Adams, äreräddaren

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Var Nixon månne den ende amerikanske president som tvingats avgå i skam och nesa. Det var den 9 augusti 1974, och snart kom alla verkligt avgörande politiska skandaler att benämnas med ändelsen  -gate, vilket fortfarande syftar på Watergate, platsen där underhuggarna begick sitt brott.

Men jag skall ändå inte gå vidare med att fräscha upp minnet av USA:s historia. Endast nämna att dåvarande svenska TV2 på midsommarafton i Nixons dödsår 1994 gav operan ”Nixon in China” av John Adams som kommenterad föreställning under hela eftermiddagen och som ett led i att belysa uppvärderingen av Richard Milhous Nixon.

Tonsättaren John Adams bidrog alltså till äreräddningen av denne republikanske president icke utan karisma. Enligt min mening bidrog Adams även till en äreräddning av den stagnerade operakonsten.

Han tillägnade sig den intressanta nya musikaliska minimalismen och han tillfogade lämpliga drag från traditionell opera lirica.

Karaktäristiskt för ett partitur av Adams är vitalitet och flyt i Mozarts dock helt annorlunda anda. Tonåringen Adams hade botaniserat i faderns grammofonaffär. Där hade han sensibelt lyssnat på pappans alla skivor med jazz och country-and-western. Tvärs genom Adams verk går alltid jazzen som en svängig puls, och den låter sig inte bromsas av aldrig så briljanta sångpartier.  Och hos Adams finns det gott om humor, hos våra strama mästare Daniel Börtz eller Sven-David Sandström inte i alltför stora portioner.

Min åsikt är att ett operalibretto knappast kan bedömas som enskilt självständigt alster. Uselt eller utmärkt gäller inte texten separat utan i vilken mån detta skelett har gett tonsättaren möjlighet att utveckla sin musikaliska konst. Ingen tvekan om att Alice Goodman har fabricerat ett ypperligt underlag för tonsättningen av John Adams.

Vi har under besöket i Peking / Bejing i februari 1972 sex profilerade personligheter. På den amerikanska sidan: Presidenten i god form, gemålen Pat från sina allra bästa lantliga och karitativa sidor.

Också förstås en judisk person född i tyska Nürnberg-förorten Fürth, nämligen Henry Kissinger, fordom ansedd som den genom tiderna mest kompetente utrikesministern i USA.

Från kinesiskt håll gives en inte helt lättbegriplig Mao Tse-Tung, en något bångstyrig Chiang Ch’ing såsom konstnärlig hustru åt herr ordföranden. Den som berättigat står först på rollistan är den ständigt smidige med studier i Japan såväl som Europa vittbereste veteranen Chou En-Lai.

Den tidigare nämnda svenska TV-sändningen från 1994 har jag bevarad på en dåtida VHS-rulle. Att återstifta bekantskapen med den är en stor fröjd inte minst för att förloppet interfolieras med inlägg av den legendariske nyhetsmannen Walter Cronkite. Han varken stör eller är nödvändig. Men särskilt nu på avsevärt tidsavstånd får helheten en oemotståndlig nostalgisk charm.

Jag vill utropa John Adams till en av vår samtids allra mest betydande tonsättare. Stikkan Anderssons Polar-pris borde vara i sikte. Tillsammans med författaren Alice Goodman har han framfött ett antal operaartade verk ofta under medverkan av regissören Peter Sellars med det stora håret.  Kontrovers har skapats kring filmoperan ”Klinghoffer”, vilken dessvärre har misstolkats som antisemitisk. I sanning remarkabel är ”Doctor Atomic”. Färdig för urpremiär i San Francisco år 2017 föreligger operan ”The Girls of the Golden West” som kommer att bli något helt annat än ”La fanciulla del West” (Flickan från Vilda Västern) av Puccini. Finska Nationaloperan i Helsingfors har alltid stått närmare John Adams. ”Nixon in China” gavs redan på 1980-talet i det gamla huset och sedan följde ”Death of Klinghoffer” (Klinghofferin kuolema) år 2001.

John Adams har även levererat en lång opuslista med instrumentalverk.  I november 2005 gästade han Stockholms Kungliga Filharmoniker med ett digert program. Vi fick oss till livs ett otroligt roligt stycke såsom ”Short Ride in a Fast Machine”. Magnifik avslutning utgjordes av ”Harmonielehre”, ett homage åt tolvtonsmästaren Arnold Schönberg.

När operan ”Nixon in China” för första gången  gavs på Metropolitan i New York spreds den föreställningen    – med Adams själv på pulten –    över all världens biografer, exempelvis den 16 januari år 2011. (Sedermera även utgiven på kommersiell DVD/Bluray.) Det var en högtidsstund även för mig trots att jag är generellt skeptisk mot institutionernas högt uppskruvade högtalare. (Distortionen stiger med kvadraten på decibelstyrkan.)

Det största rent musikaliska    – sångliga och orkestrala –   utbytet får jag i detta fall från en studioinspelning år 1987 hos RCA i New York, där Edo de Waart dirigerar med vältränade sångare från uruppförandet i Houston tidigare det året. Här skapas en ren rymd med dynamiskt djup. Det räcker utomordentligt bra med balanserad stereo. Mina öron har inte kapacitet för att få ut adderade värden ur högtatalsystem av hemmabiotyp, betecknade fem punkt ett eller sju punkt ett med subwoofer (extrabas) och allt sånt. Och ”Nixon in China” är faktiskt en strålande upplevelse enbart som härligt ljud och hänförande klang.

Ingemar Schmidt-Lagerholm   160907
info@vivaopera.se

Paneldiskussion Kungliga Operan 161004.

(Frågeställningarna är allmänpolitiska    – nu och då.  Problemet med nidporträttet av Henry Kissinger (framför allt i ett spel i spelet) tas inte upp här.)

I samarbete med Utrikespolitiska Institutet anordnades den 4 oktober 2016 en paneldiskussion på temat “Nixon i Kina”.

MEDVERKANDE
Katarina Aronsson Dramaturg på Kungliga Operan.
Ulrica Schenström Director och partner hos Hallvarsson och Halvarsson. Tidigare presschef för Moderata samlingspartiet och Statsministerns statssekreterare.
Örjan Berner ambassadör i Sovjetunionen och Ryssland 1989-94, och stationerad vid ambassaden i Peking 1967-71.

Samtalet modereras av Mats Karlsson, direktör för UI.

Paneldebatten på Kungliga Operans YouTube-kanal
Kunglig Operans YouTube-kanal

Material anslutande till Adams-artikeln är följande:

Nixon på Operan för tankarna till samtiden