen Asmik Grigorian från Vilnius. Dirigerar i dessa Stockholmsföreställningar gör Marc Soustrot.

Söndagen 27 augusti kl 17:00 Madama Butterfly
(Under augusti  ges Madama Butterfly i Kopparberg  /Närke/ av ”Operapåskäret”.)
1) Vi ser på video en svensk Butterfly-föreställning från 1963, regisserad av legendariske Göran Gentele. Med Uno Stjernquist, Margareta Hallin, Erik Sædén, Herbert Sandberg.
2) Gemensamt samtal. Ett tema:  En barnlös amerikansk officersfru anlitar en japansk geisja som surrogatmamma.

Söndagen 24 september kl 16:00 Turandot
1) Video med svensk textning. Hela akt III. Tar tre kvart (Verona 2010 Carella, Zeffirelli, Guleghina, Licitra)
2) Nils Göran Olve kommenterar   – långt eller kort –    Folkoperans nya föreställning som han förväntas ha upplevt 22 september.
3) Inbjudes till allmänt samtal kring någorlunda tillhörande temata. Exempel audio.
4) Avslutningsvis lyssnar vi till “Nessun dorma”  i tolkning av Jussi Björling. Det ges en språklig kommentar till den italienska texten.

Söndagen 15 oktober kl 16:00 Manon Lescaut
ägnas till en del åt en svensktextad utgåva. (Sinopoli, Zeffirelli, Kanawa, Domingo, Allen)

Wagners Ring ur dansk synvinkel

I biblioteket till Rundetaarn i Köpenhamn, några hästslingor upp. Ingemar Schmidt-Lagerholm (tv), Henrik Nebelong (th) Den 9 oktober 2008, vid utgivandet av Henrik Nebelongs drygt 500-sidiga Wagnerbok.
I biblioteket till Rundetaarn i Köpenhamn, några hästslingor upp. Ingemar Schmidt-Lagerholm (tv), Henrik Nebelong (th), den 9 oktober 2008, vid utgivandet av Henrik Nebelongs drygt 500-sidiga Wagnerbok. Foto: Astrid Haugland

År 2008 gav Henrik Nebelong ut sin stora Wagnerbok på danska. Men redan 2003 kom från hans hand “Wagners Ring – en introduktion”. Ur denna skrift om innehåll och musik i Wagners Ring följer här i danskspråkigt original två kapitel. Först “En inledning, der begynner med slutningen” (sid 7-17) därpå “Om Ringens musik” (sid 48-55).

 

En indledning, der begynder med slutningen

Av Henrik Nebelong

Fra bogen ”Wagners Ring - en introduktion” af Henrik Nebelong (2003)
Befrielse fra en nødstilstand.

Handlingen i Ringen er i det ydre modelleret over gamle nor­diske sagaer og gudesagn. Men Wagner forholder sig helt frit til stoffet. Det giver derfor ikke megen mening at sammenligne hans tekst med disse kilder og søge forklaring på Ringens gåder i dem. Det er en fundamentalt anden historie, Wagner fortæller, en historie, der trods forekomsten af guder, helte, valkyrier og vikingeudstyr handler om Wagners egen tid og om hans egne livserfaringer. Fortsätt läsa ”En indledning, der begynder med slutningen”

OM RINGENS MUSIK

Af Henrik Nebelong

Fra bogen ”Wagners Ring - en introduktion” af Henrik Nebelong (2003)
De tre første dele.

Inden vi tager fat på den sidste Ring-opera, Götterdämmerung, så lad os se på et enkelt aspekt af, hvad Wagner har gjort med musikken i Ringen. Jeg skal ikke her give en samlet gennemgang af den wagnerske klangverden, instrumenta­tions- og harmonilære. Ej heller fordybe mig i begreber som ‘den uendelige melodi’ og ‘overgangens teknik’, det wagnerske kontrapunkt eller den wagnerske tonalitetsforståelse. Jeg vil derimod beskæftige mig med den side af musikken, der i helt snæver forstand har betydning for forståelsen af Ringen som drama: den tematiske struktur. Fortsätt läsa ”OM RINGENS MUSIK”

Daniel Harding född 1975

En kort notis om dirigenten Daniel Harding. I just ett decennium har han varit chefdirigent i vår Berwaldhall för Sveriges Radios Symfoniorkester. Han har skänkt oss långkantater av Robert Schumann, Bruckners nionde symfoni i två olika versioner m m, medan han nog har varit lite snål med modernare svensk musik.

