"Parken" och "Ängeln" på var sin sida av Öresundsbron

Öresundsbron är en mäktighet som, i det läget, inte ens medåkande, gästande mästerfotografen, långe Sten Billsson förmådde ge riktig rättvisa åt. Vi återger initialt likväl ett fotografi uppdragstaget av denne Sten Billsson. Någon vidare vy var det förstås inte vare sig norrut mot barndomens Lo^mma och Bjä`rred eller söderut riktning Kla~gshamn och Skanör. Det skulle kanske en hög turistbus ha bjudit på.

Bilfärd över Öresundsbron i riktning mot den bosättning på grushögar, vilken sedermera fått namnet Malmö. Foto:Sten Billsson.

En god vän till mig, som också när det begav sig var lundadiscofil, berättade att hen nyligen hade bilfärdats över Öresundsbron. Och, konstaterade hen om detta magnifika bygge, att där vore man på väg antingen i ena riktningen mot København (Kongens by) och krångligt belägna ”Operaen paa Holmen” eller i andra riktningen till den bosättning på grushögar, vilken sedermera fått namnet Malmö och det som numera borde heta ”Lewerentz-Operan” men som i discofilens tid bar namnet ’Malmö Stadsteater’.

Ja, sa jag, det där med att hylla dess legendariske arkitekt Sigurd Lewerentz kan jag hålla med om. Men Malmö är väl ingen grushög heller. Och då fick jag beskedet att det på gamla kartor tydligt kan läsas ortnamnet MALMHAUGAR, vars första led är liktydigt med ’sand, grus’ medan det andra ledet i etapper har förkortats haugar>haug>hög>ö. Alltstå långt ifrån någon ö ute i Öresund.

Den äkta modernismen i konstmusiken är vad vi lundadiscofiler alltid med själ och hjärta har omfamnat. Alltså tog sig vännen fram till dessa sydskandinaviska metropoler 180505 och 06 då det skulle bli en tvåfaldig begivenhet: lördagen 5 maj 2018 vankades premiär i Malmö på operan ”Der Park” av Hans Gefors, medan København dagen efter, söndagen den 6 maj, bjöd på ”The Exterminating Angel” av Thomas Adès (uttal ejdes).

Operan ”Der Park” är på tyska av Hans Gefors. (Hej Hasse, skall det i ditt efternamn vara konstlat uttal ggg eller normalt j i denna fonetiska ställning?) ”Der Park” med sin tyska urpremiär från början av 1990-talet speglar den tidens ”modernism” med hjälp av författaren Botho Strauss.

Operan från andra sidan om sundet, (på tyska heter Öresund ’der Sund’), är känd från Metsändning till alla ’Folkets hus och parker’. Thomas Ejdes färdigställde med engelsk text, ”The Exterminating Angel”, sin tredje opera, år 2015. Men det musikaliskt modernistiska språnget musikdramerna emellan är inte fulla två decennier.

Operan bygger eponymt på den spanskspråkiga svart-vita filmen, (smalt format 4:3) ”El ángel exterminador” från 1962 av ingen mindre än Luis Buñuel. Den film av Buñuel som Ejdes har haft som förlaga börjar med en springa som öppnar sig. Snart följer, grupp efter grupp, operabesökare som är inbjudna till förnäm fest efter föreställningen. Det är väl detta som är Adés-operans incitament. Följer en förrädiskt gammaldags film med talad dialog och överdrivna realistiska ljud men egentligen utan musik. Bortsett från att det spelas vid salongens flygel. En gäst anmärker att hen hellre hade hört stycket på cembalo. En annan berömmer det ’pizzicato’ som hen just har hört och blir tillrättavisad. Det var en ’sonat’, en sådan kallar man inte ett ’pizzicato’.

Den för dessa båda föreställningar i Örestadsregionen tillreste specielle operavännen menade sig musikaliskt med en hårsmån föredraga Ejdes. Eftersom modernismen här känns mjuk men äkta. Kompositoriskt en naturlig uppföljning till stora operaverk såsom ”Lulu” av Alban Berg och ”König Hirsch” av Hans Werner Henze.

The Exterminating Angel (2017-2018), Det Kongelige Teater, København.
Med Sine Bundgaard, Jens Søndergaard og Gert Henning Jensen. Copyright: Camilla Winther

Och inte visste hen förut att det var så vansinnigt jättekul att spela glissandi med Ondes Martenot. Eljest en specialare för Olivier Messiaen (Turangalilasymfonin). Och här har vi frejdigt den traditionella ’nyårssketschen’ ”Grevinnan och betjänten”. ’Same procedure as last year’, ’I’ll do my very best’. Och så slår man sönder vattenledningar som vore det självaste Nibelheim av Richard Wagner. Och framförandet var skavanklöst, höggradigt samspelt och professionellt, ingen nämnd ingen glömd allt i dirigat av Robert Houssart.

