Månad: april 2018

Richard Wagner på bloggen

Mer än något annat forum i Skandinavien är bloggen www.vivaopera.se något som konsekvent inkluderar wagneriana.

Många kapitel ”Richard Wagner” kommer i närtid och framöver.

Med ett flertal ljudfiler finns här mellan åren 2016 och 2018:

OBS! Varje länk öppnas i ett nytt fönster /en ny flik.

 

 

WAGNERS PARALLELLE TERTSER. Forsøg på en tolkning

Enhver leksikonartikel om Richard Wagner (1813-1883) og enhver musikhistorisk fremstilling om ham fremhæver hans brug af ”ledemotiver” som et kompositorisk hovedprincip i hans værker – de musikdramaer, hvis tekster han også selv forfattede.

Af Henrik Nebelong

Artikeln publiceras med tillstånd från den digitale skriftserien “PubliMus”, Skriftserie från SMKS Syddansk Musikkonservatorium & Skuespillerskole

Disse ledemotiver er bestemte korte vendinger i musikken, der karakteriserer de enkelte personer i dramaets handling, bestemte idéer, følelser, begivenheder eller sågar bestemte rekvisitter som sværd, spyd osv.

Ledemotiver

Den, der ikke er fortrolig med Wagners dramatik, vil nok studse lidt ved tanken om, at musikken skulle kunne ”betyde” eller ”illustrere” noget helt konkret: sværd, spyd, personer osv. Fortsätt läsa ”WAGNERS PARALLELLE TERTSER. Forsøg på en tolkning”

Hans Werner Henze (1926 – 2012) förutsåg han Svenska Akademiens sönderfall?

Det var år 1980 med operan ”The English Cat”. Men ett så impertinent, insinuant flygande fråge-påstående tarvar väl ändå åtminstone en begriplig förklaring.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Och förklaringen kommer i denna text. Jag innehar sedan år 1992 nämnda opera i en engelsksjungen CD-inspelning, dirigerad av Markus Stenz. Jag upplevde en tysksjungen lokal föreställning i Nürnberg 860413, dirigerad av Wolfgan Gayler och i regi av Götz Fischer (just Fischer).

Figuriner av Reinhard Heinrich som ansvarade för scenbild och kostymer till uppsätningen av “Die englische Katze” i Nürnberg 1986.

Jag har VHS-bevarat en engelsksjungen föreställning från ’Neuburg an der Donau’ 1993, där mästaren Hans Werner Henze har totalansvar. Scenbilder, kostymer, regi samt dirigering. Som vore det självaste Richard Wagner på 1830-talet i då lettisk-rysk-tyska Riga.

För att gå här vidare saxar jag omärkligt några stycken ur vad som skrevs av Bernd Stopka i anslutning till senaste insceneringen i Hannover 2016, dirigent Mark Rohde, regi Dagmar Schlingmann. Det rör sig i denna Henze-opera från 1980 om the ”Royal Society for the Protection of Rats” (RSPR). Eller på tyska KGSR (Königliche Gesellschaf für den Schuz der Ratten). Ty för de flesta av sina operor är Henze själv   – med partituranpassning –    involverad i operans flerspråkighet. Hoppas läsaren har förstått att det handlar om satir och parodi i kvadrat och kubik. Fortsätt läsa ”Hans Werner Henze (1926 – 2012) förutsåg han Svenska Akademiens sönderfall?”

Dieselbilen, när vinner den?

SISTA ORDET OM DIESELMOTOR HOS PERSONBILAR KAN OMÖJLIGEN VARA SAGT.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Uppslagsboken heter ”Nordisk familjebok” eftersom den koncipierades medan Sverige och Norge ännu hade en fungerande union. Encyklopedins andra upplaga är den berömda ”Ugglan” med många bevingade formuleringar. Den tredje upplagan kom från 1924 till 1940. Onödigt ringaktad. Övertaget faktiskt från första upplagan står där följande om el-bilar, uppslagsord ’automobil’, citat från 1924.

