Regelbunden stavelsebetoning i italienskan inträffar på näst sista stavelsen (penultima) men annorlunda betoning är synnerligen vanligt. I följande italienska text har betonad vokal av utgivaren fått en understrykning såvida tveksamhet kan råda för den ovane. (Gäller det den pyttesmala bokstaven i
har för läsbarhetens skull en närliggande konsonant inkluderats,) Ord med betoning liggande på allra sista stavelsen har i italienskan ett accenttecken på sista vokalen. Följer parallelltext italienskt original till vänster och svensk översättning till höger.
Med 161013 utfärdat uttryckligt tillstånd från förlaget Norstedts.
| Italiano | svedese |
| Storia del nuovo cognome (originale italiano) | Hennes nya namn (sv övers Johanna Hedenberg) |
| 1) L’esordio sessuale di Lenù all’aperto 2) e quello di Lila nelletto matrimoniale. |
1) Lenù får sin sexualdebut utomhus medan 2) Lila får sin i den äktenskapliga dubbelsängen |
| L’apertura sensuale di Lenù e la paura preoccupata di Lila |
Den sensuella öppenheten hos Lenù och den ängsliga rädslan hos Lila. |
| Lenù l’originale italiano capitolo quarto |
Lenù svensk översättning fjärde kapitlet |
|
| (L’esordio sessuale di Lenù all’aperto) | (Lenù får sin sexualdebut utomhus) | |
| Elena Ferrante Storia del nuovo cognome capitolo 4, pagina 24 |
sv övers Johanna Hedenberg Hennes nya namn kapitel 4, sidan 23 |
|
| Ci baciamo di continuo, dietro un albero, nel portone di un palazzo, per stradine buie. Poi prendemmo un autobus, un altro ancora e arivammo alla stazione. Andammo verso gli stagni a piedi, seguitando a scambiarci baci per la via poco frequenta che costeggiava la ferrovia. | A brano/ stycke 1 |
Vi kysstes oavbrutet, bakom ett träd, i en port och på mörka små gator. Vi tog en buss och en till och kom fram till stationen. Vi gick mot dammarna och fortsatte kyssas på den nästan tomma vägen längs järnbanan. |
| Mi sentivo accaldata, anche se l’abito era leggero e il freddo della sera tagliava il calore della pelle con brividi improvvisi. Antonio ogni tanto si incollava a me nell’ombra, mi abbracciava con una tale foga che mi facceva male. Aveva labbra che bruciavano, il calore della sua bocca mi accendeva i pensieri e l’immagina-zione. | A brano/ stycke 2a |
Jag kände mig varm trots att min klänning var tunn och hudens hetta bröts av plötsliga köldrysningar. I dunklet tryckte sig Antonio tätt intill mig ibland och kramade om mig så häftigt att det gjorde ont. Hans läppar brände och hans varma mun väckte liv i mina tankar och min fantasi |
| Forse Lila e Stefano, mi dicevo, sono già in albergo. Forse stanno cenando. Forse si sono preparati per la notte. Ah dormire stretta a un uomo, non avere più freddo. Sentivo la lingua di Antonio agitarsi nella mia bocca e mentre mi premeva i seni da sopra la stoffa del vestito, lo gli sfioravo il sesso attraverso un tasca dei calzoni. | A brano/ stycke 2b |
Kanske är Lila och Stefano redan på hotellet nu, tänkte jag. Kanske äter de middag. Kanske gör de sig i ordning för natten. Åh, tänk att få sova med armarna om en man och aldrig frysa mer. Jag kände hur Antonio tunga rörde sig i min mun, och medan han kramade mina bröst utanpå klänningstyget rörde jag vid hans kön genom ena byxfickan. |
| Il cielo nero era chazzato di nebbioline chiare di stelle. In sentore di muschio e terra putrida degli stagni stava cedendo qua aveva improvvisi singulti, come se ci fosse caduta una ghianda, un sasso, una rana. Percorremmo un sentiero che conoscevamo bene, portava a un gruppo d’alberi secchi, col tronco sottile e rami malamente spezzati. | A brano/ stycke 3a |
Den svart himlen var fläckig av moln som genomlystes av stjärnorna. Lukten av mossa och förruttnelse från dammarna höll på att ge vika för de söta vårdofterna. Gräset var vått och vattnet gav till plötsliga plaskljud, som om ett ekollon, en sten eller en groda hände träffat ytan. Vi gick på en stig som vi kände väl och som ledde till en dunge med förtorkade träd med smala stammar och klumpig avbrutna grenar. |
| A pochi metri c’era la vecchia fabbrica di conserve, un edificio col tetto sfondato, tutto travi di ferro e lamiere. Mi sentii addosso un’urgenza di piacere, qualcosa che mi tirava dall’interno come una soddisfazione violentissima, capace di mandare in pezzi tutta quella giornata. | A brano/ stycke 3b |
