Den world-wide berömdaste sopransångerskan från Litauen är kanske inte längre Violeta Urmanavičiūė Urmana – som ju för några år sedan gjorde Isolde i Berwaldhallen. Nu finns trettiosexåriga Asmik Grigorian från Vilnius. Fortsätt läsa ”Asmik Grigorian gästar Kungliga Operan i Stockholm”
Författare: Utgivaren
Operaseanser med vivaopera.se
Planen för sammankomster säsongen 2017-2018 justeras. Höstens seanser börjar enligt ny planering med tre gånger Puccini (1858 – 1924).
Plats: Villa Vodano, Vrånvägen 1A, Tullinge, alternativt Café Tegnér, Tullinge Centrum
Obligatorisk anmälan endast per mejl till Ingemar Schmidt-Lagerholm, ingemar@schmidt-lagerholm.se
vivaopera.se inleder sesongen med med tre söndagar Puccini (1858 – 1924). Därmed ansluter sig bloggen till aktuell repertoar. “Madama Butterfly” som ges i Kopparberg av Operan på Skäret. “Turandot” som ges av Folkoperan. Samt att “Manon Lescaut” kommer på Kungliga Operan såsom gästspel av den litauiska sopranen Asmik Grigorian från Vilnius. Dirigerar i dessa Stockholmsföreställningar gör Marc Soustrot.
Söndagen 27 augusti kl 17:00 Madama Butterfly
(Under augusti ges Madama Butterfly i Kopparberg /Närke/ av ”Operapåskäret”.)
1) Vi ser på video en svensk Butterfly-föreställning från 1963, regisserad av legendariske Göran Gentele. Med Uno Stjernquist, Margareta Hallin, Erik Sædén, Herbert Sandberg.
2) Gemensamt samtal. Ett tema: En barnlös amerikansk officersfru anlitar en japansk geisja som surrogatmamma.
Söndagen 24 september kl 16:00 Turandot
1) Video med svensk textning. Hela akt III. Tar tre kvart (Verona 2010 Carella, Zeffirelli, Guleghina, Licitra)
2) Nils Göran Olve kommenterar – långt eller kort – Folkoperans nya föreställning som han förväntas ha upplevt 22 september.
3) Inbjudes till allmänt samtal kring någorlunda tillhörande temata. Exempel audio.
4) Avslutningsvis lyssnar vi till “Nessun dorma” i tolkning av Jussi Björling. Det ges en språklig kommentar till den italienska texten.
Söndagen 15 oktober kl 16:00 Manon Lescaut
ägnas till en del åt en svensktextad utgåva. (Sinopoli, Zeffirelli, Kanawa, Domingo, Allen)
Wagners Ring ur dansk synvinkel
År 2008 gav Henrik Nebelong ut sin stora Wagnerbok på danska. Men redan 2003 kom från hans hand “Wagners Ring – en introduktion”. Ur denna skrift om innehåll och musik i Wagners Ring följer här i danskspråkigt original två kapitel. Först “En inledning, der begynner med slutningen” (sid 7-17) därpå “Om Ringens musik” (sid 48-55).
En indledning, der begynder med slutningen
Av Henrik Nebelong
Fra bogen ”Wagners Ring - en introduktion” af Henrik Nebelong (2003)
Befrielse fra en nødstilstand.
Handlingen i Ringen er i det ydre modelleret over gamle nordiske sagaer og gudesagn. Men Wagner forholder sig helt frit til stoffet. Det giver derfor ikke megen mening at sammenligne hans tekst med disse kilder og søge forklaring på Ringens gåder i dem. Det er en fundamentalt anden historie, Wagner fortæller, en historie, der trods forekomsten af guder, helte, valkyrier og vikingeudstyr handler om Wagners egen tid og om hans egne livserfaringer. Fortsätt läsa ”En indledning, der begynder med slutningen”
OM RINGENS MUSIK
Af Henrik Nebelong
Fra bogen ”Wagners Ring - en introduktion” af Henrik Nebelong (2003)
De tre første dele.
