Wagnerturism
till norska Sørlandets Tvedestrand?

Richard Wagners norska ”Holländaropera” såsom framförande på ort och ställe vid Noregs Sørlandet. Turism dit? Glöm det! För det är och blir absolut inget att tänka på.
    Och hur förklaras bäst detta tvärstopp i fantasin. Astrid och Ingemar tog under juli 2018 en biltur till grannlandet för att uppleva och undersöka.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
FOTO: Astrid Haugland

Med hjälp av det fackhistorikerna kallar kvarlevor och ’berättande källor’ kan i kombination platsen för Wagners norska nödhamn 29-30 juli 1839 exakt och precist lokaliseras: Borøya ute på en udde. Närmaste tätort är Tvedestrand med bibliotek, hotell och annat fint. Platsen består i nuläget av en mindre kaj, vilken tjänar som momentan tilläggsplats för fritidsbåtar. I lugn, trivsam och trång ro bor här nytillkomna sommargäster samt ättlingar till en långt tidigare verksam kustbefolkning. Inget talar för att här någonsin skulle ha funnits något Wagnermedvetande. Annat än på sistone lite löst påklistrat så där. I inget av husen finns ättlingar till folk som kan ha haft minnen av något tyskt tonsättarbesök.

Wagnervisiten 1839 var förstås ett rent rutinärende för den därstädes stationerade lotsen, N. Tallaksen.

Huset som Richard Wagner och Minna tros ha övernattat i tillhörde kapten Jens Jensen (1791-1842). Huset stod på kajen i Sandvika och revs redan 1885. Bild utlånad av Edle Thrane.
Utsikt mot kajen där “Wagnerhuset” stod. Observera att husen till vänster även finns med på den gamla bilden. I bakgrunden farleden där “Thetis” sannolikt måste ha kommit den 29 juli 1839.

I närheten av bryggan på detta Borøya finns med tät och kuperad bebyggelse inget som helst utrymme för att skapa en scen eller dylikt. Från Tvedestrand till Wagners Borøya leder med 20 km en minimal norsk vej med få mötesplatser och hissnande stup intill. Busschaufför med gedigen lokalkännedom!? Knappast lönsamt i en bygd där folk faktiskt inte vill ha storfrämmande. Ett kryssningsfartyg ankrande i fjorden för spektakel i land. Orealistiskt inte minst med tanke på att här går en gräns till nästföljande kommune. Som framgår tillhör Borøya Tvedestrand kommune, inte Arendal.

“Jag greps av ett outsägligt välbehag, när ekot från de enorma granitväggarna återgav manskapets skeppsrop, med vilket dessa kastade ankar och hissade segel.” Ur Wagners “Mein Leben”. Innan det växte upp så mycket skog kunde man enligt ortsbefolkningen tydligt höra ekot från Askeflu (i Arendal kommune) över till Sandvika (i Tvedestrand kommune).

Den förste som skapade intresse för att uppsöka denna ”Wagnerplats” var med största sannolikhet den norske Bayreuthtenoren Gunnar Graarud (1886-1960). Genom tillmötesgående från biblioteket i Tvedestrand har vi upplysningen från lokala aviser om att Graarud kom till trakterna sommaren 1938 för att sondera. Förmodligen ville han arrangera en minnesakt året därpå, dvs sommaren 1939, jämt hundra år efter den wagnerska visiten. Men Graarud bedrev blåögd propaganda för Hitler och den tyska nazismen. Blev av allt att döma avhånad och lämnade Noreg för den här gången.

Till den 19 september 2005 hade avgående norske operachefen Bjørn Simensen inbjudit mästarens sonson Wolfgang Wagner (1919-2010) för ”Holländarseminarium” i anslutning till Sandvika på Borøya utanför Tvedestrand. Alla villigt avfotograferade tillsammans med en på kajen just uppsatt minnesplakett, buren av stabila järnrör.

