Wagners livsverk: Innehållsförteckning
5. Rik höst. Del I. Sidan 3
– Sachs tankar gå till det nattliga slagsmålet:
ˮGott weiss wie das geschah! Ein Kobold half wohl da; ein Glühwurm fand sein Weibchen nicht: der hat den Schaden angericht‘. Der Flieder war’s − Johannisnacht – nun aber kam Johannistag. Jetzt schaun wir wie Hans Sachs es macht, dass er den Wahn fein lenken mag ein edler Werk zu tun.ˮ
(Gud vet hur det nu kom sig? En vätte var väl där; en lysmask ej fann sin fru; han var skuld till skadan. Flädern var det – Johannesnatten! Men så kom Johannesdag! Låt se vad Hans Sachs kan göra för att styra detta vanvett till att göra något gott.)
Der Wahn, det är ˮviljan till livetˮ i Schopenhauers mening, den rastlösa blinda ävlan, som driver allt och alla. Sin brännpunkt har den ju i sexualiteten, och Wagner hade länge i den sett det högsta och genom den försökt komma till rätta med livet i dess helhet. Med Tristankrisen hade denna ˮsexualoptimismˮ gjort skeppsbrott. Ur detta höjer sig nu över lidelsernas virvelstormar den luttrade och resignerade personligheten, för vilken alla naturgivna tendenser och böjelser bli blott vägar och stigar, där en vis och god hand kan leda denna Wahn att icke blint rusa på utan ˮgöra ett ädlare verk.ˮ Denna godhet, som motiveras icke negativt ur medlidandet utan rent positivt ur personlighetens inre kraft, kommer ganska nära det som Luther kallade ˮdie quellende Liebeˮ – den verkliga befrielsen från all träldom under lagen. Denna företräder Sachs i viss mån också såsom auktoritet och ledare för sångskolan med dess stränga formella regler.
Han står alltså mellan den lagiskhet, som han officiellt företräder, och den spontanitet, som han i sitt hjärta älskar – liksom Wotan, men har det givetvis mycket lättare än denne. Ty för Sachs är konflikten mellan lag och frihet icke olöslig: han är personligen frigjord och behandlar lagar och regler med suverän överlägsenhet. Därför behöver han icke som Wotan se sig om efter en upprorsman mot hela den gamla världsordningen, utan blott efter en talangfull opponent mot sångskolans pedantiska regeltvång. Han finner i den unge riddaren Walther von Stoltzing, en borgerlig Siegfried. Hans älskade, des Goldschmieds Töchterlein, Eva (Guldsmedens lilla dotter, Eva), står i ungefär samma förhållande till Sachs som Brünnhilde till Wotan; hon är hans ˮälsklingsdotterˮ och hans själs förtrogna. Och liksom Wotan leder sina skyddslingar fram till deras festliga förening på Valkyrieklippans topp, lagar också Sachs, att Walther och Eva ˮfå varandraˮ.
Men här är det icke fråga om någon ˮkönskärlekens apoteosˮ utan om ett jordiskt och mänskligt äktenskap, som kan bli sällsynt lyckligt, om paret lägger på minnet de sköna ord, som Sachs riktar till Walther:
ˮMein Freund!
In holder Jugendzeit,
wenn uns von mächtigen Trieben
zum sel’gen ersten Lieben
die Brust sich schwellet hoch und weit,
ein schönes Lied zu singen
mocht‘ vielen da gelingen:
der Lenz, der sang für sie.
Kam Sommmer, Herbst und Winterzeit,
viel Not und Sorg im Leben,
manch’ ehlich’ Glück daneben
Kindtauf, Geschäfte, Zwist und Sreit:
denen’s dann noch will gelingen
ein schönes Lied zu singen,
seht: Meister nennt man die.ˮ
ˮDie Meisterregeln lernt beizeiten,
das sie getreulich euch geleiten
und helfen wohl bewahren
was in der Jugend Jahren
in holdem Triebe
Lenz und Liebe
euch unbewusst in’s Herz gelegt,
dass Ihr das unverloren hegt.ˮ
(Min vän, i härlig ungdomstid,
då mäktig trånad drev oss
till salig första kärlek
och bröstet hävde sig,
att då en vacker visa sjunga
det lyckades för många;
Våren var det då, som sjöng i dem.
Kom så sommar, höst och vintertid
med livets sorger och bekymmer
men också äktenskaplig lycka:
barndop, verksamheter, tvist och strid −
de, som likväl lyckas med
att då sjunga vackra sånger,
Skall man, ser Ni, kalla mästare!)
(Mästarreglerna lär Er tidigt
att troget följa
och hjälper er att rätt bevara
det, som vår kärlek
under ungdomsåren
med mäktig kraft
i det fördolda lagt i hjärtat,
så det inte går förlorat!)
Här är sexualiteten satt på plats och på sin rätta plats, ärad och värderad, men varken avgudad eller förbannad.
5. Rik höst. Del I. Sidan 3