Författare: Utgivaren

KRIM-BRÜCKE von Osten
– Крымский мост

Am Anfang die Brücke, doch verweile …

Folgender Feuilleton-Beitrag auf deutsch befaßt sich mit französischen Opern von Christoph Willibald Gluck (1714-1787) wo Inhalt von der Halbinsel Krim vorhanden ist, und einer viel späteren cineastischen Kostbarkeit: „Die Dame mit dem Hündchen“ – hoch geschätzer sowjetischer Spielfilm aus dem Jahre 1960, Regie: Jossif Jefimowitsch.

Die neue Krimhalbinsel-Brücke (2018 eröffnet) von Osten wird als Ausgangspunkt ausgenutzt und nach den besten Quellen (Economist) kommentiert.

By Росавтодор – http://rosavtodor.ru/press-center/media/photo/232301, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=73177126

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Am 15 Maj 2018 wurde sie offiziell eröffnet, die neue Brücke vom Osten her zur Halbinsel Krim, wo Orte wie Jalta, Sewastopol, Feodossija sich befinden. Die Brücke über die Straße von Kertsch. Die Meeresenge des Asowschen Meeres wo im Norden der Don bei Rostow seine breite Mündung hat. Die Brücke verbindet einige Inselchen. Über die Insel Tusla ist die Verbindung 19 Kilometer lang. (Öresundsbrücke 16 Km).

Hat man die Brücke zu rasant und voreilig gebaut? Gewiß, das geht mich ja alles nichts an. Doch, eine anfängliche Bewunderung habe ich nicht umhinkommen können. Die arme Bevölkerung im fast stillgelegten Osten der Ukraine unterschätzt ja total das wirkliche Desinteresse von Seiten Moskaus und der Oligarken. Nicht eine Spur eigenartig daß diese Leute die Ost-Ukraine vermeiden haben wollen. Und gerade östlich über Rostow geht das Netz der Eisenbahn weiter nach Kaukasus. Fortsätt läsa ”KRIM-BRÜCKE von Osten
– Крымский мост”

Krim, bro från öster – Крымский мост

Den 15 maj 2018 öppnades   – åtminstone officiellt –   en nybyggd bro över inloppet till den breda Asovska sjön, där ju den mäktiga floden Don mynnar.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det rör sig om Kertj-sundet från ryska fastlandet på samma sida som Novorossijsk i öster över till halvön Krim med Jalta, Sevastopol och andra kända orter. Över småöar kan längden för Krim-bron (Крымский мост) beräknas till 19 km. (16 km plägar anges för Öresundsbron anno 2000.)

Byggdes denna ståtliga Krim-bro egentligen alldeles för överilat?
Fortsätt läsa ”Krim, bro från öster – Крымский мост”

Mästersångarna i Nürnberg:
HÄGG, FLÄDER eller SYRÉN?

Operan ”Meistersinger” av Richard Wagner utspelar sig under ’kristen’ midsommar, Johannes Döparens dag (slutet av juni). Protagonisten Hans Sachs sjunger mitt i andra akten en monolog som lovprisar låt oss säga syrenen. ”Wie duftet doch der Flieder so mild, so stark und voll.” Och Wagner kryddar luktsensationen med att låta två horn i orkestern gå i tersklang, vilket verkligen känns i lyssnarens näsborrar.

En av Villa Vodanos egna syrener fotograferad 2 juni 2019. Blommorna visar de första tecknen på att börja vissna.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

hägg (ty. Traubenkirschbaum)
Prunus padus är ett medelstort träd i familjen rosväxter. Trädets bark och blad har en bittermandelartad doft.

fläder (ty. Hollunder)
Sambucus nigra förekommer naturligt i Europa till västra Sibirien.
Karakteristisk stark och söt doft. Frukterna blir först röda, men de blir senare svarta och glänsande. På norska och danska finns benämningen hyll/hyld för sambucus nigra.

syrén // syren (ty. Flieder)
Syringa vulgaris är ursprunglig i sydöstra och östra Europa, men numera planterad och förvildad på många håll. Syren är en lövfällande buske som blir relativt stor. Syrenen blommar i slutet av våren med en behaglig söt doft. Syrén heter ofta på engelska lilac. Paul Hindemith komponerade år 1946.  Als Flieder mir jüngst im Garten blüht’ − Ein Requiem denen, die wir lieben (engl. When Lilacs Last in the Dooryard Bloom’d – A Requiem for Those We Love), Oratorium nach einem Text von Walt Whitman.

I diskursen dyker stundtals upp frågan om vilken växt Wagner faktiskt avser. Stämmer verkligen doft och blomningstid. I companion-häftet ”Wagner’s Meistersinger” Ed. Vazsonyi (2002) är det Dietrich Fischer-Dieskau som påpekar (sid.54) att Wagner kunde ha förväxlat fläder och syrén. Den senare utblommad i Nürnberg vid midsommartid. Men kanske inte i Rigas lummiga trädgårdar. Fortsätt läsa ”Mästersångarna i Nürnberg:
HÄGG, FLÄDER eller SYRÉN?”

”Drot og Marsk” – en dansk nationalopera?

Först lite basfakta. Peter Heise hette tonsättaren som levde 1830-1879. Han är mest känd för sina över 300 solosånger, även om det finns en symfoni, kammar- och scenmusik samt körsånger. Och så ”Drot og Marsk”, vars titel Det Kongelige Teater i sin förhandsreklam inför årets nyuppsättning fann anledning att förklara: ”Kongen og generalen”.

Peter Heise: ”Drot og Marsk”
Det Kongelige Teater i København. 2018-2019
Copyright: Miklos Szabo

Av Nils-Göran Olve

Sedan första framförandet 1878 – året innan Heise dog – har den spelats mer än 200 gånger i Köpenhamn, där Det Kongelige brukar göra nya uppsättningar av den ungefär vart trettionde år.

Två gånger har den kommit på kommersiell grammofonskiva: på lp dirigerad av John Frandsen 1981 och på cd under Michael Schønwandt 1991. Härom året kom en nyreviderad notutgåva som nu användes, återigen med Schønwandt som dirigent, när regissörsparet Amy Lane och Kasper Holten satte upp verket. Amy Lane kommer från England och lär ha kommit in i projektet när Holten inte hade tid att ta hela regiansvaret. Han har ju lockats åter till Det Kongelige Teater där han var operachef 2000-11, för att nu från i fjor vara högsta chef med ansvar för såväl opera som talteater och balett.

