Av Nils-Göran Olve
År 1994 invigdes GöteborgsOperan, som snart etablerade sig som en scen på hög internationell nivå. Bygget föregicks av decennier av diskussion. Vilket slags lyrisk teater behövde rikets andra stad?
Man spelade på Stora Teatern, “Storan”, invigd 1859, en teater för knappt 600 åskådare. Repertoaren var en blandning av operett och opera, man hade en permanent ensemble där det ibland ingick primadonnor av högsta klass (åtminstone efter svenska förhållanden) som Rut Jacobsson, sångare som skulle gå vidare till Stockholmsoperan som Gösta Winbergh, och trotjänare som skickligt klarade både operetter och operor. Men det var en ganska sen utveckling, och andelen opera skiftade mycket.
I ett nytt cd-album från vår flitigaste historiker vad gäller gamla ljud, Carl-Gunnar Åhlén, “Operans motiga väg till Storan – Göteborgs Lyriska Teater 100 år“; tre cd, Caprice CAP 21931, lär jag mig att opera sällan utgjorde mer än 25% av antalet föreställningar, och att det först 1920 skapades ett kommunstött bolag för att få en lokal kontinuitet i verksamheten.
Tidigare publicerat i december 2020 i OV-Revyn, medlemstidning för OperaVännerna vid Kungliga Operan.
Även sedan aktiebolaget bildats fanns propåer om att slå samman verksamheten med Göteborgs stadsteater vars hus vid Götaplatsen invigdes 1934, fast dess verksamhet hade startat 1918 på Lorensbergsteatern.
Den nya cd-utgåvan liknar det trettiotal andra som Carl-Gunnar Åhlén skämt bort oss med under ungefär ett halvsekel: efter att läst på sitt ämne i detalj har han valt ut en mängd ljudexempel som speglar en aspekt på svenskt musikliv, skrivit en utförlig introduktion och bearbetat ljuden genom vad han kallar ljudtvätt. Förr fanns ekonomiska förutsättningar (och kortare skyddstid för upphovsrätt) som möjliggjorde ännu mer omfattande dokumentation än i dag.
Den här gången är det alltså tre cd, och cd-häftet omfattar 88 sidor. Men det har fördelen att resultatet går att köpa för endast omkring 150 kronor. Enbart häftet är värt den summan för oss som är intresserade av operans förhistoria i Göteborg.
På skivorna blir det dock väldigt lite opera. Det ligger till så här. När det först spelades opera i staden från 1780-talet och framåt var det genom glesa besök av turnerande sällskap. Till exempel kunde man höra Norma 1838, innan den sattes upp i Stockholm. Även sedan Stora Teatern invigts användes den bara sporadiskt för opera. 1867 kunde man till exempel uppleva en italiensk trupp med dirigenten Franco Faccio som tjugo år senare skulle leda urpremiären på Otello på La Scala!
När vi kommer fram till 1890-talet kan Åhlén illustrera de operetter som spelades i Göteborg med ljudinspelningar. Nästan alla är gjorda i Stockholm från 1904 och framåt, eftersom den ”lyriska teater” som bedrevs i Göteborg 1893–1920 var en del av den driftige chefen Albert Ranfts imperium. Ofta var det samma aktuella succéer som spelades på hans olika scener i båda städerna och vid landsortsturnéer, särskilt på Oscarsteatern i Stockholm och Stora Teatern i Göteborg. Därigenom blir den första av de tre cd-skivorna i det nya albumet lika värdefull för den som undrar över huvudstadens operettliv i början av seklet.
Några operor ingår inte ibland de historiska ljudspåren, trots att Ranft lät uppföra en del. Däremot får vi ymniga exempel på verk som Sköna Helena, Boccaccio, Geishan och Glada änkan med Anna Norrie, Calle Barcklind, Emma Meissner, Axel Ringvall och andra. I häftet kan vi läsa om dem och titta på foton.
