Av Astrid Haugland
Emma Alrikson går mastersprogrammet i klassisk musik med inriktning kammarmusik och solist vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Här berättar hon om kärleken till musiken och om hur förbereder hon sig för sitt kommande yrkesliv i en tuff bransch.
Varje augusti arrangerar Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan i Stockholm (KVAH) en festival med konserter fyra dagar i följd. När styrelsen 2024 kände att den behövde förstärkning i samband med festivalen erbjöd Emma Alrikson sig att hjälpa till. Sedan dess har hon blivit invald i styrelsen där även jag är med. Som ”Stage manager” fortsätter hon att engagera sig i KVAH:s konsertverksamhet.
Emma Alrikson och Jason Bae spelar Rebecca Clarkes sonat för viola och piano (1919). Medlemskväll hos Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan i Stockholm (KVAH), 22 november 2024.
Kärleken till musiken
Emma och jag träffas i ett övningsrum på Musikhögskolan för att prata om hennes musikintresse och hennes visioner för framtiden. Hon går och hämtar sina två instrument, en fiol och en altfiol, som hon förvarar i ett skåp på högskolan.
– Jag har upplevt det som fördelaktigt att spela båda instrumenten samtidigt, berättar hon. Fiolen har den stora fördelen att den är lättspelad, så många mentala och fysiska spärrar försvinner vilket gör det lättare att träna upp virtuositet. Samtidigt upplever jag att violan gynnar den mer grundläggande tekniken och klangbildningen, just eftersom allt är lite tyngre på det instrumentet och kräver mer av kroppen.
När vi efter intervjun går en runda i Musikhögskolans lokaler för att ta en bild till den här artikeln är det fiolen som får vara med.
Emma växte upp i en musikerfamilj i Växjö. Hennes mamma är sångerska och sångpedagog, pappan är domkyrkoorganist i Visby. Redan som femåring började Emma spela fiol enligt Suzukimetoden och hon lovordar sin fiollärare.
Växjö är enligt Emma en mycket bra kulturstad. Där finns bl.a. kammarorkestern Musica Vitae. Det finns flera studenter på musikhögskolan som kommer från Växjö.
– Jag minns ganska specifikt första gången som jag kände att jag älskade musik, berättar hon. Det var när jag var elva och jag var på en konsert med Musica Vitae. Det var först musik som jag inte kände till. Men så spelade de Griegs kvartett för stråkorkester. Det var en så fysisk upplevelse att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
– Det var lite religiöst, nästan. Då började jag öva och sen började jag fantisera om att jag skulle satsa på det.
– Jag kan inte riktigt sätta ord på varför jag älskar musik. Det är bara att acceptera att så är det.
Hon berättar också att hon inte upplever sig som en speciellt verbal person och då har musiken gett henne ett annat sätt att uttrycka sig.
Jag vill veta vilka kompositörer och verk som är hennes favoriter i dag.
– Jag är väldigt svag för Prokofjev och jag älskar Schubert också.
– Det är väldigt tråkigt, fortsätter hon, men jag älskar C-Dur-kvintetten av Schubert. Jag älskar Prokofjevs balettmusik till Romeo och Juliet också. Det tycker jag är väldigt vackert.
Om musikutbildningen
Emma var 16 år när hon tillsammans med sin bästa kompis flyttade till Stockholm för att läsa på musikgymnasiet Lilla Akademien. Det var ett stort steg att ta, men väldigt roligt, berättar hon.
Från Lilla Akademien gick vägen till Kungl. Musikhögskolan (KMH) och det blev en ganska stor övergång. På Lilla Akademien upplevde hon att hon fanns i ett sammanhang, medan hon på KMH hade sin fiolklass som träffades ungefär en gång i veckan. Däremellan var det mycket egen övning och det kändes ganska ensamt.
Kandidatutbildningen innehöll annars en bra mix av musikaliskt hantverk och musikteori, menar Emma. Det ingick även att skriva en konstnärlig kandidatuppsats. Det klassiska upplägget för en sådan uppsats är att man analyserar ett verk för att sedan diskutera på vilket sätt analysen påverkar det egna framförandet av verket. Så även för Emma.
I kompositören Karol Szymanowskis verk ”Myter” representerar var och en av de tre satserna en specifik berättelse. I sin uppsats undersökte Emma i vilken grad Szymanowskis verk går att koppla till myterna och om fokus på berättande skulle främja hennes egen instuderingsprocess.
När hon övade in verket gjorde hon ständiga anteckningar och analyserade sina personliga associationer till musiken. Hon kom fram till att Szymanowskis musik går att koppla till myterna, men inte lika omfattande som hon hade hoppats på. Och att öva med berättandet i fokus var mer gynnsamt i slutet av instuderingsprocessen än i början när hon fortfarande kämpade med de tekniska utmaningarna.
På sin examenskonsert på kandidatprogrammet spelade hon “Narcisse”, den mittersta av de tre satserna i Szymanowskis verk.
Flera ben att stå på
Många som söker till Musikhögskolan undrar om utbildningarna leder till jobb, skriver KMH på sin webbplats. I en enkätundersökning som högskolan genomförde 2018 svarade 81% av de 900 alumnerna som deltog att de arbetar med det som de har utbildat sig till[1]. Hälften av dem svarade att de frilansade eller hade tidsbegränsade anställningar. Merparten, 68 procent, uppgav att de var musiker, 41 procent svarade att de var musikpedagoger och 26 procent musiklärare.