Inför ”Der Park” av Hans Gefors – Drottning Kristinas moderne operaskapare (1986) för ingen mindre än Stockholms nuvarande operachef Birgitta Svendén, ingalunda ställd inför abdikation – är hen nära nog lika entusiastisk, och absolut inte missnöjd. Även här återklingar Alban Bergs ”Lulu” med saxofon och allt. Och varför inte det. Och genom en annan betjänt yttras ”Ich bin ja auch nur ein Mensch”. Det vill säga även en betjänt “borde“ ha rätten att spela lite ’Arnauld i Svenska Akademien’. Medelst en behornad tjur tar oss dirigenten Patrik Ringborg till Mozarts värld och på bröllop med ’Figaro’. Wozzeck får drunkna i sjön. Med mycket vridscen kopuleras det mycket och i kö. Blickande på scenens vägg kunde man elakt och ironiskt tillfoga ’Even the dogs do it’.

“Parken”, Malmö opera, 180426. Helma – Susanna Stern, Wolf – Carl Ackerfeldt
Fotograf: Malin Arnesson

Och med ’Dafne’ och ’Daidalos’ ställer Gefors upp mot Richard Strauss i grekisk mytologi. En fint musikantisk salongstrio på scenen. Och hen frågade sig med titt i programhäftet: Kan det ha varit Anton Lasine (violin), Nils Rigeblad (cello) och Christian Einarson (piano)?

Bäste sångare på plats i Parken. Vem var det? Jo – och det sa sig hen verkligen stå för – det var en basbaryton vid namn Eric Green i rollen av Oberon. (Nej hellre snälla sv… barn än vita i Sing-Sing, sjöng en viss ET i ”Balladen om Gustaf Blom från Borås”.) Och hen vägrade att här uttala sig om hudars kolörer. Mer än att den i varje fall inte var grön som i ’gröngöling’ eller metaforiskt lika med ’oerfaren’. Förresten, är det inte Bengan Vise som kommer därborta.

Ja detta var den discofile operavännens berättelse om sin tvåmåls bilresa över Öresund. Det blev generöst för hen några övernattningar hos i närliggande Lund kvardröjande discofilen Laurentius Rudbeckius, nybliven jubeldoktor med ”När de gamla gudarna dog”. En del förkortade pratstunder om just bortgångne Sverker Oredsson samt förstås om ’Charles and Mary Lamb’ känsligt uttolkande Margareta Eurenius-Rydbeck. Vännen tog sin Pegasus och drog till västraste Bjäre-halvön för Birgit Nilssons skull och efter förrättat värv vidare längs Nissastigen och västra – inte östra – Vätternstranden till huvudstaden som på lokalt klyk heter ’Eken’ men bland lärde män på latin benämns ’Holmia’. Rapport kunde ha avlagts vid Saltsjöqvarn. Men det blev visst aldrig av. Åtminstone inte i denna form.

Ett icke oväsentligt PS kunde tillfogas. Restaurant Frederik d. VI, Frederiksberg Allé 42 (hjørnet af Alhambravej) Søndag d. 6. kl. 1200. En söndagslunch klockan tolv tillsammans med synnerligen allsidige personligheten Henke Nibelung, som kunde se den svenska du-reformen såsom en ’bluff’ för att dölja vad som i realiteten likväl även i Sverige är ett klassamhälle.

Kentaurus-Pegasus hade på Öresundsbron de värdefullaste följeslagare och välvilliga bevakare som tänkas kunde: Petrus Fontana samt Sankt Göran med draken.

Undertecknat:
En operavän, desslikes knappt godkänd ständig medlem av SWS.

Två prisfrågor för icke förhandsinformerade. Priset kunde bestå i privatbränd DVD-R med filmen ”El ángel exterminador” fullständig 1h32m, spanskt tal, engelsk undertext. Hart när omöjligt att få tag på utom genom www.vivaopera.se

1) Var i texten döljer sig ett citat från forne sekreteraren i Svenska Akademien Erik Axel Karlfeldt. ? (Även han en baddare till Arnauld!)

2) Med vilken filmsnutt inleds många cineastiska föreläsningar om filmkonstens historia? Av vem i samarbete med vem? Hur lång?

Eftersom Alban Bergs Opera Lulu från 1935 genljuder såväl hos Parken som hos Ängeln följer här lämpligen ljudfiler med hela treaktiga Lulu i en äldre radiosänd instudering. Detaljupplysningar samt kostnadsfri förvärvsmöjlighet erhålles efter hänvändelse till redaktionen.

Akt 1 a. Längd 32:41