Alla danska recensenter gav uppsättningen högsta betyg. Men så rör det sig också om en dansk nationalopera – ja på riktigt, för den ingår i Danmarks officiella kulturkanon som först presenterades 2006. Den omfattar 108 verk i åtta kategorier. I kategorin Konstmusik ingår fyra operor: Kunzens Holger Danske, Nielsens Maskerade, Langgaards Antikrist och så Drot og Marsk. Verken ansågs vara ”essentielle i det danske kulturarv” och syftet ”at vi ikke glemmer vores fælles kulturhistorie – og hvordan den altid har været en del af en bredere international kultur.” Fortsätt läsa ””Drot og Marsk” – en dansk nationalopera?”

Europeiska unionens historia och din röst

Många vet från sin skoltid att det kontinentala storkrig, som Gus­tav II Adolf deltog i, fick sin slut­punkt med den så kallade westfa­liska freden år 1648. Sverige fick då fotfäste på tysk mark, vilket väl var en av förut­sättningarna för det snart följande inkorporerandet av Skåne.

Först publicerad i Nya Ludvika Tidning lördag 12 november 1994
i samband med folkomröstningen om EU-medlemskap.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men också en väsentlig då tyskspråkig del av det som nu är EU:s kärna kom just genom westfaliska freden till Sveriges allierade, nämligen till Frankrike.

Låt oss nu inte spekulera över huruvida detta fredsslut med svensk hjälp sådde det onda fröet till 1900-talets världskrig. Området kallas på tysksvenska Elsass-Lothringen och blir ofta missbenämnt på kartor, eftersom den sydöstliga­re delen Elsass (fr. Alsace) får bok­stäverna till den nordvästligare delen Lothringen (fr. Lorraine) tryckta över sin nejd.

Den omstridda dubbel-regionen utgörs av det lilafärgade området med den tyska benämningen ”Elsass-Lothringen”. Det har i sin östra kant floden Rhen såsom nuvarande gräns mellan Tyskland (i öster) och Frankrike (i Väster). Just på denna kartbild befinner sig emellertid bokstäverna ”Elsass-” på den del som är ”Lothringen”. På franska heter dubbel-regionen ”Alsace-Lorraine”.

Kartans årttalsstatus torde vara 1920. Drygt 70 bilkilometer söder om Strassbourg ligger i dagsläget på franska sidan Colmar med ett syfilissjukhus från 1500- talet och det berömda ’Isenheimer Altar’. När Columbus med europeiska ’conquistadorer’ drog iväg för att erövra Sydamerika tog återvändare med sig könssjukdomen syfilis från Amerika till Europa. Conquistadorerna blev nu legosoldater framför allt i gränsområden mellan nuvarande Tyskland, Frankrike och Italien, något som berörs i Verdis opera Rigoletto. I ’väntan’ på fjärde syfilisfasens utbrott kunde dessa konkvistadorer/legosoldater växelvårdas just i Colmar. ”Isenheimer Altar” genom sin utformning av Matthias Grünewald på 1500-talet är berömt även i samband med operan ’Mathis der Maler’ (1932) av Paul Hindemith.

Elsass-Lothringen hade förvaltats förstrött av Frankrike i drygt två se­kler, då folkspråk inte var något vä­sentligt för centralstyret.

Upp till Uppsala.
Impressioner. Diskrepant essä.

Löst och fast som kan knytas till Uppsala. Konsert och Kongress. Den estniske dirigenten Paul Mägi. Ingemars farföräldrar. Linnégatan 18 vid järnvägen. Häradshövdingens sonson: musikforskaren Anders Edling. Beskrivning av en innehållsrik bluray (BD-R). Och hen har nog inte varit i Uppsala men kom med ändå: Sofi Oksanen.

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Visst är Uppsala av tradition en delad stad. Av järnvägen i en västlig akademisk hälft med Fyriså, Slott, Carolina, Universitet, Dom, Stadsteater, Biskopsborg (Ingmar Bergmans Alexander), Ofvandahls Konditori (Lars Gustafsson), Bokhandeln där min farbror Torsten köpte historiskt om den uppländska Vendeltiden. Nationshuset av Alvar Aalto. På den östliga Vaksala-sidan var det alltid mera vildvuxet.

Men så invigdes lördagen den 1 september 2007 ”Uppsala Konsert och Kongress”. Och vips, Uppsala fick kultur på bägge sina sidor. Här framförs strax samtliga femton stråkkvartetter av Dmitri Sjostakovitj med Brodskykvartetten. Paul Mägi och Nils-Erik Sparf får som ansvariga för ”Uppsala Kammarorkester” skifta lokal från Universitetets aula till allra högst upp på nya Parnassen åt hållet för de berömda ”Uppsala högar”.

Den 7 februari 2019 på ’hemmaplan’ i Uppsala (högsta Parnassen, Konsert och Kongress). Paul Mägi slår in symfoniorkestern i helaftons-oratoriet Elias av Felix Mendelssohn.
Mitt i bild primarien Nils-Erik Sparf (ledare för Uppsala kammarsolister).

Fortsätt läsa ”Upp till Uppsala.
Impressioner. Diskrepant essä.”

Det hos Wagner uttrycksbärande

Det som gör Wagners Mästersångarna i Nürnberg till en så rik opera är personteckningen – hurudana människorna är och hur de har det med varandra i vardagen. De gillar och ogillar varandra, de har både formella och personliga relationer. De bråkar, och de behöver varandra. För att detta skall komma till uttryck och bli levande på scenen krävs personregi.

Axel Brattberg (till höger) i Wagner-samtal med Ingemar Schmidt-Lagerholm.

Av Axel Brattberg

I Opera, nr 2/2010, anmäler Mikael Strömberg Göteborgsoperans uppsättning av Wagners Mästersångarna i Nürnberg. Han tar fasta på uppsättningens brist på övergripande analys av verk och dess politiska implikationer, och menar att den därmed inget har att säga dagens publik. Jag håller i viss mån med om detta, men tycker att Strömberg missar uppsättningens viktigaste brist – frånvaron av personregi.

