Om man utsträcker dessa eror, långepoker, så kan man konstruera fram en viss innehållslig likhet med modern evolutionsteori, fascinerande.
Men direkt därpå ansluter berättelsen om den första manspersonen, Adam, och hans revben som skulle ha framfött den första kvinnan Eva. Det finns en plausibel förklaring till denna underhållande skröna, vilken råkar ha blivit en myt.
I Svenska Dagbladet 21 augusti 1981 förtäljer framlidne Harry Bökstedt härom. Denne kanske är mest känd som översättare av väsentliga böcker: Relativity for the million (Relativitetsteorin) 1964 vidare Postman-Weingartner Skolan och kulturarvet (1970).
Hur “den livgivande” blev ett revben
”Då lät Herren Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud byggde en kvinna av renbenet som han hade tagit av mannen.”
Så lyder det bibelord som använts i ett par tre årtusenden för att sätta kvinnan på plats och fått henne att framstå som en varelse underlägsen mannen: kommen från honom, och det till på köpet från en så obetydlig liten kroppsdel som ett revben!
Varifrån kom då denna idé? Går man till källorna kan man få det förbluffande svaret att hela historien om Adams revben är ett missförstånd från första början. Lite vanvördigt skulle man kunna säga att världens äldsta fördom om kvinnan tycks ha formulerats av någon som missat hela poängen i en vits.
Sumeriska myter och sagor
Källorna är i det här fallet de gamla sumerernas myter och sagor om gudarna och om de första människorna, nedtecknade med kilskrift på lertavlor för mer än 4000 år sedan och det litterära arvet efter den äldsta kända kulturen i Tvåflodslandet vid Eufrat och Tigris. – – –
Vishetsguden Enki dyker upp i ett sammanhang som ingalunda vittnar om någon ringaktning av kvinnan – tvärt om. Den som klarlagt detta är Samuel Noah Kraemer, en amerikansk forskare som studerat sumererna och deras myter grundligare än någon annan. Hur det egentligen förhöll sig med Adams revben kan man läsa om i hans standardverk ”The Sumerians Their History, Culture and Character (University of Chicago Press, s 147 ff.)
En lång historia
Det är en lång historia. Den utspelar sig i landet Dilmun, de sumeriska gudarnas paradis ”i öster”. Det var ett ljusets och renhetens land, där varken sjukdom eller död existerade. Men det saknades vatten. Och följaktligen fanns det inte heller några växter och djur i detta paradis.
Därför befallde Enki att vatten skulle stiga upp ur jorden. Så skedde och Dilmun förvandlades till en lustgård med gröna ängar och dignande fruktträd. Sumerernas stora modergudinna Nin-khursag utökade vegetationen genom att låta åtta olika örter spira fram. Enki var nyfiken på hur de smakade, lät plocka dem och åt sedan av alla åtta. Men det skulle han inte ha gjort, för Nin-khursag blev så vred att hon förbannade Enki och bestämde att han skulle dö.
Det var inga tomma ord: Enki blev sjuk i åtta kroppsdelar, en för varje ört som han olovandes hade ätit, och vattenguden tacklade snabbt av till de övriga gudarnas förskräckelse. Till slut lyckades de emellertid övertala gudinnan Nin-khursag att upphäva förbannelsen och rädda livet på Enki. Det gick till så att hon framfödde åtta nya gudinnor som botade var sin av de sjuka kroppsdelarna.
Bibelns skapelseberättelse
Åtskilligt av allt det här går igen i Bibelns skapelseberättelse. Där talas om en jord som saknar träd och örter, därför att Gud inte hade låtit det regna och om en ”dimma som steg upp från jorden och vattnade hela marken”. Och inte minst om lustgården ”österut i Eden”. Där det bland alla träd och örter finns ett kunskapens träd – som bär förbjudna frukter. Den som åt av dem skulle dö.
Men Kraemer upptäckte också en annan förbindelselänk mellan den sumeriska myten och bibelberättelsen nämligen ett kvinnonamn.
Ordet Eva är hebreiska och betyder, enligt Mosebok, ”allt levandes moder”, eller ”den livgivande”. Samma innebörd ligger också i namnet på en av läkegudinnorna i myten om Enkis fatala sjukdomar: Nin-ti. Varvid Nin är en vanlig benämning för kvinnliga väsen hos sumererna, och ”ti” betydde ”den livgivande. Men på sumeriska kunde ”ti” också vara något helt annat, nämligen – ”revben” !!! Sammanställningen Nin-ti betyder alltså både ”den livgivande” och ”revbenets gudinna”.
Som hos alla språk finns således också hos sumeriskan så kallade homonymer (namngivningslikheter) som kan delas upp i homofoner (ord som klingar lika) och homografer (ord som skrivs lika) men innefattar helt olika begrepp. Exempelvis det svenska ordet tåg kan vara ’lok med vagnar’ med det kan också vara en ’lina’.
Man kan förmoda att den semitiske upphovsmannen till bibelns skapelseberättelse – för en man var det väl – kände till Nin-ti. Han gjorde den första kvinnan till namne åt Nin-ti när han kallade henne Eva – den livgivande. Men att han lät henne skapas av mannens revben, det berodde av allt att döma på att han inte riktigt hade förstått dubbelmeningen i den sumeriska ordleken, eller det som låg bakom den. Något som många Evor har fått lida för allt sedan dess.
Harry Bökstedt
Svenska Dagbladet den 21 augusti 1981
PUBLICERAT FÖR 35 ÅR SEDAN