De elektriskt drivna automobilerna erhålla sin ström från en förut laddad ackumulator. En elektrisk motor är givetvis idealet för en automobil: lättskött, enkel, ofarlig, renlig, tystgående, lätt reglerbar i fråga om hastigheten. Ackumulatorn måste dock laddas om efter en väglängd om 70 à 80 km och är ganska tung. I Amerika finns laddningsstationer, där ackumulatorerna kunna utbytas mot nyladdade, men icke så i Sverige, där de elektriska bilarna därför ej ännu lämpa sig för längre färder. Uteslutet är emelletid ej, att detta slag av automobiler i en framtid kommer att framgångsrikt tävla med de explosionsmotordrivna.

Nota bene ovanstående formulerat långt för 1924. Man häpnar över hur lite som har skett på över ett sekel. Inget krångel med växellåda, automatväxel för alla. Skall man verkligen börja tro på elaka rykten om att etablissemanget ’world-wide’ för oljeutvinning aktivt har hindrat el-bilens avancemang.

Men så var det också det där med att en riktigt SCR-renad diesel knappast är miljöfarligare än en bensinbil. Fortsätt läsa ”Dieselbilen, när vinner den?”

FOLKE SCHMIDT. Faran och försäkringsfallet.

En försäkringsrättslig studie. Lund 1943. Gleerup. 262 s. Kr. 8.50. — Skrifter utg. av Juridiska fakulteten i Lund. IV

Folke Schmidt, 1940

Folke Schmidt var en av huvudskaparna till den så kallade “Svenska modellen”. Allmänt om kollektivavtal, lagen om anställningsskydd (LAS) samt dylika delar. Han lät “högrenivå” -studenter    – även när han gästade Lund och Göteborg –   utföra rollspel såsom förhandlande företrädare för näringsliv och arbetstagarpart. Han föreställde sig en konjunkturanpassad flexibilitet. Så tedde sig saken vid samtal med äldste sonen Ingemar, åren 1974 till 1980 efter faderns pensionering. “Vi vill inte heller riva upp arbetsrätten” så uttalar sig moderatledaren Ulf Kristersson (SvD 180408) Det kunde även ha formulerats: Vi vill inte heller riva upp Folke Schmidts arbetsrätt.

Folke Schmidts universitetsläroböcker uppdateras ständigt och hålls vid liv av Ronnie Eklund, Åke Bouvin, Anders Viktorin, Axel Adlercreutz, Lars Tottie m.fl.

Se i övrigt Wikipedia.se om Folke Schmidt: https://sv.wikipedia.org/wiki/Folke_Schmidt


FAL står för Försäkringsavtalslagen.

FOLKE SCHMIDT. Faran och försäkringsfallet.

En försäkringsrättslig studie. Lund 1943. Gleerup. 262 s. Kr. 8.50. — Skrifter utg. av Juridiska fakulteten i Lund. IV.

I sin undervisning i civilrätt vid universitetet i Lund har tf professorn Schmidt bland annat haft att föreläsa över försäkringsrätt. Vid de studier av försäkringsavtalslagen han för detta ändamål företagit har han fått ögonen på åtskilliga intressanta och betydelsefulla spörsmål, vilka anknyta till de försäkringsrättsliga begreppen faran och försäkringsfallet. Det är resultaten av den möda föreläsaren nedlagt på att vinna klarhet i dessa spörsmål, vilka han nu offentliggjort i ovannämnda avhandling. Fortsätt läsa ”FOLKE SCHMIDT. Faran och försäkringsfallet.”

Tonsättaren Pierre Boulez (1925 – 2016)

Om Polarpristagaren Pierre Boulez tycker Ingemar ungefär så här efter att i egenskap av musikrecensent ha följt hans musikergärning i ett halvt sekel. Såsom tonsättare tillhörande det mest fascinerande som finns.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Lönar sig alltid att flerfaldigt lyssna på. Ett antal ljudfiler återfinnas nedtill.

