Kategori: OPERA & MUSIK

Minnen från “Diskofilklubben i Lund”

De var studenter i Lund på 50- och 60-talet, men de hade också något annat gemensamt, nämligen ett brinnande intresse för musik. Bengt Sjöman, Bertil Cavallin, Gert Cervin, Erik Sparre, Ingemar Schmidt, Thorsten Lunderquist och några till var alla aktiva medlemmar i den så kallade “Diskofilklubben i Lund”. Thorsten Lunderquist minns.

Diskofilklubbens styrelse bjuden på lunch på slottet Kronovall, som ägdes av medlemmen Erik Sparre och hans familj.
Från vänster: Bengt Sjöman, Thorsten Lunderquist, Ingemar Schmidt, Erik Sparre och Bertil Cavallin.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Bloggen vivaopera.se kommer framöver att publicera ett urval artiklar ur Diskofilklubbens häfte ”Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”.

AV Thorsten Lunderquist

Hösten 1951 kom jag, Thorsten Lunderquist, till Lund för att bli jur. kand. vilket mål så småningom uppnåddes. Större delen av mitt yrkesliv upptogs sedan av att vara domare i Malmö rådhusrätt, senare tingsrätt.

Ganska snart kom jag i Lund att bli medlem i en sammanslutning som ägnade sig åt att lyssna på grammofonmusik, Diskofilklubben i Lund.

Fortsätt läsa ”Minnen från “Diskofilklubben i Lund””

En kærlighedshistorie – Wagner og Mathilde Wesendonk

Den schweiziske digterinde Mathilde Wesendonk blev i 1850erne Wagners muse og elskede. I et digt taler hun om en engel, der er steget ned fra himlen til hende; englen er tydeligvis Wagner. Så selvom de fleste så og ser ham som en mellemting mellem en skidt karl og en djævel, så var der altså dog én, der så ham som en engel.

T.v. Richard Wagner af Cäsar Willich, ca 1862.
T.h. Mathilde Wesendonk af Karl Ferdinand Sohn, 1850
(Wikimedia Commons)

Wagneriana: Af Henrik Nebelong

(Foredrag i Metronomen, Frederiksberg, 2014)

Vi starter i året 1852. Wagner er 39 år gammel. Han giftede sig som helt ung med en smuk skuespillerinde – 4 år ældre end ham selv og enlig mor. Nu er ægteskabet, der er barnløst, slidt op. En sangerinde kalder ham direkte for ”Ehekrüppel” – ægteskabskrøbling.

Hustruen, Minna, kan ikke forstå hans musik. Og fra 1848 blev alt bare værre og værre. Wagner, der var kongelig hofkapelmester i Sachsen hovedstad Dresden, blev en af de ledende revolutionære under de politiske uroligheder, der kulminerede med opstanden i Dresden i 1849. Wagner og Minna måtte flygte til Schweiz. Fortsätt läsa ”En kærlighedshistorie – Wagner og Mathilde Wesendonk”

Beethovenmästaren på Tumba Bruk

Under jubileumsåret 2020 framför pianisten David Wärn fyra av Beethovens pianosonater. Han fullbordar därmed sitt projekt att på Tumba Bruks Musiksalonger spela alla Beethovens trettiotvå pianosonater. Beethoven föddes den 16 december 1770.

David Wärn tolkar Beethovens pianosonat nr 7 Opus 10 nr 3 i konsertsalen på Tumba Bruks Musiksalonger. Salen rymmer ca femtio personer, men just den här dagen är enda publik jag som filmar, du som lyssnar och ett antal dockor skapade av Maria Åhren.

TEXT och VIDEO: Astrid Haugland

Redan som ganska liten lyssnade pianisten David Wärn till Beethovens symfonier och pianosonater. Han tyckte att det fanns en enorm kraft i musiken.

– Jag blev upprymd, upprörd, lugnad, tröstad, imponerad, inspirerad – och måste förstås så småningom prova själv vid pianot, berättar David och fortsätter:
Fortsätt läsa ”Beethovenmästaren på Tumba Bruk”

Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
– om Mozart också hade målat

Han är Litauens märkligaste konstnärsgeni, utbildad såväl för måleri som för musik. Till hans kompositioner hör pianostycken och mer därtill. Här finns ett fåtal miniatyrer som på ett hissnande sätt leder åhörarens association till Arnold Schoenberg – den knappe, kärve och atonale Schönberg mitt emellan senromantiskt skimmer och dogmatisk tolvton.

“SCHERZO” x två, målad av Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
Bilden till vänster målad 1909 och den till höger 1908.
(Wikimedia Commons)

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm (2002/2019)

Hans namn är Mikalo~jus Konstanti´nas Čiurlionis (uttalas Tjiurlio’nis). Han föddes den 10 september 1875 – och dog den 28 mars 1911, knappt 36 år gammal. Fortsätt läsa ”Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
– om Mozart också hade målat”

Paul Badura-Skoda, en bio-diskografi av Göran Tegnér

Pianisten Paul Badura-Skoda gick bort 25 september 2019. Han och generationskamraterna Jörg Demus (1928–2019) och Friedrich Gulda (1930–2000) buntades ibland ihop till The Vienna Troika. Hur som helst var dessa tre de främsta österrikiska pianisterna i sin generation.

