TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
För närvarande talas det en del om Katar på grund av ett kommande fotbolls-VM därstädes (2022). Samt med anledning av den akuta konflikten med en koalition ledd av sunni-muslimska Saudi-Arabien.
Jag försöker här att i mycket grova drag skissa den inommuslimska motsättningen shia mot sunni. Min framställning kommer att bli mycket bristfällig. Jag är dock övertygad om att just denna motsättning behöver analyseras som tänkbar bakgrund till skeenden i Mellanöstern och eljest i den muslimska världen. World-Wide är det sunni som gäller. Bortsett från i stort sett hela Iran, större delen av Irak samt en del shiamuslimska befolknings-öar, ofta belägna inte lång därifrån.
Min framställning här grundar sig på ett föredrag, vilket jag förberedede och höll såsom gymnasist på Kungsholmens läroverk i Stockholm år 1953 inför min snälle lärare Arne Forsberg. Det är troligt att min bild fördjupades under universitetsstudier för Michael Nordberg. Alltså svepande och generaliserande och med utelämnade av detaljer – exempelvis kring de många olika sekterna – vilka måhända inte borde ha försummats. Och många namn har jag helt enkelt glömt:
Vid Mohammeds död år 632 uppstod viss politisk förvirring i Mekka (befintligt i nuvarande Saudi-Arabien). Det tillkom andra centra som ville överta ledningen. Och till detta ändamål skapade dessa sina egna myter och föreställningar (exempelvis den om den messiaslikt till jordeliv återkommande imamen). Starkast blev en konkurrerande högborg för shia. Dessa shia-muslimer kom att så småningom allt tydligare hålla sig såsom förmer än sunni-muslimer, vilka kunde betraktas som smutsiga. Sunni skapade dock högkulturer i väst: Alexandria (Egypten), Alhambra (Spanien).
Men bland många sunni-muslimer i det s k Mellanöstern växte det fram en aggression mot de “struntförnäma” shiiterna. Detta är – så vitt man förstår – en bakgrund till dagens våldsdåd, nästan uteslutande utförda av sunni-muslimer. Och lika gärna riktade mot shiamuslimska som mot västerländska mål. Medan shia-muslimer – förvisso med signifikanta undantag – tenderar att inte bry sig, i varje fall är mindre intresserade av direkt terror. Och i ”det upprättade sunniland” har vi dagens ”islamska stat” med sina – möjligen nu fallande – säten i Rakka och Mosul. I syriska Rakka bland motståndare till Assads alawiter (shia-muslimsk och Iranvänlig sekt) i Damaskus och andra delar av Syrien. I irakiska Mosul bland Saddam Husseins kvarvarande sunniter, ibland specialutbildade för olika moment i oljeutvinningen.
Alla sunniter stygga och alla shiiter snälla. Nej, ingen vill väl dra den slutsatsen. Men min tes är likafullt att det helt shia-muslimska Katar/Quatar inte alls är vapenleverantör åt eller understödjare till den s k ”islamska staten”. Det ultimatum ”att sluta härmed” som har utfärdats av sunnitiska Saudi-Arabien är efter vad jag tror en ren fint för att leda uppmärksamheten bort från de egna stora leveranserna av olika slag till och för allmänt oroskapande i regioner just utanför Saudi-Arabiens egna gränser. (Även vapen levererade från Sverige?) Saudi motarbetar förstås varje form av hegemoni från shia-alawiternas Damaskus eller det med shia-dominans av USA försöksskapade Irak. För att nu inte tala om saudiernas ärkefiende, Iran och dess mullor i huvudstaden Teheran med elefantiasis.
Tag en titt på kartan! Saudi-Arabien vill inte ha ett slags hörnig shia-figur nära nog alldeles intill sig. Inkluderande Teheran – Bagdad – Damaskus – Kuweit – Katar. Kanske är det så att Saudierna ostört vill ha vatten i pipe-line från östra Turkiet (området kring Van-sjön, där floderna Eufrat och Tigris rinner upp).
170705 Ingemar Schmidt-Lagerholm
[wpgmza id=”1″]