“SCHERZO” x två, målad av Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
Bilden till vänster målad 1909 och den till höger 1908.
(Wikimedia Commons)
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm (2002/2019)
Hans namn är Mikalo~jus Konstanti´nas Čiurlionis (uttalas Tjiurlio’nis). Han föddes den 10 september 1875 – och dog den 28 mars 1911, knappt 36 år gammal.
Störst bland verken för stråkkvartett är en tresatsig kvartett med 23 minuters längd. Styckena för stråkkvartett är intressanta men relativt konventionella. Musikaliskt krön ur Čiurlionis’ skapande skulle kunna vara en CD med tre ståtliga orkesterverk: den kortare uvertyren Kęstu`tis samt det symfoniska poemet Jura (Havet) om 37 minuter plus det hälften så långa stycket Misjke (I skogen).
Titeln Ju´ra (Havet) leder förstås tanken till fransmannen Claude Debussy. Čiurlionis’ arbete dateras till 1903 – 1907, Debussys ‘La mer’ (Havet) är från 1903 – 1905. Debussy var uttryckligen inspirerad av havsscenerier på oljedukar av William Turner samt japanska tryck. Ett sådant av Hokusai prydde den första tryckta utgåvan av Debussys “La Mer”. Det är väl tänkbart att Debussys verk åtminstone till sin existens var känt där Čiurlionis bedrev sina konservatoriestudier – i Warszawa och även i Leipzig, nämligen i komposition för Karl Reinecke och i kontrapunktik för Salomon Jadassohn.
I en gedigen tysk utställningskatalog från 1998 förmedlas en inte ointressant upplysning. Čiurlionis’ ende vän i Leipzig vore svensken Carl Herbert Paulsson (1881-1949) – senare musikpedagog i Helsingborg. Av Carl Herbert Paulssons hand skulle finnas ett Čiurlionis-porträtt med en cigarett “ur vilken det över huvudet på den avbildade bolmar noter utgörande en helgongloria”.
Čiurlionis’ båda musikpoem klingar härligt impressionistiskt och faktiskt knappast epigoniskt. Det är i musikaliska bilder inte svårt att hos Čiurlionis föreställa sig Östersjön (Baltijos Ju´ura) som utanför Litauens korta kust kan te sig nog så väldig. Misjke (I skogen) har en melodifras med förbluffande likhet till en av SVT:s signatursnuttar.
En opera, med sannolikt litauisk text av tonsättarens fru Sofija Kymantaitė-Čiurlionienė, förefaller av ett brev till hustrun av 19.11.1908 ha haft ett färdigt libretto. Temat är sagan om havsgudinnan Juratė som älskade människosonen Kasty’tis och blev straffad för det. Tonsättaren framställer i brevet sin musik som tusentals solar, hustruns smekningar, havet och alla körer. Det skall bli en symfonisk opera utan folkmelodier. Han undertecknar med “Kastukas” som ju är en öm variant av Kasty’tis. Det är oss obekant om librettot är bevarat, den tänkta musiken säkerligen inte.
Trots en imponerande musikproduktion i Čiurlionis’ Mozart-korta liv kan han rimligtvis inte räknas in i västerlandets skara av allra största tonsättare. Men hans målningar hör i varje fall nästan hemma i den högsta divisionen. Merparten av hans över fyrahundra bevarade målningar och teckningar finns för allmänheten i det statliga Čiurlionis-muséet i Kaunas.
Innan vi dröjer för att närmare betrakta en av målningarna skall nämnas att auktoriteten bakom muséets stora bokutgåva med reproduktioner av Čiurlionis konst – målningar, berättande bildsviter, teckningar – är Lionginas Sepetys. Denne var under en lång kommunistisk epok, partiets specielle chefsideolog med helt avgörande makt över censur, utgivningar m.m. Med många krumsprång lyckas han i sina texter göra Čiurlionis konst socialistisk. Det var nog väl det för annars hade det unika muséets existens säkerligen varit i stor fara.