Daniel Harding dirigerar här en av världens bästa orkestrar, Wiener Philharmoniker, från Salzburger Festspiele 2012. Blurayskivan (BD) Strauss Ariadne Version Bechtolf löpande på teveskärmen.(Sony Classical)

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Något försök att få Harding att dirigera opera i Stockholm har veterligen inte förekommit. Ej heller har han varit inbjuden som intervjuobjekt hos Operavännerna. Harding som operadirigent är emellertid varken oerfaren eller oäven. Fortsätt läsa ”Daniel Harding född 1975”

War es so viel Wagner im Dritten Reich?

Vor allem “Die Meistersinger von Nürnberg“ wurde im Dritten Reich für politische Zwecke misbraucht behaupten immer noch Ansager, Autoren, Kommentatoren und gar Regisseure und Spielleiter.

Hat Richard Wagner jemals dieses Auto erblickt? Spielzeugnachbildung der Mercedes-Kabriolimousine von Adolf Hitler.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Als wären alle in Deutschland gebliebenen Personen und Persönlichkeiten im Banne von Goebbels samt und sonderlich Wagnerianer und Nazis geworden. Durch Hervorheben von heldenhaften Ausnahmen scheint diese These auch noch glaubwürdig.

Ich meine dies alles ist übertrieben. Fortsätt läsa ”War es so viel Wagner im Dritten Reich?”

Fullbordad och vacker ring på en vecka

Det har beskrivits som en av operaårets största händelser – och utmaningar – att Värmlandsoperan 2011 satte upp hela Wagner-ringen inom loppet av en vecka. Carlhåkan Larsén är imponerad av resultatet.

I vimlet under april 2011 utanför Wermlandsoperan i Karlstad befinner sig med all sannolikhet även Malmö-recensenten Carlhåkan Larsén. Foto: Astrid Haugland

SCEN OPERA 2011
Rhenguldet Premiär 18.4 Valkyrian Premiär 20.4
Siegfried Premiär 22.4 Ragnarök Premiär 24.4.
Av: Richard Wagner. Regi: Wilhelm Carlsson. Dir: Henrik Schaefer. Scenografi: Peter Lundquist. Kostym: Ann-Mari Anttila.
Ljus: Torkel Blomkvist. Värmlandsoperan

TEXT: Carlhåkan Larsén (Sydsvenskan, Malmö, lördag 30 april 2011)

Friskt vågat, hälften vun­net, säger ordspråket. Man förnam stark beundran och en skugga av skepsis inför idén att premiärvisa hela “Nibelungens ring” inom loppet av en vecka i Karl­stad. Så gör man bara inte, fast man borde. Fortsätt läsa ”Fullbordad och vacker ring på en vecka”

Final för Ringhörnorna i Kungliga Operans Guldfoajé juni 2017

Sammankomsterna kallade ”Ringhörnor 2017” gick ända till måndagen 29 juni. Ingemar Schmidt-Lagerholm tillåter sig här en avslutande bedömning utan att vid detta tillfälle ge översvallande beröm.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Katarina Aronsson hade denna gång bestämt sig för att i sina tyglar hålla en trojka bestående av Gunilla Brodrej, Anders Carlberg och Camilla Lundberg. Synd att Katarina inte höll stramare i Camilla Lundberg, som dominerade verbalt men denna gång inte med så självklar substans. Två säger tvenne gånger blev denna Camilla    – ex auditorio –    beslagen med felcitering. Ville inte ge sig utan mumlade något om att hon nog hade rätt i alla fall. Fortsätt läsa ”Final för Ringhörnorna i Kungliga Operans Guldfoajé juni 2017”

Glyndebourne’s new Hamlet

This year’s repertoire at Glyndebourne ranged from 1658 Cavalli to 2017 Brett Dean, by the latter a commissioned new version of Hamlet.

