So verfluch ich die Liebe. (Så förbannar jag kärleken.)
Utkast till scenbild för Rhenguldets första scen i samband med att Nibelungens ring uruppfördes i sin helhet i Bayreuth 1876. Konstnär: Josef Hoffmann.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Wagner var inte minst genom brodern till sin registrerade fader totalbeläst vad gäller Aristoteles och de grekiska tragöderna. Följden vid dåtidens gammelgrekiska festspel var ju tre tragedier samt ett epilogartat mera lättsamt satyrspel, således utgörande en tetralogi om fyra separata enheter.

Denna ordning använde Wagner i sitt förstorade verk Nibelungens ring, så när som på att han satte satyrspelet först och kallade detta “Vorabend”.

Och vi har “Rheingold” med en riktig satyrfigur, nämligen Loge, gemensamt eldens och lögnens apostel. Kanske Set Svanholms favoritroll. Var helst denne uppträdde i en hel Ring-cykel: Siegmund kunde han avvara, men han släppte aldrig Loge. “Bedenken will ich’s, wer weiß was ich tu’. (Skall tänka på saken, vem vet vad jag gör.)

Glänsande Rhen-guld

Artikeln "Glänsande Rhen-guld" av Ingemar Schmidt (-Lagerholm), publicerades i Vestmanlands läns tidning, Västerås (VLT) 1968-04-24

STOCKHOLMSOPERANS NYUPPSÄTTNING av Rhenguldet (1968) är säkerligen den mest samstämmiga Wagnerinsceneringen på länge. Det är scenografin av Jan Brazda som så ypperligt fint bryggar över vad som nästan alltid har varit ett gap mellan den smidiga musiken och den sceniska stelheten.

Med projicierat ljus mot en halvtransparent duk åstadkommer Jan Brazda en scenbild som ändrar sig i följsamma övertoningar. Wagners visuella scenanvisningar anger ofta sådana övergångar, som knappast är utförbara utan de projektionsapparater som Brazda har till sitt förfogande.

Jan Brazda och förspelet till Rhenguldet på Stockholmsoperan.

Redan i förspelet — den under fem minuter allt starkare Ess-durtreklangen — kommer Brazdas ljuskonst till full rätt. På duken projicieras färgrika nebulosor som uppgår i varandra, går isär, förtätas, förtunnas, förändras. Det ständiga färgspelet gör visserligen att regnbågen, som i slutscenen skall sträcka sig från dalen upp till borgen, inte får samma strålande verkan. Det är en effekt som Brazda nästan har inverterat, medvetet förstås. Det finns en tydlig ledmotivsanknytning i Brazdas ljussättning, men det rör sig naturligtvis inte om någon detaljerad omformning av musiken till fladdrande färger. Dräkterna utgör ett statiskt element i Brazdas scenografi, men de är säregna och karaktäristiska.

I FOLKE ABENIUS REGI är rörelser och åtbörder inte överdrivna, vilket säkert är till stor fördel för föreställningens sångliga standard. Nu ställer inte Rhenguldet sådana övermäktiga krav på enskilda sångare som vissa andra Wagnerverk, ändå kan det noteras att de vokala prestationerna överlag är förnämliga.

Erik Saedén gör en magnifikt välklingande övergud Wotan. Anders Näslund är alldeles utmärkt i den bittert bedragne Alberichs roll. Ett eller annat memoreringsfel kan vi helt bortse från. Loge var på sin tid en roll för Set Svanholm, som gjorde den med en alltid behärskad tendens till överspel. Kåge Jehrlander har torrare röst men eljest väl så goda förutsättningar. Det är också tacknämligt att de tre Rhendöttrarna sjunger rent och klart utan chevrotering.

Silvio Varviso dirigerar utan bombasm med sensibelt sinne för Wagners musikaliska finesser. Det ligger ett kammarmusikaliskt skimmer över musicerandet. Att vissa bleckpassager i alla fall är för svåra blir under dessa förhållanden knappast ens ett skönhetsfel. Det enda jag personligen möjligen skulle önska vore ett distinktare, kanske något långsammare tempo just för nibelungenmotivet nere i smidesverkstaden.

I DETTA SYMBOLMÄTTADE DRAMA OM guldets förbannelse, om kapitalismens ondska, finns det mycket som blott är alltför aktuellt. Jättarna från de utsugna u-länderna har på uppdrag byggt en borg åt de makthungriga gudarna. Men att betala eller att dela med sig, det hade gudarna aldrig ens tänkt göra. Jätten Fasolt är kär i gudinnan Feja. Att besvara hans kärlek håller hon sig för fin till. När jättarna kräver sin lön är gudarna genast redo att gripa till våld. Loge är lögnens gud, lögnerna, förfalskningarna, insövandet som makten i samhället är uppbyggt på. Varför ville Wotan ha sin borg? — För att öka sin makt. Varför ville hans gemål Fricka ha borgen? — För att bli säker på Wotans trohet, för att han inte skulle frestas att ge sig ut.

Premiären skedde lördagen den 20 april (1968) med samtidig radiosändning. Tydligen tillåter inte Sveriges Radios avtal med Operan att sådana sändningar går i repris, vilket är mycket att beklaga. Att det sjungs på tyska skulle naturligtvis kunna betraktas som diskutabelt, men det har också stora praktiska och konstnärliga fördelar.

Textboken till Rhenguldet har Operan gett ut i lättläst och överskådligt A4-format. I tre spalter står motivhänvisning, den tyska originaltexten — som sjunges i föreställningen — och den gamla svenska översättningen av Sigrid Elmblad. Funktionellare hade det i detta sammanhang varit med en ordagrann översättning, men Elmblads sångöversättning har charm och är heller inte helt otjänlig. Häftet (pris 5: —) är utomordentligt särskilt för hemmalyssning till band eller skiva.

Ingemar Schmidt, Vestmanlands läns tidning, Västerås (VLT) 680424

De två kompletta inspelningarna på ljudfiler förblir anonyma, såvitt man inte hos redaktionen efterfrågar fullständig information.

Rhenguldet (hela), version 1

Längd 36:01.

Längd 37:40.

Längd 36:41.

Längd 32:48.

Rhenguldet (hela), version 2

Längd 30:03.

Längd 32:14.

Längd 31:00.

Längd 30:31.

Längd 25:36.

Längd 1:20.

1) Kalle Holmberg förklarar sitt koncept för Ringen
Längd 15:57.

2) Ernst Wigforss 1881-1977 tillfrågades om vad som hade gjort honom till socialist. Jo det var Viktor Rydbergs dikt “Den nya grottesången”, vilken vi här hör honom recitera på sin ålders höst. I övrigt hänvisar jag till min skrift om Wagners ‘onödiga’ antisemitism ISBN 9789157805966 sidorna 115 -128.

Wigforss räknas till den svenska socialdemokratins stora ideologer, och tillhörde från studieåren den intellektuella eliten vid Lunds universitet. Som den förste betydande finansministern för de svenska socialdemokraterna har hans ekonomiska program och teorier färgat politiken. Wigforss är en av de mest framträdande gestalterna avseende byggandet av det så kallade svenska folkhemmet och anses även vara en omdanare av den svenska socialdemokratins ideologi. Men han hade börjat sin bana som genial språkforskare med en epokgörande långt ifrån lokal avhandling “Södra Hallands folkmål”.

Längd 9:25.