Wagners livsverk: Innehållsförteckning
5. Rik höst. Del III. Sidan 10
Vem kan undra på, att den snälla tant Wille blev häftigt chockerad och efter att länge ha ordlöst stirrat på sin gäst reste sig och tigande lämnade rummet. Om vi skola slippa dela hennes indignation, måste vi göra klart för oss, att Kundrys sista våldsamma stormlöpning icke är ett experiment för att pröva Parsifals moraliska styrka utan uttryck för en ej blott sinnlig utan i högsta grad personlig kärlek. Den ädle under korset har hon sökt ˮvon Welt zu Welt ihm wieder zu begegnenˮ (Nu söker jag honom i helavärlden för att honom åter få möta.).
Nu har hon mött honom; han står framför henne och hon vet med absolut visshet, att han är den rätte – den ende rätte just för hennes jordiska kärlek: ˮLass mich dich göttlichen lieben! Erlösung gabst du dann auch mir.ˮ (Låt mig älska dig, gudomlige, så ger du även mig förlösning.) Men här gäller det något mer än jordisk kärlek. ˮAuf Ewigkeitˮ, har Parsifal nyss sagt, ˮwärst du verdammt mit mir für eine Stunde Vergessens meiner Sendung in deines Arms Umfangen!ˮ (I evighet vore du med mig förtappad om för en timma jag min kallelse glömde i dina armars omfamning!).
Textavsnitt 1 som upprepas senare börjar
Svaret blir givetvis avvisande. Den överjordiska kärlek, som hon sett lysa ur den törnekröntes ansikte, är det hans uppgift att bevisa och att tända på jorden. Det innebär icke ett förnekande utan ett överbjudande av den jordiska kärleken. Därpå tyda hans ord: ˮLieb’ und Erlösung soll dir lohnen, zeigtest du zu Amfortas mir den Wegˮ (Kärlek och förlösning blir din lön, visar du mig vägen till Amfortas.). Alltså även Liebe!
Men att Kundry icke är mogen för jordisk kärlek på helig mark, det visar hennes kalla och hånfulla svar. För Amfortas har hon endast förakt och intet förbarmande. Frälsaren har icke lyckats tända sin eld i hennes hjärta − och så länge detta icke skett, är hon en motståndare och en främling, trots sin vilda erotiska lidelse och trots sitt bättre jag, som stundtals avlöser det demoniska. Under korstecknet från den heliga lansen, som Parsifal uppfångar i flykten, när den slungas mot honom av Klingsor, störtar den förtrollade trädgården i grus och spillror. Från en rest av den sammanstörtade borgmuren ropar Parsifal tillbaka till den vanmäktiga Kundry: ˮDu weisst, wo du mich wiederfinden kannst.ˮ (Du vet − var du kan finna mig återˮ)
Det sker en vacker och stilla långfredagsmorgon i närheten av Graalsbergen. Efter långa irrfärder har Parsifal kommit tillbaka till eremithyddan vid den heliga källan. När han sitter där med avtagen rustning och det rågblonda håret svallande över axlarna, kan åskådaren knappt undgå att säga sig vad författaren avsett: det är Kristus redivivus. Intrycket övergår till visshet, när en kvinna i mörk botgörardräkt träder fram, knäfaller inför den helige, tvår hans fötter och torkar dem med sitt utslagna hår. Det är Kundry, nu verkligen förvandlad till lärjungekvinnan Maria Magdalena och utan annan önskan i livet än att tjäna – dienen, som hon gång på gång stammar fram. Hon blir utan dröjsmål döpt i källan.
Vi se en bild av bibliska historien, framförd på ett sätt, som betonar dess tidlösa, alltid aktuella, karaktär. Men vad är det för en sällsam melodi, som nu kommer! Den är ett stilla nynnande, som tycks komma från hela den nyvaknade naturen och tala om förnyat förtroende för livet, men den är tillika något mera – mycket mera. Den är rösten av en konvalescent, som efter lång och svår sjukdom återvänder till livet och för första gången på länge vågar sig ut i den bleka vårgrönskan. Som för att välsigna den lyfter han sin hand. Men handen darrar. Den tillhör en man, som lidit mycket av sig själv och andra, innan han nått fram till denna vänliga godhet mot allt levande, som är gromarken för allt människoliv – icke minst det sexuella; det är pånyttfödelse, det är Karfreitagszauber (långfredagsundret).
Detta ställe är det innerligaste och skönaste men tillika något av det formellt enklaste, Wagner skrivit.
Textavsnitt 1 som upprepas senare slutar
NÄSTA: II INNEHÅLLET
5. Rik höst. Del IV (Sista delen.)
Wagners livsverk – en studie. INNEHÅLL
5. Rik höst. Del III. Sidan 10/10