Inden vi tager fat på den sidste Ring-opera, Götterdämmerung, så lad os se på et enkelt aspekt af, hvad Wagner har gjort med musikken i Ringen. Jeg skal ikke her give en samlet gennemgang af den wagnerske klangverden, instrumentations- og harmonilære. Ej heller fordybe mig i begreber som ‘den uendelige melodi’ og ‘overgangens teknik’, det wagnerske kontrapunkt eller den wagnerske tonalitetsforståelse. Jeg vil derimod beskæftige mig med den side af musikken, der i helt snæver forstand har betydning for forståelsen af Ringen som drama: den tematiske struktur. Fortsätt läsa ”OM RINGENS MUSIK”
Daniel Harding född 1975
En kort notis om dirigenten Daniel Harding. I just ett decennium har han varit chefdirigent i vår Berwaldhall för Sveriges Radios Symfoniorkester. Han har skänkt oss långkantater av Robert Schumann, Bruckners nionde symfoni i två olika versioner m m, medan han nog har varit lite snål med modernare svensk musik.
Daniel Harding dirigerar här en av världens bästa orkestrar, Wiener Philharmoniker, från Salzburger Festspiele 2012. Blurayskivan (BD) Strauss Ariadne Version Bechtolf löpande på teveskärmen.(Sony Classical)
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Något försök att få Harding att dirigera opera i Stockholm har veterligen inte förekommit. Ej heller har han varit inbjuden som intervjuobjekt hos Operavännerna. Harding som operadirigent är emellertid varken oerfaren eller oäven. Fortsätt läsa ”Daniel Harding född 1975”
War es so viel Wagner im Dritten Reich?
Vor allem “Die Meistersinger von Nürnberg“ wurde im Dritten Reich für politische Zwecke misbraucht behaupten immer noch Ansager, Autoren, Kommentatoren und gar Regisseure und Spielleiter.
Hat Richard Wagner jemals dieses Auto erblickt? Spielzeugnachbildung der Mercedes-Kabriolimousine von Adolf Hitler.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Als wären alle in Deutschland gebliebenen Personen und Persönlichkeiten im Banne von Goebbels samt und sonderlich Wagnerianer und Nazis geworden. Durch Hervorheben von heldenhaften Ausnahmen scheint diese These auch noch glaubwürdig.
Ich meine dies alles ist übertrieben. Fortsätt läsa ”War es so viel Wagner im Dritten Reich?”
Fullbordad och vacker ring på en vecka
Det har beskrivits som en av operaårets största händelser – och utmaningar – att Värmlandsoperan 2011 satte upp hela Wagner-ringen inom loppet av en vecka. Carlhåkan Larsén är imponerad av resultatet.
I vimlet under april 2011 utanför Wermlandsoperan i Karlstad befinner sig med all sannolikhet även Malmö-recensenten Carlhåkan Larsén. Foto: Astrid Haugland
| SCEN OPERA 2011 Rhenguldet Premiär 18.4 Valkyrian Premiär 20.4 Siegfried Premiär 22.4 Ragnarök Premiär 24.4. |
| Av: Richard Wagner. Regi: Wilhelm Carlsson. Dir: Henrik Schaefer. Scenografi: Peter Lundquist. Kostym: Ann-Mari Anttila. Ljus: Torkel Blomkvist. Värmlandsoperan |
TEXT: Carlhåkan Larsén (Sydsvenskan, Malmö, lördag 30 april 2011)
Friskt vågat, hälften vunnet, säger ordspråket. Man förnam stark beundran och en skugga av skepsis inför idén att premiärvisa hela “Nibelungens ring” inom loppet av en vecka i Karlstad. Så gör man bara inte, fast man borde. Fortsätt läsa ”Fullbordad och vacker ring på en vecka”
Final för Ringhörnorna i Kungliga Operans Guldfoajé juni 2017
Sammankomsterna kallade ”Ringhörnor 2017” gick ända till måndagen 29 juni. Ingemar Schmidt-Lagerholm tillåter sig här en avslutande bedömning utan att vid detta tillfälle ge översvallande beröm.
