Årstafrun går på konsert

1. Det enda kända porträttet, en miniatyr målad på elfenben, infattad i en ring. Målad av Jacob Henric Rönngren, infattningen av juveleraren Nils Hoffsten; i dagboken, 1796, 31 oktober, står: ”…Anders var till Stan och afhämtade från Capitaine Rönngren mitt porträtt hvilket till infattning lämnades till Jouveleraren Hofsten.” Märta Helena Reenstierna var då 43 år. Foto Mats Landin. Nordiska museet.

Av Göran Tegnér

Märta Helena Reenstierna, som eftervärlden kommit att kalla ”Årstafrun”, skrev från 1793 till 1839 dagböcker om livet på Årsta gård, om familjen, om fester, besök av gäster, resor in till Stockholm, teater- och konsertbesök, försäljning av gårdens produkter, problem med pigor och drängar. Hon slutade först när hon blivit blind.

Märta Helena Reenstierna föddes 1753 och dog 1841. Hon gifte sig med ryttmästaren Christian Henrik von Schnell 1775, då hon alltså var 22 år. Familjen bodde på Årsta gård i Brännkyrka socken, strax söder om Stockholm. Det var en liten herrgård, med jordbruk och allt som hör till av byggnader för olika ändamål, åkrar, ängar, tobaksland, grönsaksland, fruktträdgård etc. Av de åtta barn hon födde, levde endast en son, Hans Abraham, till vuxen ålder, men inte heller han blev gammal, bara 32 år. Ryttmästare Schnell dog 1811, och året efter drunknade sonen.

Av de ca 5000 foliosidor som dagboken i utskrivet skick fyller gav man 1946–1953 ut ett urval notiser; här öppnar Märta Helena Reenstierna ett fönster till en gången tid. Hon var en vass dam, som skrev vad hon tyckte. Man kan slå upp vilken sida som helst och förflyttas till en annan värld. Några exempel:

”1794, september

17. Onsdag. Ströks kläder och bryggdes åt folket. Kärnades smör och åts smörgåsar med smak. Kokades pumpvälling, hvilken efven blef äten.

18. Thorsdag. Kammade Madame Öberg mig, och jag for med fullkomlig étiquette på barnsängs Visiter till fruarne Krok och Vesterstråle.

23. Tisdag. Klockan 1/4 till 10 fingo vi veta, att den förr kallade Magdalena Charlotta Rudenskjöld, nu Carlsdotter, Armfeldts fordna Maitresse, skulle Chavottera, genast furo vi, Min man, Son jag och Herr Kindberg med båt och två flinka roddare till Riddarholmen, landstego hos Hofbagaren och gingo genom gamla Kongshuset, då vi fick se denna Nymph stående på Chavotten… I stället för att gå i vagnen dånade hon på Chavotten med samma smak och adresse som fordom Assessorskan Olin uti Asis och Galathea.”

Min kommentar: Magdalena Rudenschöld (1766–1823) hade varit älskarinna åt Gustaf Mauritz Armfeldt, en gång Gustaf III:s gunstling. 1793 planerade Armfeldt, med Magdalena Rudenschöld som agent, en statskupp. Planerna avslöjades 1793, och bland andra Armfeldt och Magdalena Rudenschöld dömdes 1794 till döden. Armfeldt var redan i säkerhet i Ryssland, och Magdalena Rudenschölds dödsstraff mildrades till schavottering och livstids fängelse; hon blev dock frisläppt 1796 och landsförvisades till Gotland. Elisabet Olin, en av tidens största svenska sångerskor, hade sjungit i Händels Acis och Galathea 1773.

2. Magdalena Rudenschöld på schavotten på Riddarhustorget. Kungliga bibliotekets porträttsamling.

”1794, april

23 Onsdag. Förmiddagen gick herr Kindberg till Stan och eftermiddagen for jag och H. Abraham först till Vesterstråle, därifrån till fru Vestman, hvarifrån vi alla åtföljdes till Jacobi Kyrka och afhörde en obegriplig Org: Concert, som uppfördes af Abbé Vogler. Sedan gingo vi en moment i Kongsträdgården och därefter superade hos fru Vestman. Slutl: kommo hem något efter klock: 10.”