Paul Badura-Skoda. Copyright © Jean-Baptiste Millot
http://www.badura-skoda.cc/en/photogallery.html#Berufliche_Fotos

Av Göran Tegnér

Om han hade någon relation till Gulda vet jag inte, men han samarbetade hela sin karriär med Jörg Demus. Jag ska här belysa Badura-Skodas karriär, framförallt genom hans många inspelningar, som ger en uppfattning om hans repertoar. Karriären tar sin början samtidigt med introduktionen av LP-skivan, och omvänt kan sägas att den sannolikt hade LP-skivan att tacka för mycket. Fortsätt läsa ”Paul Badura-Skoda, en bio-diskografi av Göran Tegnér”

KLASSISKT på Radio Botkyrka (91,6): Roman – den svenska musikens fader

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg tisdagen den 17 september 2019 klockan 19:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA

Här följer en timme klassisk svensk musik av ’den svenska musikens fader’, Johan Helmich Roman. 2019 utkom Ernst Brunners bok om Roman ”Skeleton”. Fortsätt läsa ”KLASSISKT på Radio Botkyrka (91,6): Roman – den svenska musikens fader”

VI MINNS på Radio Botkyrka (91,6): Alice i Tullinge

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg måndagen den 16 september 2019 klockan 13:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA

Känd för sina barnvisor bodde Alice Tegnér åtskilliga år i Tullinge. Eftersom hennes man hade den professionella uppgiften att fördela tomter till hugade spekulanter. Fortsätt läsa ”VI MINNS på Radio Botkyrka (91,6): Alice i Tullinge”

JAZZ på Radio Botkyrka (91,6): Louis Armstrong och Kenny Baker

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg torsdagen den 5 september 2019 klockan 19:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA.

Louis Armstrong originalinspelningar 12 nov 1925 till 26 februari 1926
jämförs med ”exakta” kopior utförda på 1960-talet av ensemble Kenny Baker. Armstrongs sånginslag har av Baker behållits. 10 låtar. Fortsätt läsa ”JAZZ på Radio Botkyrka (91,6): Louis Armstrong och Kenny Baker”

KLASSISKT på Radio Botkyrka (91,6): Schubert och Furtwängler

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg tisdagen den 3 september 2019 klockan 19:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA.

Det verk som här har valts initialt för den klassiska sidan av lokalradion ”Radio Botkyrka” är den stora C-dur symfonin från kvarlåtenskapen hos Franz Schubert. Dessvärre en upptagning som får pukan att hänga utanför orkestern. (Berliner Titania Palast 1954 58m). Fortsätt läsa ”KLASSISKT på Radio Botkyrka (91,6): Schubert och Furtwängler”

VI MINNS på Radio Botkyrka (91,6): Valen och 1940

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg måndagen den 2 september 2019 klockan 13:00. 
INNEHÅLL och LÅTLISTA.

Året 1940 var ett krigsår i Skandinavien.

Den känslige norske tolvtonskomponisten Fartein Valen (1887 – 1952) kunde märka att norska marinen bedrev övningar i Bømlofjorden utanför hemmet i Vestlandets Valevåg, vilket befinner sig vid kusten just mitt emellan Stavanger och Bergen. Fortsätt läsa ”VI MINNS på Radio Botkyrka (91,6): Valen och 1940”

Alberich i metoo-rörelsens grepp

Den av Wagner skapade motbjudande Alberich har fått av Metoo-rörelsen drivna olycksbröder: Harvey Weinstein, Jean Claude Arnauld, Lars Åhly, Eskil Erlandsson.

Alberich trakteras i föreställning med “La Fura dels Baus”, 2007

Om Wagners Ring i ord och musik med Ingemar Schmidt-Lagerholm
Del 1/2. Längd

Del 2/2. Längd

 

“DOMPAN” FRI I NORGE

Arne Domnérus’ svenska sekstett turnerar i Norge med jazz och norsk folkmusik. Inspelningar (konsert och studio) sker i september 1977. Det blir en dubbelvinylare, “Ja vi älskar”, som du aldrig kommer att få se eller höra igen.

På detta utsnitt från skivomslaget till “Ja vi älskar” finns den kända norska oljemålningen (no: maleriet) ”Brudeferd i Hardanger” (1848). Personer av Adolph Tideman och landskap av Hans Gude.

Vi hör Ingemar Schmidt-Lagerholm berätta och spela exempel från albumet. Fortsätt läsa ”“DOMPAN” FRI I NORGE”

Rued Langgaard, Aarre Merikanto, Fartein Valen – vilka voro väl dessa personer?

De var modernistiska nordiska tonsättare verksamma under det tidiga 1900-talets mellankrigstid. Låt oss här och nu gripa dansken Rued Langgaard (1893-1952).

Sekterister åkallar Antikrist. Bild från DVD, Danmarks Radio (DR), 2002.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Den radikalt ganska lekfulle Köpenhamnaren i öst som    – så när som på några av sina sista år –   aldrig på riktigt blev ripenser (Ribe) i väst. 16 symfonier med trevliga titlar, 7 stråkkvartetter. Men också en opera som har gjorts kanonisk i Danmark. Och det är den vi nu vill kasta ljus på: “ANTIKRIST”.

I kvasiperiferin av religiös sekterism har alltid funnits sexualism med eller utan ledargestalt. För att händelsevis hålla oss inom Skandinavien har vi norska haugianere, bohuslänska schartauianer, nordliga læstadianer. Också mera nyligen Knutby strax öster om Uppsala. Fortsätt läsa ”Rued Langgaard, Aarre Merikanto, Fartein Valen – vilka voro väl dessa personer?”

