1. Georges-Antoine Rochegrosse, Le chevalier aux fleurs, 235 x 374, målad före 1894. Musée d’Orsay, Paris. På ramen står: Le Prédestiné revêtu de la symbolique Armure d’argent, va vers l’Idée, insoucieux des appels de la vie ». (Den förutbestämde, klädd i den symboliska rustningen av silver, går mot Idén, obekymrad av livets lockelser.)
Av GÖRAN TEGNÉR
Richard Wagner såg ju sina operor som allkonstverk, där också bildkonsten var en del, men operorna inspirerade också samtida konstnärer. När den franske målaren Georges-Antoine Rochegrosse 1894 ställde ut den stora tavla som bar titeln ”Le chevalier aux fleurs” på den stora Salongen i Paris, anknöt titeln inte till Wagners Parsifal, men han har tydligt uttalat att det var den sensuella scenen med Klingsors blomsterflickor i operans andra akt som inspirerat honom.
Parsifal fick ju länge inte framföras utanför Bayreuth, så rimligen har Rochegrosse själv sett en föreställning, kanske rentav premiärsommaren 1882. Här ska jag teckna en bild av hur scenen gestaltades vid premären i Bayreuth, och hur scenbilden växte fram.
Salongen i Paris 1894
År 1894 kunde man se ovanstående tavla på den årliga konstsalongen i Paris. De imponerande måtten – 235 x 374 cm – måste göra att figurerna för betraktaren blir i ungefär naturlig storlek. Den är förstås målad före 1894 (att den skulle ha ställts ut på en utställning i München redan 1892 verkar inte korrekt), när är obekant, av den franske målaren Georges-Antoine Rochegrosse (1859–1938)[i]. Det sägs inte inte rakt ut att den föreställer scenen med blomsterflickorna vid Klingsors borg i andra akten av Parsifal, men konstnären har gjort det fullt klart att det är en tolkning i bild av den scenen.
I en artikel i Journal des Débats 1894 förklarar han: ”Jag har inte på något sätt velat framställa exakt scenen i Wagners opera. Jag har medvetet inte brytt mig om dekoren med den magiska borgen, Parsifals dräkt och alla andra detaljer som för nära skulle följa vad librettot föreskriver. Jag har velat generalisera och liksom symbolisera själva idén i scenen. En varelse som är trogen idealet och går genom livet med blicken fixerad vid målet, nästan utan att märka frestelserna, utan att höra rösterna som kallar på honom längs vägen”.[ii]
Den knälånga tunika som två av de första Parsifal-framställarna bär (premiärens Hermann Winkelmann och Ferdinand Jäger, som 1882 var respektive 33 och 43 år) är på tavlan alltså ersatt med en silverblänkande rustning och hans frisyr är måttligare än det mer än axellånga hårsvall som 1882 års Bayreuthsångare har.
Vi ser inte Klingsors borg, i bakgrunden av en överdådigt prunkande trädgård med gigantiska blommor, utan scenen utspelas på en närmast oändlig blomsteräng. Det är en blandning av trädgårdsblommor och vilda blommor: liljor, stockrosor, vallmo, åkervinda och liljekonvalj, för att nämna några; flickan i centrum, t.h. om riddaren, har en blå akleja på huvudet. Och längre fram kommer läsaren kunna se hur urpremiärens blomsterflickor tedde sig. Sammanfattningsvis tycker jag man kan säga att tavlan andas en oskyldig, solig, men omisskännlig erotik.
Rochegrosse representerar det akademiska måleriet i Frankrike under 1800-talets andra hälft. Utan att gå in på vad det egentligen innebar, kan man säga att det var det så att säga ”erkända” måleriet, utövat av konstnärer som till fulländning behärskade hantverket och målade i vissa genrer, där den högsta var historiemåleriet. Kontrollen utövades av Académie des Beaux-Arts, Akademien för de sköna konsterna. Att få verk godkända för den årliga Salongen var en förutsättning för en karriär.