By Nils-Göran Olve

Dean is a 55-year-old Australian who spent 15 years as a violist in the Berlin Philharmonic. Dean has been a full-time composer since the year 2000. In that capacity he has become widely known, not least in Sweden where the Stockholm Concert Hall devoted its annual composer festival to him in 2011.

I liked this new Hamlet opera very much. There were several reasons for that, one of course being the quality of the play itself. But my main reason for enjoying this so much was that Dean’s Hamlet is a genuine opera Fortsätt läsa ”Glyndebourne’s new Hamlet”

Herbert Blomstedt och “Måndagsgruppen”

Måndagsgruppen växte fram i en liten Stockholmsbostad från 1940-talets mitt. Tonsättare, instrumentalister och kanske någon musikolog sällade sig efter hand till gruppens ideal. Andra var knappast formellt tillhöriga men visade stort samförstånd.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Man ville för konstmusikens del fjärma sig från diverterande och romanticism. Man ville utveckla konstmusiken progressivt. I samklang härmed studerade man ”Unterweisung im Tonsatz” av Paul Hindemith.  Men man sträckte sig sällan så långt som till ”Harmonielehre” av Arnold Schönberg och inte alls till serialismen hos Pierre Boulez lika lite som till aleatorismen hos John Cage. Fortsätt läsa ”Herbert Blomstedt och “Måndagsgruppen””

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Nu kan du som vill hålla dig uppdaterad om nyheter på vivaopera.se prenumerera på vårt nyhetsbrev. Du får då information om nya inlägg direkt till din e-post. Skriv i så fall in namn och e-postadress i fältet under rubriken PRENUMERERA PÅ NYHETSBREV FRÅN VIVAOPERA.SE i kolumnen till höger och klicka på PRENUMERERA. Du kan när som helst avbryta din prenumeration.

 

Armas Järnefelt – samtliga återfunna inspelningar på CD, 1904-1950

Carl-Gunnar Åhlén – som är ansvarig för ett stort antal synnerligen kvalificerade “arkeologiska” skivutgåvor innehållande äldre ljudmaterial med svensk anknytning –  har redigerat en box med sannolikt allt material som finns kring Armas Järnefelt.

Armas Järnefelt (1869 – 1958) var född i Viborg (Vipuri) som då tillhörde Storhertigdömet Finland inom det ryska tsarriket. Han torde helt naturligt ha varit såväl svensk- som finskspråkig samt kunde sannolikt även ryska. Hans långa bana som dirigent mm innefattade långa epoker vid Stockholmsoperan.

Här på vivaopera.se publicerar vi skivboxens kommentarhäfte.

Fortsätt läsa ”Armas Järnefelt – samtliga återfunna inspelningar på CD, 1904-1950”

Operaproduktion på Rossinis tid

Den franske författaren Stendhal, som egentligen hette Marie Henri Beyle, föddes i Grenoble 1783 och dog i Paris 1842. Han hade ett växlingsrikt liv som vi inte ska gå in på här (se istället https://sv.wikipedia.org/wiki/Stendhal).

Stendhal är mest känd för sina romaner Le Rouge et le Noir och La Chartreuse de Parme samt en bok om den tyska kulturen, L’Allemagne et l’Autriche [1] ̶̶̶  men han skrev också en biografi över Rossini, Vie de Rossini, som kom ut 1823, mer än 40 år före tonsättarens död.

Det är en ovanlig biografi, som berättar om långt mer än Rossinis liv. Han karakteriserar skillnaden mellan italiensk, tysk och fransk musik, hur man beter sig på operan, hur logerna på La Scala och på San Carlo i Neapel såg ut, hur sångarna sjunger etc. Allt på ett mycket medryckande sätt. Fortsätt läsa ”Operaproduktion på Rossinis tid”

Mitt första Wagner-år – en skivsamlares andra resa

Vintern 1960/61 fyllde jag 13 och började gå på Operan på allvar. Pappa vikarierade ofta i Hovkapellet och sedan han talat med någon vaktmästare fick jag smyga mig in till en av de väggfasta fällstolarna på parkett vänster. Eller också kunde jag som nybliven realskoleelev utnyttja studentrabatt: 9 kronor på parkett eller 2 kronor på tredje raden.