Intro til Wagner og til ”Parsifal” som Rued Langgaard oplevede værket

Wagneriana: Af Henrik Nebelong

Foredrag ved Rued Langgaard-festivalen i Ribe 2013.
Rued Immanuel Langgaard (1893 1952) var en dansk organist og komponist.

Henrik Nebeong.
Foto: Astrid Haugland

Richard Wagner levede fra 1813 til 1883. Han vil formentlig for al fremtid forblive dét, han nu i 130 år har været: ubeskrivelig og uforklarlig. Selvom (eller måske netop: fordi) der er skrevet mere om Wagner end om noget andet menneske, forekommer han stadig utilstrækkeligt beskrevet – der er store hvide felter på landkortet.

Og det hjælper ikke, at der findes enorme mængder data om hans liv nærmest fra dag til dag – netop mængden af data gør billedet flimrende. Og selvom man igennem de 130 år siden hans død har forsøgt sig med et utal af forklarende tolkninger af hans værk og liv, således at der er opstået en hel receptionshistorie, forekommer både liv og værk stadig fuldkommen gådefulde.

Af de tolkningsmodeller, der har været anvendt på Wagners værk kan blot som de 10 vigtigste nævnes: de nationalistiske, religionsfilosofiske, biografiske, racebiologiske, marxistiske, freudianske, jungianske, strukturalistiske, feministiske og sexologiske. Wagner kan som multi-geni: digter, komponist, filosof og aktiv politiker m.m. måske kun sammenlignes med renæssancegiganter som Leonardo da Vinci og Michelangelo. Eller med et voldsomt naturfænomen. Og her i aften skal jeg så introducere ham for jer på én time.

Fortsätt läsa ”Intro til Wagner og til ”Parsifal” som Rued Langgaard oplevede værket”

Starsopran und schwedischer Graf
Sena Jurinac und Erik Sparre

Erik Sparre ist mein persönlicher Freund seit 1956. Unaufhörliche Telefonate. In der Zeit der Vinyl-Platte alles über Oper. Immer hat er mir erzählt über seine Kontakte mit der Sängerin Sena Jurinac.

Sena Jurinac als Oktavian im „Rosenkavalier“ von Richard Strauss.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Sena Jurinac (1918-2011) hat eine umfangreiche internationale Diskographie als lyrische Sopranistin mit exceptioneller Fülle und dramatischem Ausdruch. Für die, die Video vorziehen ist die Auswahl relativ gering. An erster Stelle die Bergsche Marie (Wozzeck) aus einer Serie mit Aufnahmen von Rolf Liebermann in Hamburg 1970. Der Modernist der Schoenbergschule Bruno Maderna dirigiert hier, der Protagonist Wozzeck ist Tony Blankenheim. Verdis Desdemona singt Jurinac deutsch mit Wolfgang Windgassen als Othello. Den Straussschen Komponisten aus Ariadne gab sie unter dem Dirigat von Karl Böhm.

Als Anrede verwendet Shakespeare (um 1600) das singular-Pronomen thou (du), dem (nach Reform) modernen schwedischen “du” naheliegend. Die pronomina thou (du) und thee (dich) waren dem damaligen Publikum weder gekünstelt noch altertümlich. Aus unnötiger Eifersucht tötet Otello/Othello seine Frau Desdemona. Was er im Original zu allerletzt äußert ist “I kiss’d thee, ere I kill’d thee. Killing myself, to die upon a kiss.” Otello/Othello ist gerade eingedrungen in „a Bedchamber of the Castle“. Desdemona (Sena Jurinac) versteht und reagiert. Fortsätt läsa ”Starsopran und schwedischer Graf
Sena Jurinac und Erik Sparre”

Bachs Goldbergvariationer
– hur skall de utföras?

Utan tvivel måste vi godkänna både Helmut Walcha och Ralph Kirkpatricks interpretationer av Goldbergvariationerna. Men vi får göra klart för oss att principen bakom deras tolkningar är väsensskild.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Tidigare publicerat i ”Meddelande från Diskofilklubben i Lund”.Årg 5:1 April 1959.

av Bertil Cavallin (1959)

Var och en som något känner Ralph Kirkpatricks inspelning av Bachs Goldbergvariationer vet att man där bjudes på en till­talande förening av musikologisk kunnighet och vital uppförandepraxis. Jag vill inte påstå att begreppen skulle vara oförenliga eller ens motstridande, men faktum kvarstår, sällan förenas de så osökt som här – det är nämligen både lätt och nöjsamt att höra Kirkpatrick (1911-1984) i de 30 variationerna, rakt igenom.

Fortsätt läsa ”Bachs Goldbergvariationer
– hur skall de utföras?”

Mirga Gražinytė-Tyla – eine Litauerin
deren Gatte das Schweigen ist.

Deutsche Fassung 2019-07-08

Vorderseite von „The Gramophone“ Mai 2019. Die litauische Dirigentin Mirga Gražinytė-Tyla dominiert. Wahrlich eine Ehrung. Denn diese sehr englische ‚monthly‘ ist die älteste der Welt in Sachen Tonträger und die am meisten renommierte für „klassische Musik“ (founded in 1923).

Geschrieben von Ingemar Schmidt-Lagerholm.

