TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Svärsonen och kvartettprimarien Rudolf Kolisch visste hemligeter om hur Schoenberg själv arbetade med kompositionen av sin tredje och sin fjärde (amerikanska) stråkkvartett. Det var enligt Kolisch minsann slump och spel med kulramar och räknestickor. Men det skulle man inte skvallra om.
Men innan vi börjar räkna upp Schönberg/Schoenberg:s egna musikdramatiska verk vill jag så långt minnet förmår återberätta något som rör den ofullbordade operan Lulu av Alban Berg. Och jag vill inte be om ursäkt för att jag framhåller Arnold Schönbergs judiska bakgrund.
Arnold Schönberg var född år 1874 i en judisk familj. År 1898 antog han luthersk-evangelisk bekännelse, men den 24 juli i Hitlers år 1933 återkonverterade han till judendom under exilens första etapp i Paris och i närvaro av konstmålaren Marc Chagall, fördriven från vitryska Vitebs. (Han som målat ”Spelman på taket”)
När den Arnold Schönberg närstående Alban Berg gick bort (1936) var just Arnold Schönberg den som blev först tillfrågad huruvida han var villig att fullborda operan Lulu efter det material som nu änkan Helene Berg förfogade över. Schönberg hade redan läst Bergs text (efter Frank Wedekind) även till den sedan icke färdigkomponerade tredje akten. Det fanns ett ställe med antisemitisk klang, som Schönberg ogillade.
Det tunga postpaketet nådde Schoenberg, nu i Los Angeles, efter en Altantfärd från Schweiz. Schoenberg tog emot det “brinnande” paketet, snörade upp det, konstaterade att den antisemitiska formuleringen fanns kvar. Skickade omgående försändelsen i retur.
(”er mauschelt” – i detta verb finns språkliga roten ’Moses’ / Moise / Mstislav. Innebörden torde vara den icke-judiskes nedsättande beskrivning av talad jiddisch kryddad – som denne ser det – med en överdos förvrängd tyska. Denna Bergs anspelning är bortsmusslad i den Lulu-version av Friedrich Cerha som presenterades i Paris 1979 av Pierre Boulez / Patrice Chérau, aldrig visad i svensk teve)
Många musiklyssnare gillar, gillar verkligen, Schönberg fram till ungefär sekelskiftet 1900: Gurrelieder, ett sagoartat oratorium på knappa två timmar (i centrum står en medeltida borgruin på danska Nordsjälland – ja, jag har av detta skäl varit där med nybakad fru bakpå scooter, Zündapp Bella), vidare Verklärte Nacht, en inte så värst konventionell stråksextett på knappa halvtimmen. Sedan kommer fritonala och tolvtonala verk, det ena ”hackigare” och “gnissligare” än det andra.
Pierrot lunaire (Pelle månsjuk, 1912 / 35 min).
1901 och något år framåt var Schönberg cellist och arrangör vid kabaretteatern Überbrettl. ”Pierrot lunaire” är präglat därav men så intrikat att inte ens Martin Fröst hinner med mer än den minsta klarinetten (vid en konsert /2013/ i Stavanger, där jag råkade närvara). Det melankoliskt lättsinniga kanske underströks när vidunderliga aktrisen Naima Wifstrand år 1931 stod för det första framförandet på svenska (under titeln “Pelle gråter” och med Kurt Bendix som dirigent), men jag var ju inte där.
Men det var jag i Börssalen den 16 februari 1957 när Kerstin Meyer exekverade rollen med musikanter under dirigeringsprofessor Siegfried Naumann. Balansen mellan sång och så kallad talsång är exceptionellt svår. Vi tyckte om Kerstin Meyer trots att hon egentligen sjöng för tonande. Estnisk-svenske kulturpersonligheten Ilmar Laaban läste upp sina översättningar från Hartlebens dumdristiga tyska till svenska.
“Pierrot lunaire” är ett suggestivt stycke kammarmusik. Ibland skräms det riktigt ordentligt med sina slutna textupprepningar: ”Finstre, schwarze Riesenfalter töteten der Sonne Glanz” (Mörka, svarta jättefjärilar slog ihjäl solens strålar). Och inga banaliteter här. Säger texten ”ein Pizzicato” så skall det vara full stråke från cellisten. “Pierrot lunaire” är det enda verk som finns grammofoninspelat i studio under Schoenbergs egen ledning, hösten 1940 med Erika Stiedy-Wagner (0h33).