Fortsätt läsa ”Det hos Wagner uttrycksbärande”

Bayreuth, en Wagnerstad
med omgivningar

Bayreuth ligger geografiskt just mitt emellan Berlin och Muenchen. Strax under 300 kilometer vilken riktning man än väljer. (Som från Jönköping till Stockholm eller Malmö). Vi radar här upp de viktigaste anhalterna: Berlin-Potsdam-Magdeburg- Halle-Leipzig-Plauen-Hof-Bamberg-Nuernberg. Från Nuernberg fortsätter järnvägsfärden mot Muenchen via Noerdlingen och Augsburg.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

En officiell järnvägskarta från 1849 visar ett vitt och brett utbyggt tyskt järnvägsnät. En inbjudande karta från 1861 (Länken öppnas i nytt fönster/ny flik) var troligen den Richard och Cosima studerade för att lokalisera sin ’idealiska operaplats’.

”Liegt nicht in Deutschlands Mitten mein liebes BAYEREUTH”! är ett obetydlgt falsifierat Wagner-citat” Hur lyder det korrekt? Från vilket verk? Strax före svängen via Bamberg fick det bli en avstickare norrifrån vid Neuenmarkt och en brant stigning, de första av ungefär 30 kilometer, för att söderut nå fram till Bayreuth. Vad jag förstår klarades den extrema stigningen    – som benämns ’Schiefe Ebene’ –  genom ’otillåtet’ skarpa kurvor i slingrigt lopp. Färdigställt 1853, då givetvis enkelspårigt. På en bild visas  – vad som torde ha blivit en turistattraktion –   nutida dubbelspår i högertrafik och med extra hjälplok baktill. https://www.dampflokmuseum.de/die-schiefe-ebene/. (Bilden längst ned till höger) Fortsätt läsa ”Bayreuth, en Wagnerstad
med omgivningar”

STYRKAN HOS LOUIS ARMSTRONG

I början av 1930-talet hade Louis Armstrong så när fastnat i maffians och storgangstrarnas grepp. Han lyckades ta sig undan och över till Europa. I Paris samlade han en orkester av mörkhyade exilmusiker. Deras turné nådde Stockholm den 28 oktober 1933. Tre treminuterstitlar spelades in för svenska Sonora.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Just veckan innan (331021) hade de varit i Köpenhamn och blivit filmade med konstnärlig finess. Sammanlagt tio minuter: den vackra ”I cover the Waterfront”, en foxtrot ”Dinah, (is there anyone finer in the State of Carolina)” och den hetsigt jagande ”Tiger Rag”. Bilden ovan från skärm visar Armstrong framför sin orkester kallad ”Hot Harlem Band” och klarinettisten Fletcher Allen som har rest sig för ett solo i ilfart.

Den befintliga mycket stora mängden av ljudupptagningar med Louis Armstrong kan ju generellt anses utgöra tre grupper vad gäller inre och yttre kvalitet. Fortsätt läsa ”STYRKAN HOS LOUIS ARMSTRONG”

Black, Brown and Beige
Duke Ellington i drygt tre kvart

Vi får anta att ”black” avser alltsedan 1600-talet brutalt överskeppade afrikaner. Medan ”brown” skulle vara amerikansk ’urbefolkning’ (indianer). Blandat ”beige” vore Ellington själv.

Vid en konsert den 23 januari 1943 (New Yorks Carnegie Hall) spelades “Black, Brown and Beige” in i sin helhet. Skivomslagsbild från urframförandet 1943 January 21.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Och många benämningar finns: ’mestiser’, ’kreoler’. Hudfärg, genom dessa tre kolörer karakteriserar Duke Ellington vad han med ett ’tabuord’ kallar ”A Tone Parallel to the History of the American Negro”, en nära timslång komposition för sitt sextonmannaband med kontrasterande och balanserade blåsare till rytmsektion. Verket har också en lyrisk kärna, ”The Blues”   – en personifierad sinnesstämning –  framförd av kvinnlig eller manlig sångare. Placerat centralt såsom avsnitt 6 bland verkets 11 satser. “Blues” är något som inte har vett nog att resa sig upp och ge sig av. Obehagskänslan ‘blues’ blir man inte kvitt. Fortsätt läsa ”Black, Brown and Beige
Duke Ellington i drygt tre kvart”

”Lady” eller ”Katerina”

Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975) var en fullfjädrad operatonsättare när hans utmanande ”Lady Macbeth” dubbelt gick upp på ryska tiljor år 1934. Efter någon tid kom Stalins möjligen egenhändiga, numera så välkända och genomtröskade bannlysning av verket (Pravda 360126).

Ingemar införskaffade under juni 2005 i SANKT PETERBURRG ett klaverutdrag, nämligen Sjostakovitj: Katerina, av tonsättaren ’sovjetiskt’ mildrad version, i denna utgåva från 2003, angivet såsom reprint från år 1935.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men en sexuellt mildrad version hade av tonsättarern och förlaget redan färdigställts, dock närmast för export. Denna ’mildare’ utgåva med namnet ”Katarina” gavs på svenska i Stockholm 351116 under Herbert Sandberg (Einar Beyron, Britta Herzberg) och likaledes därstädes i december 1979 under Sixten Ehrling med Margareta Hallin och Erik Sædén på regissören Lars Runstens svenska, besökt 791207 av Ingemar med då 17-årige sonen Rolf. (Troligen var det återanvändning av år 1935 inköpta noter och stämmaterial, vilket eventuellt fem år senare övergick till Göteborg). Fortsätt läsa ””Lady” eller ”Katerina””

Physician, scientist, and globetrotter 200 years ago

Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) was not only the enigmatic Swedish chemist of his time. He was also an accomplished medical doctor, an active humanitarian, co-founder of the Karolinska Institute, and secretary of the Royal Swedish Academy of Sciences for 30 years.

From the left: Johan Olof Wallin, Frans Michael Franzén, Jöns Jacob Berzelius, Erik Gustaf Geijer and Esaias Tegnér.

