Wagners livsverk: Innehållsförteckning
5. Rik höst. Del II. Sidan 3
En stund försöker han vara flitig, men efter hand sakta de raspiga hantverkartonarterna sin gång: de bli allt glesare och till sist löser sig ur dem (helst utan paus) den oss redan så välbekanta vårmelodien, som lekfullt omspolar den följande talsången, till dess den själv sjunges med största lyriska bredd och intensitet:
ˮUnd doch, ’s will hart nicht gehn, ich fühl’s und kann’s nicht verstehn; kann’s nicht behalten, doch auch nicht vergessen, und fass’ ich es ganz, kann ich’s nicht messen! Doch wie wollt’ ich auch messen, was unermesslich mir schien. Kein Regel wollte da passen, und war doch kein Fehler drin. Es klang so alt und war doch so neu wie Vogelsang in süssen Mai. Wer ihn hört und wahnbetört sänge dem Vogel nach, dem brächt’ es Spott und Schmach. Lenzes Gebot, die süsse Noth, die legt es ihm in die Brust.ˮ
(Och ändå kan jag ej förmå, känner, men kan det ej förstå – får inte grepp om det men kan ändå inte glömma; och om jag skulle fatta det, vad som tycks mig omätbart. Inga regler passar in och ändå fanns där inga fel. Lät så gammalt men likväl så nytt, som fågelsång i sköna maj! Den, som denna hört och som den förfört att efterlikna fågelns sång; han väckte bara spott och spe: Vårens budskap, den söta nöden den lade i hans bröst.)
Ännu en stund sitter Sachs kvar i tankar på dagens stora händelse, då en flickgestalt plötsligt dyker upp ur skymningen vid hans sida. Helst ville hon ha honom att självmant berätta. Men på denna indirekta väg får hon bara veta, att Sachs håller på med ett par skor till stadskrivaren Sixtus Bechmesser, som nästa dag tänker sjunga sig till rätten att uppträda som hennes friare. Förgäves antyder hon att hon i så fall ojämförligt skulle föredraga Sachs själv. När hon då förlorar tålamodet och tycker, att han måtte vara konstig i huvudet svarar han:
ˮAch ja! Hast recht; s’ist im Kopf mir kraus. Hab’ heut’ manch’ Sorg’ und Wir ‘ erlebt – – -.
(Ack ja, du har rätt – jag är virrig i huvudet. Har idag upplevd sorg och bekymmer – – – 😉
Eva: ˮWohl in der Singschul’? ’s war heut’ Gebot?ˮ (Var det i sångskolan, i provet idag?)
Vid dessa ord ljuder för första gången ett kort motiv, som med sitt vanmäktiga försök till uppsving och sin omedelbart följande, släpigt kromatiska rörelse nedåt förträffligt ägnar sig till symbol för den gråa vardagen med dess mångahanda bekymmer.
Sachs: ˮJa, Kind! Eine Freiung machte mir Noth.ˮ (Ja, barn, en provsång bekymrade mig.)
Eva: ˮJa, Sachs! Das hättet Ihr gleich soll’n sagen, quält’ euch dann nicht mit unnützen Fragen. Nun sagt, wer war’s der Freiung begehrt?ˮ (Ja, Sachs! Det kunde Ni genast sagt och inte plågat er med onödiga frågor – säg nu vem som begärde prövning?)
Sachs: ˮEin Junker, Kind, gar unbelehrt.ˮ (En junker, mitt barn, helt oskolad.)
Eva: ˮUnd ward er gefreit?ˮ (Blev han godkänd?)
Sachs: ˮNichts da, mein Kind! ’s gab gar viel Streit.ˮ (Nej, mitt barn! Det blev mycket bråk.)
Eva: ˮSo sagt! Erzählt Wie ging es zu? Macht’s euch sorg, wie liess mir es Ruh?
so bestand er übel und hat vertan?ˮ (Men säg – berätta vad som hände? Om det bekymrar Er, vad så med mig? Han presterade dåligt och föll igenom?)
Sachs: ˮOhne Gnad’ versang der Herr Rittermann.ˮ (Utan nåd sjöng riddaren bort sig.)
Eva: ˮOhne Gnade? Wie?ˮ (Utan nåd? Hur så?)
Till detta är det tungt släpande ˮbekymmermotivetˮ ett självklart ackompagnemang, men under de följande orden glider det över i en tongång, så full av värme och godhet, som smekningen av en älskande kvinnas hand. Dessa toner äro mättade av det som mannen behöver mer än allt annat, särskilt när det går honom emot: ˮKein Mittel gab’s das ihm gedieh’? Sang er so schlecht, so fehlervoll, dass nichts mehr zum Meister ihm helfen soll?ˮ (Finns det inget sätt att hjälpa honom på? Sjöng han så illa, så många fel att inget hjälper honom bli mästare?)
5. Rik höst. Del II. Sidan 3