Av Nils-Göran Olve

Skivor som samlarobjekt – en skivsamlares första resa
Mina första piratskivor – en skivsamlares tredje resa

Wagner hade jag vaga begrepp om, fast det jag läst i Klas Ralfs Operakvällar lät lockande. Den tionde opera jag såg blev Valkyrian vid en söndagsmatiné den 9 april 1961. Den fanns inte i Ralfs bok, men sedan ett halvår läste jag tyska så jag lyckades få några idéer om handlingen ur ett referat på sju-åtta rader i Das Atlantis Buch der Musik på föräldrarnas bokhylla. Fortsätt läsa ”Mitt första Wagner-år – en skivsamlares andra resa”

Ringens återkomst

Det var september 2005 som första delen av Stockholmsoperans åter aktuella uppsättning av Wagners Nibelungens ring avtäcktes, och jämnt två år senare fullbordades projektet med premiären på den fjärde och sista operan. Nyfikenheten var stor, både på det sceniska och på sångarna, och dirigenten Greger Bühl var en relativt oprövad Wagner-kraft.

Av Nils-Göran Olve

En version av denna artikel publicerades i OV-Revyn april 2017 inför nypremiären på Stockholmsoperans uppsättning av Wagners Nibelungens ring.

Regissören Staffan Valdemar Holm och scenografen Bente Lykke Möller hade 2002 satt upp Tannhäuser, kanske som ett slags provprojekt, och något kunde man också gissa från deras många talteateruppsättningar och ett par ytterligare operauppsättningar. Fortsätt läsa ”Ringens återkomst”

Omvänd till Aniara

Aniara var närmast en kultopera efter sin premiär 1959 på Stockholmsoperan. Fram till 1971 gavs den där årligen. Men som ny och ung operabesökare var den inget jag sökte mig till. Först 1967 när jag hade hunnit bli 18 vågade jag mig på den.

Av Nils-Göran Olve

Ändå var Karl-Birger Blomdahl starkt närvarande i Stockholms musikliv och därmed i mitt medvetande. Hans verk spelades, han var musikchef vid Sveriges Radio, jag såg honom ofta på konserter och förstod att han – på gott och ont – sågs som mäktig smakdomare. Fortsätt läsa ”Omvänd till Aniara”

Ringhörnorna

Wagners Ring med Stemme och Letonja i maj 2017 har prytts med en serie föredrag fyndigt kallade ”Ringhörnor” i Guldfoajén på Kungliga Operan.

Ingemar Schmidt-Lagerholm ”recenserar”
rakt av och på sitt sätt.
Sviten tog sin början onsdagen den 17 maj

genom en halvtimme med regissören Staffan Valdemar Holm. Denne föreföll inte vara i form. Ingen har något emot att han sävligt upprepar sig. Men det var onödigt med så många ordentligt fula ord i denna stiliga sal. Man jämförde med legendariske filmregissören Ingmar Bergman som inte sällan kom med något enstaka överdrivet kraftord. Dålig och missvisande komparation.

Torsdagen den 18 maj bevisade Katarina Aronsson att Wagner

var verklig feminist. Det blev en Ringhörna med välvalda bilder och stimulerande kommentarer.  Fortsätt läsa ”Ringhörnorna”

Wagners ”humor”

Kan man med fog beskylla Wagner för att sakna humor?

De ställen i Siegfried, Götterdämmerdämmerung eller för den delen Meistersinger som alldeles uppenbart är avsedda att var humoristiska, känns faktisk ganska stela och ibland rent av krystade. Någon förlösande humor såsom i Mozarts DaPonte-operor rör det sig aldrig om. Allvarligt och seriöst kunde det sägas vara hos Wagner.

Inte minst därför har Wagneroperorna alltid varit utsatta för skämt och skämtteckningar och Wagner själv har varit utsatt för ibland svårtolkade tecknade eller färglagda nidporträtt. Men Wagner kan också lättas upp på ett godmodigt sätt. Här följer en ljudfil med kort norsk introduktion (NRK 070915). Det är en satirisk kommentar på engelska av Anna Russell, inspelad på 1950-talet. Den sträcker sig med skrattsalvor över hela Ringen. Och det varar i 23 minuter.

