David Wärn tolkar Beethovens pianosonat nr 7 Opus 10 nr 3 i konsertsalen på Tumba Bruks Musiksalonger. Salen rymmer ca femtio personer, men just den här dagen är enda publik jag som filmar, du som lyssnar och ett antal dockor skapade av Maria Åhren.
TEXT och VIDEO: Astrid Haugland
Redan som ganska liten lyssnade pianisten David Wärn till Beethovens symfonier och pianosonater. Han tyckte att det fanns en enorm kraft i musiken.
– Jag blev upprymd, upprörd, lugnad, tröstad, imponerad, inspirerad – och måste förstås så småningom prova själv vid pianot, berättar David och fortsätter:
– Jag är ju inte precis ensam om att känna denna fascination. För en klassisk pianist är Beethovens sonater en av de uppgifter som man inte kan (och oftast inte heller vill) dra sig undan. De ramar in ens lärotid och fortsätter locka, gäcka och utmana, långt efter att man uppnått något slags mästerskap.
Hans två band med Beethovensonater har efter hand blivit ganska väl tummade. Här och där i marginalerna står gamla anteckningar kvar, skrivna av honom själv eller hans mentorer. Ganska sällan har han längre någon större praktisk nytta av dem. Det som tidigare känts särskilt svårt eller viktigt har med tiden ofta kommit i ett annat ljus.
Men de får honom många gånger att börja tänka på människor, platser och händelser från det förflutna, vilket kan vara nog så inspirerande. Dessutom påminner de honom om att tekniska och musikaliska problem som han eventuellt löser nu bara är ett steg på vägen.
– Jag tror att det var Artur Schnabel som sade (på ett ungefär): ”ingen tolkning av en Beethovensonat kan vara lika bra som sonaten i sig” – det finns alltid något mer att utforska och förfina, säger David.
Du valde sonat nr 7 opus 10 nr 3 för vår filminspelning, vad är det som är så speciellt med den?
– Den hör ju inte till de mest kända sonaterna, vilket på sätt och vis underlättar. Hur härligt det än är att spela Månskens- eller Spöksonaten kan det ibland kännas som att det finns för många lysande förebilder. Risken finns att den som lyssnar redan har sin favoritversion, och blir besviken. Men en sonat som denna tror jag fortfarande kan överraska nästan vem som helst;
inledningens uppfordrande oktaver, bråddjupen som öppnar sig i andra satsen, menuettens mjuka charm, rondots komiskt upphackade tema
– och slutet, som inte kan komma i något annat ögonblick, men som man ändå aldrig riktigt är beredd på.
Nu har du snart slutfört din Beethovencykel. Vad blir ditt nästa projekt?
– Svaret är att jag inte har en aning; vad jag däremot är säker på är att jag kommer att återvända till många av dessa sonater gång på gång även i framtiden, avslutar David.
David Wärn föddes i Lund och fick sina grundläggande kunskaper i pianospel hos malmöpianisten Berit Modin-Ehde. Senare studerade han vid Edsbergs Musikinstitut för Roland Pöntinen, och vid Royal College of Music i London för Niel Immelman. Vid Royal College vann han pris för bästa examenskonsert, och första pris i Kendall Taylor Beethoven Competition. Därefter fick han ett stipendium för att resa till Tanglewood Music Center i USA, där han studerade kammarmusik för Emanuel Ax, Ursula Oppens, Robert Mann med flera.
2006 var han tillbaka i Sverige, och framförde samtliga Mozarts pianosonater på Millesgården. Under åren som följde framträdde han ofta där – varje säsong med ett nytt tema. Inför dessa konserter, där han också berättade ingående om musiken och kompositörerna, studerade David in en stor och varierande repertoar; under tre år spelade han musik av Bach, Mozart, Beethoven, Schubert, Chopin, Brahms, Szymanowski, Fauré, Debussy, Grieg, John Field, Lennart Lundberg, Barber, Rachmaninov, Pärt och Sjostakovitj.
2014 grundade David Tumba Bruks Musiksalonger tillsammans med sin fru Karolina Wärn Bråkenhielm. Som konstnärlig ledare för den prisbelönta kammarmusikscenen arrangerar han varje år mellan tio och femton konserter och medverkar själv med egna konsertprogram och i olika kammarmusikkonstellationer. Han arbetar också för Pianostreet.com, en pianoresurs på nätet med noter, inspelningar, nyheter, intervjuer och pedagogiskt material; för Pianostreets räkning har David intervjuat pianister som Boris Berman, Jura Margulis, Stuart Isacoff, Roberto Prosseda med flera, och skrivit artiklar som publicerats i internationella musiktidskrifter.
Sedan 2015 har han ägnat mycket tid åt projektet att studera in och framföra samtliga Beethovens trettiotvå pianosonater.
Astrid Haugland