Rochegrosse fick en tavla accepterad på Salongen 1882 och fick en medalj för den – en dramatisk historiemålning med motiv från det gamla Rom. Han blev snabbt en erkänd konstnär – 1892 fick han Hederslegionen. Men tavlan med den unge mannen är målad i ett helt annat manér, för den är snarast målad med impressionisternas teknik, även om ämnet skulle ha varit främmande för dem.
På Salongen 1894 visades 1887 verk, målningar och skulpturer; av bilder från andra Salonger kan man förmoda att målningarna hängde tätt, och i många rader över varandra[iii]. Men man har i alla fall lagt märke till den, kritikerna berömde den, och den köptes in av franska staten. Man kunde ju tänka sig att så mycket naket skulle ha upprört sinnena, men det var inte fallet.[iv]
Rochegrosse var uttalad Wagnerian. En artikel i nättidskriften Forum Opéra betecknar honom som ”peintre Wagnerien”. Det finns en lite tavla av Rochegrosse, med titeln ”Dieu Wagner”, guden Wagner, som visar några åhörare på en teater. Publiken är hänförd, en man håller händerna för ansiktet, en annan står upp, med händerna om läktarbarriären. I mitten ses Rochegrosse själv, lätt igenkännlig på sin frisyr. Figurerna på tavlan är avklippta på ett sätt som gör att det verkar som om det är ett utsnitt av en större komposition, dock är den inramad i detta skick.[v]
1883 ställde han ut en målning på Salongen, och fick inte bara en medalj för den, utan också ett stipendium för utlandsresor. Den målning han 1889 ställde ut på Salongen bar namnet ”Tannhäuser på Venusberget”. Det är sannolikt den som återges i ett vykort man finner på nätet, men som inte avbildas här; kanske är det ett ryskt piratkort, då det står ”Venus och Tannhäuser” med kyrilliska bokstäver.[vi] Det tycks inte vara bekant var tavlan finns nu. Venus ligger naken, med Tannhäuser i sina armar. Han gjorde också affischer för Tannhäuser (1891) och Lohengrin (1891) (Gallica), samt illustrationer till klaverutdrag med fransk översättning till båda operorna.[vii]
Rochegrosse förberedde den stora tavlan noga, och ett antal akvarellskisser har bevarats, till både blommor och flickor. Modellen till flickorna sägs vara hans hustru och favoritmodell mellan 1890 och 1920, Marie Leblon (1852─1920). Visserligen gifte de sig inte förrän 1896, men de kan ju ha haft en relation långt före det. Flickorna är inte så karakteriserade, så han kan också mycket väl ha haft samma modell för alla.[viii]
Men hur har Rochegrosse då inspirerats till tavlan? Som hängiven Wagnerian är det rimligt att anta att han besökte Bayreuth, kanske redan premiäråret 1882. Hans Wagnerintresse är ju dokumenterat genom de illustrationer och affischer som nämns ovan, men det är inte sannolikt att han målade den kort efter Parsifals urpremiär 1882, då det känns orimligt att han ruvade på den i tolv år. Och i t.ex. sina historiemålningar från 1880-talet, målar han i en helt annan, mer realistisk stil, så att säga ”typiskt historiemåleri”, medan tavlan vi talar om här är mer impressionistisk, lättare.
Bayreuth 1882
Om nu Rochegrosse själv var i Bayreuth på någon av de 15 föreställningarna av Parsifal i Bayreuth sommaren 1882, eller en föreställning senare (operan gavs i Bayreuth i en nästan oförändrad inscenering under 51 år), vad hade han då sett som kunnat tjäna som förbild för “Le chevalier aux fleurs”? Låt oss alltså titta närmare på akt 2 i Parsifal 1882.
Wagner hade länge planerat Parsifal; redan 1877 förelåg orkesterskisser för alla tre akterna.[ix] När det gällde dekoren så samarbetade Wagner med konstnären Paul von Joukowski och teatermålarna Max och Gotthold Brückner.