Den reproducerade Čiurlionis-målningen från 1909 kallas Aukuras (Offeraltare). Det kan antagas att motivet i olika bemärkelser är symboliskt. Om man betraktar marken utanför tornet är det inte svårt att föreställa sig något som liknar Litauens Östersjökust med sundet vid Klaipėda i söder och Butingė vid lettiska gränsen i norr. Detta Babelstorn kan placeras vid orten Plungė, eller bättre vid 239 metershöjden Medvėgalis några mil sydöst därom. Det kan väl även nämnas att en märklig men åtskilligt mindre kulle finns fem km sydväst om Plungė: Gondinga, vilket också är titeln på ett flöjtstycke av en juvenil Čiurlionis.
Som specialbegåvad trettonåring inbjöds Čiurlionis år 1888 till mecenaten Mykolas Oginskis’ musikskola i Plungė. Här lärde han sig spela ett flertal olika orkesterinstrument och fick sina första kompositionsförsök framförda. För att komma till det vid kusten blott fem mil avlägsna Klaipėda – som på den tiden var en helt annan värld med tyska namnet Memel – måste Čiurlionis och Oginskis passera en statsgräns från ryska tsarens imperium till tyska kejsarens Memelland.
Det är väl inte otänkbart att mecenaten och den brådmogne ynglingen företog denna resa tillsammans till hamnstaden och dess oceanångare. Röken från offeraltaret ut över en algblommande Östersjö (Baltijos ju’ura) är inte olik den som kunde ha upplevts i Memels hamn. Däremot knappast i tsarrikets nästan helt hamnlösa Palanga” eller Bu~tingee.
Offerelden på en höjd griper djupt in i Litauens hedniska historia. Höjden Medvėgalis ligger 20 km rakt öster om Laukuva och omkring 30 km norr om stora motorvägen Kaunas – Klaipėda. Där bränns idag åter med viss regelbundenhet eld under hymniskt sjungande av neohedniska sektmedlemmar. Låt oss alltså i tanken förlägga Čiurlionis Babelstorn till ett påbyggt Medvėgalis.
Tornets väggytor kan ha astrologiska symboler. Men legenden om Babels torn berör också människosläktets språkförbistring. Detta måste Čiurlionis i inte ringa grad ha upplevt vid den generöst privata musikskolan i Plungė. Litauiska kunde han – hemifrån det lantliga Druskininnkai i nuvarande Litauens sydspets – tala men inte skriva. Med föräldrarna och på musikskolan torde han ha talat – och vid behov även skrivit – polska. Administrationens språk var ryska med kyrillisk skrift. Vid havsutflykt till Memel fick han inandas tyska.
Denna kanske inte alltför banala utläggning kring den målning av Čiurlionis som på litauiska har fått titeln Aukuras (Offeraltaret) får man inget stöd för vare sig hos ovan nämnde chefsideologen Lionginas Sepetys eller hos Vytautas Landsbergis, vilken dock som professor och forskare främst har ägnat sig åt Čiurlionis’ musik.
Det är intressant att den genialiske och synnerligen mångsidige Čiurlionis språkligt kom i kläm. Han talade litauiska med bondfolket i sin hemby, försökte men kunde som vuxen inte det med sina föräldrar. Den invanda polska konventionen var för stark. Några av hans suggestiva bildsviter med dussintalet målningar har inmålade polska textfragment. Flera målningar har musikaliskt klingande titlar. Däremot går det knappast att kombinera en viss målning med ett visst konkret musikstycke ur Čiurlionis’ egen fatabur.
Ofta har målningarna ett flertal svårtolkade ikonografiska detaljer, som dock även kan upplevas som blott estetiska mönster. Det finns därtill hos Čiurlionis ett naivistiskt drag av naturmystik som leder tanken till norrmannen Theodor Kittelsen och svensken John Bauer – bägge med troll och flickor bland skogstjärnar och träd. Men modern konstvetenskap drar hellre paralleller med andra samtida skandinaviska storheter såsom Edvard Munch eller den målande August Strindberg.
Ett iutsiktställt uppdrag i Sankt Peterburg som scendekoratör åt den kände inlevelsens teoretiker och teaterregissören Konstantin Stanislavskij nödgades Čiurlionis avstå ifrån. Den officiella dödsorsaken är misskött förkylning. Sjukdomsbilden påminner förstås snarare om syfilis. Han vårdades sista tiden på sanatoriet Pustelnik i närheten av Warszawa.
Ingemar Schmidt-Lagerholm (2002/2019)
| M. K. Čiurlionis på Youtube |