Av Ingemar Schmidt-Lagerholm
Katarina Aronsson hade denna gång bestämt sig för att i sina tyglar hålla en trojka bestående av Gunilla Brodrej, Anders Carlberg och Camilla Lundberg. Synd att Katarina inte höll stramare i Camilla Lundberg, som dominerade verbalt men denna gång inte med så självklar substans. Två säger tvenne gånger blev denna Camilla – ex auditorio – beslagen med felcitering. Ville inte ge sig utan mumlade något om att hon nog hade rätt i alla fall. Fortsätt läsa ”Final för Ringhörnorna i Kungliga Operans Guldfoajé juni 2017”
Glyndebourne’s new Hamlet
This year’s repertoire at Glyndebourne ranged from 1658 Cavalli to 2017 Brett Dean, by the latter a commissioned new version of Hamlet.
By Nils-Göran Olve
Dean is a 55-year-old Australian who spent 15 years as a violist in the Berlin Philharmonic. Dean has been a full-time composer since the year 2000. In that capacity he has become widely known, not least in Sweden where the Stockholm Concert Hall devoted its annual composer festival to him in 2011.
I liked this new Hamlet opera very much. There were several reasons for that, one of course being the quality of the play itself. But my main reason for enjoying this so much was that Dean’s Hamlet is a genuine opera Fortsätt läsa ”Glyndebourne’s new Hamlet”
Herbert Blomstedt och “Måndagsgruppen”
Måndagsgruppen växte fram i en liten Stockholmsbostad från 1940-talets mitt. Tonsättare, instrumentalister och kanske någon musikolog sällade sig efter hand till gruppens ideal. Andra var knappast formellt tillhöriga men visade stort samförstånd.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Man ville för konstmusikens del fjärma sig från diverterande och romanticism. Man ville utveckla konstmusiken progressivt. I samklang härmed studerade man ”Unterweisung im Tonsatz” av Paul Hindemith. Men man sträckte sig sällan så långt som till ”Harmonielehre” av Arnold Schönberg och inte alls till serialismen hos Pierre Boulez lika lite som till aleatorismen hos John Cage. Fortsätt läsa ”Herbert Blomstedt och “Måndagsgruppen””
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Nu kan du som vill hålla dig uppdaterad om nyheter på vivaopera.se prenumerera på vårt nyhetsbrev. Du får då information om nya inlägg direkt till din e-post. Skriv i så fall in namn och e-postadress i fältet under rubriken PRENUMERERA PÅ NYHETSBREV FRÅN VIVAOPERA.SE i kolumnen till höger och klicka på PRENUMERERA. Du kan när som helst avbryta din prenumeration.
Armas Järnefelt – samtliga återfunna inspelningar på CD, 1904-1950
Carl-Gunnar Åhlén – som är ansvarig för ett stort antal synnerligen kvalificerade “arkeologiska” skivutgåvor innehållande äldre ljudmaterial med svensk anknytning – har redigerat en box med sannolikt allt material som finns kring Armas Järnefelt.
Armas Järnefelt (1869 – 1958) var född i Viborg (Vipuri) som då tillhörde Storhertigdömet Finland inom det ryska tsarriket. Han torde helt naturligt ha varit såväl svensk- som finskspråkig samt kunde sannolikt även ryska. Hans långa bana som dirigent mm innefattade långa epoker vid Stockholmsoperan.
Här på vivaopera.se publicerar vi skivboxens kommentarhäfte.
Fortsätt läsa ”Armas Järnefelt – samtliga återfunna inspelningar på CD, 1904-1950”Operaproduktion på Rossinis tid
Den franske författaren Stendhal, som egentligen hette Marie Henri Beyle, föddes i Grenoble 1783 och dog i Paris 1842. Han hade ett växlingsrikt liv som vi inte ska gå in på här (se istället https://sv.wikipedia.org/wiki/Stendhal).
Stendhal är mest känd för sina romaner Le Rouge et le Noir och La Chartreuse de Parme samt en bok om den tyska kulturen, L’Allemagne et l’Autriche [1] ̶̶̶ men han skrev också en biografi över Rossini, Vie de Rossini, som kom ut 1823, mer än 40 år före tonsättarens död.