Paul von Joukowski (1845–1912), som var av rysk börd, men född i Frankfurt, hade lärt känna Richard och Cosima Wagner i Neapel 1880.[x] Han var också med familjen Wagner i Ravello vid Amalfikusten, och tillsammans såg de där Villa Rofulos trädgård, som inspirerade Wagner till utformningen av dekoren till trollkarlen Klingsors trädgård, hans ”Zaubergarten”, i andra akten av Parsifal. Wagner har till och med skrivit i villans gästbok, den 16 maj 1880: ”Klingsor’s Zaubergarten ist gefunden!”.[xi] När uruppförandet närmade sig presenterade Joukowski utkast, som sedan blev scendekor i den Brücknerska dekorverkstaden.
Wagner hade en mycket bestämd uppfattning om hur Klingsors trädgård skulle se ut. Joukowski presenterade skiss efter skiss, men Wagner var ändå inte nöjd: ”De här färgerna passar inte till min musik. Om jag ändå kunde måla!”.[xii]
Wagner tänkte sig jätteblommor, ”Riesenblumen”, och blomsterflickorna skulle verka som om de hade vuxit ur dessa blommor. Dessa jätteblommor belystes sedan var och en enskilt med elektriska strålkastare, trädgården skulle verka helt osannolik. Dessa uppgifter härrör från Judith Gautier, fransk ”femme de lettres”, författarinna (nära väninna, eventuellt älskarinna till Wagner), som publicerat flera böcker om Wagner, bl.a. en om Parsifal (1898).[xiii] Paul von Joukowsky gjorde också kostymerna.
Scenanvisningarna för andra akten i partituret börjar så här: ”Klingsors trädgård (Zaubergarten) fyller scenen helt. Tropisk vegetation, den yppigaste blomsterprakt… På muren står Parsifal och ser förundrad in i trädgården. Från alla sidor, först från trädgården, sedan från palatset, kommer vackra flickor instörtande, först enstaka, sedan fler och fler, klädda i slöjor i milda färger, som de kastat över sig, som om de plötsligt hade väckts ur sömnen”.[xiv]
Här står också hur Blomsterflickorna, som också benämns ”Klingsors Zaubermädchen”, skall vara organiserade: sex ”erste Sängerinnen”, dvs. sex solister, indelade i två grupper, var och en med sin individuella stämma. Till det kommer sopraner ur kören, också de indelade i två grupper, två halvkörer, med vardera tre sopranstämmor.
Blomsterflickorna ska alltså, enligt Wagners intentioner, först vara klädda i lätta, slöjliknande dräkter, sedan gruppvis försvinna ut i kulisserna, och där raskt byta om till blomdräkter för att sedan gruppvis återkomma som ”blommor”.
Så att vid siffran 158 i partituret står en anvisning att de tre flickorna i första gruppen och den första halvkören omärkligt försvinner bakom blommorna, för att trettio takter senare dyka upp, klädda i blomdräkter, och de ser ut som blommor; de kastar sig meddetsamma över Parsifal. Sju takter senare försvinner den andra gruppens tre flickor och den andra halvkören ut i kulissen på samma sätt, för att komma tillbaka i blomdräkter tjugosju takter senare.
Flickorna är först mycket upprörda: någon har skadat deras käraste. De sjunger ”var är skurken?, vi ska hämnas!, var är min älskade?, jag vaknade ensam!, vart har de flytt?, därinne i salen!, vi såg dem med blödande sår!, var är vår fiende?”. Så får de syn på Parsifal: ”där är han!, han har min Ferris svärd i handen!, han stormade borgen!, jag hörde hans horn!” Man förstår att han stormat borgen, flickornas män har rusat fram, men Parsifal har skadat alla, det rinner ännu blod från svärdet han håller i handen.