Liebe Leser! Die damals zehnjährige Mirga / Mirgutė gewinnt 1996 ein Gesangswettbewerb im Fernsehen mit dem Kleinlied ”Gera būtų“. (Es wäre gut, wenn …). Dem Zuhörer drei Minuten Staunens über ihre Artikulation. Hier ist der Link. Youtube (https://www.youtube.com/watch?v=wUXv6uTsIfI) Fortsätt läsa ”Mirga Gražinytė-Tyla – eine Litauerin
deren Gatte das Schweigen ist.”

Mirga Gražinytė-Tyla – En litauiska
med TYSTNADEN som make

Omslaget till ”The Gramophone” May 2019 pryds helt dominerande av den trettiotvååriga litauiska dirigentskan Mirga Gražinytė-Tyla. I sanning en hedersutnämning, ty denna tidskrift är världens äldsta och mest renommerade för reproducerad ’klassisk’ musik (founded in 1923).

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Käre läsare. Gå nu till denna länk på Youtube (https://www.youtube.com/watch?v=wUXv6uTsIfI) för att i nästan tre minuter häpnas över artikulationen när Mirga/Mirgutė som tioåring vinner en sångtävling i hemstaden Vilnius. År 1996 kan det ha varit. ”Gera būtų” heter hennes ’lilla’ sång med sannolika innebörden ’det skulle vara bra’.

Mirga Gražinytė-Tyla har när detta skrives (juni 2019) den kvinnliga åldern av 32 år och har just lyckligen framfött ett välartat gossebarn. Precis trettio och något plus är ju enligt utbrett synsätt idealiskt för den aktiva kvinnans nativitet. Och proffsmusiker (körledare) inom det klassiska facket blev denna Mirga Gražinytė-Tyla redan som trettonåring med påbörjad yrkeskarriär.

Hon är född i litauiska huvustaden Vilnius den 29 augusti 1986. Sin ungdomsutbildning har Mirga Gražinytė-Tyla i det flerfaldigt musikaliska hemmet. Och på Vilnius-gymnasiet med namn av Čiurlionis. Från tjugoårsåldern blir hon mera konventionellt utbildad i västeuropeiska elitsammanhang.

Fullfjädrad dirigent för klassisk symfoniorkester på uppåt hundra fullt kvalificerade musiker. Inte så få sådana ledardamer dyker upp. Därtill med utnyttjad multitalang, vilken kan vara instrumental: klaver, violin, klarinett (Simone Young), konventionell operasång eller varför inte parallellt utförd mer eller mindre ordlösa vokaliser. Carl Nielsens trea eller Luonnotar av Sibelius (Barbara Hannigan, dirigent och sopran i Berwaldhallen 170322).

Innan vi här belyser att Mirga Gražinytė-Tyla  åt “Deutsche Grammophon“ skall spela in rikhaltig  seriös musik dröjer vi vid hennes tredelade namn. Fortsätt läsa ”Mirga Gražinytė-Tyla – En litauiska
med TYSTNADEN som make”

Sena Jurinac och Erik Sparre – Världssopranen och hennes svenske greve

Sena Jurinac (1921-2011) har en omfattande internationell diskografi som sopran och mezzosopran. Virilt egaliserad mezzo, inga besvär utanför normalt register.

Sena Jurinac i ‘Der Rosenkavalier’. Photo: ITV/REX

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

För den som vill se henne på DVD är utbudet relativt magert. Främst och bäst vad gäller video är väl hennes genomträngande tolkning av Marie i Wozzeck av Alban Berg; dirigent ingen mindre än Bruno Maderna (Övervakning: Rolf Liebermann, protagonisten är Tony Blankenheim, Hamburg 1970). Hennes tyska tolkning av Desdemona i Verdis Othello är inte remarkabel. Kanske heller inte så när hon visuellt gör ”der Komponist” i ”Ariadne auf Naxos” av Richard Strauss dirigerat av Karl Böhm.

Alltså kvantitativt klent med videogestaltningar av Sena Jurinac. Auditivt finns det däremot mycket minnesvärt som man vill lista och framhålla. Fortsätt läsa ”Sena Jurinac och Erik Sparre – Världssopranen och hennes svenske greve”

Recent ”Collector’s Classics”
Caprice CDs

For Vivaopera 28 June 2019 by Nils-Göran Olve

Dear international readers!

This brief note is intended for those of you who take an interest in historical recordings of classical music, and might otherwise miss some recent Swedish issues on CDs (and downloads). They come from the indefatigable veteran restorer of Swedish sound documents Carl-Gunnar Åhlén, whose website www.aahlen.se lists a huge range of his LP and CD issues now going back 50 years. Many of these have been on the Caprice label in a series called Collector’s Classics, whose issues always come with long and informative notes by Carl-Gunnar. In recent years, and like many small-label releases, you almost need to know about their existence to find them, and sadly the extensive texts are given only in Swedish.

Collector’s Classics Volume 15 can be translated “Under the composer’s baton” (“Under tonsättarens taktpinne”) and consists of one CD each for Swedish composers Kurt Atterberg, Lars-Erik Larsson and Ingvar Lidholm – three important figures in Swedish music during most of the 20th century.

Fortsätt läsa ”Recent ”Collector’s Classics”
Caprice CDs”

Mästersångarna i Nürnberg:
HÄGG, FLÄDER eller SYRÉN?

Operan ”Meistersinger” av Richard Wagner utspelar sig under ’kristen’ midsommar, Johannes Döparens dag (slutet av juni). Protagonisten Hans Sachs sjunger mitt i andra akten en monolog som lovprisar låt oss säga syrenen. ”Wie duftet doch der Flieder so mild, so stark und voll.” Och Wagner kryddar luktsensationen med att låta två horn i orkestern gå i tersklang, vilket verkligen känns i lyssnarens näsborrar.

