Wagners livsverk: Innehållsförteckning
5. Rik höst. Del II. Sidan 6
Förspelet till tredje akten av Mästersångarna är egentligen helt och hållet ägnat åt Hans Sachs. De motiv, som avspegla hans tankar och känslor, foga sig här organiskt samman till en själsskildring av enastående finhet. Ur Wahn-motivets tungsinta grubbel lyfter sig den viljestarka protestantiska koralen, som snart går över i det förnöjsamma vardagslaget vid sula och läst, medan Guds sol silar in genom de små gröna rutorna och bär bud till den trånga verkstaden från poesins oändliga värld. Och där sitter han själv i skjortärmarna, på helgdagsmorgonen, klart belyst av den tidiga solen och med den stora folianten i knät. Det är i den det står så mycket om vad sig i världen tilldragit haver; det låter så mångahanda men är i grunden blott ett: ˮWahn! Wahn! Überall Wahn!ˮ (Vanvett! Vanvett! Överallt vanvett!) Den blinda livsviljan i tusen förklädnader!
Det finns dock även en god vilja: det är ingen contradictio in adjecto (ett påstående som innehåller en motsägelse), Schopenhauer får säga vad han vill. ˮJetzt schau’n wir wie Hans Sachs es macht, dass er den Wahn fein lenken kann ein edles Werk zu thun.ˮ (ˮLåt oss nu se hur Hans Sachs gör det, så att han fint kan styra villfarelsen med att göra ädelt arbete.ˮ) Det få vi snart se, ty nu kommer Walther, pigg och kry efter en kort men god sömn. Det följande samtalet ledsagas av ett gemytligt gnolande motiv, som är musikaliskt besläktat med det monumentala ˮwahnmotivetˮ på samma sätt som vardagstrevlig vänlighet är besläktad med hjärtats godhet. Walther har haft en vacker dröm på morgonen. Den vill nu Sachs, att han framför allt skall påminna sig, ty
ˮDas grad ‘ist Dichters Werk, dass er sein Träumen deut’ und merk’. Glaub’ mir, des Menschen wahrster Wahn wird ihm im Traume aufgethan.ˮ (Min vän, just så är det att vara skald, att sina drömmar tyda och notera. Tro mig, mänskans sannaste önskan blir i drömmen uppenbarad.) Därför är Walther nu rätte mannen till samarbete: ˮWill ich die Regeln Euch lehren, sollt Ihr sie mir neu erklären. Seht, hier ist Tinte, Feder, Papier; ich schreib’s auf, diktiert Ihr mir! – Gedenkt des schönen Traums am Morgen, für’s Andre lasst Hans Sachs nur sorgen!ˮ (Skulle jag vilja lära Er reglerna så Ni kan uppenbara dem på nytt för mig. Se här finns penna, bläck och papper; jag skriver upp vad Ni dikterar. Betänk den sköna morgondrömmen; låt Hans Sachs sörja för det andra.)
Och nu följer den förtjusande ˮlektionenˮ, där ˮprissångenˮ blir till inför våra öron, interfolierad av Sachs med sakkunniga och humoristiska anmärkningar. Det behövs bara de allmänna grunddragen; Sachs hör genast, att ˮdet blir braˮ och ordnar med högtidsdräkt till längre fram på dagen.
När han lämnat kammarn med sin unge vän, smyger sig Beckmesser in; han är illa mörbultad och ömmar sig vid nästan varje steg. Vid sitt kringlinkande i verkstaden upptäcker han på bordet den nyss skrivna dikten, han känner igen stilen, tror att det är ett original av Sachs, varmed denne vill delta i dagens tävling. Plötsligt tror han sig förstå nattens motigheter och gripes av raseri. Det var alltså meningen! När han hör Sachs komma hem igen, stoppar han hastigt papperet i fickan. Men när Sachs ståndaktigt nekar till att vilja fria, drar han fram det för att beslå Sachs med osanning.
5. Rik höst. Del II. Sidan 6