Jag fascineras av texttydligheten och frejdigheten. Även inför inspelningstratten är intensiteten hög och det låter högst levande. Varför detta var så uppskattat för drygt hundra år sedan är inte alltid lätt att förstå. Men vi hör skickliga artister, ofta med i grunden goda röster. Dock inte alltid så rösttekniskt skolade. Läser man om dem samtidigt så är intrycket att rätt många snabbt slet ut sig.
Hade man scenbegåvning, utseende och vacker naturröst så var hårda spelscheman, landsortsturnéer och publikens jubel ett gott alternativ till att utbilda sig länge och försöka få en av de få tjänsterna vid Kungliga Operan. En sopran som Rosa Grünberg hade dock passat på varje operascen, och mycket riktigt sjöng hon elva föreställningar på Kungliga Operan i Stockholm 1914/15. En del lyckades ta sig över till talteatern när röst och ungdom tog slut. Naima Wifstrand, här inspelad 1915 och 1921, såg jag själv 1963 i Farmor och vår herre på Stockholms stadsteater.
När vi går vidare till cd nummer två så har Göteborgs Lyriska Teater börjat sin verksamhet, och 1923 gjorde några solister och orkestern dess första grammofonupptagningar. Här medverkade en sedermera internationell storsångare, en av flera som sjöng några år i Göteborg: Martin Öhman. Han sjunger ur Pajazzo och Tosca, självklart på svenska som alla gör på dessa tre skivor. Ett undantag med liknande karriär – från Göteborg till Metropolitan – är Kirsten Flagstad, vars aria ur Friskytten är på originalspråket tyska. Hon sjöng i flera år runt 1930 i Göteborg men gjorde inga inspelningar där, så Åhlén bjuder på en ovanlig radioupptagning från Detroit från 1938. Även på denna cd dominerar operetten med artister som Ingalill Söderman, Conrad Arnesen, Margit Rosengren, Lars Egge och Folke Andersson. Samt Kalle Kinch, själv teaterchef 1927–35. De åren blev det återigen mer opera: till och med Mästersångarna i Nürnberg med Flagstad som Eva, den lokala stjärnan Eric Åby som Sachs och Kinch som Beckmesser! Av den finns förstås inget inspelat.
Under slutet av 1930-talet minskade operaverksamheten igen. Riksteatern hade då skapats för att bland annat organisera turnéer av Kungliga Operan, som under några år besökte Göteborg årligen. Härmed kommer vi in på albumets tredje cd. Där belyses åren fram till 1952 genom framför allt radioinspelningar. Isa Quensel framstår här som den stora stjärnan, och hon blev även viktig på Stockholmsoperan och som scenisk lärare för nu alltjämt verksamma sångare. Allra sist på skiva tre blir det opera: avsnitt ur Sverigepremiären på Brittens The Rape of Lucretia med bland andra Margareta Bergström, och kärleksduetten ur Madame Butterfly med Stina-Britta Melander och Olle Sivall.
Den tjänar som smakprov på något som kanske blir tillgängligt i framtiden. I skivhäftet beskrivs Storans verksamhet under sextio- och sjuttiotalet i form av en tätskriven förteckning över bevarade bandupptagningar. Det är långt över hundra inspelade föreställningar, som tydligen utgivaren Carl-Gunnar Åhlén hoppades kunna utnyttja när han påbörjade sitt arbete med det här albumet 1984. Men upphovsrättigheter har gjort det alltför dyrt. Jag är tacksam att han (tydligen efter att ha jobbat med projektet av och till i 36 år!) kunnat ge oss den här lilla boxen. Som sagt: väldokumenterad, detaljrik och billig. Tänk efter: kanske är även du som inte är göteborgare nyfiken på stadens motiga väg till dagens lyxiga GöteborgsOpera?
Nils-Göran Olve
OPERANS MOTIGA VÄG TILL STORAN: GÖTEBORGS LYRISKA TEATER 100 ÅR. (3 CD)-finns att köpa här:
https://naxosdirect.se/items/operans-motiga-vag-till-storan-goteborgs-lyriska-teater-100-ar-3-cd-548020