Nämnda diktcykel ”Pierrot lunaire” har ofta utnyttjats sceniskt, som balett m m.
Schönberg / Schoenberg:s egentliga oevre för scenen är följande:
Erwartung, Monodram (Sopran och stor orkester)
På den gamla ”goda” monotiden fanns åtminstone två audioversioner
Dimitri Mitropoulos / Dorothy Dow 1951 (28’18”)
Hermann Scherchen / Helga Pilarcyk 1960 (30’54”)
På 1990-talet gavs den som video av SVT :
Esa-Pekka Salonen / Karan Armstrong Regi: Götz Friedrich
Die glückliche Hand, Drama med musik 1913 / 1924
Der Mann – Chor (c:a 20 min)
Pierre Boulez / Siegmund Nimsgern CD
På CD finns därtill med Michael Gielen (2002) och Robert Craft (1980-tal)
(”Erwartung” och ”Die glückliche Hand” hänger ihop och speglar två sidor av samma sak. Bearbetade freudianska erfarenheter baserade på blind svartsjuka och självmord i Schönbergs egen omgivning.)
Von heute auf Morgen, Opera i en akt, 1929 knappt timslång (ironisk lättsinnighet i Mozarts anda.)
Uruppförd på Operan i Frankfurt den 1 februari 1930 då Schönberg hade en professur i Berlin.
Dirigent Hans W Steinberg (f 1899, i USA framgångsrik dirigent under namnet William Steinberg).
Regissör Herbert Graf (f 1903, chefregissör på Metropolitan, New York 1936 – 1960).
Kort efter sceniska uruppförandet dirigerade Arnold Schönberg själv en radioinstudering.
(En inspelning finns anförd såsom nummer 5 i den av Josef Rufer 1959 utgivna dokumentationen. Sannolikt 1930-års 78-varvsskivor. Någon rekonstruktion eller försök till återutsändning har veterligen aldrig gjorts.)
Filmatiserad 1996 av säregne Jean-Marie Straub. Ljudspåret som CD-skiva där Michael Gielen dirigerar.
Teatro Fenice, Venezia dec 2008, dirigent Iliahu Inbal, regissör Andreas Homoki utgiven på DVD.
Moses und Aron, Opera i två fullbordade akter (1932 / 1954) c:a 1h40 (Schönbergs egen text)
Konsertant posthumt uruppförande Hamburg mars 1954 Hans Rosbaud Fiedler / Krebs 3 LP-skivor.
Sceniskt framförande Berlin okt 1959 Hermann Scherchen (talad tredje akt)
audio LP-skivor Michael Gielen (Moses: Günter Reich)
audio LP-skivor Pierre Boulez (Moses: Samme Günter Reich)
Den 26 okt 1973 gästade Deutsche Oper am Rhein i Stockholm.
Dir Günther Wich, Regi Georg Reinhardt; Peter Meyen / Wilhelm Ernest.
En bit in på tjugohundratalet har ”Moses und Aron” blivit ett på en del operascener faktiskt spelat verk med några DVD-utgåvor, plus andra tolkningar framförda såsom TV-sändningar. Franz Grundheber gestaltar Moses i utgåvan dirigerad av Gatti. Grundheber blev tillfrågad om han kunde vissla sitt talsångsparti. ”Ja, kann ich” svarade han självklart och visslade loss. Ett rykte säger att Moses snart kommer till Stockholm. Är det sant?
2005 Wien, Dir Daniele Gatti, Regi Reto Nickler; Franz Grundheber / Thomas Moser DVD
2009 Bochum, Dir Michael Boder, Regi Willy Decker ; Dale Duesing / Andreas Conrad DVD
2014 Paris, Dir Philippe Jordan, Regi Romeo Castellucci; Thomas Johannes Mayer / John Graham Hall
ingress med stora ord av nye chefen Stéphane Lissner dubbad till tyska.