Det är en ovanlig biografi, som berättar om långt mer än Rossinis liv. Han karakteriserar skillnaden mellan italiensk, tysk och fransk musik, hur man beter sig på operan, hur logerna på La Scala och på San Carlo i Neapel såg ut, hur sångarna sjunger etc. Allt på ett mycket medryckande sätt. Fortsätt läsa ”Operaproduktion på Rossinis tid”
Mitt första Wagner-år – en skivsamlares andra resa
Vintern 1960/61 fyllde jag 13 och började gå på Operan på allvar. Pappa vikarierade ofta i Hovkapellet och sedan han talat med någon vaktmästare fick jag smyga mig in till en av de väggfasta fällstolarna på parkett vänster. Eller också kunde jag som nybliven realskoleelev utnyttja studentrabatt: 9 kronor på parkett eller 2 kronor på tredje raden.
Av Nils-Göran Olve
| Skivor som samlarobjekt – en skivsamlares första resa Mina första piratskivor – en skivsamlares tredje resa |
Wagner hade jag vaga begrepp om, fast det jag läst i Klas Ralfs Operakvällar lät lockande. Den tionde opera jag såg blev Valkyrian vid en söndagsmatiné den 9 april 1961. Den fanns inte i Ralfs bok, men sedan ett halvår läste jag tyska så jag lyckades få några idéer om handlingen ur ett referat på sju-åtta rader i Das Atlantis Buch der Musik på föräldrarnas bokhylla. Fortsätt läsa ”Mitt första Wagner-år – en skivsamlares andra resa”
Ringens återkomst
Det var september 2005 som första delen av Stockholmsoperans åter aktuella uppsättning av Wagners Nibelungens ring avtäcktes, och jämnt två år senare fullbordades projektet med premiären på den fjärde och sista operan. Nyfikenheten var stor, både på det sceniska och på sångarna, och dirigenten Greger Bühl var en relativt oprövad Wagner-kraft.
Av Nils-Göran Olve
En version av denna artikel publicerades i OV-Revyn april 2017 inför nypremiären på Stockholmsoperans uppsättning av Wagners Nibelungens ring.
Regissören Staffan Valdemar Holm och scenografen Bente Lykke Möller hade 2002 satt upp Tannhäuser, kanske som ett slags provprojekt, och något kunde man också gissa från deras många talteateruppsättningar och ett par ytterligare operauppsättningar. Fortsätt läsa ”Ringens återkomst”
Katar/Quatar
Med sina nästan 3 miljoner invånare är shia-muslimska Katar/Quatar, på en halvö ut i Persiska viken, världens rikaste land. Det är därifrån, och från närliggande Kuweit (7 miljoner) med en stark shiaminoritet, som det i vårt land säljs oljeprodukter under benämningarna OKQ8 och Preem.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
För närvarande talas det en del om Katar på grund av ett kommande fotbolls-VM därstädes (2022). Samt med anledning av den akuta konflikten med en koalition ledd av sunni-muslimska Saudi-Arabien. Fortsätt läsa ”Katar/Quatar”
Omvänd till Aniara
Aniara var närmast en kultopera efter sin premiär 1959 på Stockholmsoperan. Fram till 1971 gavs den där årligen. Men som ny och ung operabesökare var den inget jag sökte mig till. Först 1967 när jag hade hunnit bli 18 vågade jag mig på den.
Av Nils-Göran Olve
Ändå var Karl-Birger Blomdahl starkt närvarande i Stockholms musikliv och därmed i mitt medvetande. Hans verk spelades, han var musikchef vid Sveriges Radio, jag såg honom ofta på konserter och förstod att han – på gott och ont – sågs som mäktig smakdomare. Fortsätt läsa ”Omvänd till Aniara”
Ringhörnorna
Wagners Ring med Stemme och Letonja i maj 2017 har prytts med en serie föredrag fyndigt kallade ”Ringhörnor” i Guldfoajén på Kungliga Operan.
Ingemar Schmidt-Lagerholm ”recenserar”
rakt av och på sitt sätt.
Sviten tog sin början onsdagen den 17 maj
genom en halvtimme med regissören Staffan Valdemar Holm. Denne föreföll inte vara i form. Ingen har något emot att han sävligt upprepar sig. Men det var onödigt med så många ordentligt fula ord i denna stiliga sal. Man jämförde med legendariske filmregissören Ingmar Bergman som inte sällan kom med något enstaka överdrivet kraftord. Dålig och missvisande komparation.