”Varför slog du ner du våra älskade?” frågar flickorna. Parsifal blir full av förundran: ”ni vackra barn, var jag inte tvungen att slå ned dem? De spärrade ju vägen till er. Aldrig någonsin såg jag en så vacker skara. Att säga att ni är vackra, nog är det rätt.” ”Så du vill inte slå oss?” frågar flickorna. ”Det vill jag inte”, svarar Parsifal. ”Men ändå slog du ner våra män. Vem ska nu leka med oss?” ”Det gör jag gärna”, säger nu Parsifal.
Här byter orkestern tonart, flickorna börjar skratta glatt, stämningen ändras. Nu börjar de tävla om honom, och de som ännu inte klätt sig i blomkläder börjar tycka att de som redan gjort det i hemlighet skaffat sig fördelar i kampen om Parsifal. Flickorna flockas runt honom och smeker hans kinder och haka. Raderna som på tyska börjar ”komm’ holder Knabe…” blir i den svenska översättningen från 1917 av Sigrid Elmblad:
Kom! Kom!
Hulde yngling,
låt mig för dig blomma!
Dig till fröjd och fromma
kärleks lycka jag ger dig,
bjuder dig kärlekens lust![xv]
I scenanvisningen för Parsifals replik står ”glad och lugn mitt bland flickorna”. Han sjunger: ”Ni doftar så ljuvt – är ni då blommor?” Så fortsätter flickorna: ”Jag är vackrast, jag doftar ljuvast, låt mig svalka dina panna, låt mig smeka din kind, låt mig kyssa dig…”
Parsifal måste till slut värja sig och säger på ett fint sätt att han vill ha lite utrymme. Då börjar flickorna bli besvikna: ”Vill du inte ha mig?, du stöter bort mig, är du feg inför kvinnor?, dum är du, och rädd och kall!, lämna den dumbommen!” Men de ger ändå inte upp: “Men han är i alla fall utvald för oss!”, nej för oss! nej för oss!, nej, han tillhör oss!” Det blir för mycket för Parsifal: ”sluta, ni försöker fånga mig!” Då hörs plötsligt Kundrys röst: ”Parsifal, stanna!” Historien tar nu en annan vändning, och flickorna lämnar motvilligt scenen.
Teaterbyggnaden i Bayreuth var ju revolutionerande på ett sätt som inte fått någon efterföljd: orkesterdiket är osynligt för publiken, vilket gjorde att det inte var den ljusbarriär mellan publik och scen som kan vara mer eller mindre störande för upplevelsen. Scenen i Klingsors trädgård, med sina jätteblommor i kraftiga färger och stark elektrisk belysning måste därför, med sin sensuella musik ha gjort ett oerhört intryck på många men kanske stört andra.
Kritikern Paul Lindau är delvis negativ och talar om blommorna i ”die knalligsten Farben”… “dazu eine helle, grelle Beleuchtung”.[xvi] Men Lindau talar också om denna scen med de ”förföriska grupperna”, som intog ”Glückverheissende Stellungen” (ställningar som utlovade lycka), något som väl inte kan tolkas på annat sätt än att rörelserna förmedlade sexuella inviter. För Lindau var scenen genomsyrad av ”üppigsten Sinnlichkeit”, och utförandet var fulländat.[xvii] Till detta kommer att detta avsnitt av operan innehåller den sannolikt mest sensuella musik som dittills skrivits.