Painting by Johan Gustaf Sandberg, 1843 – Nationalmuseum, Public Domain

TEXT: Frank Wollheim

In addition, he mastered the pen; he left 7000 letters, several books including diaries and an autobiography (1). Based on his humanitarian and literary merits, he became member of the Swedish Academy in 1822. We can follow his life in great detail through many documents of his hand. This story is based on his diaries from two journeys to Europe (2).

The sailing ship Diana had a crew of eight men and only three passengers when it started from the lighthouse Vinga, outside Gothenburg in June of 1812. The ship made 5 knot on the sunny first day. Then it hit a storm and all passengers became seasick. Later, it was approached by a pirate ship and they had to use their 6 canons to fight them  off. He was releived when  on 29. June he landed in Harwich and could take a coach to London. Fortsätt läsa ”Physician, scientist, and globetrotter 200 years ago”

”Fritiof” som opera – då och nu

Egentligen har operan ”Fritiofs saga” aldrig spelats. I mars 2019 gavs den konsertant på GöteborgsOperan. Men för en opera med omfattande scenanvisningar och dramatiska konfrontationer mellan profilerade rollkaraktärer så duger inte korister på rad och sångare som är bundna vid sina notställ. Det var ett hedervärt smakprov, inte teater.

”Fritiofs saga”. Opera i tre akter av Elfrida Andrée.
Libretto Selma Lagerlöf efter Esaias Tegnérs diktepos.
Julia Sporsén som Ingeborg, Ann-Kristin Jones som Guatemi, Mats Almgren som Kung Helge och Carl Ackerfeldt som Kung Ring.
GöteborgsOperan 8–15 mars 2019. Foto: Tilo Stengel

Av Nils-Göran Olve

Sedan är det en annan sak hur ett sceniskt framförande skulle fungera ifall något av våra operahus bestämde sig för att satsa på det, till exempel 2022 när det blir 200 år sedan de sista delarna av Esaias Tegnérs epos publicerades. Kan Fritiofs och Ingeborgs öde slå an strängar hos en modern publik?  Fortsätt läsa ””Fritiof” som opera – då och nu”

Med anledning av ”Fritjofs saga”

Medan Fritjofssagan sådan den togs fram år 1825 av Esaias Tegnér i Lund på visst sätt kan sägas sova en politisk törnrosasömn med förtecken som hyllar den dåtida svensk-norska unionen, så är det möjligen annorlunda om man ser på den kulturella spridningen i germanska Tyskland och Norden.

Den 22 meter höga staty av ”Fritjof den djärve” placerades på Vangsnes i Sognefjorden 1913 och var en gåva från den tyske kejsaren Vilhelm II.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det ’nynorska’ språkgeniet Ivar Aasen gjorde år 1858 en nynorsk konstruktion av Tegnérs isländska förlaga. Handlingen utspelar sig ju vid Norges djupt inträngande Sognefjord. Än idag är denna bok en viktighet för upprätthållandet av föreskrivna 25% nynorsk i NRK:s nyhetssändningar.

I Tyskland svärmade kejsaren Wilhelm II för vikingabragder. Inte sällan riktade han och hans manliga sällskap i sjöofficersmässen blickarna mot Norge och dess djupa fjordar. Fortsätt läsa ”Med anledning av ”Fritjofs saga””

Duo som heter duga. Och det
dubbelt upp

Vi berömmer först den avslutande halvan. Musikaliska moderniteter. En klarinettist med mogen virtuositet (Magnus Holmander) och förvisso inte vilken dragspelsdam som helst. Nej det var Irina Serotyuk med sitt fulladdade ackordeon.

I Stockholms Allhelgonakyrka lördagen den 6 april 2019 kl 18:00
inom ramen för KVAH (Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan).

    • Ylva Larsdotter violin och Peter Friis Johansson flygel
        • Sonate för violin och klaver nr 3 E-dur BWV 1016 av Johan Sebastian Bach
        • Violinsonat i a-moll av Alice Tegnér sats 3: Andante
        • Violinsonat nr 1 i G-dur op.78 av Johannes Brahms.
    • Magnus Holmander klarinett och Irina Serotyuk ackordeon
        • Ur ”Histoire de Tango” av Astor Piazzolla
        • Sonatina för klarinett och ackordeon av Sir Malcolm Arnold
        • Suite Hellénique av Pedro Iturralde

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Klaviatur med knappar förstås. En lätt handlyftning med bibehållen sättning mellan fingrarna och det blir fullkomligen en annan tonart utan hänsyn till pianots i det fallet besvärliga svarta och vita tangenter.

Man inledde avdelningen med ett avsnitt från ”Histoire de Tango” av Astor Piazzolla. In toto sannolikt en svit på dryga tjugo minuter, tryckt i noter för violin och piano. Och detta går att göra mycket av. Exempelvis delen ’Café 1930’ (Vi kan vara säkra på att caféet befinner sig i Paris.) Nu alltså för klarinett och ackordeon. Så här stringent behandlat nästan lika genuint som vore det Piazzollas eget bandoneon, i knät och med helt enskilda    – icke ackordskopplade –   basknappar.

Kvällens pris tog dock en äkta klarinett-sonatin av Sir Malcolm Arnold. And this gentle nobleman did compose a lot. Från djupet andas gammalengelsk folkmusik och en längtan efter Henry Purcell. Allt klätt i modernistiska klanger och de allra svåraste speltekniska tacksamheter. Om duon Holmander/Serotyuk gör mera sånt här så får Martin Fröst en allvarlig konkurrent. Fortsätt läsa ”Duo som heter duga. Och det
dubbelt upp”

Katastrofområdet Kaliningradskaja oblast

Existensen av ryska exklaven Kaliningradskaja Oblast är en fasansfull katastof för hela Östersjöregionen.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

1) För centralmakten i Moskva är exklaven enbart av militärt intresse. Ekonomiskt och kulturellt är området från rysk sida likgiltigt. Men här roar sig pubertetspiloter i överljudsfart med att sprida skräck över hela havet. Och här finns de miniubåtar som ingen svensk regering hittills har vågat ta på bar gärning. (bild ubåt)

2) Någon återuppbyggnad efter andra världskriget (1945) har egentligen aldrig skett. Det mesta är fult och motbjudande. Bostadsstandard och vägnät är i erbarmligt skick. Såväl i staden Kaliningrad som i regionen för övrigt. Fortsätt läsa ”Katastrofområdet Kaliningradskaja oblast”

Östersjöns sydöstra hörn
– vad döljer sig där?

