“Den lille havfrue” i det yttre av danska huvudstadens hamnområde fick sitt vackra huvud avskuret. Kanske utfördes deliktet på 1970-talet av drakabyggaren Jørgen Nash, eller så skrävlade han bara. Ovisst om det kunde löna sig att leta i trakten av Örkeljunga efter denna metallbit.
Fjorton år senare (1975) gjordes en tjeckisk teveversion med denna audioinpelning som grund (nästan in extenso). Alltså filmade mimande skådespelare i studio och externt. Stillbilder från denna tjeckiska teveversion följer nedan – efter mödosamt redigeringsarbet av Astrid och Ingemar – såsom bildspel i femton episoder. Allt för att befrämja äkta tjeckisk miljö.
TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Havfrue-fabeln av H C Andersen från 1837 lästes av Dvořáks blivande librettist under en ferievistelse på Bornholm i slutet av 1800-talet. Till det folkloristiska i temat kan vi återkomma. Dvořáks Rusalka är ju en med H C Andersens skapelse besläktad vattendam. Och kanske har det hänt att regissörer har utsatt även henne för välmenta dock ej välbetänkta nidingsdåd.
Om det bland operor på tjeckiska funnes en alldeles särskild pärla så vore det väl Dvořáks Rusalka. Och de många inspelningarna – audio och video – visar att det kan putsas till nya facetter. Alltifrån enbart ”Sången till månen” på tyska med Emy Destinová akustiskt 1915 till nutida mera glättade Renée Fleming och några riktiga äkttjeckiskt kärvare versioner in extenso studioinpelade i Prag (bland andra Chalabala stereo Prag 1961).
I en Rusalka-recension (Aftonbladet 2012 09 24) fomulerar sig Lennart Bromander så här:
”Det finns många undertexter i denna böhmiska variant av sagan om den lilla sjöjungfrun – en misslyckad klassresa, den oöverbryggbara klyftan mellan natur och civilisation eller världen som en enda dunkel skog”.
“Undine”, “Snokdrottningen Egle”, “Den lille havfrue” – avfattningarna – litterära eller folkliga – har olika namn. Men innan vi går in på det övergripande sagostoffets stundtals divergerande symbolik kan vi dröja vid det mest kända inslaget i operan Rusalka (Prag 1901) av Antonin Dvořák (1841-1904). Den skimrande sången till månen varar omkring fem minuter och texten är följande plus min variant på svenska (med hjälp av Eva Åhlén).
Sången till månenoversattning_RusalkaElisabet Strid 2012 (06:07) Solveig Kringlebotn 2009 (07:05) Eva Jenisova 1998 (06:08) Milada Šubrtová 1961 (06:14) Och här på rekommendation av Eva Åhlén (med tjeckiskt påbrå) en version från 1981 med sångerskan Gabriela Beňačková och Česká filharmonie/Czech Philharmonic Orchestra. Dirigent Václav Neumann czechoperafan, https://youtu.be/Qul0b3e631k |
|
Tjeckisk sagostämning i DVD från 1975Särskilt under 1970-talet gjordes på olika håll operainspelningar för teve på så sätt att man utgick från en välgjord grammofoninspelning - som dessvärre ofta blev förkortad - och till detta lade full rörlighet i bild med skådespelare i stället för sångare och miljö (inomhus och utomhus) skapad i studio. Tevepubliken fick alltså höra grammofoninspelningens sångare men se skådespelare som dubbade med synkrona läpprörelser tog sig an originaltexten. Precis så gick det till när tjeckisk teve år 1975 tog den fina heltjeckiska stereoinspelningen från 1961 dirigerad av Zdeněk Chalabala. Vi finner att just den versionen på DVD på bästa sätt försöker skapa tjeckisk sagostämning. Därför följer här femton stillbilder från filmen. Klicka på bilderna för större version och förklarande text.
Livet är förbi.
Ingen återvändo.
Den olycksbringande kyssen.
Vattumannen och hans ljuvliga döttrar.
Överklassens polacca / polonäs. Marsch i långsam fjärdedelstakt. Innan den är slut skall alla ha dansat med alla.
Slottet är ett stelt hot mot natur (och människa).
Häxan Jižibaba skall hjälpa med någon dryck eller annat afrodisiacum.
Prinsen i erigerad pose.
Dans och lek.
Månens dragningskraft.
Vattumannen (Vodník) skall säkert uppfattas som faderligt asexuell - inte som Wagners suktande Alberich bland de lockande och retsamma Rhendöttrarna.
Den dubbande Rusalkaskådespelerskan sjunger längtansfullt med på vokaeln “ a “ .
Den dubbande Rusalkaskådespelerskan sjunger uppenbarligen med på vokalen “ i “ .
Hjortar bland trädstammarna. Här kommer något manligt, något falliskt.
Sjön. Vattnet. I folkloristiken finns vattensamling som något speciellt kvinnligt, vaginalt. ((Jämför att en sjö i Skåne heter Vombsjön. Där det engelska (eventuellt indo-europeiska) ordet för sköte, moderliv (womb) lyser igenom.))
|
Innehåll
Här följer en innehållsredogörelse som jag hämtar från den stora tjocka otympliga (5 kg) András Batta: Opera /1999/. På de ställen jag finner texten felaktig ändrar jag den ’stillschweigend’
Lyrisk saga i tre akter
Jaroslav Kvapil /1868 Chudenice – 1950 Praha, tjekisk diktare, dramaturg/
Antonin Dvořák /1841 Nelahozeves – 1904 Praha, tjeckisk tonsättare/
Text: Jaroslav Kvapil efter Friedrich de la Motte Fouqués berättelse ”Undine” samt även H. C. Andersens saga ”Den lille havfrue” och Gerhart Hauptmanns skådespel ”Die versunkene Glocke”. Uruppförande: 31 mars 1901 på Národní Divadlo (Nationalteatern) i Prag.