Rochegrosse verkar ha fångat andan i scenen, och tavlan var uppenbarligen populär; han gjorde en replik i mindre format (100 x 133 cm), som också är odaterad. Den är försedd med en praktfull samtida ram, och lever sitt liv i konsthandeln, inköpt 2011 av franska samlare på Christies i London; de säljer den sedan på Sotheby’s i London 2020.[xiii]
1897 satte man upp en balett på Marigny-teatern i Paris, med samma titel som Rochegrosses tavla, med en affisch, omtecknad efter målningen. Baletten, balett-pantomim i två akter och tolv tablåer med libretto av poeten Armand Sylvestre och musik av André Messager, tonsättare och dirigent och Raoul Pugno, framför allt känd som stor pianist, verkar, att döma av redogörelsen för innehållet i de tolv tablåerna, ha mycket litet att göra med ämnet för Rochegrosses tavla.[xix]
Baletten föregicks på teatern av en första avdelning, med uppträdande av bl.a. ”Raffin et ses singes” (Raffin och hans apor), som enligt en bevarad affisch hade ett nummer där han framträdde också med grisar. Baletten kan inte ha varit någon särskilt allvarlig historia, som åkte snålskjuts på den omtalade tavlan.[xx]
År 1941, tre år efter Rochegrosses bortgång, gav man posthumt ut en elegant bok av poeten Octave Charpentier (1872─1940), med titeln Le chevalier aux fleurs, med en inledning om Rochegrosse och hans idéer kring målningen, dikter som resonerar kring målningens idé, samt illustrationer av Edouard Léon och Rochegrosse, i en bibliofilupplaga .[xxi] Ännu efter nästan femtio år var målningen aktuell. Och fortfarande är det intressant att ställa den mot Wagners vision av 1882.
Göran Tegnér
Fler artiklar av Göran Tegnér på vivaopera.se.
Källor
Artnet, Chobrac https://www.artnet.com/artists/alfred-choubrac/marigny-chevalier-aux-fleurs-3UsyRSjaQf-Xdx8eVANMYg2 (läst 2024-01-04)
Bauer, Oswald G. 2016, Geschichte der Bayreuther Festspiele. Berlin.
Charpentier, Octave 1941, Le Chevalier aux fleurs. Paris 1941.
Elmblad, Sigrid, Parsifal, högtidligt festspel för scenen. Stockholm 1917.
Forum Opéra https://www.forumopera.com/rochegrosse-peintre-wagnerien/ (läst 2023-12-20)
Gallica Affisch Tannhäuser 1891 https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/btv1b9004286r (läst 2024-01-04)
Gallica Affisch Lohengrin 1891 https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/btv1b9004364h (läst 2024-01-04)
Gil Blas 1897-05-15 https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k7522102z/f3.item.zoom# (läst 2024-01-03)
Herrrothwandertwieder.de
https://herrrothwandertwieder.de/villa-rufolo-ravello-18802012/
Hippostcard https://www.hippostcard.com/listing/260849-wagner-opera-tannhauser-venus-by-rochegrosse-vintage-pc/30725900 (läst 2023-12-30)
Katalog München 1892. Illustrierter Katalog VI. Internationalen Kunstausstellung 1892 im Kgl. Glaspalaste. 1. Juni─Ende Oktober 1892. München. https://bavarikon.de/object/bav:MON-GLA00000BSB00002406 (läst 2024-01-21)
Le-livre https://www.le-livre.fr/livres/fiche-ro50049347.html (läst 2024-01-04)
Musée d’Orsay, Le chevalier aux fleurs. https://www.musee-orsay.fr/fr/oeuvres/le-chevalier-aux-fleurs-21819 (läst 2023-12-30)
Paris Musées Collections https://www.parismuseescollections.paris.fr/fr/musee-carnavalet/oeuvres/champs-elysees-marigny-champs-elysees-le-chevalier-aux-fleurs-ballet-de (läst 2024-01-03)
Stephen Ongpin Fine Art https://www.stephenongpin.com/PrintObjectPdf/index?objectID=790662 (läst 2024-01-02)
Wagner, Richard, 1882. Parsifal. Eulenburg miniature score. London, New York.