Några hundra meter därifrån låg den gamla konservfabriken, en byggnad där taket hade rasat in och det nu var ett virrvarr av bjälkar och korrugerad plåt. Jag längtade starkt efter njutning. Inuti mig stramade det som i ett spänt sammetsband. Jag ville att min längtan skulle tillfredsställas på ett våldsamt sätt så att hela den här dagen skulle utplånas |
| Ne avvertivo lo struscio che carezzava e pungeva in fondo alla pancia piacevolmente, più forte delle altre volte. Antonio mi diceva parole d’amore in dialetto, me le diceva nella bocca, sul collo, incalzante. Io tacevo, avevo sempre taciuto durante quegli incontri, sospiravo soltanto. | A brano/ stycke 3c |
Det smekte och stack skönt i underlivet, mer intensivt än de andra gångerna. Antonio sade kärleksord på napolitanska, inne i min mun och mot min nacke, hetsigt. Jag var tyst, jag hade alltid varit tyst under våra möten och andades bara. |
| ”Dimmi che mi vuoi bene” supplicò a un certo punto. “Sì”. “Dimmelo”. “Sì”. |
A brano/ stycke 4 |
“Säg att du tycker om mig”, sade han efter en stund. ”Ja.” ”Säg det.” ”Ja.” |
| Non aggiunsi altro. Lo abbracciai, me lo strinsi contro con tutta la forza che avevo. Avrei voluto essere accarezzata e baciata in ogni angolo del corpo, sentivo il bisogno di essere stritolata, morsa, volevo perdere il respiro. Lui mi scostò un poco da sé ed fece scivolare una mano nel reggipetto seguitando a baciarmi. Ma non mi bastò, quella sera era troppo poco. Tutti i contatti che avevamo avuto fino a quel momento, che lui mi aveva imposto con cautela e che io avevo accettato con altrettanta cautela, ora mi sembravano insufficienti, scomodi, troppo veloci. | A brano/ stycke 5a |
Jag sade inget mer. Jag kramade honom, tryckte mig mot honom så hårt jag kunde. Jag hade velat bli smekt och kysst på varje liten del av kroppen, jag behövde bli hårdhänt hanterad och biten, jag ville tappa andan. Han sköt mig en liten bit ifrån sig och lät en hand glida in under behån medan han fortsatte att kyssa mig. Men det räckte inte, det här kvällen var det för lite. All kroppskontakt som vi hade haft dittills, allt han försiktigt hade fått mig till och jag lika försiktigt gått med på kändes nu otillräckligt, obekvämt och för snabbt. |
| Tuttavia non sapevo come dirgli che volevo di più, non avevo le parole. In ognuno dei nostri incontri segreti celebravamo un rito muto, stazione dietro stazione. Lui mi accarezzava il seno, mi sollevava la gonna, mi toccava tra le gambe, e intanto come un segnale mi spingeva contro il convulso di pelle tenera e cartilagini e vene e sangue che gli vibrava dentro i calzoni. Ma io in quella occasione tardai a tirargli fuori il sesso, sapevo che appena l’avessi fatto lui si sarebbe dimenticato di me, avrebbe smesso di toccarmi. I seni, i fianchi, il sedere, il pube non avrebbero più tenuto occupato, si sarebbe concentrato solo sulla mia mano, anzi le avrebbe subito stretto intorno la sua per incoraggiarmi a muoverla col ritmo giusto. Poi avrebbe estratto il fazzoletto e l’avrebbe tenuto pronto per il momento in cui dalla bocca gli sarebbe uscito un rantolo leggero e dal pene il suo liquido pericoloso. | A brano/ stycke 5b |
Ändå visste jag inte hur jag skulle kunna säga att jag ville ha mer, jag hade inga ord för det. Under våra hemliga möten följde vi alltid en tyst ritual, etapp för etapp. Han smekte mina bröst, lyfte upp min kjol och tog mig mellan benen, och som en signal tryckte han mig samtidigt mot sina byxor och de krampaktiga vibrationerna i den mjuka huden, brosket, ådrorna och blodet. Men den här gången dröjde jag med att dra fram hans kön, för jag visste att så fort jag gjorde det skulle han glömma mig och sluta röra vid mig. Han skulle inte ägna sig mer åt mina bröst och höfter, min stjärt och mitt underliv, utan koncentrera sig på min hand och genast lägga sin egen runt den för att uppmuntra mig att röra den i rätt rytm. Sedan skulle han ta fram näsduken och ha den beredd för det ögonblick när ett lätt stönande skulle stötas ut ur hans mun och den farliga vätskan ur hans penis. |