Sedan år 1945 ryska östersjöstaden Kaliningrad, tidigare tyska Königsberg i Ostpreußen.

Ostpreussen efter Wienkongressen 1815

Först följer några rader litauiska med svenskt innehållsreferat.

Karaliaučius (vok. Königsberg, prūs. Kunnegsgarbs, Knigsberg), iki 1255 m. Tvanksta (prūs. Twangste, Tuwangste, Twānksta, vok. Twangste), 1946 m. liepos 4 d. vokiško pavadinimo buvo atsisakyta ir dabartinis miestas oficialiai perpavadintas Kaliningradu (rus. Калининград, vok. Kaliningrad), kuris vėliau visomis kalbomis oficialiai taip pradėtas vadinti. Tai Baltijos jūros uostas, nuo 1945 m. TSRS okupuotos Rytprūsių šiaurinės dalies, performuotos į Kaliningrado sritį, centras. Miestas iki šiol valdomas Rusijos.
Kaliningrad. Tai Baltijos jūros uostas, nuo 1945 m. TSRS okupuotos Rytprūsių šiaurinės dalies, performuotos į Kaliningrado sritį, centras. Miestas iki šiol valdomas Rusijos.

(Från 4 juli 1946 är det officiella namnet inte längre Königsberg utan Kaliningrad. Därmed uppstod benämningen Kaliningradskaja Oblast för området. Hittills rysk överhöghet.)

Ovan är litauiska Wikipedias nuvarande (2019-04-07) text om Kaliningrad, som i Litauen fortfarande ofta benämns Karaliaučius, vilket är en direkt översättning av det tyska Königsberg. Ungefär fram till mitten av 1200-talet var platsen känd såsom Tvangste och var prusernas viktigaste ort. Alldeles i början av 1700-talet (före Fredrik den store [1712-1786]) börjar propaganda-politisering av den förtyskade namnformen Preußen. Fortsätt läsa ”Östersjöns sydöstra hörn
– vad döljer sig där?”

Tre och en halv gång i Kaliningrad

FÖRSTA OCH HALVA GÅNGEN bör ha varit i juli 1992. Astrid och Ingemar färdades genom Polen i en blygsam svenskregistrerad grå Peugeot 305. Vi kom från Kętrzyn, det vill säga museiresterna av Hitlers Wolfsschanze i det som fordom kallades Ostpreußen.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
FOTO: Astrid Haugland

Hade ett tjugotal svenska mil kvar rakt till Kaliningrad. På halva vägen en kartmarkerad gränsövergång Bagratinowsk från Polen och över till ryska området Kalingradskaja Oblast. Visum klart och papper på bokat hotell för kvällen i staden Kaliningrad. Men se just vid Bagratinowsk skulle i denna veva ignomsläppas endast sjuktransporter, icke ’vanlig’ civil trafik. Man hänvisade oss till en nära 500 km lång omväg via Litauen. På polska sidan gjordes inga problem. Vi pendlade ett tag av och an hundratalet meter mellan polsk och rysk gränvakt i hopp om att man skulle låta sig övertalas. Vi gav dock upp för att i stället bege oss till Gdansk och hem till Sverige. Och under tiden hade vi fått iaktta hur tre BMW-bilar av elegantaste slag bekvämt slussades igenom.

I maj 1994 kunde Ingemar göra ett våghalsigt besök i Kaliningrad.  Fortsätt läsa ”Tre och en halv gång i Kaliningrad”

Stråkkvartett i Allhelgonakyrkan
Treitlerkvartetten

I ett poem med några strofer kommer hjärtebudskapet sällan allra sist utan snarare näst sist. Och så är det i den tredje stråkkvartetten (1946) av Dmitrij Sjostakovitj. Där intas denna plats av ett adagio, en passacaglia TILL MINNE AV DE DÖDA (в память о погибших).

Treitlerkvartetten bestod lördagen 30 mars 2019 kl 18:00
i Stockholms Allhelgonakyrka av

      • Oscar Treitler första violin
      • Bartosz Cajler andra violin
      • Albin Uusijärvi viola
      • Filip Graden cello

Primarien Oscar Treitler stod för charmiga verkintroduktioner.

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Treitlerkvatetten lyckades verkligen fängsla lördagskvällens lyssnare i Allhelgonakyrkan med sin Sjostakovitjtolkning. De som förtjust hade nickat med i dansanta temafragment lutade sig under denna sorgmarsch konsentrerat framåt för att helt tränga in i den intensiva musiken. Fortsätt läsa ”Stråkkvartett i Allhelgonakyrkan
Treitlerkvartetten”

Wilhelm Peterson-Berger (P.-B.)
– tidsfenomen eller alltjämt relevant?

Carl-Gunnar Åhlén har gett ut gamla ljud på lp och cd i nästan 50 år, alltid i egna överföringar av mödosamt inventerade unika upptagningar från radioarkiv och privata källor. Hans viktigaste utgåvor utgör en egen serie på Caprice, Collector’s Classics, som nu har nått fram till volym 14.

Wilhelm Peterson-Berger 1867 – 1942. ”Musikfynd i P.-B:s lönnlåda”.
2019 Caprice Records, Stockholm, Sweden.

Av Nils-Göran Olve

I de flesta fall rymmer varje volym ett flertal cd och utförliga texter av Åhlén, som oftast är minst lika värdefulla som upptagningarna. Till exempel har han kartlagt svenska stråkkvartetter, pianister och körer. Flera volymer i serien ägnas särskilda tonsättare, och på andra skivmärken finns dessutom antologier med till exempel dirigenten Tor Manns Nielsen-inspelningar, violinisten Endré Wolf och alla bevarade inspelningar av Armas Järnefelt. Totalt måste det röra sig om långt mer än 100 cd.

Den senaste utgåvan dök upp tidigare i vår (2019) och var möjligen från början ämnad som en 150-årshyllning till Wilhelm Peterson-Berger, född 1867.