En av Villa Vodanos egna syrener fotograferad 2 juni 2019. Blommorna visar de första tecknen på att börja vissna.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

hägg (ty. Traubenkirschbaum)
Prunus padus är ett medelstort träd i familjen rosväxter. Trädets bark och blad har en bittermandelartad doft.

fläder (ty. Hollunder)
Sambucus nigra förekommer naturligt i Europa till västra Sibirien.
Karakteristisk stark och söt doft. Frukterna blir först röda, men de blir senare svarta och glänsande. På norska och danska finns benämningen hyll/hyld för sambucus nigra.

syrén // syren (ty. Flieder)
Syringa vulgaris är ursprunglig i sydöstra och östra Europa, men numera planterad och förvildad på många håll. Syren är en lövfällande buske som blir relativt stor. Syrenen blommar i slutet av våren med en behaglig söt doft. Syrén heter ofta på engelska lilac. Paul Hindemith komponerade år 1946.  Als Flieder mir jüngst im Garten blüht’ − Ein Requiem denen, die wir lieben (engl. When Lilacs Last in the Dooryard Bloom’d – A Requiem for Those We Love), Oratorium nach einem Text von Walt Whitman.

I diskursen dyker stundtals upp frågan om vilken växt Wagner faktiskt avser. Stämmer verkligen doft och blomningstid. I companion-häftet ”Wagner’s Meistersinger” Ed. Vazsonyi (2002) är det Dietrich Fischer-Dieskau som påpekar (sid.54) att Wagner kunde ha förväxlat fläder och syrén. Den senare utblommad i Nürnberg vid midsommartid. Men kanske inte i Rigas lummiga trädgårdar. Fortsätt läsa ”Mästersångarna i Nürnberg:
HÄGG, FLÄDER eller SYRÉN?”

“Drot og Marsk” – en dansk nationalopera?

Först lite basfakta. Peter Heise hette tonsättaren som levde 1830-1879. Han är mest känd för sina över 300 solosånger, även om det finns en symfoni, kammar- och scenmusik samt körsånger. Och så “Drot og Marsk”, vars titel Det Kongelige Teater i sin förhandsreklam inför årets nyuppsättning fann anledning att förklara: ”Kongen og generalen”.

Peter Heise: “Drot og Marsk”
Det Kongelige Teater i København. 2018-2019
Copyright: Miklos Szabo

Av Nils-Göran Olve

Sedan första framförandet 1878 – året innan Heise dog – har den spelats mer än 200 gånger i Köpenhamn, där Det Kongelige brukar göra nya uppsättningar av den ungefär vart trettionde år.

Två gånger har den kommit på kommersiell grammofonskiva: på lp dirigerad av John Frandsen 1981 och på cd under Michael Schønwandt 1991. Härom året kom en nyreviderad notutgåva som nu användes, återigen med Schønwandt som dirigent, när regissörsparet Amy Lane och Kasper Holten satte upp verket. Amy Lane kommer från England och lär ha kommit in i projektet när Holten inte hade tid att ta hela regiansvaret. Han har ju lockats åter till Det Kongelige Teater där han var operachef 2000-11, för att nu från i fjor vara högsta chef med ansvar för såväl opera som talteater och balett.

Alla danska recensenter gav uppsättningen högsta betyg. Men så rör det sig också om en dansk nationalopera – ja på riktigt, för den ingår i Danmarks officiella kulturkanon som först presenterades 2006. Den omfattar 108 verk i åtta kategorier. I kategorin Konstmusik ingår fyra operor: Kunzens Holger Danske, Nielsens Maskerade, Langgaards Antikrist och så Drot og Marsk. Verken ansågs vara ”essentielle i det danske kulturarv” och syftet “at vi ikke glemmer vores fælles kulturhistorie – og hvordan den altid har været en del af en bredere international kultur.” Fortsätt läsa ”“Drot og Marsk” – en dansk nationalopera?”

Upp till Uppsala.
Impressioner. Diskrepant essä.

Löst och fast som kan knytas till Uppsala. Konsert och Kongress. Den estniske dirigenten Paul Mägi. Ingemars farföräldrar. Linnégatan 18 vid järnvägen. Häradshövdingens sonson: musikforskaren Anders Edling. Beskrivning av en innehållsrik bluray (BD-R). Och hen har nog inte varit i Uppsala men kom med ändå: Sofi Oksanen.

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Visst är Uppsala av tradition en delad stad. Av järnvägen i en västlig akademisk hälft med Fyriså, Slott, Carolina, Universitet, Dom, Stadsteater, Biskopsborg (Ingmar Bergmans Alexander), Ofvandahls Konditori (Lars Gustafsson), Bokhandeln där min farbror Torsten köpte historiskt om den uppländska Vendeltiden. Nationshuset av Alvar Aalto. På den östliga Vaksala-sidan var det alltid mera vildvuxet.

Men så invigdes lördagen den 1 september 2007 ”Uppsala Konsert och Kongress”. Och vips, Uppsala fick kultur på bägge sina sidor. Här framförs strax samtliga femton stråkkvartetter av Dmitri Sjostakovitj med Brodskykvartetten. Paul Mägi och Nils-Erik Sparf får som ansvariga för ”Uppsala Kammarorkester” skifta lokal från Universitetets aula till allra högst upp på nya Parnassen åt hållet för de berömda ”Uppsala högar”.