Kommentar av dagboksnotisernas utgivare: Fru von Schnell är mycket road av lättare musik, men gör aldrig någon hemlighet av att den högre tonkonstens alster lämnar henne oberörd.

Å andra sidan noterar hon:

”1801, april

2 Skär Thorsdag. … Från H: Abr fick jag billette, att det varit för honom omöjeligt få några billetter till den stora concerten kallad Heidens Skapelse, som i morgon kommer att uppföras i Stora Riddarehus Salen.”

Det var alltså det svenska uruppförandet av Haydns Skapelsen, som skulle äga rum i Riddarhuset den 3 april, som Märta Helena hade velat höra, och som sonen Hans Abraham inte lyckades få biljetter till.

Vad var det Märta Helena Reenstierna hörde i Jacobs kyrka?

Märta Helena lyssnade alltså på en orgelkonsert i Jacobs kyrka, som ligger mellan Operahuset och Kungsträdgården i Stockholm.

3. Blick mot väster i Jacobs kyrka, med Carl Hårlemans fasad från 1745. Orgeln har efter den senaste renoveringen 1976 fått 83 stämmor; några stämmor finns kvar från Hedlunds orgel från 1740-talet. Foto Anders Söderlund.

Orgeln som Abbé Vogler spelade på var byggd på 1740-talet av orgelbyggaren Olof Hedlund; orgeln i St. Jacob kom med sina 30 stämmor att bli Hedlunds största verk, och den fick sin praktfulla fasad av arkitekten Carl Hårleman 1745. När konserten som det här talas om ägde rum, i april 1794, hade orgeln just renoverats och utökats av Olof Schwan.

Abbé Vogler, eller Georg Joseph Vogler (1749–1814), var en äventyrlig tysk musikteoretiker, tonsättare och instrumentalist – han spelade åtminstone klaver, orgel och fiol.

Som tonsättare var han mycket produktiv, med åtminstone 15 operor, ballettmusik, skådespelsmusik, symfonier, mässor, instrumentalmusik etc.

Hans resor förde honom inte bara till många europeiska länder, inklusive Ryssland, utan även till Nordafrika, Turkiet, Armenien och Grönland, på jakt efter den lokala folkmusiken. Han var verksam i Mannheim, Paris, London, Darmstadt och under flera perioder i Stockholm, där han var en viktig figur i musiklivet, känd för bl.a. operan Gustav Adolf och Ebba Brahe (1788) och den fortfarande ofta sjungna adventssången ”Hosianna, Davids son”, ursprungligen en sats för fyrstämmig blandad kör och orgel, i ett verk om Kristi lidandes historia, som framfördes i Clara kyrka 1796.

4. Abbé Vogler, obekant konstnär. 1700-talets slut.

Annonsen för konserten den 23 april 1794 lyder så här: ”Andelig Org-Concert, hvarvid på flere Musik-älskares begäran gifves en Musik, comp. i anledning af Rubens berömda tafla öfver Yttersta Domen…”.

Program:

I.

Coral N:r 393 i Sv. Psalmboken.
Harpesonat med Violoncell-accompagnement.
Skogsmusik.
Siciliana med variationer.

II.

Fleute-Concert i 3:ne afd.
Morernas liksång i Marocco (Adagio)
Arabisk Romance
Försök af Historiska Målningar i Musiken utaf Hertig Leopolds af Brunsvig död:
a) Oder-Strömmens sagta lopp. – Vädrets började och tilltagande blåsning. – Vattnets långsamma och värkeliga stigande. – Isdämningarnas utbrytning. Vattnets fulla öfverströmmande.
b) Allmännelig förskräckelse. – De olyckeligas rop om hjälp, deras gråt och ynkeliga klagan.
c) Hjelten kommer. Hans ädla beslut att rädda Människor. Öfverläggningar och föreställningar däremot af de närvarande, hvilka hans mod och ifver afvisar.
d) Båten går från land. Hans mödosamma väg genom strömmen och arbetande genom drifisen. Vädrets susande. Båten strider mot böljorna – och kantrar.
e) En stor sorg, som upkom af denna beklageliga händelsen.