Torsdagen den 18 maj bevisade Katarina Aronsson att Wagner
var verklig feminist. Det blev en Ringhörna med välvalda bilder och stimulerande kommentarer. Fortsätt läsa ”Ringhörnorna”
Wagners ”humor”
Kan man med fog beskylla Wagner för att sakna humor?
De ställen i Siegfried, Götterdämmerdämmerung eller för den delen Meistersinger som alldeles uppenbart är avsedda att var humoristiska, känns faktisk ganska stela och ibland rent av krystade. Någon förlösande humor såsom i Mozarts DaPonte-operor rör det sig aldrig om. Allvarligt och seriöst kunde det sägas vara hos Wagner.
Inte minst därför har Wagneroperorna alltid varit utsatta för skämt och skämtteckningar och Wagner själv har varit utsatt för ibland svårtolkade tecknade eller färglagda nidporträtt. Men Wagner kan också lättas upp på ett godmodigt sätt. Här följer en ljudfil med kort norsk introduktion (NRK 070915). Det är en satirisk kommentar på engelska av Anna Russell, inspelad på 1950-talet. Den sträcker sig med skrattsalvor över hela Ringen. Och det varar i 23 minuter.
Stefan Johansson: Wagners Ring på Kungliga Operan.
Regi och framförandetraditioner under ett sekel
Blogganpassad version av Stefan Johanssons omfattande essä, vilken ingår i antologin ”Operavärldar”, redigerad av Torsten Pettersson och utgiven år 2006, alldeles innan Staffan Valdemar Holms Stockholms-Ring gick av stapeln. I det sammanhanget var Stefan Johansson – vad man förstår – välbehövlig, ständig dramaturg, vilket flitigt även dokumenterades.
TEXT: Stefan Johansson
RICHARD WAGNERS operatetralogi Nibelungens ring har en snart hundraårig svensk scenhistoria, räknat från den första kompletta Ringen på Kungliga Operan 1907. Under den tiden har verket hunnit bli en central del av svensk operarepertoar. Det har sitt intresse att behandla dess scenhistoria utan anspråk på uttömmande utförlighet för att ge en bakgrund till kommande nyuppsättningar av verket och antyda rikedomen i ett för teater- och musikforskningen ganska oplöjt fält. Fortsätt läsa ”Stefan Johansson: Wagners Ring på Kungliga Operan.”
Ringen-tolkningar i Stockholm 1904-2007
Följer ljudfiler från cd-skiva kompilerad av Stefan Johansson. Ursprungligen en skiva som hörde till det 96-sidiga rikt bildbestyckade häftet ”Nibelungens Ring, Kungliga Operan 1895-2007”. Sammanlagd speltid 1h20. Med Stefan Johanssons uttryckliga tillstånd.
Rhenguldet
- Lugt, Schwestern (Rhendöttrar, Alberich), scen 1, 1968-04-20 (5’57)
Margareta Hallin, Dorrit Kleimert, Ileana Peterson,
Anders Näslund / Silvio Varviso
- So weit Leben und Weben (Loge), scen 2, 1904 (3’12)
Otto Briesemeister
- Weiche, Wotan (Erda, Wotan), scen 4, 1968-04-20 (5’27)
Unni Rugtvedt, Erik Saedén / Varviso
- Aftonljust skimrar solens öga (Wotan) 1905/06 (2’41)
Åke Wallgren
Resterande Ringexempel från CD-skivan får man via länken “fortsätt läsa”. Fortsätt läsa ”Ringen-tolkningar i Stockholm 1904-2007”
TEMA: Wagners Ring
Wagners Ring är förstås ingalunda något slags allmän variant på någon Saga om någon Ring. Saga kan Wagners mäktiga skapelse knappast kallas, ty det mesta har direkt och konkret relation till verkliga livet. Möjligen är det en mytologi efter gammalgrekiskt mönster.
