TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Poeten skrev sitt namn på litauiska Sigitas Geda. Det spontana svenska uttalet för efternamnet leder i Litauen tvingande tanken till ett helt annat ord, ‘ge´da’, med betydelsen ‘skam’, ‘vanära’. Därför skall vi här använda skrivmodellen Sigi`tas Gäda`.
Sigi`tas Gäda` föddes 1943. Men jag vill börja drygt två decennier dessförinnan. Med den litauiska modernismens portalgestalt, Kazy~s B`inkis (Kazys Binkis). Några signifika rader av Bi`nkis från 1921 lyder i min översättning från litauiskan:
Kasy~s B`inkis 1921.
Ingemaro Lagerholmo verti`mas
Berlynas aukštyn kojom drybso,
Berlin slöar på rygg.
O mėnuo, senas idiotas,
Och månen är en gammal idiot, som
Elektros viela pažabotas,
ligger lindad i en ledning, med ett
Šypso.
leende.
Litauiskt uttal: Berly´nas auksjty~n ko´jom dry~bso, O me´enuo, sä~nas idio`tas, Älä`ktros viela` pazjabo´tas, Sjy~pso.
Detta var ju en europeisk futurism vilken som bekant drog med sig även exempelvis finlandssvensken Elmer Diktonius.
Sigi`tas Gäda` ger med namns nämnande en reverens åt Kazy~s Bi`nkis (1893 – 1942). I en dikt med resliga titeln “Fuga XXI amžiaus gamtovaisdžiui” (Fuga för det tjugoförsta seklets landskap) återfinner vi Bi`nkis ståtande med öppen gylf. Detta är knappast chockerande i Gäda`s dateringsår 1999, men skulle kanske ändå ha varit det på Bi`nkis’ egen tid.
Sigi`tas Gäda` gör inga dagsverser, det är kollegan Ju´ozas Erli`tskas som gör det. På många diktrader av Gäda` har placerats bara ett endaste ord. Ej heller det gör honom modern i Bi`nkis’ mening. Men Gäda` är aktuell, historisk så att det blir aktuellt.
En central dikt är “A´ngelas kri`ntantis Palango~j” (Fallande ängel i Palangà), en domedagsvision liksom självaste Apokalypsen, men den slutar med ett ensamt barn som har fått en sticka i foten och en “ledsen lördag med en blåklint i handen” (sjäsjta~dienis su ru`giageelä ra~nkoj).
Ett annat storslaget poem frammanar Anta~nas Baranau~skas (Antanas Baranauskas), som år 1860 i ett berömt versepos besjöng en skövlad lund vid Anyksjtjiai~ i nordöstra Litauen, samt dennes frände Homeros, som naturligtvis endast i yttre bemärkelse var blind:
| Sigi`tas Gäda` 1988m | Ariel* |
| “pauzė svarbiausia, pauzej slypi prasmė, uždaryta dvasia, visatis, užburiantis mažų dalelių judrumas” | viktigast är pausen, i pausen gömmer sig meningen, en instängd ande, alltet, de små partiklarnas förhäxande rörlighet |
Litauiskt uttal: "pa´uzee svarbia´usia, pa´uzej sly~pi prasmee~, uzjdary´ta dvasia`, visati`s , uzjbu`riantis mazjuu~ dalä~liuu judru`mas"
Liudvi`kas Reeza` (Liudvikas Rėza) var verksam i Nida` på Kuriska långnäset vid 1800-talets början. Från honom kommer en fritt påfunnen mytologi om månens otrohet med Venus i sitt äktenskap med solen. Reeza`s dikt föregavs vara en folkvisa, som dock aldrig har funnits i sjungen tradition. Gäda` antyder falsariet genom en strof:
Sigi`tas Gäda` 1981m
Ariel*
Mėnuo – žemės pati,
Månen är jordens hustru,
žuvys, ji pamačiusios,
fisken ynglar
neršia.
när den ser henne.
Mėnuo vedė saulužȩ …
Månen äktade solen …
Rėza` maišo
Reesa förblandar
kosmines lytis.
de kosmiska könen.
Litauiskt uttal: Me´enuo - zjä~mees pati`, zju`vys, jii pama~tjiusios, nä~rsjia. Me´enuo vä~dee saulu`zjee ...Reeza` mai~sjo ko`smines lyti`s.
Detta bör förarga Litauens verklige diktarnestor, den tretton år äldre Justi`nas Martsinkä~vitjius (Justinas Marcinkevičius). Denne har nämligen använt Reeza`:s dikt anonymt och synnerligen seriöst som folkvisa i ett drama som utspelar sig på 1200-talet.
Bland Gäda`s dikter saknar jag någon som berör den till sitt ursprung litauiska religionshistorikern Marija` Gi`mbutas (Marija Gimbutas). Hon är ju den stora internationella auktoriteten vad gäller Europas förkristna gudar med Perku´nas – finnarnas urgamla ‘perkele’ – på en vacklande tron.
Kanske får jag bjuda på egen översättning av en Gäda`-dikt, vilken jag gjorde från hjärtat vid mitt första möte med texten i juli 1998 :
Sigi`tas Gäda` 1987m
Ingemaro Lagerholmo verti`mas
(Du trumpi paklausimai, sugrižtant iš Suomijos.)
(Två korta frågor när jag nu återkommer från Finland.)
Kur mano karsto pušis?
Ar žaliuoja?
Tallen till min kista
– månne den grönskar?
Kur mano kapo duobė?
Ar šalta?
Gropen till min grav
– månne där är kallt?
Štai tavo karsto pušis.
Atvaziuoja.
Tallen till din kista
– här kommer den!
Štai tavo kapo duobė.
lškasta.
Gropen till din grav
– här har den grävts!
Litauiskt uttal: Du trumpi` paklausi`mai, / sugrii~zjtant isj Su´omijos.) // Kur ma`no ka~rsto pusji`s? / Ar zjaliu´oja? // Kur ma`no ka~po duobee~? / Ar sja´lta? // Sjtai ta`vo ka~rsto pusji`s. / Atvazjiu´oja. // Sjtai ta`vo ka~po duobee~. / lsjkasta`.
* De översättningar som inte uttryckligen anges som mina härstammar från en år 2001 utkommen svensk Gäda`-volym på förlaget Ariel ISBN 91-88821-01-3. Ett tidskriftsnummer som går in på fenomenet Gäda’ är Ariel nr 1 2001.
År 1996 framträdde den då 10-åriga Mirga Gražinytė-Tyla på litauskt tv med sången ”Gera būtų“. Texten är en dikt av Sigitas Geda. I artikeln “Mirga Gražinytė-Tyla – En litauiska med TYSTNADEN som make” finns såväl en svensk översättning av dikten som en länk till framträdandet på Youtube.
Länk till information om Sigitas Geda på litausika Wikipedia.
https://lt.wikipedia.org/wiki/Sigitas_Geda