Nordisk familjebok, Tredje upplagan 1923 meddelar följande om Aleppo
Aleppo, Haleb, stad i franska mandatområdet Syrien. Omkr. 140 000 inv. Aleppo ligger i en härlig oas. vars trädgårdar äro berömda för sina pistacier (”Alepponötter”). Genom sina många kupoler, minareter och palats är det en av de vackraste städerna i orienten. I Aleppo mötas karavanvägar från alla håll. Aleppo ligger vid Bagdadbanan; från Aleppo utgår en järnvägslinje mot söder till Damaskus. Direkt järnvägsförbindelse mellan Aleppo och dess hamnstad Alexandrette är planerad.
Handeln är mycket livlig och omfattar ull, spannmål, silke, hudar, olivolja, pistacier och tvål. Industrin omfattar guldsmide och framställning av brokad och sidentyger, mattor m m. Aleppo var före upptäckten av sjövägen till Indien den viktigaste förmedlaren av Europas handel på Indien. Staden har ofta hemsökts av jordbävningar, pest och kolera. En hudsjukdom (bonton d’orient) som i hög grad vanställer den sjukes utseende är endemisk i Aleppo. Aleppo säges vara grundlagt av fenicierna. Det erövrades av araberna 630 och var 998 – 1117 huvudstad i ett seldschukiskt sultanat. 1517 införlivades det med turkiska riket. Under världskriget 1914 – 1919 hade general von Falkenhayn sitt högkvarter i Aleppo Engelsmännen intogo Aleppo 26 okt 1918
Från svenska Nationalencyklopedin (1989) kan man tillfoga några aspekter.
Aleppo har 1,1 milj invånare (1985). Gamla Aleppo bevarar en ”orientalisk” stadsbild med citadell, basarkvarter, vindlande ofta överbyggda gränder samt uppdelning av bebyggelsen i etniska kvarter. Aleppo som blomstrade under den engelska elisabetanska tiden, omnämns i Shakespeares ”Macbeth” och ”Othello”.
Den nästan samtidigt utgivna Stora Focus (1989) har några intressanta uppgifter om Syrien:
Landet mottar betydande ekonomiskt och militärt bistånd från Sovjetunionen. Under 1980-talets senare hälft har Syrien anklagats av USA och stater i Västeuropa för att ligga bakom terroristaktioner. Åtminstone sedan Israel erövrade Golanhöjderna i sydvästra Syrien 1967 har Syrien varit en av de mest oförsonliga motståndarna till Israel.
Ingemar Schmidt-Lagerholm kommenterar det prekära läget i Syrien:
Vad som i Syrien är kaldéer, assyrier, syrianer är något jag inte mäktar utreda. Dock tror jag att de såsom kristna skiljer sig från ledande alawiter med deras möjliga kontakter med shiamuslimska Iran. Men den verkliga majoriteten på det syriska territoriet är ju sunnimuslimer – några extrema, några mycket moderata och sekulariserade.
Djupare mellanösternkunskaper ligger utanför mitt professionella kompetensområde. Som lekman kan det vara frestande att i nuvarande fatala situation göra sina gissningar om bakgrunden till motsättningarna. I Hallunda och i Södertälje möter jag inte så sällan syrianer som inte är sena att uttala sin avsky för USA och Obama. Efter en mycket verserad dialog uttrycktes detsamma av en syrian som jag sympatiskt mötte på torget i Farsta centrum. Jag försöker lägga ihop detta med vad jag tror mig faktiskt veta från seriösa artiklar och böcker.
Formuleringen ovan i Nationalencyklopedin från 1989 om ‘etniska kvarter’ låter anta att sunnitiska “rebeller” bebor den östra delen, medan syrianer och andra möjligen återfinns väster därom.
Kan det vara ungefär så här? Den stora majoriteten sunniter bor, huvudsakligast men inte bara, på landsbygden under mycket fattiga förhållanden. Delvis är de föraktade för obildning och vad som påstås vara bristande renlighet. Det är huvudsakligast här terrororganisationen ISIS rekryterar. Mot dessa majoritetssunniter står generellt två betydande minoriteter. De shiamuslimska alawiterna leds av den nuvarande Assad. Dennes regering i Damaskus utgör också ett skydd för de gammelkristna syrianerna. Minoriteter behöver varandra. Från bägge dessa grupper kommer en viss nedlåtenhet gentemot sunniterna. Och bilden kompliceras rejält av andra makter som av olika skäl vill ha ett finger med i spelet. Planerade olje- och vattenledningar genom territoriet. Därtill kanske en utifrån kommande önskan att Syrien inte skall vara stabilt.
Jag har nu försummat att rättvist försöka beskriva den gruppering som i media benämns ”rebellerna”. I SVT2 aktuellt 160929 uppträdde i gul kvinnlig slöja vad som rimligen var en värdig representant för dessa sunniter – Israa Abdali, sjuksköterska och frivilligarbetare. På perfekt intonerad svenska redogjorde hon för elakheterna i Aleppo.
Turkiets nuvarande huvudstad Ankara inkluderades inte eftersom Konja före Kemal Atatürk var mera betydande. Vi ser den fullvärdiga avstickaren till Aleppo. Som ett kuriosum, vilket demonstrerar stormakternas intressen i området, kan nämnas att engelsmännen samtidigt anlade en järnväg från Basra vid Persiska viken och upp till Bagdad – av strategiska motsatsskäl smalspårig. Det framgår även att mycket attraktivt vatten finns i östra Turkiet. (Det över 5000 m höga berget Ararat, på kurdiska Agiri och söder därom Vansjön)
Kartan hämtad från https://de.wikipedia.org/wiki/Bagdadbahn 2016-10-02
Aleppo (1.07)
1) En svensk nyhetsnotis 161001. (2min)
2) Utdrag (2min) ur ett tyskt teveprogram om
Berlin-Bagdad-banan som började byggas före
första världskriget och drogs via Aleppo.
3) I sin helhet (43min) ett annat tyskt teveprogram (hr 2006)
om Aleppo sådant det var år 2005 och just ingen anade oråd.
Den intresserade men mindre tyskkunnige kan efter
hänvändelse erhålla en innehållsredogörelse.
4) Samt ett svenskt inslag på 20 minuter 160929.
I gul kvinnlig slöja framträder här en värdig representant för
de så kallade ”rebellerna”, många av dem sunniter. Det är
Israa Abdali, sjuksköterska och frivilligarbetare. På perfekt
intonerad svenska redogör hon för elakheterna i Aleppo.
Kompletterande och/eller invändande åsikter emottages tacksamt. I den mån en eventuell sådan yttring kan anses rimlig och opartisk kunde den gärna publiceras på denna blogg.