Under säsongerna 1956-58 medverkade Peter Cassirer i flera produktioner på Stora Teatern i Göteborg, som då var stadens musikdramatiska teater med en blandning av operett och opera på sin repertoar.
Av Nils-Göran Olve
Göteborgs stadsmuseums webb upplyser om hans roller vid teatern.
I en biografi på nätet sägs att Cirkusdirektören i Brudköpet av Smetana var hans favoritroll. Av den uppsättningen gjorde dåvarande Radiotjänst en studioinspelning 5-6 maj 1958, och därför kan vi här höra smakprov på Peter Cassirer som operasångare:
Cirkusdirektören kommer in i handlingen i början av akt 3 och är vad som ibland kallas en cameo-roll, det vill säga en kort insats med “allt ljus på mig” som ofta görs av någon åldrande publikfavorit. Att Cassirer utförde den som knappt 24-årig (när uppsättningen var ny) och knappt 25-årig (vid radioinspelningen) är överraskande, men han passar utmärkt även om rösten åtminstone i det stadiet av hans utveckling passar just för en mindre roll snarare än någon av styckets två större tenorroller. En lustig detalj är att den större av dessa gjordes av Ragnar Ulfung, som från hösten 1958 skulle övergå till Stockholmsoperan som en av dess ledande sångare. Fyrtiofem år senare, 2003, skulle just Cirkusdirektören bli Ulfungs sista roll där – vid 76 års ålder!
Cirkusen i Brudköpets tredje akt har en viktig dramatisk funktion då Vašek, den löjlige friaren till operans kvinnliga huvudperson, gör bort sig genom att vikariera för en berusad aktör och spela björn. Hela cirkusdirektörens roll utgörs av det vi hör: hur han på bytorget gör reklam för det nyanlända cirkussällskapets föreställning, och hur han tillsammans med truppens primadonna Esmeralda övertalar Vašek att hjälpa dem. I inspelningen var hon den 2020 bortgångna kända operettsångerskan Berit Bohm, Vašek sjöngs av Rune Olson och “Indianen” av Leo Kuhlberg. Det är han som larmar om att kollegan inte är i form för att spela sin vanliga roll som björnen. Styrbjörn Lindedal dirigerade.
Nils-Göran Olve
GENI vs MORAL: FALLET WAGNER. Peter Cassirer om Wagner och antisemitismen