Den 7 februari 2019 på ’hemmaplan’ i Uppsala (högsta Parnassen, Konsert och Kongress). Paul Mägi slår in symfoniorkestern i helaftons-oratoriet Elias av Felix Mendelssohn.

Mitt i bild primarien Nils-Erik Sparf (ledare för Uppsala kammarsolister).

Fortsätt läsa ”Upp till Uppsala.
Impressioner. Diskrepant essä.”

Det hos Wagner uttrycksbärande

Det som gör Wagners Mästersångarna i Nürnberg till en så rik opera är personteckningen – hurudana människorna är och hur de har det med varandra i vardagen. De gillar och ogillar varandra, de har både formella och personliga relationer. De bråkar, och de behöver varandra. För att detta skall komma till uttryck och bli levande på scenen krävs personregi.

Axel Brattberg (till höger) i Wagner-samtal med Ingemar Schmidt-Lagerholm.

Av Axel Brattberg

I Opera, nr 2/2010, anmäler Mikael Strömberg Göteborgsoperans uppsättning av Wagners Mästersångarna i Nürnberg. Han tar fasta på uppsättningens brist på övergripande analys av verk och dess politiska implikationer, och menar att den därmed inget har att säga dagens publik. Jag håller i viss mån med om detta, men tycker att Strömberg missar uppsättningens viktigaste brist – frånvaron av personregi.

Fortsätt läsa ”Det hos Wagner uttrycksbärande”

Bayreuth, en Wagnerstad
med omgivningar

Bayreuth ligger geografiskt just mitt emellan Berlin och Muenchen. Strax under 300 kilometer vilken riktning man än väljer. (Som från Jönköping till Stockholm eller Malmö). Vi radar här upp de viktigaste anhalterna: Berlin-Potsdam-Magdeburg- Halle-Leipzig-Plauen-Hof-Bamberg-Nuernberg. Från Nuernberg fortsätter järnvägsfärden mot Muenchen via Noerdlingen och Augsburg.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

En officiell järnvägskarta från 1849 visar ett vitt och brett utbyggt tyskt järnvägsnät. En inbjudande karta från 1861 (Länken öppnas i nytt fönster/ny flik) var troligen den Richard och Cosima studerade för att lokalisera sin ’idealiska operaplats’.

“Liegt nicht in Deutschlands Mitten mein liebes BAYEREUTH”! är ett obetydlgt falsifierat Wagner-citat” Hur lyder det korrekt? Från vilket verk? Strax före svängen via Bamberg fick det bli en avstickare norrifrån vid Neuenmarkt och en brant stigning, de första av ungefär 30 kilometer, för att söderut nå fram till Bayreuth. Vad jag förstår klarades den extrema stigningen    – som benämns ’Schiefe Ebene’ –  genom ’otillåtet’ skarpa kurvor i slingrigt lopp. Färdigställt 1853, då givetvis enkelspårigt. På en bild visas  – vad som torde ha blivit en turistattraktion –   nutida dubbelspår i högertrafik och med extra hjälplok baktill. https://www.dampflokmuseum.de/die-schiefe-ebene/. (Bilden längst ned till höger) Fortsätt läsa ”Bayreuth, en Wagnerstad
med omgivningar”

STYRKAN HOS LOUIS ARMSTRONG

I början av 1930-talet hade Louis Armstrong så när fastnat i maffians och storgangstrarnas grepp. Han lyckades ta sig undan och över till Europa. I Paris samlade han en orkester av mörkhyade exilmusiker. Deras turné nådde Stockholm den 28 oktober 1933. Tre treminuterstitlar spelades in för svenska Sonora.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Just veckan innan (331021) hade de varit i Köpenhamn och blivit filmade med konstnärlig finess. Sammanlagt tio minuter: den vackra ”I cover the Waterfront”, en foxtrot ”Dinah, (is there anyone finer in the State of Carolina)” och den hetsigt jagande ”Tiger Rag”. Bilden ovan från skärm visar Armstrong framför sin orkester kallad ”Hot Harlem Band” och klarinettisten Fletcher Allen som har rest sig för ett solo i ilfart.

Den befintliga mycket stora mängden av ljudupptagningar med Louis Armstrong kan ju generellt anses utgöra tre grupper vad gäller inre och yttre kvalitet. Fortsätt läsa ”STYRKAN HOS LOUIS ARMSTRONG”

Black, Brown and Beige
Duke Ellington i drygt tre kvart

Vi får anta att ”black” avser alltsedan 1600-talet brutalt överskeppade afrikaner. Medan ”brown” skulle vara amerikansk ’urbefolkning’ (indianer). Blandat ”beige” vore Ellington själv.

Vid en konsert den 23 januari 1943 (New Yorks Carnegie Hall) spelades “Black, Brown and Beige” in i sin helhet. Skivomslagsbild från urframförandet 1943 January 21.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Och många benämningar finns: ’mestiser’, ’kreoler’. Hudfärg, genom dessa tre kolörer karakteriserar Duke Ellington vad han med ett ’tabuord’ kallar ”A Tone Parallel to the History of the American Negro”, en nära timslång komposition för sitt sextonmannaband med kontrasterande och balanserade blåsare till rytmsektion. Verket har också en lyrisk kärna, ”The Blues”   – en personifierad sinnesstämning –  framförd av kvinnlig eller manlig sångare. Placerat centralt såsom avsnitt 6 bland verkets 11 satser. “Blues” är något som inte har vett nog att resa sig upp och ge sig av. Obehagskänslan ‘blues’ blir man inte kvitt. Fortsätt läsa ”Black, Brown and Beige
Duke Ellington i drygt tre kvart”

”Lady” eller ”Katerina”

Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975) var en fullfjädrad operatonsättare när hans utmanande ”Lady Macbeth” dubbelt gick upp på ryska tiljor år 1934. Efter någon tid kom Stalins möjligen egenhändiga, numera så välkända och genomtröskade bannlysning av verket (Pravda 360126).