Wikipedia Georges-Antoine Rochegrosse https://fr.wikipedia.org/wiki/Georges-Antoine_Rochegrosse (läst 2023-12-20)
Wikipedia Judith Gauthier https://fr.wikipedia.org/wiki/Judith _Gautier (läst 2024-01-21)
Wikipedia Marie Rochegrosse https://fr.wikipedia.org/wiki/Marie_Rochegrosse (läst 2024-01-21)
Wikipedia Parsifal https://de.wikipedia.org/wiki/Parsifal (läst 2024-01-21)
Wikipedia Paul von Joukowsky https://de.wikipedia.org/wiki/Paul_von_Joukowsky (läst 2023-12-20)
Referenser
[i]Stephen Ongpin Fine Art https://www.stephenongpin.com/PrintObjectPdf/index?objectID=790662
(läst 2024-01-02)
Musée d’Orsay, Le chevalier aux fleurs. https://www.musee-orsay.fr/fr/oeuvres/le-chevalier-aux-fleurs-21819
(läst 2023-12-30)
[ii] Stephen Ongpin Fine Art https://www.stephenongpin.com/PrintObjectPdf/index?objectID=790662 (läst 2024-01-02).
I katalogen till den utställning i München där man hävdar att tavlan varit utställd finns den inte upptagen. Katalog München 1892. Illustrierter Katalog VI. Internationale Kunstausstellung 1892 im Kgl. Glaspalaste. 1. Juni─Ende Oktober 1892. München. https://bavarikon.de/object/bav:MON-GLA00000BSB00002406 (läst 2024-01-21)
[iii] Catalogue illustré. Exposition des Beaux-Arts, Catalogue illustré de peinture et sculpture. Salon de 1894. Paris.
[iv] Wikipedia Georges-Antoine Rochegrosse https://fr.wikipedia.org/wiki/Georges-Antoine_Rochegrosse (läst 2023-12-20)
[v] Bury, Laurent 2013, Forum Opéra https://www.forumopera.com/rochegrosse-peintre-wagnerien/ (läst 2023-12-20)
[vi] Hippostcard https://www.hippostcard.com/listing/260849-wagner-opera-tannhauser-venus-by-rochegrosse-vintage-pc/30725900 (läst 2023-12-30)
[vii] Gallica Affisch Tannhäuser 1891
https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/btv1b9004286r (läst 2024-01-04)
Gallica Affisch Lohengrin 1891
https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/btv1b9004364h (läst 2024-01-04)
Le-livre https://www.le-livre.fr/livres/fiche-ro50049347.html (läst 2024-01-04)
[viii] Wikipedia Marie Rochegrosse https://fr.wikipedia.org/wiki/Marie_Rochegrosse (läst 2024-01-21)
[ix] Wikipedia Parsifal https://de.wikipedia.org/wiki/Parsifal (läst 2024-01-21)
[x] Wikipedia Paul von Joukowsky https://de.wikipedia.org/wiki/Paul_von_Joukowsky (läst 2023-12-20)
[xi] Herrrothwandertwieder.de https://herrrothwandertwieder.de/villa-rufolo-ravello-18802012/
[xii] Bauer 2016, s. 168.
[xiii] Bauer 2016, s. 169; Wikipedia Judith Gautier (läst 2024-01-21)
[xiv] Wagner, Richard, 1882. Parsifal. Eulenburg miniature score. London, New York.
[xv] Elmblad, Sigrid, Parsifal, högtidligt festspel för scenen. Stockholm 1917.
[xvi] Bauer 2026, s. 170.
[xvii] Bauer 2026, s. 171.
[xiii] Sotheby’s https://sothebys.com/en/buy/auction/2020/erotic-online/geroges-rochegrosse-le-chevalier-aux-fleurs (läst 2024-01-21)
[xix] Paris Musées Collections https://www.parismuseescollections.paris.fr/fr/musee-carnavalet/oeuvres/champs-elysees-marigny-champs-elysees-le-chevalier-aux-fleurs-ballet-de (läst 2024-01-03)
[xx] Gil Blas 1897-05-15 https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k7522102z/f3.item.zoom#
(läst 2024-01-03);
Artnet, Chobrac https://www.artnet.com/artists/alfred-choubrac/marigny-chevalier-aux-fleurs-3UsyRSjaQf-Xdx8eVANMYg2
(läst 2024-01-04)
[xxi] Charpentier, Octave 1941, Le Chevalier aux fleurs. Paris 1941.