Det finns en person av Nibelungarnas släkte, och det gäller den ring denne Nibelung gör anspråk på såsom varande sin, därför beteckningen ”Nibelungens ring”. Tysk originaltitel: ”Der Ring des Nibelungen”. (genitiv av femte deklinationen slutande på -n i stället för -s; grundform der Nibelung/e för den som kommer ihåg sin tyska), Men det är ju också en cirkel, en cykel, en ring, där allt skulle kunna börja på nytt. Den korta benämningen ”Ringen” hänför sig alltså till ett värdefullt guldföremål vanligtvis att träda på någons finger. Ordet Ringen kan också bli genretiteln på något cykliskt, något som kan börja om från början, något som går runt liksom en ringdans.
Vivaopera presenterar i ett antal kommande inlägg texter relaterade till Wagners Ring samt ljudfiler huvudsakligast med äldre inspelningar i mono. En given uppdelning är
1) Allmänt om hela Ringen
2A) Rheingold 2B) Walküre 2C) Siegfried 2D) Götterdämmerung
På bloggen ges inga direkta innehållsreferat för handlingen i Wagners Ring. Därav finns en mångfald på nätet, på bibliotek eller eljest i handböcker som den intresserade kan förväntas redan inneha. Den som vill ha det riktigt utförligt och välskrivet kan gå till sidorna 62 – 118 i boken ”Ringen” av Hackzell och Kask, Sohlmans 1976.
Rusalka utan avskuret huvud
“Den lille havfrue” i det yttre av danska huvudstadens hamnområde fick sitt vackra huvud avskuret. Kanske utfördes deliktet på 1970-talet av drakabyggaren Jørgen Nash, eller så skrävlade han bara. Ovisst om det kunde löna sig att leta i trakten av Örkeljunga efter denna metallbit.
Anonym omslagsbild (31,5 x 31,5 cm) till ett fyraskivors tjeckiskt vinylalbum i stereo (Supraphon, Prag 1961), Dirigent: Zdeněk Chalabala (1899-1962); Milada Šubrtová (Rusalka sop), Ivo Žídek (Prinsen ten), Eduard Haken (Vattenanden bas).
Fjorton år senare (1975) gjordes en tjeckisk teveversion med denna audioinpelning som grund (nästan in extenso). Alltså filmade mimande skådespelare i studio och externt. Stillbilder från denna tjeckiska teveversion följer nedan – efter mödosamt redigeringsarbet av Astrid och Ingemar – såsom bildspel i femton episoder. Allt för att befrämja äkta tjeckisk miljö.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Havfrue-fabeln av H C Andersen från 1837 lästes av Dvoraks blivande librettist under en ferievistelse på Bornholm i slutet av 1800-talet. Till det folkloristiska i temat kan vi återkomma. Dvoraks Rusalka är ju en med H C Andersens skapelse besläktad vattendam. Och kanske har det hänt att regissörer har utsatt även henne för välmenta dock ej välbetänkta nidingsdåd. Fortsätt läsa
Glada änkan (Die lustige Witwe) – helt intim på Maxim
Die lustige Witwe (Glada änkan) av Franz Lehar från år 1905 är en absolut höjdpunkt inom musikdramatiken. Så tycker Birgitta Svendén i toppen för Kungliga Operans nuvarande ledning. Och det tyckte också Ingmar Bergman år 1954 och år 1974.