Fortsätt läsa ”Wilhelm Peterson-Berger (P.-B.)
– tidsfenomen eller alltjämt relevant?”

Med anledning av oväderskatastrofen i Mosambique

REFLEKTION. Eftersom vi i svenska etermedia inte har det som exempelvis på tyska benämnes ’synkronisation’. Nämligen att allt internationellt originaltal ersättes med i det fallet tyska fejkröster. Alltså kunde man härstädes från nyhetssändningar uppfatta att den afrikanska eliten i Mosambique talar portugisiska. De spanska senarekommande globala kolonisterna tvingades således under samma epoker (alltifrån 1400-talet) dra åtskilligt längre österut. Förbi Indien och det därstädes redan portugisiska Goa ända bort till det som fortfarande heter ’Filipinerna’, efter den mäktige spanske kungen. Men då satte Japan i början av 1600-talet stopp.

Ingemar vägrar alltjämt att gå till nätet för ’lättköpt’ kvasiinformation. Förlitar sig på sitt minne med alla dess brister. (Här finns detaljer att rätta.) Mosambique har man ju här hemmavid hört talas om i samband med deckarförfattaren (Wallander/Lassgård/Henriksson) Henning Mankells bekvämlighetsbosättning där. Dennes äktenskapliga särbo Eva Bergman (ja, en dotter till IB) var nog huvudsakligast teaterressisjör i Göteborg och måhända mycket sällan tillstädes i den föreställda lyxvillan vid Indiska Oceanens kust med utsikt under soluppgång (ex oriente lux) över till Madagaskar och vid siktigt väder och plattare planet kanske ända till Maldiverna där man nog inte kan köpa Toblerone.

Mosambique frigjorde sig först så sent som 1975. Men banden till just Portugal kvarstår. Dagens Portugal har dock inga resurser för sin gamla utnyttjade och tömda koloni. Därför vädjas vitt och brett om hjälp överalltifrån.

I S-L

Gustav Vasa aldrig i Dalarna

Svenskarnas historiske konung Gustav Eriksson Vasa (1496-1560) var under hela sitt liv aldrig någonsin i Dalarna, det landskap som på svenskt latin benämnes ”Dalecarlia”.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Om detta råder i modern historievetenskap fullständig enighet. Fråga Dick Harrison !!! Vistelsen där är ett hopplock av skrönor och vandringssägner redigerade av hovkanslisten Peder Swart (Petrus Niger, död 1562). Och varför? Ett försök till förklaring kommer senare i denna text.

En av Sveriges mest betydande tidningsmän var Anders Yngve Pers (1902-1985) i Västerås, där hans organ hette ’Vestmanlands läns tidning’ (VLT). Och han kan jämställas med en annan gigant, Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Inte minst gällde det deras samfällda brist på undfallenhet gentemot vad Hitler företog sig i och utanför Tyskland. Det inflytande som Anders Yngve Pers utövade tog inte slut med andra världskriget. Denne framstående liberal var långliga tider Sveriges mest citerade ledarskribent i smått som stort. Fortsätt läsa ”Gustav Vasa aldrig i Dalarna”

Die gesunde Art krank zu sein
– Syg på den sunde måde

Thomas Mann og Wagner – forelæsning på Københavns Universitet 2015

Wagneriana: Af Henrik Nebelong

Den 10. februar 1933, små 2 uger efter at Adolf Hitler den 30. januar var blevet udnævnt til tysk rigskansler, holdt Thomas Mann et foredrag i Münchens Universitets Auditorium Maximum i anledning af den forestående 50-års-dag for Richard Wagners død. Titlen på foredraget var ”Leiden und Grösse Richard Wagners” – ”Richard Wagners lidelse og storhed”.

Dagen efter rejste Mann til udlandet, hvor han som verdensberømt nobelpristager skulle gentage foredraget flere steder. Derefter fulgte et improviseret længere ferieophold i Schweiz og Italien. Mann var klar over, at jorden brændte under ham. Vreden mod ham var voksende. Fortsätt läsa ”Die gesunde Art krank zu sein
– Syg på den sunde måde”

Äreminne över skivbutiken

I stora städer finns det fortfarande butiker som säljer cd-skivor. De senaste åren har de börjat ägna en stor del av sitt utrymme åt nytillverkad vinyl, särskilt för pop.

Av Nils-Göran Olve

Att ha en fysisk ”skivsamling” har blivit ett retrofenomen och livsstilsmarkör. Utom för en del av oss äkta samlare som rotar bland allt skräpigare lp hos Myrorna och övervintrande skivbörser.

Där kan den kunniga å andra sidan göra verkliga fynd. På den internationella samlarmarknaden går enstaka skivor för femsiffriga belopp. Om de är i gott skick, har rätt konvolut och etikett, och kommer från rätt serie pressningar (identifierad med små siffror i plasten runt etiketten). För de flesta kunder i andrahandsbutiker är detta inte syftet, utan det är nostalgin kring konvolut och hoppet om att hitta något udda till lågt pris som motiverar. Fortsätt läsa ”Äreminne över skivbutiken”

Den romantiska tonsättargenerationen och Sverige

Med 2009 inleddes en serie tonsättarjubiléer: 1809 föddes Felix Mendelsohn, 1810 Frédéric Chopin och Robert Schumann och 1811 Franz Liszt.

Från vänster:
Mendelssohn efter en målning av Eduard Magnus, ca 1845.
Chopin fotograferad av Louis-Auguste Bisson, 1849.
Den polsk-franske tonsättaren föddes 1810 i Želazowa Wola. Efternamnets polska skrivning är Szopen. Den polska betoningen ligger på första stavelsen eftersom polska språket har fast betoning alltid på näst sista stavelsen. Fem mil väster om Warszawa.  Po polski: 46 km na zachód od Warszawy.
Schumann i en daguerreotypi från 1850.
Liszt i mars 1886, fyra månader innan han dog. Fotograferad av Nadar.

Av Göran Tegnér

Detta faktum har inte givit så mycket eko, men faktum är att denna tonsättarkvartett – där alla faktiskt kände varandra, även om de aldrig träffades alla på en gång – kom att påverka musikskapandet under hela 1800-talet och in i 1900-talet. Tillsammans med Carl Maria von Weber (särskilt genom operorna) och Hector Berlioz utgjorde de den musikaliska romantikens främsta representanter.