Fler Parsifal-artiklar på vivaopera:
Parsifal är Wagners stora drama om sexualiteten
AV INGEMAR SCHMIDT-LAGERHOLM
Wagners sista opera “Parsifal” brukar ses som ett liturgiskt spel i sagomiljö. Men i själva verket handlar det om en modern uppgörelse med könsdriften och om skräcken för sjukdomen syfilis, skrev Wagnerkännaren Ingemar Schmidt-Lagerholm i en artikel i DN 19 mars 2012. Läs mer
Om vad handlar Parsifal?
AV NILS-GÖRAN OLVE
Artikeln publicerades första gång i september 2013 i OV-Revyn, medlemstidning för OperaVännerna vid Kungliga Operan.
Tolkningsmöjligheterna när det gäller Parsifal är många, samtidigt som verket är så krävande att framföra att få städer förunnas mer än en uppsättning vart tjugonde år eller så – med risk att varje generation operabesökare får en ensidig bild av verket.
Därför var det bra när både Karlstad och Göteborg gav Parsifal på två helt olika vis med någon månads mellanrum 2007, och vi var inte så få som passade på att se båda. I Malmö och Köpenhamn kunde man se två uppsättningar samtidigt våren 2012. Stockholmsoperans senaste uppsättning kom 1995 och gavs sista gången 2003, och nu är det dags igen. Läs mer
”Vet du vad du såg?”
AV NILS-GÖRAN OLVE, 2012
Operaregissörer iscensätter sig själva, lika mycket som det verk som teatern anger på affischen. Kanske är det den enkla förklaringen till att Malmös och Köpenhamns uppsättningar av Parsifal bara har Wagners musik och handlingens yttre drag gemensamt.
Att just Parsifal anses föregripa psykoanalys några decennier före Freud gör förstås verket extra lämpat för regissörer att söka djupare mening. Eller avslöja sig själva. Resultatet blev denna gång två psykologiska ”Parsifall”, välgjorda och intressanta var och en på sitt sätt. Läs mer
Teser om ”Parsifal”
– som oplæg til diskussion
AV HENRIK NEBELONG
1: Wagner er i ”Parsifal” – som i alle sine værker – en super-virtuos benytter af symboler.
2: Wagners hovedtema som dramatiker er den erotiske kærlighed. For det handler aldrig hos Wagner om romantisk forelskelse, blomster, sommerfugle og længselsfulde sukke. Det handler om voksne menneskers erotiske begær. I modsætning til de fleste af sine forgængere og samtidige i romantikken interesserede Wagner sig ikke for den ulegemlige platoniske forelskelse eller kærlighed. Selv relationen mellem de unge elskende Walther og Eva i ”Mestersangerne” er meget mere end blot ”forelskelse”. Som Eva siger: ”Das war ein Müssen, war ein Zwang!” – noget som kan gøre én bange. Läs mer
Intro til Wagner og til ”Parsifal” som Rued Langgaard oplevede værket
Foredrag ved Rued Langgaard-festivalen i Ribe 2013.
Rued Immanuel Langgaard (1893 1952) var en dansk organist og komponist.
AF HENRIK NEBELONG
Af de tolkningsmodeller, der har været anvendt på Wagners værk kan blot som de 10 vigtigste nævnes: de nationalistiske, religionsfilosofiske, biografiske, racebiologiske, marxistiske, freudianske, jungianske, strukturalistiske, feministiske og sexologiske. Wagner kan som multi-geni: digter, komponist, filosof og aktiv politiker m.m. måske kun sammenlignes med renæssancegiganter som Leonardo da Vinci og Michelangelo. Eller med et voldsomt naturfænomen.
Og her i aften skal jeg så introducere ham for jer på én time. Läs mer