Och dirigenten Pierre Boulez är minsan duktig partiturläsare vad gäller musikens ytstruktur. Men djupet var är det ? Han kan spela Haydn och andra klassiker rakt igenom utan reprisers respekterande. Och skickligt uruppförde han radikalistiska ”Utmost” av Sven-David Sandström, som sedan beträdde en ganska annorlunda väg. Fortsätt läsa ”Tonsättaren Pierre Boulez (1925 – 2016)”

Mozart på stöldturné i Paris

Mozarts fyra första pianokonserter är plagiat! Hela materialet är taget från tonsättare som var etablerade i Paris på 1760-talet — Schobert (obs o!), Honnauer, Rapauch, Eckard. 

Först publicerad tisdagen den 28 december 1965 i Vestmanlands läns tidning

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det var år 1764 som pappa Leopold visade upp sina underbarn i Paris. Åttaårige Wolfgang och tretton-åriga Nannerl hänförde publiken med populära sonatsatser. Fortsätt läsa ”Mozart på stöldturné i Paris”

Mina första piratskivor – en skivsamlares tredje resa

Det händer att jag köper pirat-cd. Med det menar jag skivor eller nedladdning av ljudfiler från säljare på nätet, där det är uppenbart att den jag köper av inte har producerat eller förvärvat inspelningarna på ett sätt som ger dem rätt att kommersiellt sälja dem. I mitt fall handlar det om operaföreställningar.

Av Nils-Göran Olve

Skivor som samlarobjekt – en skivsamlares första resa
Mitt första Wagner-år – en skivsamlares andra resa

Äldre inspelningar kan vara fria från copyright, men ofta handlar det om helt färska föreställningar.

Det är väl en fyra-fem olika leverantörer i USA, Kanada och Italien som jag har anlitat: Opera Depot, Premiere Opera (två olika i USA och Italien), House of Opera och någon till. Ett par av dem mejlar listor månatligen eller några gånger per år, och de har omfattande kataloger på internet. De billigaste tar bara fem dollars per cd eller dvd. Fortsätt läsa ”Mina första piratskivor – en skivsamlares tredje resa”

Holtens “Rigoletto” Malmö mars 2018

Och så var det “Rigoletto” nyligen i Malmö, som jag absolut bara känner från recensioner.

En reflektion av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Inget i librettot säger att Rigoletto verkligen har haft ett förhållande med Gildas mor. Vi får anta att Rigoletto var välbeställd. Han förefaller ha en förnäm stadsbostad.

Har skaffat sig en dotter alternativt en fosterdotter från ett barnhem. Åren går och vad han för henne dillar om modern blir allt mera pinsamt och osammanhängande, motstridigt för Gilda. Fortsätt läsa ”Holtens “Rigoletto” Malmö mars 2018”

Sjuttonhundratalets reningsbad

Den så kallade filosofiska upplysningstiden på 1700-talet omhuldade en del tankar som åtminstone teoretiskt kunde göra samhället mera humant.

En reflektion av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men människans förmåga att begå illdåd är obegränsad. ”Franska revolutionen” (alltifrån 1789) åt upp sig själv. Och Holocaust (Förintelsen) i början av 1940-talet skall vi förvisso nämna. Engelsmannen David Irving, fransmannen Robert Faurisson tillhör dem som vill påstå att förintelselägret i Auschwitz vore ett påhitt, och svensken Jan Myrdal stöder dem, på sitt sätt. (Auschwitz är det tyska namnet på den polska staden Oświęcim som ligger cirka 60 kilometer väster om Kraków i sydöstra Polen.)

Genom sin fader diplomaten Björn von Otter kom den svenska sångerskan Ann-Sofie von Otter i kontakt med den så kallade Gerstein-rapporten. Kurt Gerstein var en tysk officer som smugglade sig själv in i Auschwitz / Oświęcim för att ta reda på huruvida det han misstänkte verkligen var sant. Och det var det i allra värsta grad. Fortsätt läsa ”Sjuttonhundratalets reningsbad”