När Astrid och Ingemar tisdagen 10 juli 2018 klockan tio förmiddag billedes nådde kajen Sandvika på Borøya förväntades med allt skäl denna plakett vara på plats. Men den fanns inte! Avsågade järnrör kunde spåras. Från den handfull Tvedestrandsbor i kulturbranschen, vilka vi hade haft kontakt med kom i alla mobiler stor förvåning. Ingen sade sig veta annat än att plaketten med välformulerad text skulle vara på sin plats. De som efter en halvtimmes bilkörning anlände föreföll lika oförstående.

Kajen i Sandvika på Borøya. Här fanns den 10 juli 2018 ingen minnesplakett.

 

Fortfarande (17 februari 2019 ) finns minnesplaketten att beskåda på Google Street View.

Allt skedde nu i anda av norsk koselighet. Kaffe på övervånigen till ett kajhus. Utsikt över fjorden och över kajen, där i någon form Richard Wagner måtte ha befunnit sig 29-30 juli år 1839. Ett äldre stort ’skipperhus’ (fotograferat före 1885) på nuvarande kajen hade ju rivits utan att någon någonsin hade tänkt på dess värde i ”Wagnervaluta”. En mindre motorbåt glider fram från fjordens inre. Och upp trappen kommer en verserad, långsmal och trevlig fyr i femtioårsåldern med hund och sällskap. Samtal dittan dattan. Skal det være sukker i kaffien? Dette er nybakt. Kasettband, CD-skivor prydligt på hyllor. Inte en ton klassisk musik.

På hemvägen återstår för Astrid och Ingemar att lägga pussel och fundera, fundera och lägga ett pussel med inte helt lättolkade bitar. Ingemar är inte så noggrann och försiktig som Astrid. Medan han inte skyggar för konspirationsteorier och rakt på sak: Vi har varit på gemytligt kafferep med den ilandstigande gärningsmannen och dennes medskyldiga. Inte spåret av aggressivitet, aldrig direkt utsagt. Færsk gjerning.  Ingen här ville ursprungligen egentligen oombedd ha någon skylt med Richard Wagner. Allra helst som bedagade dansbandaren Åge Alexandersen musikalsk er så mye bedre.

II

Vad gäller materialier kring operan ”Der fliegende Holländer” av Richard Wagner är denna sentida reserapport förstås ett rent kuriosum. Här följer några mera substantiella punkter. Berättade källor, troget följande varandra i spåren, gör höggradigt troligt att ”Wagners” skonare på traden från Pillau (Königsberg), i dagsläget skulle det ha varit Baltijsk (Kaliningrad) vid sydöstra Östersjöhörnet till Themsenmynningen bar namnet “Thetis”. Och se det finns i så fall en riktig kvarleva: lotsanteckning från Sandvika/Borøya, vilken anger “Thetis” (“Tettes”) för 29 till 30 juli 1839. Inget utsagt om passagerare eller deras bagage.

Kvarleva: Lotsräkenskap för Tvedestrand och Arendal 1839. 29 juli, skonaren “Tettes” på väg från Königsberg till London.

Ett likaledes mycket intressant dokument kom i dagen på 1930-talet. En ytterst kortfattad dagbok av Wagner själv omfattande bland annat just ”Norgebesöket”. Wagner benämnde dessa notiser ”Rote Brieftasche”. Något dröjs vid själva norska landstigningen. Men den hund “Robber” som spelar stor roll när Wagner ca 30 år senare till Cosima dikterar sin levnadsbeskrivning “Mein Leben” finns inte alls nämnd.

Utdrag av Wagners “Rote Brieftasche”. Här beskriver Wagner kortfattat sitt uppehåll i Norge.

 

" .... 8te July auf einen Tag nach Riga. Den 9ten früh von Mitau die Reise angetreten. Den 10ten Abends nach Sonnenuntergang über die russische Gränze mit Minna. 11ten Arnau bei Königsberg. 14te durch Königsberg. Umgeworfen. 15 in Pillau angekommen. 19te Früh am Bord der Thetis mit Minna eingeschifft. 25 vor Kopenhagen u. Helsingör vorbei. 27 im Skager-Rack Sturm. 28 Sturm. 29 bei stürmischen West-Wind in einen Norweger kleinen Hafen in der Gegend von Arendal einlaufen müssen. Abends mit Minna an's Land. Wunderbare Felsenwürfel in der See. Ort: Sand-Wigke. Den 31 July wollten wir wieder in See gehen; beim Ausfahren aus dem Hafen stieß aber das Schiff auf einen unsichtbaren Felsen: 2 Stöße. Wieder zurück. Spazierfahrt auf dem Boot nach Trommsond. Den 1rsten August glücklich wieder in See gegangen. Sonntag den 4ten Abends stürmischer Nordwind; günstig. Den 5ten Abends conträrer Sturm. Mit[t]woch den 7ten schlimmer Tag. Mittag halb 3 Uhr Sturm am heftigsten. 8ten schwacher conträrer Wind. 9ten Abends an die Englische Küste bei Southwould. ...."

