Wagners livsverk: Innehållsförteckning
5. Rik höst. Del III. Sidan 9
Till detta genombrott kan ingen annan hjälpa henne än den som med sitt levande exempel visat, att denna rena godhet är möjlig: ˮNun such’ ich ihn von Welt an Welt ihm wieder zu begegnen.ˮ (Nu söker jag honom i hela världen för att honom åter få möta.)
Endast han kan med sin osjälviska kärlek lyfta henne ur kretsloppet, samsara, där den blinda livsviljan driver henne från den ena återfödelsen till den andra.
För att så ˮförlösaˮ henne måste han visa sig kunna trotsa hennes sexuella makt enligt Klingsors ord: ˮWer dir trotzte löste dich freiˮ (Den som trotsade dig löste dig fri.). Och – underbart att säga – den tidigt utvecklade pojken, som står framför henne, tycks i sitt inre äga en kraft, som kan överbjuda t.o.m. naturens starkaste drift! Hennes kyss gav honom samma hjärtesår, som han iakttog hos Amfortas, och utlöste en stormande iver att komma honom till hjälp. Men Kundry är kvinna och i erotiska ting sig själv närmast. Hon lever som så många av hennes kön i den villfarelsen, att trånaden, die Sehnsucht, definitivt kan bringas till ro genom en tillräcklig stegring av den naturliga böjelsen för en bestämd individ. I sin uppflammande lidelse glömmer hon det för henne såsom kvinna så förödmjukande villkoret, att hennes räddare skall kunna trotsa henne och försöker med all makt få honom att besinningslöst ge sig hän.
Av detta famntag väntar hon sig förlösning från åtrån efter alla andra. Parsifal vet, att detta bara skulle göra ont värre: ”Die Labung, die dein Leiden endet, beut nicht der Quell, aus dem es fließt.” (Lindring från ditt lidande bjuder ej den källa varur det flyter.) Men därmed har Wagner inte återkallat och dementerat vad han en gång lät Tannhäuser sjunga till Venus: ”Dein süßer Reiz ist Quelle alles Schönen, und jedes holde Wunder stammt von dir.” (Din söta lockelse är all skönhets källa, och alla ljuva under stammar från dig.)
All skönhet stammar direkt eller indirekt från sexualiteten, men icke hjärtats frid. Den har en annan källa, som här diskret antydes av musiken för den som har öron att höra. I asketismens återvändsgränder irra många bröder, som ”in grausen Nöten, den Leib sich quälen und ertöten. Doch, wer erkennt ihn klar und hell, des einz’gen Heiles wahren Quell?” (… såg jag bröderna i största nöd med jämmer trängta efter och pina livet ur sig för. Men vem känner den, den ljusa, klara, den enda räddningens sanna källa?) Dessa senare ord ledsagas av den fasta, markanta tongång, som brukar kallas trosmotivet.
Genom tron allena kommer frid och trygghet. Sola fide! Men för kvinnan är detta i regel ett onödigt och främmande tal. Vad behöver hon för sitt förhållande till mannen mer än könskärleken själv? Det skulle varit mer än underligt, om icke Jesus på sin väg mött någon kvinna, som älskat honom personligen – icke som gudomlighet utan som man. Wagner skulle icke varit sig själv, om han låtit ett så tacksamt uppslag gå sig förbi. På sommaren 1852, under ett besök hos sin vän läkaren Wille i Mariafeld vid Zürichersjön, utmålar han en dag enligt vad fru Wille senare berättade, för henne, hurusom ˮder Prophet von Nazareth von der sündigen Magdalena in irdischer Liebe geliebt, in ergreifender Schönheit auf der Bühne darzustellen seiˮ (profeten från Nasaret älskad av den syndiga Magdalena med jordisk kärlek skulle gå att framställa på scenen med gripande skönhet).
5. Rik höst. Del III. Sidan 9