Wagners livsverk: Innehållsförteckning
I FORMEN. Sidan 6
Just dessa praktfulla exempel visa bäst, att Wagner icke träffas av den kritik, han själv riktar mot ˮdet s.k. tonmålerietˮ, och som går ut på, att det vänder sig till fantasien, icke till känslan, och därigenom verkar ’avkylande’. Så verka i varje fall icke de här åsyftade ställena. I valkyrieritten urladdar sig den dova stämningen efter andra aktens slut, och ’der Feuerzauber’ är icke blott en naturalistisk eldskildring utan på samma gång symbol för känslans glöd hos den högsinta sköldmön, som har ett så varmt och tillika stolt hjärta under sin kalla brynja.
Man har stundom velat påstå, att motivtekniken vore särskilt lätt – ˮdet är ju bara till att rada upp några motivˮ. Naturligtvis kan denna teknik handhavas på ett slarvigt sätt − av klåpare. Och naturligtvis var det en lättnad för Wagner att slippa skriva ˮabsolutˮ musik, som inte låg för honom och i stället få ägna sig åt det som han verkligen kunde: karakterisera i toner. Men den som känner hans konst vet, att han sannerligen icke ˮgjorde det lätt för sigˮ. Hans musikaliska karakteristik är vidunderligt träffsäker; genom att omböja och förvandla sina motiv kan han vidare nyansera dem i oändlighet, och därvid ryggar han icke för de svåraste uppgifter. Det finns icke den mystiska halvdager, icke den flyktiga stämningsdoft som han icke kan återge med häpnadsväckande precision.
Eller för att tala med Nietzsche: ˮEr hat allem in der Natur, was bis jetzt nicht reden wollte, eine Sprache gegeben; er glaubt nicht daran, daß es etwas stummes geben müsse. Er taucht in Morgenröte, Wald, Nebel, Kluft, Bergeshöhe, Nachtschauer, Mondesglanz hinein und merkt ihnen ein heimliches Begehren ab: sie wollen auch tönen.“
(Han gav ett språk till allt det i naturen som hittills inte velat tala; han tror inte på att något behöver vara stumt. Han dyker in i gryning, skog, dimma, springor, bergstoppar, nattligt oväder, månsken och märker deras hemliga önskan: de vill också klinga.)
Inspirationen bakom verket är från början dubbel; det är icke fråga om att sätta i musik en på förhand färdig text; den är från början genomdränkt av musikalisk stämning. Wagners drama är verkligen fött ˮaus dem Geiste der Musikˮ (Ur musikens själ). Svårmod och ödsliga havsstämningar ha skapat den flygande holländarens gestalt samtidigt med de musikaliska motiv, vari han så att säga är klädd. ˮBalladenˮ i andra akten innehåller hela verket ˮin nuceˮ (i ett nötskal).
På liknande sätt förhåller det sig med de följande verken; de ha alla en kärna, varur det hela vecklas ut. Det är blott en synvilla vid ytligt betraktande, att Wagners verk skulle vara en summa av detaljer; i själva verket äro detaljerna blott ett utarbetande av huvudsaken; helheten är det primära.
Därom säger han själv i ett brev av 30 jan 1844: ˮEhe ich daran gehe einen Vers zu machen, ja eine Szene zu entwerfen, bin ich bereits in dem musikalischem Dufte meiner Schöpfung berauscht, ich habe alle Töne fertig, alle charakteristischen Motive im Kopfe, so daß wenn ich dann die Verse fertig habe und die Szenen geordnet sind, für mich die eigentliche Oper ebenfalls fertig ist, und die detaillierte musikalische Behandlung mehr eine ruhige und besonnene Nacharbeit ist, der das Moment des eigentlichen Produzierens schon vorangegangen ist. Dazu müssen aber auch allerdings nur Stoffe gewählt werden, die keiner Behandlung als nur der musikalischen fähig sindˮ.
(Innan jag börjar göra en vers eller ens utforma en scen, är jag redan berusad av min skapelses musikaliska doft, jag har alla toner redo, alla karaktäristiska motiv i huvudet, så att när jag är klar med verserna och när scenerna är arrangerade, är för mig själva operan också färdig, så att det detaljerade musikaliska utarbetandet snarast blir ett lugnt och sansat efterarbete, som redan föregåtts av den faktiska produktionen. För detta måste dock endast stoff väljas som inte lämpar sig för någon annan behandling än den musikaliska.)
Hugo Rosén
NÄSTA: II INNEHÅLLET.
Inledningsord
Wagners livsverk – en studie. INNEHÅLL
I FORMEN. Sidan 6/6