Wagners livsverk: Innehållsförteckning
5. Rik höst. Del I. Sidan 10
Att han efter all långvarig och trogen tjänst måste åt Wagner avstå sin egen hustru, avlockade honom många bittra ord, och bröt naturligtvis för alltid den förtroliga vänskapen. Likväl är det icke träffande, om man säger, att Wagner tog Bülows hustru ifrån honom. Det var utan tvivel hon, som var den aktiva; det var hon som med berått mod gick över till Wagner, därför att ˮhan behövde henne bättre än hennes manˮ – och det märkvärdigaste var, att detta icke var en falsk undanflykt utan absolut sant.
Henne kunde Wagner inviga i allt och anförtro hela sin andliga kvarlåtenskap. Hon skötte icke blott hans hem och hushåll utan också hans diplomatiska förbindelser med yttervärlden, framförallt med den ömtålige och svårhanterlige kung Ludwig, vilkens förtroende hon vann och lyckade behålla t.o.m. sedan hon 12 april fött en dotter, som helt öppet kallades Isolde. Wagner beskriver henne i brev till Fru Wille som ˮeine junge ganz unerhört seltsam begabte Frau, Liszts wunderbares Ebenbild, nur intellektuell über ihn stehendˮ (!) (en ung kvinna, alldeles oerhört begåvad på ett sätt som är sällsamt, Liszts underbara avbild, men intellektuellt stående över honom.)
I Münchenhemmet var hon den ståtliga värdinnan, och när Wagner hade måst lämna staden, sökte hon upp honom i landsflykten för att skapa honom ett nytt hem. Den 31 mars 1866 sågo de första gången lantgården Tribschen på dess udde i Vierwaldstättersjön, och hyrde den nästa dag. Här, äntligen, var den verkliga fristaden, där Wagner fick ej blott en tillfällig bostad utan ett hem. Därför sörjde Cosima, men innan den rätta friden kunde komma, måste hon avveckla ett par personliga förhållanden av ytterst ömtålig natur, till kung Ludwig och till Hans von Bülow.
Det politiska klimatet i Tyskland var stormdigert och oroligt. När Bayern försökte vid Österrikes sida hålla tillbaka det framstormande Preussen, blev det utan några ceremonier undansparkat i kulissen under en månads fälttåg – till kung Ludwigs outsägliga förtrytelse. Under dessa bedrövliga förhållanden överväldigades han av sin längtan efter Wagners personliga närvaro. Cosima måste uppbjuda hela sin diplomatiska förmåga för att hindra honom abdikera. Ingen hade likväl kunnat hindra honom att den 22 maj 1866 under de mest kritiska dagarna plötsligt uppenbara sig på Tribschen och stanna över natten som Wagners gäst. Lyckligtvis vägrade Wagner ståndaktigt att åter bosätta sig i München, och kung Ludwig måste ensam återvända till sin glädjelösa krona och sina politiska förödmjukelser.
Sedan mitten av juni bodde det nya gäster på Tribschen. Det var Herr och Fru Bülow med sina båda (egna) döttrar. Luften var laddad med spänning. Bülow visste vad som höll på att ske, men han ville i det längsta uppskjuta det definitiva avgörandet. Han vägrade tro, att Cosima bedragit honom inom äktenskapet. Kung Ludwig tog mycket illa vid sig och utbrast: ˮJag varken kan eller vill tro, att förbindelserna mellan Wagner och Fru von Bülow överskridit vänskapens gränser. Det vore förfärligt.ˮ Likväl var det Cosima, som under den korta tid, hon ånyo måste bo i München eftersom hennes make blivit direktör för det nygrundade musikkonservatoriet, lyckades återknyta den kungliga vänskapens sköra trådar.
NÄSTA: II INNEHÅLLET
5. Rik höst. Del II
Wagners livsverk – en studie. INNEHÅLL
5. Rik höst. Del I. Sidan 10/10