Kan inte undgå bekännelsen att ”Moses und Aron” för mig är ett av operahistoriens väsentligaste verk. Min favorit sedan 1957, då jag sparade och införskaffade eget exemplar av partituret tryckt på extra tunt papper.
Sluttakterna utgör vinjett till bloggen www.vivaopera.se Moses: ”O Wort, du Wort das mir fehlt” (på vinjetten även i partiturets engelska översättning). En komplicerad mångtydighet – för operakonsten ack så giltig – som jag inte skall förstöra med förslag.
Det var framlidne lundalatinisten Gert (”Justus”) Cervin som introducerade mig till Schönberg och exempelvis påpekade hur namngivningen ger distans gentemot evangelisk lutherdom. Luthers Bibel har de på gängse tyska ännu brukade formerna Mose (utan slut -s) samt Aaron (med dubbeltecknat a).
Ett budskap från Aron till folket är, vid dansen kring den ”gyllene kalven”:
”Schliesset die Augen, verstopfet die Ohren, nur so könnt’ ihr ihn sehen und hören.”
(Slut ögonen, stoppa igen öronen, bara så kan ni se och höra honom, dvs guden). Och där skulle Moses i stället ha försökt få fram ”avguden”. Ty här är Moses en talsångare och en stammare, vars vädjan av Aron förfalskas med den förföriska klangen hos en lyrisk tenor. Denna motsättning kan ju symboliseras. En framförd tolkning är att här skulle dölja sig vissa sidor hos Schönberg (som Moses) och Alban Berg (som Aron).
Hur kärvt – rent av förmodat omöjligt – är det då exempelvis för den som lyssningsälskar Puccinis “Tosca” att ta till sig, och rent av kulinariskt njuta av, Schönbergs här fullt blommande dodekafoni. Lite ovant förstås. Det längre instrumentalnumret ”Dansen kring guldkalven” skulle jag säga ligger nära Burlesken i Mahlers nia, vilket kanske kan vara en fingervisning.
(Stämning av universums undergång ? Ja, åtminstone kollektivt självmord)
Några ynkliga gubbar släpar sig fram till den gyllene kalven och utbrister unisont:
Die letzten Augenblicke,
de sista ögonblick,
die wir noch zu leben haben,
som vi ännu skall leva
nehmt sie als Opfer.
tag dem som offer.
Kommentar:
Sie haben sich getötet.
De har tagit sina liv.
Schönberg förebådade blodbaden
Arnold Schönbergs opera ”Moses och Aron” handlar om gränsen för det som går att uttrycka. Ordets otillräcklighet…
Av Martin Nyström
Artikel av Martin Nyström i Dagens Nyheter 2012-09-27
Här följer fyra länkar till Youtube
1) Själva sluttakterna 1 min motsvarande vinjetten till www.vivaopera.se
i en upptagning från det konsertanta uruppförandet i Hamburg 1954
under Hans Rosbaud, Moses gestaltas av Hans Herbert Fiedler
https://youtu.be/PixDcVrGptw?t=685
2) Slutavsnitt på 13 min från samma ljudutgåva
Hans Rosbaud; Hans Herbert Fiedler och såsom Aron den renommerade oratoriesångaren Helmut Krebs som året efter med den äran gjorde Monteverdis Orfeo med August Wenzinger.
https://youtu.be/PixDcVrGptw
3) ”Dansen kring den gyllene kalven” (9 min) i en östtysk (DDR) ljudupptagning från Leipzig, separatdirigerad av Herbert Kegel. (Som även gjort hela Parsifal, samt Wozzeck.)
https://youtu.be/BTAjosr1gSE
4) En allmän Schönbergdokumentation (9 min) från Arnold Schönberg Center i Wien.
https://www.youtube.com/watch?v=Q_XG6cEB1BE
Ytterligare videor och information från Arnold Schönberg Center:
http://www.schoenberg.at/index.php/en/
Ett stort antal videor på Arnold Schönberg Centers Youtubekanal.
https://www.youtube.com/user/ascvideo/videos
Historiska ljudupptagningar på Arnold Schönberg Center
http://www.schoenberg.at/index.php/de/archiv/historische-aufnahmen