5. Generalmajoren Hertig Leopold av Braunschweig-Wolfenbüttel stiger, trots avrådanden, i båten vid Oders vårflod 27 april 1785, båten kantrar och hertigen, som då var 32 år, drunknar. Det uppstod en legend att hertigen skulle rädda utsatta människor i vattnet, men i själva verket skulle han se hur soldater, som var på motsatta stranden, mådde. Hans sista ord återges på detta kopparstick av Daniel Chodowiecki: ”jag är en människa, som ni, och här handlar det om människoräddning”.

III.

Klockspel.
Rubens ”Yttersta Dom” föreställd i Musik.
a) Högtidelig inledning.
b) Basunen ljuder; Grafvarna öppna sig.
c) den förtörnade Domarens Dom afsagd öfver de ogudaktiga, som störtas i afgrunden, deras gråt och tandagnisslan.
d) Gud kallar de saliga til den Eviga Glädjen.
e) Den frögd, som låter höras sig i Låfsånger förenad med Änglarnas Chor.
Stor Phantasie och Fuga. Bilj. à 16 sk.

6. Peter Paul Rubens, Yttersta Domen, 1614–1617 målad för jesuitkyrkan i Neuburg an der Donau i Bayern. Originalet mäter 6 x 4,60 m, och ska ha målats av Rubens och 16 medhjälpare. Alte Pinakothek, München. Den var allmänt känd genom detta kopparstick av Cornelis Visscher från ca. 1650-1655. 675 x 488 mm.

Detta är ju att betrakta som programmusik, en musikform som man vanligtvis förknippar med t.ex. Franz Liszt, Hector Berlioz och Richard Strauss, men som vi också finner hos Johann Sebastian Bach i hans skämtsamma Capriccio sopra la lontananza de il fratro dilettissimo (Capriccio över en högt älskad broders frånvaro) som Bach skrev i sena tonåren, där de olika satserna har titlar som rör känslorna inför avresan.

Vogler gav ett antal orgelkonserter av detta dramatiska slag i olika kyrkor i Stockholm, förutom i Jacobs kyrka också i Tyska kyrkan och Katarina och Maria Magdalena kyrkor på Söder, med liknande program som det som återges här, ibland med samma titlar. Hertig Leopolds dramatiska död var säkert en känd händelse, och det inslaget återkommer flera gånger.

En av hans effekter ska ha varit att han lade underarmen på klaviaturen och alltså åstadkom ett kluster, säkerligen en av de första att använda sig av detta. Man sade att mjölken surnade i sju socknar när han spelade. Det finns inte bevarat notmaterial till dessa konserter, utan sannolikt var det till stor del improvisationer, med nedskrivna musikaliska ”stolpar”. Effektmässigt kan man kanske likna de här konserterna vid amerikanska storfilmer som De tio budorden eller Ben Hur. Publiken kunde köpa programhäften för att kunna följa med i de dramatiska händelserna.

Carl Michael Bellman skrev med anledning av en orgelkonsert Abbé Vogler givit en tillfällighetsdikt:

Då Vogler spelte på orgor d. 18 Sept. 1786

Abbé Vogler, när du rör,
Orgelverkets gudaunder,
Örat med förvirring hör,
Språket ur tartarens grunder,

Svalget stormar, brak och brand,
Hissnad, jämmer, ångest och fasa
I de vreda toner rasa, 
Som framrusa ur din hand.

Men vid dina milda slag,
när du saligheten målar,
Evighetens klara dag
Förs på morgonrodnans strålar;

Under himlarösters ljud
Ögat tåras, känslan lider,
Bröstet suckar, blodet strider,
Hjertat fröjdar sig i Gud.

Bellman var god vän till Märta Helena Reenstierna, och nämns i de publicerade dagboksnotiserna ett femtiotal gånger. Kanske var det rentav han som tipsat henne om evenemanget. Men man kan ju förstå att hon tyckte konserten var märklig.

Göran Tegnér