| Allora si sarebbe ritratto un po’ stordito, vergognoso forse, e saremmo tornati a casa. Un finale consueto, che però ora avevo confusamente urgenza di carbiare: non mi importava del peccato, dei sorveglianti divini annidati nel cosmo sopra di noi, dello Spirito Santo o chi per lui, e Antonio lo sentì e ne fu disorientato. Mentre mi baciava sempre più agitato, provò ripetutamente a tirarmi giù la mano, ma io mi sottrassi, spinsi il pube contro le dita con cui mi stava toccando, spinsi forte en ripetutamente, con sospiri lunghi. Lui allora ritrasse la mano, provò a sbottonars i calzoni. | A brano/ stycke 5c |
Då skulle han dra sig undan, lite omtöcknad och kanske skamsen, och vi skulle gå hem. Det var det vanliga slutet, men nu var jag av dunkla orsaker ivrig att ändra på det; jag brydde mig inte om ifall jag blev med barn utan att vara gift, jag brydde mig inta om synden, gudarna som övervakade oss någonstans från kosmos där ovanför, den helige Ande eller någon annan i hans ställe, och Antonio märkte det och blev förvirrad. Medan han kysste mig alltmer upphetsat försökte han flera gånger dra ner min hand, men jag drog undan den, tryckte mitt underliv mot hans fingrar medan han rörde vid mig, tryckte hårt gång på gång och suckade djupt. Då drog han undan handen och försökte knäppa upp byxorna. |
| ”Aspetta” dissi.
Lo trascinai verso lo scheletro della vecchia fabbrica di conserve. Lì era più buio, più riparato, ma pieno di topi, ne sentii il fruscio cauto, la corsa. Il cuore prese a battermi fortissimo, avevo paura del luogo, di me, della smania che m’era presa di cancellarmi dai modi e dalla voce il senso di estraneità che mi ero scoperta dentro poche ore prima. Volevo tornare a sprofondare nel rione, essere come’ero stata. Volevo buttar via lo studio, i quaderni zeppi di esercizi. |
A brano/ stycke 6a |
“Vänta”, sade jag. Jag drog med honom mot resterna av den gamla konservfabriken. Därinne var det mörkare och mer skyddat men fullt av råttor, jag hörde det försiktiga prasslandet och springandet. Mitt hjärta började slå hårt, jag var rädd för platsen, för mig själv och min plötsliga längtan efter att bli av med den känsla av främlingskap som jag några timmar tidigare hade upptäckt i mitt sätt och in min röst. Jag ville uppslukas av kvarteret igen, bli den jag hade varit. Jag ville kasta bort studierna och anteckningsböckerna med uppgifter och övningar. |
| Esercitarci per cosa, poi. Ciò che potevo diventare fuori dall’ombra di Lila non contava niente. Cos’ero al confronto con lei in abito da sposa, con lei nella decappottabile, i cappellino blu e il tailleur pastello? Cos’ero qui con Antonio , di nascosto, tra rottami rugginosi, il fruscio dei ratti, la gonna sollevata su fianchi, le mutande abbassate, smaniosa e angosciata e in colpa, mentre lei si dava nuda con languido distacco, tra lenzuola di lino, in un albergo che affacciava su mare, e lasciava che Stefano la violasse, le entrasse dentro fino in fondo, le desse il suo seme, la ingravidasse legittimamente e senza paure? | A brano/ stycke 6b |
Vad skulle jag öva mig för? Det jag kunde bli när jag inte längre befann mig i skuggan av Lila var inget värt. Vad var jag jämfört med henne i brudklänning, jämfört med henne i sportbilen, i den mörkblå hatten och den pastellblå dräkten? Vad var jag här med Antonio, gömd bland gammalt järnskrot och prasslande råttor, med kjolen uppdragen över höfterna och trosorna neddragna, på en gång längtansfull, livrädd och skuldmedveten, medan hon gav sig åt Stefano naken och med distanserad åtrå mellan linnelakan på ett hotell med utsikt över havet, gick med på att han tog hennes oskuld , trängde djupt in i henne och gav henne sin säd, gjorde henne med barn inom äktenskapet och utan rädsla? |
| Cos’ero mentre Antonio armeggiava coi sui calzoni e mi sistemava tra le gambe, a contatto col mio sesso nudo, la carne grossa di maschio, e mi stringeva le natiche strusciandosi contro di me, muovendosi avanti e indietro, ansimando. Non lo sapevo. Sapevo solo che non ero ciò che volevo in quel momento. Non mi bastava che mi strofinasse. Volevo essere penetrata, volevo dire a Lila al suo ritorno: anche io non sono più vergine, quello che fai tu faccio io, non riuscirai a lasciarmi indietro. Perciò strinsi le braccia intorno al collo di Antonio e lo baciai, mi sollevai sulla punta dei piedi, cercai col mio sesso il suo, glielo cercai senza una parola, per tentativi. | A brano/ stycke 6c |