Ingemar införskaffade under juni 2005 i SANKT PETERBURRG ett klaverutdrag, nämligen Sjostakovitj: Katerina, av tonsättaren ’sovjetiskt’ mildrad version, i denna utgåva från 2003, angivet såsom reprint från år 1935.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men en sexuellt mildrad version hade av tonsättarern och förlaget redan färdigställts, dock närmast för export. Denna ’mildare’ utgåva med namnet ”Katarina” gavs på svenska i Stockholm 351116 under Herbert Sandberg (Einar Beyron, Britta Herzberg) och likaledes därstädes i december 1979 under Sixten Ehrling med Margareta Hallin och Erik Sædén på regissören Lars Runstens svenska, besökt 791207 av Ingemar med då 17-årige sonen Rolf. (Troligen var det återanvändning av år 1935 inköpta noter och stämmaterial, vilket eventuellt fem år senare övergick till Göteborg). Fortsätt läsa ””Lady” eller ”Katerina””

“Fritiof” som opera – då och nu

Egentligen har operan “Fritiofs saga” aldrig spelats. I mars 2019 gavs den konsertant på GöteborgsOperan. Men för en opera med omfattande scenanvisningar och dramatiska konfrontationer mellan profilerade rollkaraktärer så duger inte korister på rad och sångare som är bundna vid sina notställ. Det var ett hedervärt smakprov, inte teater.

“Fritiofs saga”. Opera i tre akter av Elfrida Andrée.
Libretto Selma Lagerlöf efter Esaias Tegnérs diktepos.
Julia Sporsén som Ingeborg, Ann-Kristin Jones som Guatemi, Mats Almgren som Kung Helge och Carl Ackerfeldt som Kung Ring.
GöteborgsOperan 8–15 mars 2019. Foto: Tilo Stengel

Av Nils-Göran Olve

Sedan är det en annan sak hur ett sceniskt framförande skulle fungera ifall något av våra operahus bestämde sig för att satsa på det, till exempel 2022 när det blir 200 år sedan de sista delarna av Esaias Tegnérs epos publicerades. Kan Fritiofs och Ingeborgs öde slå an strängar hos en modern publik?  Fortsätt läsa ”“Fritiof” som opera – då och nu”

Med anledning av “Fritjofs saga”

Medan Fritjofssagan sådan den togs fram år 1825 av Esaias Tegnér i Lund på visst sätt kan sägas sova en politisk törnrosasömn med förtecken som hyllar den dåtida svensk-norska unionen, så är det möjligen annorlunda om man ser på den kulturella spridningen i germanska Tyskland och Norden.

Den 22 meter höga staty av “Fritjof den djärve” placerades på Vangsnes i Sognefjorden 1913 och var en gåva från den tyske kejsaren Vilhelm II.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det ’nynorska’ språkgeniet Ivar Aasen gjorde år 1858 en nynorsk konstruktion av Tegnérs isländska förlaga. Handlingen utspelar sig ju vid Norges djupt inträngande Sognefjord. Än idag är denna bok en viktighet för upprätthållandet av föreskrivna 25% nynorsk i NRK:s nyhetssändningar.

I Tyskland svärmade kejsaren Wilhelm II för vikingabragder. Inte sällan riktade han och hans manliga sällskap i sjöofficersmässen blickarna mot Norge och dess djupa fjordar. Fortsätt läsa ”Med anledning av “Fritjofs saga””

Duo som heter duga. Och det
dubbelt upp

Vi berömmer först den avslutande halvan. Musikaliska moderniteter. En klarinettist med mogen virtuositet (Magnus Holmander) och förvisso inte vilken dragspelsdam som helst. Nej det var Irina Serotyuk med sitt fulladdade ackordeon.

I Stockholms Allhelgonakyrka lördagen den 6 april 2019 kl 18:00
inom ramen för KVAH (Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan).

    • Ylva Larsdotter violin och Peter Friis Johansson flygel
        • Sonate för violin och klaver nr 3 E-dur BWV 1016 av Johan Sebastian Bach
        • Violinsonat i a-moll av Alice Tegnér sats 3: Andante
        • Violinsonat nr 1 i G-dur op.78 av Johannes Brahms.
    • Magnus Holmander klarinett och Irina Serotyuk ackordeon
        • Ur ”Histoire de Tango” av Astor Piazzolla
        • Sonatina för klarinett och ackordeon av Sir Malcolm Arnold
        • Suite Hellénique av Pedro Iturralde

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Klaviatur med knappar förstås. En lätt handlyftning med bibehållen sättning mellan fingrarna och det blir fullkomligen en annan tonart utan hänsyn till pianots i det fallet besvärliga svarta och vita tangenter.