Stefan Johansson: Wagners Ring på Kungliga Operan.

Regi och framförandetraditioner under ett sekel

Blogganpassad version av Stefan Johanssons omfattande essä, vilken ingår i antologin ”Operavärldar”, redigerad av Torsten Pettersson och utgiven år 2006, alldeles innan Staffan Valdemar Holms Stockholms-Ring gick av stapeln. I det sammanhanget var Stefan Johansson – vad man förstår – välbehövlig, ständig dramaturg, vilket flitigt även dokumenterades.

TEXT: Stefan Johansson

RICHARD WAGNERS operatetralogi Nibelungens ring har en snart hundraårig svensk scenhistoria, räknat från den första kompletta  Ringen på Kungliga Operan 1907. Under den tiden har verket hun­nit bli en central del av svensk operarepertoar. Det har sitt intresse att behandla dess scenhistoria utan anspråk på uttömmande utförlighet för att ge en bakgrund till kommande nyupp­sättningar av verket och antyda rikedomen i ett för teater- och musikforsk­ningen ganska oplöjt fält. Fortsätt läsa ”Stefan Johansson: Wagners Ring på Kungliga Operan.”

Ringen-tolkningar i Stockholm 1904-2007

Följer ljudfiler från cd-skiva kompilerad av Stefan Johansson. Ursprungligen en skiva som hörde till det 96-sidiga rikt bildbestyckade häftet ”Nibelungens Ring, Kungliga Operan 1895-2007”. Sammanlagd speltid 1h20. Med Stefan Johanssons uttryckliga tillstånd.

Rhenguldet
  1. Lugt, Schwestern (Rhendöttrar, Alberich), scen 1, 1968-04-20 (5’57)
    Margareta Hallin, Dorrit Kleimert, Ileana Peterson,
    Anders Näslund / Silvio Varviso
  2. So weit Leben und Weben (Loge), scen 2, 1904 (3’12)
    Otto Briesemeister
  3. Weiche, Wotan (Erda, Wotan), scen 4, 1968-04-20 (5’27)
    Unni Rugtvedt, Erik Saedén / Varviso
  4. Aftonljust skimrar solens öga (Wotan) 1905/06 (2’41)
    Åke Wallgren

Resterande Ringexempel från CD-skivan får man via länken “fortsätt läsa”. Fortsätt läsa ”Ringen-tolkningar i Stockholm 1904-2007”

TEMA: Wagners Ring

Wagners Ring är förstås ingalunda något slags allmän variant på någon Saga om någon Ring. Saga kan Wagners mäktiga skapelse knappast kallas, ty det mesta har direkt och konkret relation till verkliga livet. Möjligen är det en mytologi efter gammalgrekiskt mönster.

Det finns en person av Nibelungarnas släkte, och det gäller den ring denne Nibelung gör anspråk på såsom varande sin, därför beteckningen ”Nibelungens ring”. Tysk originaltitel: ”Der Ring des Nibelungen”. (genitiv av femte deklinationen slutande på -n i stället för -s; grundform der Nibelung/e för den som kommer ihåg sin tyska), Men det är ju också en cirkel, en cykel, en ring, där allt skulle kunna börja på nytt. Den korta benämningen ”Ringen” hänför sig alltså till ett värdefullt guldföremål vanligtvis att träda på någons finger. Ordet Ringen kan också bli genretiteln på något cykliskt, något som kan börja om från början, något som går runt liksom en ringdans.

Vivaopera presenterar i ett antal kommande inlägg texter relaterade till Wagners Ring samt ljudfiler huvudsakligast med äldre inspelningar i mono. En given uppdelning är

1) Allmänt om hela Ringen
2A) Rheingold 2B) Walküre 2C) Siegfried 2D) Götterdämmerung

På bloggen ges inga direkta innehållsreferat för handlingen i Wagners Ring. Därav finns en mångfald på nätet, på bibliotek eller eljest i handböcker som den intresserade kan förväntas redan inneha. Den som vill ha det riktigt utförligt och välskrivet kan gå till sidorna 62 – 118 i boken ”Ringen” av Hackzell och Kask, Sohlmans 1976.