– Jag vill helst vara orkestermusiker, svarar Emma när jag frågar om hennes framtidsplaner. Men tills jag hamnar där så är jag öppen för att frilansa och jobba med någonting annat.
Efter en kurs i stråkpedagogik tog hon, vid sidan studierna, jobb på en kulturskola men kände att undervisning inte var hennes grej. För att inte riskera att bli arbetslös behövde hon hitta på något annat och kom fram till att hon ville bli kulturjournalist. Hon sökte därför till en kurs i kulturkritik och kulturjournalistik på Stockholms universitet.
– Och det första läraren sa var jag ser att det är några musiker här som tänker att de ska vara kulturrecensenter vid sidan av sitt frilansliv. Och det kan jag bara säga, glöm det, för man kan inte recensera sina kompisar, citerar Emma, som valde att i alla fall att gå klar kursen.
Efter det blev det sommarvikariat som journalist både på Sydöstran och Kristianstadsbladet. Hon har fortsatt att söka jobb som journalist, men har inte blivit kallad till intervju.
Studier på Handelshögskolan
Även journalistik är en tuff bransch, insåg Emma. Det kändes stabilare med ekonomi, så hon sökte till Handelshögskolans kandidatprogram Business and Economics och kom in.
Hur klarar du dubbla studier, är det första jag vill veta.
– Det är ju inte så mycket schemalagt här, svarar Emma. Jag tar det i min egen takt och kuggar tillräckligt lite för att inte bli utslängd, skrattar hon.
Första året på ”Handels” var stressigt. Då var hon tvungen att klara minst hälften av kurserna och hann inte öva så mycket.
Hon berättar att hon specialiserar sig inom management och att det där finns vissa som hävdar att det kan vara en nackdel med spetskompetenta chefer då dessa kan utgöra ett hinder för kreativt och kritiskt tänkande.
– Spetskompetens kan i vissa fall vara kontraproduktivt, säger hon.
Korsbefruktning
Hur ser hon på risken att spetskompetens kan bli kontraproduktivt när det gäller musik, undrar jag.
– Jag har upplevt att det är applicerbart på musikerskapet också till en viss grad, berättar Emma. Jag upplever att det finns en ganska endimensionell besatthet av att det bara gäller att öva, men jag upplever att jag övar mer effektivt nu än vad jag gjorde innan jag hade börjat på ”Handels”.
– Jag utmanar mitt kritiska tänkande när jag tvingas läsa väldigt svåra kurser som utmanar mitt sätt att tänka och får mig att ifrågasätta mina inlärningsmetoder.
Jag ber henne utveckla. Hon berättar då om en kurs i dataanalys.
– Det är en kurs som är fruktansvärd. Jag var också väldigt obegåvad på det, säger hon.
Det blev omedelbart klart för Emma att om hon skulle klara den kursen under hård tidspress och utan att behöva lägga för mycket tid på den så behövde hon hitta en effektiv studiemetod. Hon upptäckte då att det även påverkade hennes musicerande.
– När jag hade den muskeln i gång att hela tiden utvärdera mitt tankesätt och min inlärningsmetod så förändrades också min process i övningsrummet, berättar hon och lägger till att hon blev mycket mer uppmärksam på om hon övade på ett effektivt sätt.
– Det är det som jag tycker är lite kontraproduktivt med satsningen på att man ska vara sex timmar i ett övningsrum. Jag tror att många skulle må bättre av att läsa dataanalys också.
Sina studier på ”Handels” hoppas Emma få möjlighet att använda i någon form av kulturpolitiskt och kulturfrämjande arbete.
”Det är precis det här man ska jobba för”
Trots att Emma redan har fullt upp med annat så engagerar hon sig även arbetet med i kammarkonserterna i Allhelgonakyrkan. Vad upplever hon att det ger henne?
– Jag gör ju inte så jättemycket förutom att jobba med konserterna, svarar Emma blygt. Men på de konserterna så blir jag alltid väldigt emotionell. Jag tänker på världsläget och vad man kan göra som människa. Det är någonting som känns viktigt.
– Och så tänker jag att det är precis det här man ska jobba för. Att vi ska sitta där tillsammans och lyssna på musik.
Astrid Haugland
Länkar till verk som nämns i artikeln (på Youtube)
- Edvard Grieg: Stråkkvartett i G-moll, nr 1, op. 27
- Sergej Prokofjevs ballett Romeo och Julia
- Franz Schubert: Stråkkvintett i C-Dur, D. 956.
- Karol Szymanowski: Mythes, 0p. 30
Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan (KVAH).
Medlemskväll 22/11 2024
Med Stepan Frolov – violin, Emma Alrikson – viola och Jason Bae – piano.
- Rebecca Clarke (1886-1979) Sonat för viola och piano (1919)
- Johan Halvorsen (1864-1935) Ur Fossegrimen Op. 21 (1904)
- Johannes Brahms (1833-1897) Horntrio Ess-dur Op. 40 (1865) framförd i sättningen violin, viola, piano.
Spellista på Youtube från KVAH:s medlemskväll.
Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan (KVAH).
Fler artiklar av Astrid Haugland på vivaopera.se.
[1] https://www.kmh.se/utbildningar/efter-studierna.html (Läst 2025-03-29)