När och hur introducerades deras musik i Sverige? Fortsätt läsa ”Den romantiska tonsättargenerationen och Sverige”

Mytologi

En af Wagners betydeligste opdagelser er mytologiens anvendelighed i operaen, i musikdramaet.

Wagneriana: Af Henrik Nebelong

(Fra et foredrag ca.2002)

Myte-lignende temaer findes i andre komponisters værker: eventyr, fabler osv. og Gluck har jo f.eks. på en fantastisk måde direkte behandlet Orfeus-myten, Händel f.eks. myten om Seramis og Jupiter. Alligevel må man nok sige, at Wagners myte-værker er noget helt særligt. Også fordi han går til sagen med sand tysk grundighed. ”Ringen” er den mytologiske opera par excellence.

Og det er den mytologiske tænkning i dette værk, jeg vil koncentrere mig om i aften. Fortsätt läsa ”Mytologi”

Flygande start för festspelen

”Flygande holländaren” från år 1843 är inte Wagners första opera men den är det tidigaste av de verk han ville godkänna för visning i den festspelsteater han skapade i Bayreuth. 

Först publicerad den 28 maj 1960 i tidningen Arbetet

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Texten har Wagner, som till alla sina verk, skrivit själv. Förlagor finns i noveller av Heinrich Heine och Wilhelm Hauff, men inspirationen kommer från Wagners egna upplevelser under en sjöresa från Riga. Operan handlar förstås om den till evig seglats fördömde holländaren. En gång vart sjunde år får han gå iland. Finner han då en kvinna som verkligen blir honom trogen, så kan han bli frälst. Fortsätt läsa ”Flygande start för festspelen”

Wagnerturism
till norska Sørlandets Tvedestrand?

Richard Wagners norska ”Holländaropera” såsom framförande på ort och ställe vid Noregs Sørlandet. Turism dit? Glöm det! För det är och blir absolut inget att tänka på.
    Och hur förklaras bäst detta tvärstopp i fantasin. Astrid och Ingemar tog under juli 2018 en biltur till grannlandet för att uppleva och undersöka.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
FOTO: Astrid Haugland

Med hjälp av det fackhistorikerna kallar kvarlevor och ’berättande källor’ kan i kombination platsen för Wagners norska nödhamn 29-30 juli 1839 exakt och precist lokaliseras: Borøya ute på en udde. Närmaste tätort är Tvedestrand med bibliotek, hotell och annat fint. Platsen består i nuläget av en mindre kaj, vilken tjänar som momentan tilläggsplats för fritidsbåtar. I lugn, trivsam och trång ro bor här nytillkomna sommargäster samt ättlingar till en långt tidigare verksam kustbefolkning. Inget talar för att här någonsin skulle ha funnits något Wagnermedvetande. Annat än på sistone lite löst påklistrat så där. I inget av husen finns ättlingar till folk som kan ha haft minnen av något tyskt tonsättarbesök. Fortsätt läsa ”Wagnerturism
till norska Sørlandets Tvedestrand?”

Ach, du lieber Bach!

Nog är det förunderligt med Bachs musik. Johann Sebastian Bach lär vara på väg att gå om både Mozart och Beethoven som världens mest framförda tonsättare. 270 år efter sin död.

TEXT: Elisabeth Edström
VIDEO: Astrid Haugland

Jag minns väl den dag min pianofröken tant Gerda satte något som hette ”Solfeggietto” i mina barnahänder. En ögonblicklig förälskelse. Detta var ändå inte pappa Bach utan en av sönerna, Carl Philipp Emanuel.

Senare lärde jag känna Johann Sebastians Inventioner, Partitor – och all orgelmusik – fantastiska Preludier och Fugor, koralbearbetningar och Triosonater. En otrolig skatt för alla kyrkomusiker.

Organist Elisabeth Edström spelar Bach
i Botkyrka kyrka.
Toccata och fuga i F-dur (16:15)

Den uppmärksamme kan i videon hitta hänvisningar till kyrkans ålder.
Fem koraler: (12:18)

  1. ”Meine Seele erhebt den Herren” BWV 648
    ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare”.
  2. ”Der Tag, der ist so freudenreich” BWV 605
    ”En jungfru födde ett barn idag, det vi skola prisa och ära”
  3. ”Herzlich tut mich verlangen” BWV 727
    ”Jag längtar av allt hjärta att saligt skiljas hän”
  4. ”Erstanden ist der heil´ge Christ” BWV 628
    ”Uppstånden är den helige Kristus”
  5. ”In dir ist Freude” BWV 615
    ”I dig är fröjden”

Inspelningen följer kyrkoårets ordning

Inspelning från Botkyrka kyrka, söndagen den 5 augusti 2018.
Ljud och video: Astrid Haugland

Och körmusiken. Under sin anställning i Leipzig (1723-1750), då Bach hade ansvaret för all musik i stadens fyra huvudkyrkor och undervisning i Thomasskolan, skrev han nya kantater för varje söndag under flera års tid. Fortsätt läsa ”Ach, du lieber Bach!”

Mussolini får spöka på LaScala

Verdis opera Attila här och där. Hösten 2015 ledde Giovanni Impellizzerri Sveriges enda föreställningar av Verdis opera Attila. Sparsamt och effektivt – ändå sprudlande – på Estrad i Södertälje. Var annars? Lars Sjöberg, minsann, hade ett finger med i spelet.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Likväl tar sig sympatiske mästerdirigenten Riccardo Chailly och ressigören (förlåt regissören skall det vara) Davide Livermore före att göra just Verdis Attila i full Mussolini-mundering såsom öppningsföreställning i december 2018 på Milanos LaScala. Dirigat, orkester, kör sångsolister voro ”nästan” lika bra som i Södertälje tre år tidigare. Fortsätt läsa ”Mussolini får spöka på LaScala”

Wagneriana. Af Henrik Nebelong

Indhold:
1: Wagner kort
2: Mødet med Wagner
3: Wagner-ouverture i København

1: Wagner kort

Wagners livsløb strakte sig fra maj 1813 til februar 1883. Det blev præget af en utrolig energi og rastløshed. Efter halvt gennemførte musikstudier, et par kapelmesterjobs på tyske småscener.

