LARS RYDBECK MINNS SIN VÄN GERT CERVIN
Gert och jag tillhörde bägge Albert Wifstrands lic- och doktorandseminarium i grekiska. Vi betraktade vår lärare som en förebild i liv och gärning.
DISKOFILKLUBBEN I LUND: Gert “Justus” Cervin gick bort 2015. Han blev 89 år gammal.
Efter grekiskan, som bland annat resulterade i en fullödig översättning av försokratikerna, blev så småningom musiken det allt överskuggande intresset i Gerts liv.
Namnet Justus hade han för övrigt givit sig själv. I en insändare riktad mot en orättvis musikrecension signerad Sten Broman undertecknade Gert själv sin text med Justus (hämtat från läsningen av Falstaff, fakir), latin för Den Rättrådige.
Som forskare följde Gert, liksom vi andra doktorander, i Wifstrands spår. Hans licentiatavhandling behandlade Nonnos episka dikt “Dionysiaka” (från 400 e Kr) och bar titeln “Syntaktisk cellbildning hos Nonnos”.
Gert var primus motor i Diskofilklubben i Lund som på 1950-talet möttes på söndagseftermiddagarna i Konsertsalen på Akademiska Föreningen, där vi i ett skåp förvarade vår apparatur. Ingen av oss kunde på den tiden spela musik hemma på studentrummet. Cd, Spotify och Youtube låg långt i framtiden.
På Gerts förslag utlyste vi diskofiler professuren i Hammarklaversonaten.
Det var många som sökte:
- Wilhelm Backhaus
- Wilhelm Kempff
- Egon Petri
- Solomon Cutner
- Yves Nat
- István Nádas
- Artur Schnabel (behörighetsförklarades icke)
- Friedrich Gulda (drog tillbaka sin ansökan)
Som Hammarklaver-professor tillsatte vi efter några timmars lyssnande fransmannen Yves Nat.
Gert Cervin och Bertil Cavallin skrev var sitt sakkunnigutlåtande för professuren: “Två sakkunnigutlåtanden …”
Vi som var Gerts vänner blev både förvånade och glada när vi fick läsa lysningsannonsen mellan Gert Cervin och Cecilia Block. Äktenskapet blev långt och lyckligt. Intellektuellt och själsligt passade Gert och Cecilia ihop. Det blev en andra vår för dem bägge. Gert insåg sanningen i Ibsens ord i Peer Gynt: han var for staerk, der stod kvinder bag ham.
Gert fick nu, som det hette på den tiden, försörjningsplikter. Han blev lektor i latin och grekiska vid St Petri i Malmö. Han skrev också musikrecensioner och kulturartiklar i de mest skiftande ämnen men framför allt om musik och fransk och tysk litteratur.
Jag kan inte här berätta om hur mycket jag lärt mig av Gert om musik och litteratur: Mahler, Shostakovich, Stravinsky, Thomas Mann (“Dr Faustus” och Ariettan i Beethovens opus 111), Aldous Huxley (“Music at Night” med essän “Tragedy and the whole truth”) och så vidare ad libitum.
Jag har alltid varit av den åsikten att Gert borde ha blivit professor i musikforskning. Dock: förhållandena vid svenska universitet har aldrig varit sådana att man knyter till sig unga stora löften.
Gert visste inte vad så kallad turtagning var i ett samtal. Rotarianerna i Malmö lär ha goda minnen av detta. Något ämne kom upp. Gert sa: ” Med detta förhåller det sig så här”, och så följde en längre föreläsning som, om den tagits ner på band, hade kunnat tryckas direkt.
Carissime Juste! Requiescas in pace.
Lars Rydbeck
Lars Rydbeck disputerade 1968 i Uppsala på en avhandling om arten av grekiska i Nya testamentet. Han har varit lektor i latin och grekiska i Värnamo och Lund och universitetslektor i bibelvetenskap, särskilt grekiska, vid Lunds universitet. Rydbeck är docent i nytestamentlig filologi och Nya testamentets grekisk-romerska omvärld.