Operett av Franz Lehár (1905) Danilo av börd och Hanna från folket Danilo Danilowitsch, Hanna Glawari (obs växling av betonad stavelse för grevenamnet) /jfr också slaviskt: Vladimir Vladimirovitj Putin - som det annonseras innan guldörrarna slås upp i Kreml för Rysslands potentat/
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Ingmar Bergman hade i sin ungdom på 1930-talet upplevt ”Glada änkan ” med hovsångarparet Einar Beyron – Britta Herzberg. (Var det Nils Grevillius som tolkade takten?) Genrebeteckningen spelar därvidlag ingen roll. Operett – trivsam liten opera – ja visst. De flesta italienska ’opere liriche’ har tillkommit under stressiga produktionsförhållanden som har liknat dem som rådde för Franz Lehár i Wien år 1905. Fortsätt läsa ”Glada änkan (Die lustige Witwe) – helt intim på Maxim”
Homofilerna – de förföljda, 1964
MÅNDAGEN DEN 8 JUNI 1964 Vestmanlands läns tidning (VLT)
av Ingemar Schmidt (-Lagerholm)
Bokrecension: ”Jag var anställd i en affär, där revisionen avslöjade en kassabrist på 15.000 kronor. Innehavaren kallade in mig och föreslog en “uppgörelse i tysthet”: jag skulle skriva under en revers och sen sluta min anställning. Men jag krävde att polisen fick anmälan. Det avslöjades att en tidigare anställd hade förskingrat pengarna. Naturligtvis sade jag upp mig, och kort efteråt fick jag ett nytt jobb. Plötsligt en morron låg min avlöning på bordet med en uppmaning att jag borde ge mig av… Min tidigare chef hade ringt till min nya chef och berättat att jag var homofil och därtill opålitlig i ekonomiska sammanhang.” Fortsätt läsa ”Homofilerna – de förföljda, 1964”
Väst-Berlin 1965, “Cirkus Karajani”
Västberlins nya konserthus (1963).
Åhörarplatserna stiger uppåt terrassformigt som vingårdar.
TISDAGEN DEN 20 JULI 1965, Vestmanlands läns tidning
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Den utan konkurrens märkligaste kulturbyggnaden i det återuppbyggda Berlin är det nya konserthuset i Västberlin, fyndigt “döpt” till Cirkus Karajani. Det enda konserthus i världen som är konstruerat för umgänge och social gemenskap. Åhörarna samlas till samvaro i grupper, samvaro mellan grupper, samvaro med och kring upplevelsen. Fortsätt läsa ”Väst-Berlin 1965, “Cirkus Karajani””
Hamburgs “Elphi” har acceptabel akustik
Öppningsevenemanget ägde rum onsdagen den 11 januari 2017. Hamburgs nya konsertbygge ovanpå en rejäl lagerlokal vid kajen (Kaispeicher) demonstrerade en generellt sett acceptabel akustik i den stora rymd som upptas av ensemblemangets stora sal med fyra, rent av fem, vindlande rader i diskret gråbeige och blåsvart nyans.
Interval Applause / Opening Concert © Michael Zapf
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Ingen tvekan om att detta är ett arkitektoniskt mästerstycke – en bra bit över två tusen sittplatser, ingen på längre än trettio meters avstånd från ’medias res’. Att jämföra med 1500 platser i Malmö stora Lewerentz-teater (nuvarande Malmö Opera). Viss inspiration har nog kommit från konserthuset i Västberlin ”Cirkus Karajani” färdigställt 1963. Ett ballongklot, ett strutsägg och så till det någon tårtspets i maxiformat. Fortsätt läsa ”Hamburgs “Elphi” har acceptabel akustik”
“Nabucco” på Met-Biografer 7 januari 2017
Det var en åtminstone delvis stimulerande kväll. Men jag hade många invändningar. Och jag är inte så kär i Nabucco.
TEXT: Nils-Göran Olve
Åtminstone en stor teater som Metropolitan sporrar till att det är decibel som gäller. Den här uppsättningen som jag tror är från 2001 (Moshinsky) har massor av trappor och ganska anslående helhetsbilder, men med tungviktiga damer (och tenor), och ett väldigt gammaldags agerande bortsett från inramningen, så var detta inget för närbilder. Fortsätt läsa ”“Nabucco” på Met-Biografer 7 januari 2017”
Jussi – kan man jämföra Jussi?
Fast det gått ett drygt halvsekel sedan Jussi Björling dog går det att få tag på fler upptagningar med honom än någonsin. Enstaka arior finns i tjugotalet versioner. I en ny bok på ett amerikanskt universitetsförlag skriver en brittisk-italiensk expert, Stephen Hastings, om nästan alla Jussis inspelningar.
Denna artikel publicerades något förkortad i Axess 2013, 1, s. 94-96.
Av Nils-Göran Olve
BOKRECENSION: Stephen Hasting, The Björling Sound – A Recorded Legacy (University of Rochester Press 2012, 420 s.)
Nörderi eller forskningsområde? Kritisk analys av inspelningar är ännu inte allmänt erkänt som musikvetenskapligt arbete, påpekar författaren till den bok som här ska presenteras.