Man inledde avdelningen med ett avsnitt från ”Histoire de Tango” av Astor Piazzolla. In toto sannolikt en svit på dryga tjugo minuter, tryckt i noter för violin och piano. Och detta går att göra mycket av. Exempelvis delen ’Café 1930’ (Vi kan vara säkra på att caféet befinner sig i Paris.) Nu alltså för klarinett och ackordeon. Så här stringent behandlat nästan lika genuint som vore det Piazzollas eget bandoneon, i knät och med helt enskilda    – icke ackordskopplade –   basknappar.

Kvällens pris tog dock en äkta klarinett-sonatin av Sir Malcolm Arnold. And this gentle nobleman did compose a lot. Från djupet andas gammalengelsk folkmusik och en längtan efter Henry Purcell. Allt klätt i modernistiska klanger och de allra svåraste speltekniska tacksamheter. Om duon Holmander/Serotyuk gör mera sånt här så får Martin Fröst en allvarlig konkurrent. Fortsätt läsa ”Duo som heter duga. Och det
dubbelt upp”

Stråkkvartett i Allhelgonakyrkan
Treitlerkvartetten

I ett poem med några strofer kommer hjärtebudskapet sällan allra sist utan snarare näst sist. Och så är det i den tredje stråkkvartetten (1946) av Dmitrij Sjostakovitj. Där intas denna plats av ett adagio, en passacaglia TILL MINNE AV DE DÖDA (в память о погибших).

Treitlerkvartetten bestod lördagen 30 mars 2019 kl 18:00
i Stockholms Allhelgonakyrka av

      • Oscar Treitler första violin
      • Bartosz Cajler andra violin
      • Albin Uusijärvi viola
      • Filip Graden cello

Primarien Oscar Treitler stod för charmiga verkintroduktioner.

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Treitlerkvatetten lyckades verkligen fängsla lördagskvällens lyssnare i Allhelgonakyrkan med sin Sjostakovitjtolkning. De som förtjust hade nickat med i dansanta temafragment lutade sig under denna sorgmarsch konsentrerat framåt för att helt tränga in i den intensiva musiken. Fortsätt läsa ”Stråkkvartett i Allhelgonakyrkan
Treitlerkvartetten”

Wilhelm Peterson-Berger (P.-B.)
– tidsfenomen eller alltjämt relevant?

Carl-Gunnar Åhlén har gett ut gamla ljud på lp och cd i nästan 50 år, alltid i egna överföringar av mödosamt inventerade unika upptagningar från radioarkiv och privata källor. Hans viktigaste utgåvor utgör en egen serie på Caprice, Collector’s Classics, som nu har nått fram till volym 14.

Wilhelm Peterson-Berger 1867 – 1942. “Musikfynd i P.-B:s lönnlåda”.
2019 Caprice Records, Stockholm, Sweden.

Av Nils-Göran Olve

I de flesta fall rymmer varje volym ett flertal cd och utförliga texter av Åhlén, som oftast är minst lika värdefulla som upptagningarna. Till exempel har han kartlagt svenska stråkkvartetter, pianister och körer. Flera volymer i serien ägnas särskilda tonsättare, och på andra skivmärken finns dessutom antologier med till exempel dirigenten Tor Manns Nielsen-inspelningar, violinisten Endré Wolf och alla bevarade inspelningar av Armas Järnefelt. Totalt måste det röra sig om långt mer än 100 cd.

Den senaste utgåvan dök upp tidigare i vår (2019) och var möjligen från början ämnad som en 150-årshyllning till Wilhelm Peterson-Berger, född 1867.

Fortsätt läsa ”Wilhelm Peterson-Berger (P.-B.)
– tidsfenomen eller alltjämt relevant?”

Die gesunde Art krank zu sein
– Syg på den sunde måde

Thomas Mann og Wagner – forelæsning på Københavns Universitet 2015

Wagneriana: Af Henrik Nebelong

Den 10. februar 1933, små 2 uger efter at Adolf Hitler den 30. januar var blevet udnævnt til tysk rigskansler, holdt Thomas Mann et foredrag i Münchens Universitets Auditorium Maximum i anledning af den forestående 50-års-dag for Richard Wagners død. Titlen på foredraget var ”Leiden und Grösse Richard Wagners” – ”Richard Wagners lidelse og storhed”.

Dagen efter rejste Mann til udlandet, hvor han som verdensberømt nobelpristager skulle gentage foredraget flere steder. Derefter fulgte et improviseret længere ferieophold i Schweiz og Italien. Mann var klar over, at jorden brændte under ham. Vreden mod ham var voksende. Fortsätt läsa ”Die gesunde Art krank zu sein
– Syg på den sunde måde”

Äreminne över skivbutiken

I stora städer finns det fortfarande butiker som säljer cd-skivor. De senaste åren har de börjat ägna en stor del av sitt utrymme åt nytillverkad vinyl, särskilt för pop.

Av Nils-Göran Olve

Att ha en fysisk ”skivsamling” har blivit ett retrofenomen och livsstilsmarkör. Utom för en del av oss äkta samlare som rotar bland allt skräpigare lp hos Myrorna och övervintrande skivbörser.

Där kan den kunniga å andra sidan göra verkliga fynd. På den internationella samlarmarknaden går enstaka skivor för femsiffriga belopp. Om de är i gott skick, har rätt konvolut och etikett, och kommer från rätt serie pressningar (identifierad med små siffror i plasten runt etiketten). För de flesta kunder i andrahandsbutiker är detta inte syftet, utan det är nostalgin kring konvolut och hoppet om att hitta något udda till lågt pris som motiverar. Fortsätt läsa ”Äreminne över skivbutiken”