Vad var jag medan Antonio fumlade med byxorna och lade sin stora manliga kroppsdel till rätta mellan mina ben, direkt mot mitt nakna kön, och klämde mina skinkor medan han gned sig mot mig, rörde sig fram och tillbaka och flåsade? Det visste jag inte. Jag visste bara att det inte var det jag ville just då. Det räckte inte med att han gned sig mot mig. Jag ville bli penetrerad, jag ville kunna säga till Lila när hon kom tillbaka: ”Jag är inte heller oskuld längre, jag gör likadant som du, du kommer inte att kunna lämna mig bakom dig. ” Därför slog jag armarna om Antonios nacke och kysste honom, ställde mig på tå, sökte hans kön med mitt, sökte det utan ett ord, prövade mig fram. |
| Lui se ne accorse e si aiutò con la mano, sentii che mi si affacciava dentro un poco, sussultai di curiosità e di paura. Ma sentii achche lo sforzo che stava facendo per smettere, per impedirsi di spinger con tutta la violenza che aveva covato per un intero pomeriggio e che sicuramente ancora covava. Sta per rinunciare, mi resi conto, e mi strinsi a lui per convincerlo a proseguire. Ma Antonio con un sospiro lungo mi allontanò da sé e disse in dialetto: | A brano/ stycke 6d |
Han märkte det och hjälpte till med handen, och när jag kände att han kom in en liten bit ryckte jag nyfiket och förskräckt till. Men jag märkte också hur han ansträngde sig för att sluta, att hindra sig själv från att trycka på med all den våldsamma kraft han hållit inne hela eftermiddagen och antagligen fortfarande höll tillbaka. Han tänker låta bli, insåg jag, och jag tryckte mig mot honom för att övertala honom att fortsätta. Men Antonio sköt mig ifrån sig med en lång suck och sade på napolitanska: |
| “No, Lenù, io questa cosa la voglio fare come si fa con una moglie, non così” Mi afferò la destra, se la portò al sesso con una specie di singhiozzo represso, mi rassegnai a masturbarlo. |
A brano/ stycke 7 |
“ Nej, Lenù det här vill jag göra som man gör med en fru, inte så här.” Han tog min högerhand, förde den till sitt kön med en sorts undertryckt snyftning och fick mig att onanera åt honom |
| Dopo, mentre uscivamo dall’arca degli stagni, disse a disagio che mi rispettava e non voleva farmi fare una cosa di cui poi mi sarei pentita, non in quel posto, non a quel modo sporco e senza attenzione. Lo disse come se fosse stato lui ad avere osato troppo, e forse credeva davvero che fosse andata così. Non pronunciai una sola parola per tutto il percorso, lo salutai con sollievo. Quando bussai alla porta di casa, mi aprì mia madre e, inutilmente trattenuta dai miei fratelli, senza strillare, senza nemmeno accennare a un rimprovero, mi prese a schiaffi. Gli occhiali volarono sul pavimento e subito le urlai con una gioia aspra, senza nemmeno l’ombra del dialetto: | A brano/ stycke 8 |
Efteråt, när vi gick bort från dammarna, sade han besvärat att han respekterade mig och inte ville få mig att göra något som jag skulle ångra sedan, inte på den här platsen, inte så här smutsigt och slarvigt. Han lät som om det var han som hade vågat gå så långt, och kanske trodde han att det hade gått till så. Jag sade inte ett ord på hela vägen och kände mig lättad när vi skildes åt. När jag knackade på hemma öppnade min mor, och trots att min syskon försökte hejda henne började hon ge mig örfilar, utan att skrika och utan att skälla det minsta. Mina glasögon for i golvet, och medan jag fylldes av en djärv glädje skrek jag utan den minsta antydan till napolitanska: |
| ”Vedi che hai fatto? M’hai rotto gli occhiali e ora per colpa tua non posso più studiare, non andrò più a scuola” Mia madre si gelò, persino la mano con cui mi aveva colpita restò ferma nell’aria come la lama di un’accetta. Elisa, la mia sorellina, raccolse gli occhiali e disse piano: “Tieni, Lenù, non si sono rotti”. |
A brano/ stycke 9 |
”Ser du vad du har gjort? Du har haft sönder mina glasögon och gjort så att jag inte kan läsa mer, jag kan inte gå i skolan.” Min mor stelnade till och handen som hon slagit mig med hejdade sig i luften som eggen på en yxa. Min lillasyster Elisa plockade upp glasögonen och sade lågt:”Här, Lenù, de gick inte sönder.” |
| Fine del testo A | Slut på text A |