Ægteskab med en enlig mor, den smukke skuespillerinde Minna Planer. Rodede livsforhold. Flugt for kreditorer via sørejse. Storm. Nær skibbrud. Proletartilværelse i Paris. Endelig gennembrud med operaen ”Rienzi”. Succes. Kongelig hofkapelmester i Dresden.

Nye værker: ”Den flyvende Hollænder”, ”Tannhäuser”, ”Lohengrin”. Kommunistiske taler i ”Fædrelandsforeningen”. Deltagelse i revolutionen i 1849 sammen med Bakunin. Eftersøgt. Landflygtig. Asyl i Schweiz. Nye værker: ”Ringen”. Dramaer. Politiske og filosofiske skrifter. Antisemitisme. Kærlighedsaffærer. Fortsätt läsa ”Wagneriana. Af Henrik Nebelong”

Wagners Mästersångare – återblick på Hans Sachs 1500-tal

Inledning till en svit med Astrid Hauglands bilder från ett ”Meistersingerspiel” där operasångare från 1980-talets Nürnberg i stället för Wagner sjunger och agerar enligt medeltida sångböcker.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
FOTO: Astrid Haugland

Wagner betecknar Mästersångarna i Nürnberg såsom en komisk opera. Den innehåller verkligen många lustiga partier och friska, omedelbara folkskildringar. Men där ryms också djupa inslag av vemodigt allvar och poetisk vishet. Icke allenast härutinnan skiljer den sig från de komiska operor man eljest känner. Den har även yttre dimensioner (en musiktid överskridande fyra timmar), som man enligt äldre begrepp inte gärna förenar med begreppet komisk opera.

Fortsätt läsa ”Wagners Mästersångare – återblick på Hans Sachs 1500-tal”

Metoorörelsen och dess dirigenter

”Oönskad intimitet” har blivit ett nypåfunnet slagord. Innan vi går vidare till att kommentera bilden med fem dirigenter anno 1929, låt oss gå tillbaka drygt tvåtusen år.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Den så kallade grekiska demokratin för åtskilligt mer än 2000 år sedan. Som gällde för manliga elitmedborgare i Aten. Pedofili (gossekärlek) var det normala och utövades såväl fysiskt som intellektuellt. De äkta fruarna fick inte gå med till teatern utan skulle hålla sig hemma i den särskilda kvinnosalen (gynaiceion). Men på teatern fanns det helt polygamt många hetärer (prostituerade) med sexuell och/eller intellektuell kompetens.

Ovanstående är ett berömt foto från 1929. Tio år före andra världskrigets utbrott. Dåtidens livligt kulturella Berlin. Från vänster Bruno Walter (1876 – 1962), Arturo Toscanini (1867 – 1957), Erich Kleiber (1890 – 1956) , Otto Klemperer (1885 – 1973) och Wilhelm Furtwängler (1886 – 1954).
Går det att karakterisera dem individuellt? Ett tunt försök:
Furtwängler: alltid finns det något på djupet, förvisso en puka
Toscanini: ömt tolererad prestationsfanatiker
Walter: resultatinriktad vänlighet
Kleiber: energisk noggrannhet
Klemperer: obevekligt rak i ryggen.
Alla har de bemärkbart dirigerat Wagneroperor, exempelvis:

Fortsätt läsa ”Metoorörelsen och dess dirigenter”

Jean Kullin, en svensk Liszt, eller Fru Musicas styvbarn

Jean (eller Johan) Kullin (1821-1868) är namnet på en pianist, som vågade sig på att leva som frilansande, kringresande musiker i Sverige. Man stöter på hans namn i publicerade översikter över musiklivet i Uppsala och Göteborg, och man förstår att en nämare presentation av honom kan kasta ljus över villkoren för en turnerande musiker i 1800-talets Sverige.

Av Göran Tegnér

Man kan faktiskt säga att han var Sveriges svar på den första romantiker-generationen, tonsättare och pianovirtuoser födda omkring 1810. Fortsätt läsa ”Jean Kullin, en svensk Liszt, eller Fru Musicas styvbarn”

”Ringen”: Præfatio. Anùlus Nibelùngi

Jubeldoktor Lars Rydbeck Uppsala/Lund föreslår Anùlus Nibelùngi som rubrik för förordet Præfatio. Utmärkt så! Mitt urgamla lexikon tillägger svenska betydelserna fingerring, sigillring. Och vidare enligt lexikonet "Rätt att bära guldring hade i Rom endast ämbetsmän, senatorer och riddare." Vi lägger alltså primärt åtsidan föreställningen att det även kunde syfta på en omslutande brinnande figurativ ring.

För bloggens olika Ring-kapitel finns en gemensam återkommande disposition. 1) En bild av vikt 2) Text eller ljudfil av Ingemar Schmidt-Lagerholm, publicerad i det förgångna. 3) Ljudfiler till två versioner av varje enskilt verk. 4) Ytterligare belysning och fokusering. 5) Punkt.

Wagnerringens kronologi

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Mellan smidesscenen i början av Siegfriedoperan och slutet av Götterdämmerung ligger endast få dagar. Det sagda är innehållet i vad Carl Dahlhaus skriver   – auktoritativ nestor bland Wagnerforskare. Sammalunda förmedlar den excellente konsertpianisten Stefan Mikisch i sina Bayreuthintroduktioner (även på CD, år 2003).

Vanligen betraktas Wagners Nibelungenring som en svävande myt utanför tid och rum. Just genom att vara utlyfta från en banal vardag får de mänskliga konflikterna allmängiltighet utanför konventioner och brottsbalk. Det är inte ofta som den innehållsliga kronologin alls dryftas ens i de mest vederhäftiga kommentarer. Och det finns ju inte som i teveserier skyltar med angiven epok.

Jag anser dock att frågan har intresse och jag vill framföra ett motförslag till denna tidsmässiga sammanslagning av Siegfriedoperan och Götterdämmerung. Fortsätt läsa ””Ringen”: Præfatio. Anùlus Nibelùngi”