Fortsätt läsa ”Jussi – kan man jämföra Jussi?”Flyg på Nabuccos gyllene vingar från Italien till periferins Norge!
Nabucco – Verdi var tjugonio år när han skrev verket
Av Ingemar Schmidt-Lagerholm
Nåväl, protagonisten Nabucco – och vi skall här inte besvära oss med hans längre ”irakiska” namn Nabucodonosor / Nebudkanessar – har ju inga vingar precis. Dennes klumpiga bidrag till operan med hans namn består i en våldsam blasfemi, hädelse, vilken omgående bestraffas med förlust av förstånd, dvs med dårskap. Fortsätt läsa ”Flyg på Nabuccos gyllene vingar från Italien till periferins Norge!”
Brecht – Berlin DDR
det var där han hamnade efter
Danmark, Sverige, Finland, Moskva
samt förhör i USA.Exilfärden återspeglas punktvis i expressionistiska kortdikter.
Här hämtade ur ett Brechtnummer (1 // 1964) av Ord och Bild,
kulturtidskrift för de nordiska länderna.
Sex dikter av Bert Brecht
KOMMENTARER: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Sex dikter av Bert Brecht (1898-1956) i original samt svenska översättningar (Aleby, Bjurman).
Urvalet är i anslutning till essän “Brecht och kommissarierna” av Stig Jonasson återpublicerad i www.vivaopera.se den 9 december 2016.
Fortsätt läsa
Ernst Jünger (Juenger) – vem är det?
Ja, den frågan har många trott sig kunna besvara. Under Weimarrepubliken och några år in på Tredje riket var nazisterna övertygade om att Jünger var deras man.
Av Stig Jonasson (1975)
Under en kort period ansåg Karl Radek att ingenting, inte ens valframgångar, kunde vara värdefullare för det tyska kommunistpartiet än att lyckas värva Ernst Jünger. Och strax efter andra världskriget myste de klerikala kretsarna i Västtyskland över att han äntligen tycktes ha hittat hem till det kristna fadershuset. Fortsätt läsa ”Ernst Jünger (Juenger) – vem är det?”
Giordanos Fedora ingen deckare
Giordanos ”Fedora” är ingen deckare eller ”krimi”. Det är ett drama om sexuell besatthet, och åtrån bara ökar genom medvetenheten om kontrahentens mord och får ännu högre potens när det blir klart att även konkret otrohet – alldeles purfärsk, in flagranti – finns med i bilden.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Giordanos ”Fedora” är ingen deckare eller ”krimi”. Det är ett drama om sexuell besatthet, och åtrån bara ökar genom medvetenheten om kontrahentens mord och får ännu högre potens när det blir klart att även konkret otrohet – alldeles purfärsk, in flagranti – finns med i bilden. Här gives inte spåret av ömhet, endast fullbordad sexualakt vid ankomst direkt till sängkammaren en timme efter festen med eller utan levererad rumsnyckel – fra un’ora. Fortsätt läsa ”Giordanos Fedora ingen deckare”
Brecht och kommissarierna
Få författare har haft så trassliga politiska affärer som Bertolt Brecht, men ingen har väl heller njutit så av att spela den gåtfulles roll på den politiska scenen som den store dramatikern och regissören. Detta har lurat många aningslösa exegeter att antingen prisa honom som kommunistiskt helgon eller hånfullt jämställa honom med den norske Hitlerbesökande författaren Knut Hamsun.
Av Stig Jonasson
Ord och bild (kulturtidskrift för de nordiska länderna) nr 1 / 1964
Det har också gjorts enfaldiga försök att helt avpolitisera Brechts diktning. Det är emellertid omöjligt att ge en definitiv bild av Brechts förhållande till marxismen av den enkla anledningen att hans omfattande litterära kvarlåtenskap fortfarande ligger oåtkomlig i Östberlin. (Måhända annorlunda år 2016, inflikar ISL) Hans opublicerade dikter, brev, dagböcker och notiser lär innehålla åtskilligt av sensationell politisk karaktär. Fortsätt läsa ”Brecht och kommissarierna”