Av Astrid Haugland
Die Rose, die Lilie, die Taube, die Sonne,
Die liebt’ ich einst alle in Liebeswonne.
Musikaliska pärlor på Youtube. Vi känner honom som den tyske diktaren Heinrich Heine men det var först 1825 i samband med att han konverterade från judendom till protestantismen som han tog namnet Christian Johann Heinrich Heine. Han var då 28 år och hade just blivit promoverad till doktor i juridik efter studier i Bonn, Göttingen och Berlin, trots att han i Göttingen hade utmanat en studiekamrat på en pistolduell och blivit avstängd från studierna under ett halvår.
Heine fortsatte sina studier i Berlin där han började umgås i ledande litterära kretsar. Parallellt med studierna arbetade han som journalist samt gav ut en diktsamling och två tragedier som inte blev någon större succé.
Det gick bättre med boken ”Die Harzreise” som han skrev efter en vandring från Göttingen genom den bergiga regionen Harz till Ilsenburg. I den blandar han romantiska naturbeskrivningar med den satir som kom att prägla en stor del av hans författarskap. ”Die Harzreise” blev första boken i en serie på fyra som kom ut 1826 och fick namnet ”Reisebilder”.
År 1827 publicerades diktsamlingen ”Buch der Lieder” (Sångernas bok), Heines första stora diktvolym där han samlade alla sina till då kända dikter. I flera dikter uttrycker Heine olycklig kärlek till sin störtrike farbror Salomon Heines dotter Amalie.
Så fort de kom ut kastade sig den tonårige Robert Schumann, även han med litterära ambitioner, ivrigt över såväl Heines ”Reisebilder” som ”Buch der Lieder”. Schumann uppsökte även Heine i München 1828 och blev mycket vänligt mottagen, men lyckades till sin stora sorg aldrig återuppta kontakten.
År 1839 hade Schumann, trots hennes pappas motstånd, gift sig med sin stora kärlek, Clara Wieck. Hon var redan en framstående pianist. Året efter, 1840, har kommit att kallas Schumanns ”romansår”. Tidigare hade han skrivit nästan enbart för piano, men under 1840 tonsatte han ungefär 150 sånger, mer än en tredjedel av alla sånger han skrev under sin livstid.
En sångcykel med tjugo sånger ur ”Buch der Lieder” avvisades av flera förlag, men efter att han hade plockat bort fyra sånger fick Schumann napp hos förläggaren C. F. Peters.
Någon, okänt vem, gav sångcykeln titeln ”Dichterliebe” (Poetens kärlek). ”Dichterliebe” räknas som ett av de mest centrala verken i den romantiska periodens vokallitteratur.
Sång nr. 3 ur ”Dichterliebe”: Die Rose, die Lilie, die Taube, die Sonne
Die Rose, die Lilie, die Taube, die Sonne,
Die liebt’ ich einst alle in Liebeswonne.
Ich lieb’ sie nicht mehr, ich liebe alleine
Die Kleine, die Feine, die Reine, die Eine;
Sie selber, aller Liebe Wonne,
Ist Rose und Lilie und Taube und Sonne.
(Rosen, liljan, duvan, solen,
En gång älskade jag dem alla i kärlekens lycka.
Jag älskar dem inte mer, jag älskar blott
Den lilla, den fina, den rena, den ena;
Hon själv, all kärleks fröjd,
Är ros och lilja och duva och sol.)
Astrid Haugland
Artikeln skrevs ursprungligen som del av programtexten till konserten ”Poeten, åsnan och Jedermann” som hölls hos KVAH – Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan i Stockholm, den 25 maj 2024. Läs mer om konserten.
Fler artiklar av Astrid Haugland på vivaopera.se