Personer:
Prinsen /Princ/ (T),
Den främmande furstinnan /Kněžna/ (S),
Rusalka (S),
Vattenanden /Vodník/ (B),
Häxan /Ježibaba/ (mezzo),
En skogvaktare /Hajný/ (T),
En kökspojke /Kuchtík/ (S),
Jägaren (T),
Tre skogsnymfer /rusalky/ (2 S, A);
skogsnymfer, slottsgäster, sjöjungfrur (kör), prinsens följe (statister), balett: skogsnymfer, slottsgäster. Tid och plats: Sagotid.
Akt I.
Djupt inne i skogen. På natten dansar skogsnymferna vid sjöstranden och retar Vattenanden. Endast Rusalka är olycklig. Hon önskar sig mänsklig gestalt och själ, för att kunna vinna den unge prinsen, som hon hastigt såg när denne badade i sjön. Förgäves varnar Vattenanden faderligt sin käraste sjöjungfru för detta slags kärlek. Rusalka ber en häxa om hjälp. Denna beviljar Rusalka hennes önskan, men under villkoret att hon blir stum. Skulle den älskade vara otrogen, då döms hon att irra omkring hemlös. När prinsen under jakten förirrar sig ned till sjöstranden, lyckas Rusalka erövra hans kärlek genom sin tysta skönhet, och han tar henne med till sitt slott.
Akt II.
Vid dammen i slottsparken. För folket på slottet framstår den tysta bruden som sällsam och kuslig. Prinsen älskar visserligen sin brud, den vackra okända flickan, men irriterar sig samtidigt över hennes främmande väsen. En furstinna som har blivit inbjuden till bröllopet utnyttjar detta och gör öppet erotiska närmanden mot brudgummen. Rusalka flyr till dammen och beklagar sin olycka för Vattenanden. När prinsen lidelsefullt uppvaktar furstinnan, drar Vattenanden ned Ruslaka till sitt rike och hotar den otrogne brudgummen. Djupt skakad av förlusten av sin sanna kärlek, faller prinsen i själslig vanmakt.
Akt III.
På sjöstranden. Rusalka, som nu är hemlös och bannlyst ur sina systrars krets, söker på nytt upp häxan. Men hon kan endast få hjälp genom att döda den otrogne prinsen. Men det varken kan eller vill Rusalka. Även prinsens skogvaktare och en kökspojke söker upp häxan för att finna en bot mot deras herres djupa depression. Prinsen påstås ha tvingats till giftermål av en ondskefull varelse och sedan blivit sjuk genom trolldom. Den vredgade Vattenanden fördriver dem båda. Skogsnymferna vill på nytt roa sig med Vattenanden, men denne berättar bekymrat för dem om Rusalkas sorgliga öde. På sjöstranden söker prinsen efter Rusalka. Hon svävar som irrljus över havet. Prinsen ber Rusalka om en kyss, som hon honom beviljar honom. Detta kärleksbevis blir hans död.
| Här följer den tjeckiska stereoispelning från 1961, hopträngd till audio mono, i sin helhet (in extenso) Dirigent: Zdeněk Chalabala (1899-1962); Milada Šubrtová (Rusalka sop), Ivo Žídek (Prinsen ten), Eduard Haken (Vattenanden bas). tt 2h29m½. Akt I Jednání priví (54m) Akt II Jednání druhé (43½m) Akt III Jednání třetí (52m) |
Rusalka på Wikipedia
Tjeckiska Wikipedia
Att gå in på enskilda länders Wikipedia kan vara givande även för de länder vars språk man är skral i. Wikipedia.org ger möjligheten att välja land. Och vill man till Tjeckien så skall man där i mångfalden välja čeština. När det är effektuerat kan man exempelvis skriva Rusalka och se till att man på det ordet får upp just Dvořáks opera. Sist i den texten återfinns en så vitt man förstår i skrivande nuläget alldeles fullständig discografi, audio och video. Inspelningsår och medverkande urskiljer man ju sedan lätt även om texten helt är på tjeckiska. https://cs.wikipedia.org/wiki/Rusalka_(Dvo%C5%99%C3%A1k)
Danska Wikipedia
Danska Wikipedia når du på motsvarande sätt. Du kan slå på ”Den lille havfrue” och få upplysnigar om berättelsen av HC Andersen eller om statyn på Langelinie i København.
https://da.wikipedia.org/wiki/Den_lille_Havfrue_(eventyr)
Om HC Andersens berättelse står följade i Wikipedia på danska:
“Man ved ikke helt præcist om H.C.Andersen var bisexuel. Men man ved at han havde forhold til 7-8 mænd. Et af de forhold var til Edvard Collin. De var rigtig gode venner, men var selvfølgelig dis. Det var en stor ting, hvis mænd var dus i den tid. Dus var kun noget man var med sin familie. HCA ville rigtig gerne være dus med Collin, men Collin skrev et brev til HCA, om at han ikke ville være dus. Det glemte HCA aldrig. I mellem tiden blev Collin forlovet med en pige, Henriette. HCA var ulykkelig.
En dag da HCA sad på en gård på Fyn, blev Collin gift i hemmelighed. Collin var bange for at HCA ville lave en scene ved brylluppet, så derfor blev HCA ikke inviteret. Efter noget tid fandt HCA ud af at Collin var blevet gift. Så derfor skrev han eventyret “Den lille Havfrue”, som handler om hans ulykkelig kærlighed til Collin.”