Wagners livsverk: Innehållsförteckning
5. Rik höst. Del II. Sidan 5
Orden ledsagas av skomakarvisans slutkadens och måste väl därför gälla Sachs och icke Walther.
ˮVerstand und Witz, und Kenntnis dazu, mach’ euch für morgen die neuen Schuh’ˮ (och låter vett och snille fara för att i morgon ge Er nya skor.)
B: ˮLasst das doch sein! Das war ja nur Scherz. Vernehmt besser, wie’s mir um’s Herz! Vom Volk seid Ihr geehrt, auch der Pognerin seid Ihr werth, will ich vor aller Welt nun morgen um die werben, sagt könnt‘s mich nicht verderben, wenn mein Lied ihm nicht gefällt? Drum hört mich ruhig an, was sang ich, sagt mir dazu, was Euch gefällt, was nicht, dass ich mich danach richt’!ˮ
(Glöm det! Det var ju bara skämt. Högt värderad är Ni av folket, också Pognerskan Er skattar högt. Om jag nu inför hela världen skall tävla om henne i morgon, säg – kunde det då inte gå illa om hon inte min sång kan gilla? Hör därför på mig i lugn och ro och när jag sjunger så säg mig vad ni tycker är dåligt eller bra, så jag rättning därav kan ta!)
S: ˮEi! Lasst mich doch im Ruh; wie käme solche Ehr’ mir zu? Nur Gassenhauer dicht’ ich am meisten; d’rum sing’ ich zu Gassen und hau’ auf den Leisten.ˮ (Hallå där, lämna mig i fred, hur kann man ära mig så mycket? Bara slagdängor diktar jag som mest, därför sjunger jag för gatan och hamrar på min läst!)
Och så börjar Sachs skråla igen för full hals. Nu är måttet rågat ˮAvundˮ, ropar Beckmesser, ˮär hela sjukanˮ. Att andra än han kan ha något anseende grämer honom skändligt − särskilt att han icke blivit utsedd till ˮmärkareˮ, men det skall aldrig ske, så länge jag har något att säga hos mästarna.
Sachs har stilla hört på och säger med oskyldig uppsyn: ˮWar das eur’ Lied? Zwar wenig Regel, doch klang’s recht stolz. In Gottes Namen, singt zu! Ich schlag’ auf die Sohl’ die Rahmen.ˮ (Var det Er sång? Visserligen inte efter reglerna men lät ändå ganska stolt. För Guds skull, sjung bara; jag hamrar sömmen fast i sulan.)
Förfärad utbrister Beckmesser: ˮWas! Ihr wollt klopfen, und ich soll singen!ˮ (Alltså? Ni kommer att hamra och jag ska sjunga?)
Det förefaller oförenligt, men efter en stunds resonerande kommer man överens om en arbetsfördelning. Beckmesser medger. ˮNun gut, so merkt mit dem Hammer auf den Leisten; nur mit dem Beding: Nach den Regeln scharf, aber nichts was nach den Regeln ich darf.ˮ (För all del, markera med hammaren på lästen men bara strikt efter reglerna, men inte, när jag reglerna följer.).
Medan alla väntar på vad som nu skall komma, får sommarnatten åter ett tillfälle att göra sig hörd med det ljuvliga, drömmande h-durmotivet, som första gången kom i sällskap med nattväktarn, då det började mörkna utanför Sachs’ verkstad. Även denna gång bebådas dessa toner av nattväktarns horn på avstånd. Men efter ivrigt klinkande på sin luta sätter nu Beckmesser igång med sin ˮserenadˮ, som särskilt utmärker sig för sin gräsliga prosa, och därför också interfolieras av stundom ganska täta hammarslag på lästen.
Till sist blir Beckmesser nästan från förståndet och skriar som en åsna med den påföljd, att den ene efter den andre av grannarna vaknar och grälar över störd nattsömn. Om en stund befinner sig hela gatan i vilt slagsmål, som emellertid är alltför kontrapunktiskt för att kunna vara länge. Oväsendet avbrytes häftigt av nattväktarns horn; samtidigt passa kvinnorna på att ur fönstren hälla ut så mycket vatten som möjligt, vilket ger slagskämparna en sådan chock, att de skyndsamt försvinna, var och en till sitt, medan nattväktarn ensam står kvar och förundrad gnuggar sig i ögonen:
Hört! Ihr Leut’ und lasst euch sagen
die Glock hat elfe geschlagen;
bewahrt euch vor Gespenstern und Spuck
dass kein böser Geist eur’ Seel beruck’
Lobet Gott, den Herrn!
(Hör upp gott folk och låt er sägas
att klockan är elva slagen;
se upp för spöken och otyg
så era själar inte förrycks!
Lova Gud, vår Herre!)
5. Rik höst. Del II. Sidan 5