Från Allgemeine Musikzeitung. Wochenschrift für das Musikleben der Gegenwart. 28 März 1936. Nummer 13

En dag efter avfärden från Riga den 8:e juli. Tidigt den 9:e påbörjades resan från Mitau (nuvarande Jelgava, strax söder om Riga i nuvarande Lettland). Den 10:e efter solnedgången på kvällen över den ryska gränsen med Minna (måste ha varit ungefär Tauroggen, nuvarande Tauragė i Litauen). Den 11:e Arnau (Rodniki/Gurjewsk) vid Königsberg (Kaliningrad). Omkull. Anlänt till Pillau (Baltijsk) den 15:e. Tidig inskeppning ombord på Thetis. Den 25:e utanför Köpenhamn och förbi Helsingör. Den 27:e storm på Skagerrak. 28:e storm. Den 29:e i stormig västan nödvändigt att gå in till en liten norsk hamn i trakten av Arendal. På kvällen landstigning med Minna. Underbara klippformationer i havet. Ortens namn: Sand-Wigke (Sandvika på Borøya. Öns namn icke nämnt av RW.) Den 31 juli ville vi åter gå till sjöss. Vid utfärden från hamnen stötte skeppet emellertid på en osynlig klippa: Två stötar. Tillbaks igen. En tur med landningsbåt till Trommsond. (Tromøysundet, infart till Arendal). Den första augusti lyckligen åter till sjöss. Söndagen 4:e storm nordan på kvällen. Gick väl. På kvällen den femte storm från motsatt håll. Onsdagen den sjunde var en dålig dag. Klockan halv tre middagstid var stormen som häftigast. Den åttonde svag vind från motsatt håll. På kvällen den nionde till engelska kusten vid Southwold. …
(Svensk översättning Ingemar Schmidt-Lagerholm)
Ytterligare några ”Holländar-punkter”:
  1. Wagner bearbetade läst och upplevt. Först enbart till ett prosautkast på franska och med handling utanför Scottland. I Paris sålde han den nakna texten, vilken med titeln ”Le vasseau fantôme” blev till opera av en annan tonsättare.
  2. En bit in på 1840-talet, efter sin formidabla succé med Rienzi i Dreesden, samlade sig Wagner till en riktig ej alltför omfattande treaktsopera ”Der fliegende Holländer”. Det vidunderliga partituret innehåller en myckenhet sådant som Joakim Tillman vid musikvetenskapen, avdelning film, attributerar ”mickey-mousing”. Det vill säga musiken direktillustrerar konkreta rörelser. Denna urversion är inte den vanligast framförda. Dock finns exempelvis Otto Klemperer i stereostudio. Därtill en DVD från Bayreuth 1985 (Harry Kupfer, Woldemar Nelsson).
  3. På 1870-talet gjorde Wagner några enstaka retuscher för att skapa lite salighet. Sammansmältning till lång enaktsopera. Detta är den vanligast framförda versionen. Koncentrerad studioinstudering audio av Antal Dorati, eljest inte så vanlig dirigent för gängse operor. På DVD suggestivt med Leif Segerstam från Savonlinna.
  4. ”Salighetsversionen” gavs i Stockholm år 1960 i regi av Bengt Peterson med Sixten Ehrling, Siw Ericsdotter, Sigurd Björling. En recension av detta evenemang  blev debuten för Ingemar Schmidt-Lagerholm såsom kulturskribent på riktigt. Publicering i Arbetet, Malmö, den 28 maj 1960. Med råge mer än ett halvsekel sedan.